Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 9 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘
S2H î D U N
H
p g
^ a
p g
V fis
H R*
y g
p 2
H (P
P ^
d- a
Wh y
0: “
l®
p= ©
p ©
JL •
fl)
H W
P ©J
P M
■ S
4 g}
rg
-g
@
as
m
m
n®
mw
g|B
-3 o, p
S:p
X gP-
9
§ S?»
O ^ ©
"O e+S
rrS;»
w §>
° s«
rs go
w’©
fi»!-"
OïJ -
C^M,*Ö
2*<
s II
ÿs*&
® tyœ
S * °
S-*"” g
Ü e &
<9». r.
to g
» F
e+
8>
b
Tatjana.
Skiss för Idun af Elsa Lindberg.
(Slut från föreg. n:r.)
amorkerstern spelade stycke efter stycke. De
glada melodierna, de beundrande blickarna stego
Tatjana åt hufvudet liksom vin. Hon undvek
icke mer gästernas långa ögonkast. Hon skrat-
tade och hviskade med de andra »oiseaux». Hon
antog deras slängiga, koketta rörelser. Och i
hennes svarta ögon försvann det allvarliga. Nå-
got nöjeslystet, uppsluppet kom dit i stället.
Herr Birger kände igen det uttrycket, det hade
funnits där ide stora ögongloberna, då hon tömt
sitt glas till botten, då hon sagt: »Ah den som
fick dansa och ha roligt!»
»Les gaies oiseaux» spelade slutnumret. Det
var en yrande vals. Men herr Birger lyssnade
ej till valsen. Sekundfiolerna hade hela tiden
samma accompagnemangstämma. Herr Birger
hörde endast dem. »Ta! ta! Tatjana! ta! ta! Ta-
tjana!» lät det hela tiden för hans öron. »Ta!
ta! Tatjana!» Och i alla ögon, hvilka voro fasta-
de på Tatjana, tyckte han, att det låg det
samma, som sekundfiolerna ropade ut. Ta! ta!
Tatjanal-Ta! ta! Tatjana! Hans lilla värnlösa sparf,
som slumrat så oskyldigt förra natten i hans
ram, hvilket han lämnat för hennes skull, för att
själf vandra ut på de kalla gatorna. De fingo icke
komma henne för när! Nu kände han, att han ej
kunde förlora henne. Han ville kämpa för att hålla
henne kvar. Och det kom kraft och beslutsam-
het i hans bleka ansikte.
Nu slutade orkestern. »Les oiseaux» reste sig
och lade in sina instrument. Herr Birger såg
Tatjana tillika med de andra försvinna bakom
spegeldörrarna. Han ville skynda efter henne.
En kypare hejdade honom. Inte den vägen!
Ville herrn tala med någon af »artisterna», kun-
de han gå in här.
Inne i det s. k. »Artistrammet» stod Tatjana.
Mot väggens röda ripsdraperi trädde hon fram
som en vacker, leende tafla. Sina rosor höll
hon i handen. Deras blodröda blad stucko bjärt
af mot klädningens hvita veck. En ung, elegant
herre med uppåtstrukna mustascher samtalade
med henne. Ingendera märkte de herr Birger,
förrän han stod tätt invid dem.
»Och ni tillåter mig att bjuda er på supé?»
Den unge herrn böjde sig närgånget fram mot
Tatjana.
Hon hann ej svara. Herr Birger hade fattat
henne hårdt om armen. »Nej, fröken här kan ej
antaga er inbjudan!»
De två unge männen sägo hvarann skarpt i
ögonen.
»Med hvad rätt, min herre, blandar ni, er i
detta?» — brusade den andre ut.
Herr Birger var blek ända intill läpparna. Han
andades onaturligt häftigt. »Ty jag är . . . jag
är . . .»
»Fröken själf afgör,» klippte den andre högdra-
get af.
»Säg, fröken,» fortsatte han, »har denne rätt att
förbjuda er antaga min inbjudning? Är han
kanske er bror?»
»Nej,» klang det från Tatjanas mun klart och
tydligt.
»Har han rätt öfver er på något annat sätt?»
Tystnaden sänkte sig ned mellan de tre. Herr
Birgers pulsar stodo stilla, hela hans varelse
gick upp i väntan på ett svar, hans ögon häng-
de fast vid hennes mun, men Tatjana fortsatte
att tiga. Endast hennes händer, som höllo rosor-
na, darrade häftigt. Två blodröda blad föllo af
och sväfvade lätt och sakta ned mot golfvets
mjuka matta.
»Nej, han har ingen rätt öfver mig.» Tvänne
svarta ögon sågo stelt och främmande förbi herr
Birger. Orden hade kommit så tydligt och lugnt.
»Tillåt mig, min fröken!» Den unge eleganten
krökte artigt sin arm. Tatjana lade sina yttersta
fingerspetsar därpå. Den hvita klädningen, —
samma klädning som mademoiselle Anette be-
gagnat sista kvällen, innan hon flydde, — sopade
ljudlöst öfver mattan.
Herr Birger stod ensam kvar. Stelt stirrade
hans ögon på samma fläck — på två röda rosen-
blad. —
»Lokalen skall stängas. Väntar herrn på någon?»
Vaktmästaren måste gifva herr Birger en puff
för att få honom att höra upp. Nej, herrn vän-
tade icke på någon; och han gick. —
1896
»Om den människan hade sitt fulla förstånd i
behåll, vill jag ge mitt hufvud,» sade vaktmästa-
ren, när han låste dörrarna.
Hem kom herr Birger, och upp på sitt lilla
fattiga rum kom han. Där satte han sig ned på
soffan med ytterrocken på. Hatten föll af hans
hufvud, men han gaf ej akt på det. Lampan
tände han icke. Månen sken in i rummet, stor
och klar tvärs genom den lilla tyllbiten, som
Tatjana satt upp med knappnålar i går kväll.
Herr Birger satt tyst och stilla, och rundt om
honom var det tyst och stilla. Endast från skylt-
målarens ljöd åter vaggsången liksom i går afton.
Sof! sof! liten sparf!
Stackars, värnlös liten sparf!
»Stackars, värnlös liten sparf.» — Nej, det var
ej sant. Hon var ingen liten sparf mer. Hon
var en riktig, flygfärdig fågel, en glad fågel som
de andra.
Lifvet var ju sådant. Det var endast sådana
där hjärtnupna, blödsinta stackare som han,
hvilka ha så svårt att fatta det. Och ändå . . .
ändå. . . .
Inom honom smalt den stela sorgen i stora,
varma tårar. Månen hade gått bak molnen. In-
gen såg och ingen hörde. I det lilla fattiga rum-
met satt en man i mörkret. För sina ögon höll
han en liten hvit, hopskrynklad snibbkrage — och
han grät.
En gång i sitt lif begråter en man sin tro på
det goda, Sedan har han inga stora, varma tårar
mer.
–––––.*––––-
Innehållsförteekning.
Charlotte Pendleton; af Enteile. (Med porträtt). — På
bröllopsresa; dikt af Ernst Högman. — »Kamelen»; af A.
M. — Kvinnokongressen i Berlin; bref från Iduns kor-
respondent — »Bobbie; skiss för Idun af Lilli. — I ro-
manbilagan. — Yära flickois skoldräkt; efter Gurli Linder.
—- Konsten att låta fotografera sig; af Helene StÖkl. — »Fa-
miljemeddelanden». — Genom fyra släktled; några små
kulturbilder från Småland, för Idun tecknade af L. S.
(Forts, oeh slut).–––Ur notisboken. — Teater och mu-
sik — A quarante ans; af Hilma Angered Strandberg —
Tatjana; skiss för Idun af Elsa Lindberg. (Slut fr. föreg.
n:r). — Tidsfördrif.
––––-❖––––-
w »
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag motfagas med tacksamhet.
Anagram.
l:sta ordet.
Med is och snö,
Med vilda färder
I kalla, norrskensljusa nätter
Mitt första du förbinda bör
Och ej med tö
Samt öppna vatten,
Ty då det ingen nytta gör.
2:dra ordet.
Tänk väl dig för,
Förrän mitt andra
Du till en fråga går att göra;
Din välgång kan däraf bero.
Ett feltag tör
Ditt lif förstöra,
Helst om det gäller hjärtats tro.
3:dje ordet.
Mitt tredje plär
Väl icke ställa
Så högt som herr Andrée sin kosa,
Men trifs dock godt i luftig rymd.
Han fjädrar bär,
Har vingar snälla,
Och vill ej se sin utsikt skymd.
S. L.
Aritmorem.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
= stor stad.
6 14 = träd.
13 1 = träd.
14 11 = djur.
6 4 1 = träd.
5 11 3 = ljud.
4 8 2 12 = kärl.
14 6 10 4 = vapen.
11 12 6 14 = ädelsten.
12 9 2 10 = blomma.
4 8 9 3 6 = fruntimmersnamn.
10 13 5 8 11 = köpmansterm.
7 9 5 8 11 3 = räkneord.
12 11 3 8 2 7 = öfverfartsmedel.
E. O. N.
Vokalförändringsgåta.
Med a hur den medaljen var,
Som samlaren fick dyrt betala;
Med o hvad hvarje sjöman gör,
Om armante ej äro skrala;
Med å gör den sin öfverman
I stridens hetta icke finner;
Med ö hvad ingen botten har
Men hvari ofta vatten rinner.
S. L.
Litet hufvud bry.
Ifyllningsgåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
>*4
’i’
A
vV
’t
’
1
1
xb
jV
’t’
iV
’1’
xV xb
i*4
’h
»V ib
xb
’t"
xb
’t»
’i"
1) En svensk stad, 2) person i ett kändt skådespel, 3) livad du
är, 4) ett väckelsemedel, 5) berömd matvara, 6) intresserad läsare, 7)
strandfynd, 8) utmärkt finsk författare, 9) ett slags medicin, 10) telefon
ofvanifrån, 11) bildspråk, 12) undergörare, 13) mörkrets fiende, 14) lyck-
träff, 15) djur.
Om orden äro rätt funna, bilda de i stjärnorna infallande bok-
stäfverna namnet på en vida bekant »undergörare».
1 a a e e e[
1
i
|n n n n p p P P r 1 Irrr|
uni ct W ¥ W»j
Bilda af ofvanstående 7 delar —
tillsammans innehållande 31 bokstäf-
ver — en figur (slinga), så att resul-
tatet blir namnet på en stad, fyra
gånger upprepadt.
S. L.
Geografisk förvandlings-
gåta.
5) Nölhaf kabaln = del af sydöstra
Europa.
6) Erna dan = bergskedja.
7) So torck = stad i Tyskland.
8) Isak ag ann = stad i Japan.
9) Bas lo sin = stad i Portugal.
10) Holl gemen = stad i Sverige.
11) Korta nie = provins i Österrike.
11) Madam rest = stad i Holland.
13) Krynn rä kab = socken i Sverige.
14) Ipo tä eni = rike i Afrika.
15) Malte lius = berg.
16) Gro na gat = stad i Ryssland.
1) Gni pön kil = stad i Sverige.
2) Mari ta = vattenfall.
3) Auk i en ask = landskap i Ryss-
land.
4) Rata slav = ruin.
Begynnelsebokstäfverna
kändt ordspråk.
gifva ett
Trio.
Lösningar.
Logogryfen: Trosfriheten; Rio, ren, Tor,
ro, ros, senor, tenor, toner, son, tro, ris, torf,
torrt, fet, tior, fin, fest, fenor, rot, trofé, stor,
tofs, rost, fort, hof, tre, ferier, hot, ost, teori,
het, reson, frost, ref, fors, is, nors, stoft, fri.
Korsgåtan: 1) Bramin, 2) nymåne, 3) Aman-
da, 4) måndag, 5) badare, 6) Skagen.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMÂNS CÅCA0
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re
kommenderas tillhvarje husmoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
