Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 16 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 ÎDUN 18%
H
$ (S
*4 a
p S
^ m
H W
P- tt
*0 N
P 2
Si ©
p Ä
d- ^
©•
0■ *
» a
d- $
P= ©
P ©
si •
©
ä
©
æ
P* ga
■■ s
1
€0
<
gßo
GO
r5*—4
S»
Oç
m
es
&
m
ST
&»
pr
Sedan sâg jag dig aldrig mer. Mins du att
detta var sista gängen — och sådant var vårt
afsked? Icke afsiktligt — men ödet hade pröf-
vat mig nog, och du vände stäfven åt andra
stränder och mot nya mål. — —
En kväll, en natt därefter, då det blef mig
klart, att vi voro oåterkalleligt skilda, då det blef
en lefvande sanning — försvann för ett ögon-
blick all förmåga att lefva. Jag hade lagt döds-
vefktyget om min hals — det var nog allvar
detta — omkring mig fanns icke en strimma af
ljus. Men samma kalla tanke, som sprungit
fram, när jag velat gifva mig åt lifvet, den ställ-
de sig nu framför döden, och döden vek. Men
den kalla tanken, den blef bofast i hjärtat, ett
stelt förfruset något, som aldrig tinat upp.–––
Många dagar senare.
Nej — jag skall bekänna allt — jag härdar
icke ut. Detta lif jag lefvat sista månaderna är
ett brott mot min make––– hvars minsta tan-
ke jag äger. Hur skall det blifva nu? Är det
slut med den lugna lycka, som synes mig efter-
sträfvansvärdare än någonsin, när jag kanske
står i begrepp att förlora den. — —■ Men jag
skall vara stark. Om jag dolde det, så skulle
jag känna mig så brottslig, att jag blefve sjuk —
hvem vet — måhända gjorde mig något illa. —
Och om han skulle upptäcka det ändå — om jag
skulle tala i sömnen–––-förråda mig på något
sätt — då — ja — hvad kunde icke då händal
— Kan han — är det möjligt att han skall
fordra — skilsmässa? Men det är ju egentligen
ingenting jag gjort. — Och dock — tanken! —
Det är som om denna oroliga tvekan utplånat
de förbjudna, ljufva drömmarna — minnena —
något annat är det ju ej. . . .
Underliga aningar ila genom mig. . . . Egent-
ligen har det ju aldrig varit någonting i mitt lif
— riktigt — så där, så att jag med ens sett nya
syner, hört nya toner, känt nya känslor — —
det har gått — en dag i sender, den ena länkad
till den andra — en dag äldre för hvar dag. . . .
Dét är precis, som om något skulle hända nu
— något stort — nytt — något ofattligt — hemskt
kanske — men — ändå — —
Jag darrar af besynnerliga rörelser ... nu har
jag kanske frambesvurit det, som kommer att
rubba hela mitt stilla lyckliga lif, och jag kom-
mer kanske ofta med en saknadens suck att .. .
Det känns som när jag i barndomen satt rysan-
de på parkett, och kronan långsamt hissades upp
i taket, medan alla väntade spändt på ridån . . .
Ja, i kväll skall det ske. Gud hjälpe mig!
En afton — minst en vecka senare.
Ja ha — så var det. — — Så konstigt lif-
vet är — hvad är det som verkligen är någonting?
Hvarför i all världen fortsätter jag den här
dumma dagboken? Det har blifvit en gammal
vana — som när tandlösa gummor prata för sig
själfva. I dag såg jag, hur tunna mina kinder
äro, och att huden vid tinningarna hade rynkor.
Gammal — ohjälpligt! Är jag verkligen bara
40 år?!
— — — Tänk så rädd jag var! Ju längre det
led inemot kvällen, då jag skulle visa Emil den
här barnsliga historien, dess ängsligare blef jag.
Händerna voro kallfuktiga, jag kände, hur jag
bleknade, att ögonen blefvo stora som tekoppar
— det bli de alltid, när jag står inför något vik-
tigt — afgörande. Det ena tillfället erbjöd sig
efter det andra — men modet svek mig. Jag
kunde icke. Natten gick — nästa morgon släpa-
de sig fram — slutligen efter middagen greps jag
af förtviflad beslutsamhet. Emil hade slagit sig
ned i en emmastol — (hvad han börjar bli fet!
Kinderna nästan hänga ned — en smula slappt. —)
— Han höll tankfullt benen utsträckta framför
sig. Börsnoteringar och konjunkturer syntes
fjärran från hans sinne ... nu eller aldrig.
Jag vet inte, hur jag kom fram till hans stol
med papperslapparna. Sakta smög jag dem i
hans lediga hand, som jag drog fram ur fickan
på kavajen.
— Emil, läs ! — och haf förbarmande med mig
— jag menade icke något — — något ondt —
men — åh — är allt förloradt . . . mumlade jag
virrigt och sjönk på knä vid stolkarmen . . . jag
darrade så . ..
Han tog cigarren ur mun och såg ytterst för-
vånad ut. Därpå läste han igenom första sidan
— började den andra — och satte åter cigarren
mellan läpparna efter att ha slagit af askan.
— Han ögnade igenom bladet, men jag såg,
att han hoppade öfver rader här och där.
Så vidgades hans näsborrar af en lätt gäsp-
ning — han såg upp med ögon, som voro litet
bleka, drog upp ögonbrynen och sade i förbi-
gående :
— Förlåt mig — jag hade så förbaskadt lång-
trådiga historier på kontoret i dag. —
ITvarpå han återtog läsningen. Men nu började
han bläddra, tittade lite här och hvar — jag
tyckte, jag såg ett leende darra i munvinklarna.
Jag erfor en egendomlig blygsel och reste mig
ovillkorligen upp från min något teatraliska ställ-
ning.
Då Kastade han ännu några flyktiga blickar på
det olycksaliga klottret, vek ihop det ordentligt
och gaf mig det tillbaka med ett skämtsamt slag
på handen.
— Lilla toka, sade han, inte är jag svartsjuk
på ett gammalt flicktycke — drömmar göra mig
ingenting förnär. —
Och han ville draga mig till sig, under det
han hviskade:
— Det är mitt fel, lilla hustru — jag har läm-
nat dig för mycket ensam!
Jag rusade ifrån honom.
Så de äckla mig, dessa lappar — måtte det fin-
nas så pass kraft i mig, att jag bränner dem
med det snaraste !
––––*––––
Innehållsförteckning.
Melanie Warberg; af —n—. (Med porträtt). — Tack; af
77ess — Några ord i frågan för dagen; af Hj. Cassel. —
Trotjänarinnor; reflexioner i ijänstflyttningsliden af Bell. I.
— Kvinnokongressen i Berlin ; bref från Idnns korrespon-
dent Augusta Guldbrand. (Forts, och slut). — Missuppfatt-
ningar; skiss af Emy. — Mitt hem och jag; af VivckaLang.
— Iduns läkarartiklar. XI: Om organismens egnaskydds-
krafter mot infektion, af d.r E. S. Perman. — Från Iduns
läsekrets: En »hnfvudfråga»; af —e—. Till Iduns »fråg-
visa» läsarinnor! — Ur notisboken. — Teater och musik.
— A quarante ans; af Hilma Angered Strandberg. (Forts,
och slut). — Tidsfördrif.
–––––*–––––
öv •
OWtt’
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Den som vill hos mig en ställning få,
Måste lära sig att stå på tå,
Slingra sig finurligt,
Krypa helt figurligt
Och att endast på kommando gå.
Men min lösen är på samma gång:
»Frihet, bort med allt som kallas
tvång!
Alla band som trycka
Skall man undanrycka.»
Det är min predikan dagen lång.
Högt i kurs står ungdom hos mig
ock,
Och af barn har jag en hoppfull
flock;
Må det dem tillhöra
Att med äran föra
Mina runor under bock på bock.
Mycket mer om mig nog sägas kan,
Till exempel hur min första man
Gaf mig namn och heder;
Hur min andra leder
Mig till ärans höjder upp minsann.
Men af hvarje själfbiografi
Kan så lätt det själfberöm blott bli.
Därför punkt bör sättas.
Men skall mer berättas,
Får min lilla hjälptrupp stå mig bi.
Tvänne ord, som hvarje spiritist
Experimenterar med helt visst.
NEROTH & C«-
Tekniska Fabriken ”GÖTA LEJON"
» » • aöTxno&a.
Sagolik historia.
Och den falska gloria,
Som skall dölja anletsdragens brist.
Ett gemensamt namn på mina barn.
Hvad kan skvallret utaf ondskans
garn
Oftast upp ett stycke.
Går i par med tycke.
Och hvad dessa göra i en kvarn.
Sväfvande och luftig resenär.
Väg som mången gång till skogen
bär.
Hvad oss näring gifvit.
Den bekant har blifvit
Att för pengar icke sky besvär.
Oftast lastens fröjd och syndens
bror.
Egenskap, men icke någon stor.
Hvad man ser af tingen.
Så den lätta vingen
Uppå fältets ax. — Och valpens
mor.
ITvad är värre än i takdropp stå.
Och hvad kunskap är. — Det sägs
ju så.
Hvilken stor kan växa.
— Också gammal läxa.
Ointagligt — men »tas in» ändå.
Dyrbart ämne, som ock tages in.
Hvilken stundom kan ge rifvet skinn.
Aromatisk krydda.
Pärlerader sydda
Uti täta led på kjolen din.
Hvilken än bär krona, än bär lock.
Hvilken alltid synes klädd i rock.
Sjukdom outrotlig,
Som jag tror obotlig.
Sällskap som uppträder uti flock.
Sagans kanske skönsta hustru-bild.
Reskamrat från »pigan» förr ej skild.
rekommendera sitt allmänt erkända
LÏÏTPÏÏLVEP»
»4»- fritt fx-An bcîox —rf-
Något konstrueradt
Och så kombineradt
Att ej kraft onödig blir förspilld.
Lagens tjänarinna — brottets skräck.
Vägg som stänger utsikt ifrån däck.
Ett af sagans väsen.
Frossare bland gräsen.
Namn på mången tärna frisk och
täck.
F. M. C.
Charad.
Mitt första är fett,
Mitt andra plus mitt tredje är ock-
så ett fett,
Man ofta mitt hela på vågen har
sett.
S. L.
Fyrkantaritmogryf.
1 2 3 4
2 5 1 6
3 1 7 6
4 6 6 4
Bokstäfverna, lästa från vänster
till höger, bilda samma ord som om
de läsas uppifrån nedåt.
1) Flod i Europa.
2) Namn på insekt (bestämd form).
3) Hur spelet bör vara.
4) Namn.
Maj.
Namngåta.
Nat — ma —■ in — ma — it —
mau — hil — a — ana —■ el — r
— lin — z — el — ma.
Ofvanstående bokstäfver och staf-
velser skola ordnas till 7 namn, så
att de två sista bokstäfverna i ett
Lutpulvret begagnas vid läk aller tvätt i ställer
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut, ocb
SÂP-PÜLVER
föregående namn äro lika med de
två första i ett efterföljande.
Initialförvandlingsgåta.
I hvart och ett af vid-
stående ord skall första
bokstafven utbytas möt
en annan, så att ett an-
nat ord uppstår. Ordnas
de nya orden rätt, gifva de-
ras initialbokstäfver nam-
net på en epokgörande
personlighet.
Lösningar.
Anagrammet: Akja, jaka, kaja.
Aritmoremet: Konstantinopel; al, ek, lo,
ask, ton, stop, lans, opal, pion, Stina, netto,
nitton, ponton.
Vokdlförändringsgåtan: Rar, ror, rår, rör.
Ilufvudbry’et : A n t w e
n r
t P
w e
Antwe rpen
n r
t p
w e
e r p e n
Förvandlingsgåtan: Lika barn leka bäst;
1) Linköping, 2i Imatra, 3) Kaukasien, 4) Al-
vastra, 5) Balkanbalfön, 6) Anderna, 7) Ro-
stock, 8) Nangasaki, 9) Lissabon, 10) Engel-
bolm, 11) Kroatien, 12) Amsterdam, 13)Bränn-
kyrka, 14) Ätiopien, 15) Sulitelma, 16) Ta-
ganrog.
Ifyllningsgåtan: Ernst Westerlund. 1) En-
köping, 2) Preciösa, 3) människa, 4) prust-
rot, 5) prestost, 6) pressvän, 7) bernsten, 8)
Topelius, 9) fläderte, 10) ljungeld, 11) por-
trätt, 12) trollspö, 13) ljussken, 14) underkur,
15) dromedar.
Sparar penninffsir. ––––––
–––- Sparar cll1JjetG. •—–––––––––-
––––––––- sparar kläder och——
■ ■ , h h n.—on&ttef såpa eller twéJ.
Gäst
Ros
Salt
Lam
Utter
Enka
Golf
Bur
Aster
Burk
Ella
Maka
lFritt från klor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
