Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. 30 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 IDUN 1896
Hvad den är säll, som i sin egen hydda
Ser utan oro morgonstrimman gry,
Ej saknande de dar, som äro flydda,
Ej sörjande för dem som skola fly!
Hvad den är säll, hvars lifså tyst försvinner,
Att ingen glansen af hans dygder ser,
En källas bild, som genom ängen rinner,
Gömd af de blommor, dem hon näring ger!
P. A. Granberg.
den första offentliga svenska sjuksköterska
af den bildade klassen ocli den, som gick
i spetsen för eller bröt väg för utbildande
af sådana sjuksköterskor inom vårt land.
Det fostrande, stärkande, helgande infly-
tande hon härunder utöfvade på de unga
kvinnor, som kommo under hennes vård,
har mångenstädes visat sig i rika och sköna
frukter, men fulla välsignelsen häraf torde
först bli uppenbar på den dag, som skall
göra allt klart. Hon fordrade mycket af
sig själf och äfven af sina elever, men så
gaf hon dem ock mycket tillbaka, och sä-
kert skola de alla, kringspridda öfverallt i
landet, i tacksamt minne bevara den kär-
lek hon i så rikt mått ägnat dem. Under
tio års tid stod hon kvar såsom en nitisk,
kraftfull och kärleksfull vårdarinna af det
kall, som blifvit henne anförtrodt. Härefter
tjänstgjorde hon under andra tio år vid
hospitalet i Upsala, på samma gång såsom
husmoder och föreståndarinna för sjukskö-
terskorna.
Det trägna arbetet var henne en glädje,
ty hon tjänade villigt och af hjärtat och
utan den ringaste ersättning, då hennes
ekonomiska ställning gjorde henne fullkom-
ligt oberoende häraf. Trädde hon in i sjuk-
salen eller på lärorummet, var det som
hade en klar solstråle silat sig in genom
fönstret. Omsider svekö henne dock kraf-
terna och hon kände sig efter en svår
lunginflammation i behof af hvila, hvarför
hon lämnade sin plats vid hospitalet och
sökte, under ett par års vistelse i utlandet,
återvinna de förlorade krafterna.
I »Röda korsets» årsberättelse för 1886
säges det bland annat: »En kännbar förlust
har drabbat föreningen därigenom att frö-
ken Emmy Rappe för sjuklighet nödgats
lämna sin anställning såsom föreståndarinna
å Upsala hospital och i sammanhang där-
med det öfverinseende hon under nära 20
år omhänderhaft öfver alla föreningens un-
der hennes egen ledning och sedermera vid
akademiska sjukhuset i Upsala utbildade
sjuksköterskor. — Utskottet har, med be-
klagande af anledningen till det steg hon
nödgats taga, medels skrifvelse uttalat sin
tacksamhet för det utmärkta sätt, hvarpå hon
under så många år arbetat i föreningens
intresse och för all den omsorg och välvilja,
hvarmed hon omfattat alla föreningens vid
sjukhus i Upsala danade sköterskor.»
Samma förening omtalar i sin nästföl-
jande årsberättelse att icke mindre än 71
sjuksköterskor under fröken Rappes ledning
iitbildats för sitt ansvarsfulla kall, och till-
lägger, att då fröken Rappe vid sin lång-
variga och uppoffrande verksamhet ådaga-
lagt ett synnerligt intresse och ett aldrig
tröttnande nit samt med största omsorg och
välvilja omfattat föreningens sjuksköterskor
i deras maktpåliggande arbete, — »hade ut-
skottet, med bifogande af vederbörande öf-
verläkares erkännande af fröken Rappes be-
römvärda tjänstgöring å tvänne sjukvårds-
inrättningar, hos k. m:t anhållit om något
vedermäle af kunglig nåd för hennes lång-
variga och plikttrogna arbete i den lidande
mänsklighetens tjänst. I följd häraf hade
tilldelats henne medaljen i guld af 12:te
storleken med inskrift: »För berömliga gär-
ningar» att i högblått band med gula kan-
ter bäras om halsen. Denna medalj, jämte
afskrift af det kungl. beslutet, hade ut-
skottet låtit tillställa fröken Rappe, som i
varma ordalag uttalat sin tacksamhet därför. »
Mera än öfver denna yttre utmärkelse
torde dock den anspråkslösa arbetarinnan
hafva gladt sig åt det allmänna intresse,
som uppstått i landet för den verksamhet,
hvaråt hon så oegennyttigt ägnat sin kärlek
och sina kropps- och själskrafter.
Efter tvänne års hvila, under stilla till-
bakadragenhet och ett stärkande klimat i
utlandet, kände hon sig så pass återställd,
att hennes forna längtan efter arbete och
verksamhet ånyo vaknade. Hon lyssnade
därför till ett förslag, som gjordes henne
att emottaga en ledande plats vid någon
af de många anstalterna i Bielefeld. Men
medan underhandlingen härom pågick, hem-
söktes hon åter af sjukdom och kraftlöshet
och vände i stället tillbaka till fäderneslan-
det, där hon vid det natursköna Öresund,
strax utanför Helsingborg, redde sig ett hem,
omtaladt såsom idealiskt af dem som
gästat där. Hit inbjöd hon nu årligen flere
af sina forna elever, som under sitt an-
strängande arbete voro i behof af hvila och
vederkvickelse. Och härifrån vände de åter
till sina skilda arbetsfält, stärkta af um-
gänget med den älskade husmodern samt
hvilan och stillheten i det fridfulla hemmet,
hvilket i sanning gjorde skäl för sitt namn:
Salem. Där voro de välkomna så ofta och
så länge de hade tid och tillfälle att vistas
hos den moderliga vännen, som alltid om-
huldade dem med samma kärlek.
Det allt för nära grannskapet med hafvet,
hvars vågor, när de voro i uppror, slogo
hårdt mot fönsterrutorna, förmådde fröken
Rappe att för något år sedan utbyta sitt
landtliga hem mot ett hem inuti själfva
staden.
Emellertid nalkades aftonen äfven för
henne. Ljuflig och stilla kom den, efter
en gagnande och välsignelserik arbetsdag,
om äfven långt förr än hennes vänner tänkt
sig. I syskonhemmet på Drettinge gård i
Småland, där fröken Rappe var på ett till-
fälligt besök, insjuknade hon hastigt i in-
fluensa och lunginflammation. Hon, som
vårdat så mången på sjuksängen och med
det eviga lifvets ljus lyst så mången genom
den mörka dödsdalen, låg nu stilla och frid-
fullt, vårdad af kärleksfulkthänder, väntande
på sin himmelske Mästares kallelse att »sitta
högre upp».
Detta sista bud nådde henne måndags
aftonen den 19 oktober, då Emmy Rappe
i trons frimodighet tillslöt sina ögon i döden.
L S.
–––- *––––-
Bered glädje åt de unga!
och prenumerera nu genast med endast 50 öre
på årets sista kvartal af den utmärkta ung-
domstidningen »Kamraten». Ett enastående
tillfälle — profprenumeration till nedsatt pris!
Till Grieg.
)n dommez medjfpäddvind ocd jpäddåt
ocd vadddpGnesånpez, som smeda,
du dommez med s-dolt ocd med sdäddåt,
som djupt uti ddp^tozna eda.
©cd codans i^zån Sdovzepudds-dammaz
du- dåtez i tonezna sd’b’ua,
ocd tzoddsdzatt ocd dväzpedammaz
de ddinpa i visozna dina.
§om jdozsen sip sdaddande spdittzaz
ditt ton^dode dzusaz ocd pdittzaz
ocd dpäztanas dvada ^Özintaz.
3)u väcdez, i ÿzasez di&azza,
acdozdez, än änpsdipa, pstza,
oss upp-, att vi sdzatta ocd dazza
ocd addtid tidd tonezna dpstza.
dïCatuzens dozdodda ozdestez
i j/päddaz ocd sdopaz ocd vatten
dip däzt dvad på azdet du jpastez
adden vid pianot om natten.
S*)itt postezdands sapa du tadaz.
jfdvaz didtj uz din penna daz
uz vindande sätzaz ccd dadaz
med ädsdande dändez du dzutit.
Stäm uppy dåt ditt tzoddspG flå väcda
uz sdensomn natuzens väsen!
Jdåt ÿuzozna dvina, jfozsdzäcda,
dåt soden stå ddid o^vez pzäsen.
& sdzid ocd i tassande dedaz,
i våzzepn ocd daped, som pzoda,
ditt dïCozpe tidd dåvezzpe edaz,
h-na ditt namn vi dvisda.
Fredrik Nycander.
pzipz.
förening och afsöndring.
Några ord med anledning af uppsatsen »Kvin-
nornas palats» i Idun n:r 40,
af Ave.
-r^öreningsväsendet, sådant det nu utveck-
r lat sig, är en så i alla samhällsför-
hållanden ingripande företeelse, att snart
sagdt ingen individ undgår att röna någon
inverkan däraf. Orsakerna till förenings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
