Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 23 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 I DUN 1896
H
»
a
p
•d £i
3
&
m
»
H
P=
V N
5“ 2
H CP
5“ -
d~
Hi S3
0: "
*0
so
•
ffl ^
H W
P o
P N
• 2
i ®
S’ s
P’ M
» K
p
»
afkomlingar af dem Åke Bure till Ekeby plan-
terade, då han slog sig ned på sin gård, efter
att ha tagit del uti Västgötha bullret. Det gamla
herresätet har den särskilda charm som tilltalar
dem, hvilka uppskatta en förgången tids blek-
nade konstskapelser.
Under storhetstiden fördes på Ekeby mycken
ståt, isynnerhet på Svantepolk Drakenskölds tid.
Han var kansler under Carl XII:s minderårig-
het och samlade en ansenlig förmögenhet så som
förmögenheterna samlades på den tiden. Store
mäns söner synas i alla tider, kanske af pietets-
skäl, ej eftersträfvat att öfverglänsa fädren. Svante-
polks efterkommande utgjorde intet undantag
från regeln, nttens glans bleknade allt mer mot
seklets slut, och då grefve Magnus tillträdde
arfvet, var Ekeby en obetydlig gård, vanvårdad
och förfallen. Grefvens giftermål med en af
hofvets skönaste prydnader förbättrade icke hans
ställning synnerligen, ty efter hvad grefvinnan
en gång fick höra af sin herre och man, så ägde
hon icke ens skorna på fotterna, då han gifte
sig med henne.
Grefve Magnus var hvad man redan på den
tiden kallade en man af gamla stammen, ener-
gisk, kraftfull och bestämd, men också häftig,
despotisk och envis. Då skörden lofvade att bli
mindre god, befallde han, att det skulle serveras
hafrevälling och potatis till middag. Var det ej
dukadt då han kom in hungrig från egorna, kunde
han gå in i skafferiet och ta en sill ur tunnan,
lägga den på en brödskifva och låta sig väl smaka.
Bland sina underhafvande skipade han rätt-
visa på sitt sätt, och olydnad mot hans ukas
straffades med några käpprapp. Men ingen af
torparna klagade för länsman eller stämde till
tings, ty allt hvad grefven gjorde var rätt. Han
var en man med jättelika kroppskrafter, och det
var ingenting ovanligt, att då han kom hem sent
från ett besök hos någon af grannarna och icke
lyckades väcka de sofvande, han med en spark
öppnade de tillbommade ekdörrarna. Barnen
fingo aldrig visa sig för honom, förrän de fyllt
fem år. Vid födseln lämnades de till någon af
godsarne för att fostras. Hvad vården beträffar
så var den nog bättre än de skulle erhållit i det
adliga hemmet, ty grefvinnan brydde sig icke
om husliga göromål. Sammanlefnaden med en
make sådan som grefve Magnus var icke ägnad
att utveckla en bortskämd kvinnas ädlare kän-
slor. Grefvinnan fördref tiden med att sy ta-
pisseri, förfärdiga vaxfrukter och drömma om
den tid, då hon strålade bland stjärnorna vid
konung Gustafs hof; för öfrigt led hon af mi-
grän, som på den tiden var hvad nervositet är
nu för den fina världens damer. Ingen af dött-
rarna ärfde hennes skönhet. De voro alla stor-
växta som fadern och hade hans grofhuggna
drag. Utom fröken Ann-Lovis visade ingen af
dem att de, tillika med örnnäsan och den höga
pannan, fått det Drakensköldska lynnet i arf.
De sydde kuddar och knöto gardiner, lade patience
och samlade blommor för sina potpourriurnor,
medan de väntade på att bli gifta, och sedan de
förlorat hoppet, fortsatte de därmed af vana.
Fabian, ende sonen, faderns och moderns gunst-
ling, påminde på intet sätt om sina systrar, han
var vacker, liflig och hurtig, och om man till-
lägger att han hade en smula extravaganta va-
nor och var militär, torde det ej finnas mycket
mer att säga om honom. För att han skulle
kunna lefva enligt sitt stånd, måste familjen göra
hvarje tänkbar besparing. Föräldrarna gjorde
det med glädje, systrarna med låtsad beredvil-
lighet, men med inre knot. Uppe i gafvelrum-
met, som var fröknarnas gemensamma jungfru-
bur, brukade de tre äldsta beskärma sig öfver
kära brors extravaganser, hur de för hans skull
blefvo tillbakasatta, hur de måste försaka hvar
sin nya nettelduksklädning till midsommar o. s. v.
Ann-Lovis, den yngsta, åhörde systrarnas klago-
visor med missnöje och otålighet. »Då far en
gång dör,» sade hon, »äro vi alla beroende af
Fabians godhet, såvida vi inte kunna ta’ oss till
någonting.»
»Ta’ oss till någonting!» skrek fröken Beate, me-
dan Julie och Ull-Charlotte -höjde händerna i stum
förvåning. »Ska’ vi kanske bli guvernanter eller
husmamseller?» frågade Beate harmset. »Du
har då alltid de besynnerligaste idéer, söta Ann-
Lovis.»
Inom familjen hade Ann-Lovis alltid ansetts
för »egen». Hon gick häist för sig själf, syss-
lade i trädgården och ladugården, var med om
bislakt och syltning, äppelplockning och ostning,
Allt saker som icke intresserade systrarna. En
gång hade hon bedt fadern att få en täppa, hvars
afkastning skulle tillfalla henne själf, men här-
till nekade grefven bestämdt. Hennes plats var
inomhus, hon hade sin tapisseribåge att syssel-
sätta sig med, eller sin väfstol, ifall hon önskade
ett nyttigare arbete. Men Ann-Lovis saknade
håg för handarbeten, och hon fortsatte med att
tillbringa sin tid omväxlande i mjölkkammaren
och trädgården. På sin tjugufemte födelsedag
bad hon fadern att få fara och hälsa på sin
grandtant och gudmor, grefvinnan Jaqueline på
Danafors. Hela släkten var i harnesk mot gref-
vinnan. Hon hade slösat bort sin förmögenhet,
hon var excentrisk, hon talade om Voltaire, som
en mänsklighetens välgörare, citerade encyklo-
pedisterna och sade att människan hade plikter
emot sig själf, hvarför släkten och umgänges-
vännerna ansågo henne för att vara en smula
besynnerlig och alltid talade om henne som den
otillräkneliga Jaqueline. Men eftersom grefven
ämnade sig på besök till en egendom i grann-
skapet af Danafors, fick Ann-Lovis efter mycket
betänkande lof att följa med. (Forts.)
—–– *––––-
Rättelse.
I Percy F. Luck & C:is H. A. B Fris-
kurant, som var införd i n:r 42 af »Idun» som
annons, finnes å spalt 18 följande tryckfel :
»Fikon, Smyrna Primissima, press, pr kilo t: —»
skall vara: pr kilo 1: 60.
––––- 4*––––-
Innehållsförteckning.
Hilda Lundqvist ; af Reinhold Winter. (Med porträtt).
— Psyke i rosenlund; af Anna Knutson. — En önskvärd
reform; af Ellen Bergström. — En »sierska»; af Ilse Franke.
— »Smått folk»; en pennteckning för Idun af E. L. —
Omröstningen angående priset i »klädpenningfrågan*. —
Från Iduns läsekrets: Till Helgsmålsklockans författarin-
na, fröken Mathilda Roos; af »En svensk kvinna». — »Må
solskenet skina ...» Af ***. — Trotjänarinnor; reflexio-
ner i tjänstflyttningstiden af Bell. — Iduns läkarartiklar.
XI: Om organismens egna skyddskrafter mot infektion,
af d:r E. S. Perman. (Forts. o. slut;. — Ur notisboken. —
Teater och musik. — För femtio år sedan ; af Ina Stocken-
strand. — Tidsfördrif.
TiåsförånJ.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Vårt hela visst kan räknas få
Till våra favoriter små,
Och många nog utaf vår sort
Få följa oss båd’ hem och bort
Samt röna mjrcken sj’mpati,
Men få ej länge stanna i
Ett hem — nej ständigt få de flytta,
Till allmänhetens gagn och nytta.
Af rang det finnes skilda slag
Uti dess stora brödralag,
Men de som gälla högst för värld,
Ej lida dock af bördshögfärd —
Ett småfnask och ett hufvud krönt
I samma bo sig hvila skönt,
Och stundom det ock hända kan
Att där de klinga med hvarann.
Först ha vi då, ej annat jag kan
finna,
Namn på en fågel, liksom på en
kvinna.
Så någonting som skam och sorg
bereder
Och vanligtvis tar bort en män’skas
heder.
Det finns blott en — säg huru näm-
nes han? —
Som välbehag till sådant hysa kan.
Hvad nog de allra flesta kunna
göra.
Hvad icke allting är, som vi få
höra,
Fast rätteligen det så borde vara.
Namn på en stad, men icke är det
Skara.
Hvad kan man göra det man icke vet?
Och så ett ting i all dess uselhet.
Hvad ungdom plägar i sin vilda yra.
Nu sist ett mansnamn med bokstäf-
ver fyra.
Ifyllningsgåta.
o»
CT
02
-4
CO
2D
M
O
rt».
sn
t—*
02
1) Kvinnonamn, 2) en af veckans
dagar, 3) hundens egenskap, 4) bröd,
5) stad i Sverige, 6) »gulduppsluka-
ren», 7) sjukdom, 8) skadedjur, 9)
surt, 10) kvinnonamn, 11) krukväxt,
12) kvinnonamn, 13) hos Vesuvius,
14) kvinnonamn, 15) nödvändigt för
att lefva, 16) en af »Bomans flic-
kor», 17) svensk järnvägsstation, 18)
»ett plus», 19) svensk stad, 20) större
rum, 21) socken i Helsingland, 22)
mansnamn, 23) affärslokal.
De bokstäfver, som infalla i de
med stjärnor markerade rutorna, bil-
da namnet på två svenska sevärd-
heter.
L—ris.
Kvadrat-palindrom.
1 2 3 4
1 1 2 3 4
2 2 5 6 7
3 3 6 1 4
4 4 7 4 3
1 2 3 4
1
2
3
4
Orden rättfram:
1) Hvad vissa maskar pläga göra,
2) person ur nordiska mytologien,
3) bibliskt ord,
4) liten flod i Armenien.
Orden omvända:
1) Tillflyktsort,
2) (med tillägg af s.-t) en stad i
Frankrike,
3) stad på Sardinien,
4) fruntimmersnamn.
8. L.
Charad.
Vill du mitt förstas trakter se,
På utländsk resa dig bege,
Men är du rädd, så stanna hemma,
Det eljes blir ett svårt dilemma
När plötsligt — mörk och hemsk —
för dig
En afgrund spärrar af din stig,
Och bakom dig en bergvägg skjuter
Sin krumma rygg och passet sluter,
Att du ej vet hvad helst du skall
För att ej råka uppå fall.
För att mitt andra träffa på,
Behöfver man så långt ej gå;
Det finns dock där, till öfverflöd,
Af många slag — än grå, än röd,
Ja, mången dyrbar däribland,
Som sedan går ur hand i hand,
En ganska kostbar handelsvara.
Mitt hela — namnet lika bara —
Man får dock icke söka där,
Ty utaf annan art det är.
8. L.
Lösningar.
Logogryfen: Gymnastik; mystik, magi, myt,
smink, gymnast, nysta, sikt, sikta, sky, stig,
mat, tysk, skam, minst, ytan, agn, fik, gnat,
makt, gnista, Kina, mysk, kam, anis, stygn,
ask, man, gikt, stim, Sigyn, kista, maskin,
ting, mist, gast, mask, Stina.
Charaden : Flottister.
Fyrkantaritmogryfen:
E B R 0
BIET
RENT
OTTO
Namngåtan: Hilma, Malin, Ina, Natanael,
Elma, Mauritz.
Initialförvandlingsgåtan : Martin Luther.
Malt, anka, ram, turk, ister, nos, lur, Ulla,
tolf, häst, etter, raka.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re-
kommenderas tillhvarje husmoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
