Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. 30 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 i DU N 1896.
H
g g
3 a
P* g
•tJ g
J
■5 S
? è
S-ft
Wh £2
Q: “
0
rg
Pj •
s 5
B
03
4
"I
4
£}o
H
SÖ
KS
CD
<1
5£o
oc
sr
aq
Âæ1
<ï> ■«
’S e
2 »
a «
b r
S£
® 3
r+-
9
B
pâ ditt rum och stanna där, tills vettet växer
på dig!»
Morgonen därpå, så snart fadern gått ut på
ägorna, tog Ann-Lovis gråtande farväl af modern
och systrarna, ty redan samma dag skulle hon
till Spånga. Och med sina få ägodelar lassade
på en kärra drog hon bort till det nya hemmet.
Då grefven fick veta af dotterns flykt, gick det
en stormby öfver huset, som lämnade damerna
med angripna nerver och förgråtna ögon.
En afton då Ann-Lovis som vanligt arbetade
i trädgården hörde hon hästtraf på vägen. Hon
var rufsig i håret, jordig om händerna och klädd
i lifstycke och bomullskjol. Hon gick mot grin-
den gnolande:
»God natt, vackra rosor på marken,
God natt, kära kuku i lund,
God natt, alla liljor i parken,
Sött slumren i midnattens stund.»
Då hon igenkände sin far, stödde hon armarna
mot grinden och inväntade honom utan ett spår
af oro i sitt ansikte. Grefven såg på henne och
förstod, att allt hvad han ämnade säga skulle bli
förgäfves, och han vände långsamt om hästen.
»Du kommer aldrig inför mina ögon igen, och
aldrig får du sätta din fot på Ekeby!»
»Som min far befaller,» svarade hon ödmjukt.
»Hälsa min kära mor!»
Aldrig mer se Ekeby, aldrig höra modern
sjunga! Hon började gråta, där hon stod och
såg efter fadern. Men så mindes hon det tom-
ma, onyttiga lifvet i hemmet och den glädje hon
känt under de få dagar hon varit på Spånga.
Hon hade ett mål att arbeta för, hon var fri och
oberoende, lifvet var fullt af möjligheter och
Spånga den underbaraste plats på jorden, ty där
rådde ingen annan än hon. »Vill man vinna nå-
got, får man också offra något,» tänkte hon och
återvände till sina grönsaksland.
Under de första åren måste hon arbeta mycket
strängt för att kunna sköta gården med hjälp af
endast en dräng. Så kommo motgångarna: det
första bisamhället, som svärmade flög till skogs,
hennes bästa mjölkko bröt benet och måste ned-
slaktas, frukträden växte långsamt, och då de
ändtligen stodo i blom, kommo några frostnätter
och tillintetgjorde förhoppningarna för det året.
Men hvarje motgång var som en ny eggelse till
arbete och ansträngning. Hennes ständiga tanke
var: bättre lycka nästa år, och som mod och
uthållighet förr eller sednare vinna seger, så
fann hon sig en dag som ägarinna till en frukt-
trädgård utan like. Hennes astrakaner och berga-
motter voro efterfrågade i de stora städernas
frukthandel, hennes saftiga olsmässepäron täfla-
de med de beryktade Grennapäronen och hennes
oförlikneliga klarbärssaft, hvilken påstods vara
tillredd enligt en beskrifning, som någon af hen-
nes förfäder fått af en abedissa i Wreta kloster,
var berömd i hela Sverige.
Vid Fabians bröllop försonades far och dotter,
och kort därpå tog Ann-Lovis till sig två af
systrarna. Beate och Julie fortforo att sy stra-
maljarbeten, soffkuddar med kransar af törnrosor
och förgät mig ej, små trubbnosiga mopsar och
rikt draperade damer, som lustvandrade bland
näckrosor och myrtenbuskar, allt så lysande som
regnbågsfärgade pärlor och schattersilke kunde
göra dem. Då de icke broderade, lade de patience,
och den största gåta som mött dem i lifvet var
Ann-Lovis’ oförklarliga smak för trädgårdsskötsel.
De talade sins emellan om hennes rastlösa verk-
samhet som om någonting besynnerligt, nästan
beklagligt, och om hennes själfständighet som
ett bevis på egensinne.
Men Ann-Lovis hade icke hoppats på att få
någon hjälp af systrarna eller bli förstådd af dem.
De hade aldrig, som hon, längtat efter någonting
att hänge sig åt, de voro sig själfva nog. Hvad
hennes trädgård var för den praktiska fröken på
Spånga, det anade ingen. Som ung hade hon
haft sina förhoppningar, lik hvarje annan ungmö,
drömt sina drömmar om lycklig kärlek och det
fulla, rika lifvet i ett eget hem, och nu blef hen-
nes trädgård liksom en ersättning för allt det
ljufva och innehållsrika, som hon gått miste om.
Den första narcissen, som visade sin hvita fäg-
ring, kom hennes hjärta att klappa af fröjd, de
knoppande fruktträden stodo för henne som för-
hoppningsfulla barn, och en sällsynt ros gladde
henne som en hälsning från en frånvarande vän.
På dessa blommor och träd slösade hon all den
ömhet och alla de omsorger, som varit ämnade
åt den man, hvilken aldrig kom i hennes väg,
och åt de barn, hon aldrig skulle ge lifvet åt.
Först i sin sena ålderdom unnade hon sig nå-
gon hvila, och då började hon följa med den
nya tidens strömningar. Hon smålog då hon
läste om de öfverdrifna skildringarna af kvinnans
förtryck i förgångna tider. »Ägde någon energi
nog att bryta bojorna,» brukade hon säga, »så
fick hon också gå sin egen väg. Men där ingen
kraft finnes, där blir äfven ett halmstrå till hin-
ders.» Något som förvånade henne var, att så få af
nutidens kvinnor ägnade sig åt trädgårdsskötsel
och landtbruk. »Det fordras mycket mera kraf-
ter till att dansa, åka ytterskär, hjula på bicycle
och läsa latin,» sade hon en gång, då några unga
flickor klagade öfver öfveransträngning och den
brist på innehåll de funno i i lifvet, »än att så,
ansa plantorna och skörda frukten. Det är jord-
bruket, som bör vara vårt lands förnämsta nä-
ringskälla. Tyvärr försvinner den egentliga bonde-
klassen, den emigrerar eller har fått smak för
stadslifvet, och i enlighet med den motsatsernas
lag, som tycks regera världen, får väl öfverklas-
sen öfverta de små jordbruken. Skulle icke nå-
gon af de många energiska kvinnor, som söka
sig en själfständig verksamhet, kunna göra en
början? Hurudant resultatet för öfrigt blir, så
vinnas dock en frisk kropp, ett utveckladt natur-
sinne, arbetslust och lifsglädje.»
–––- ❖–––-
Innehållsförteckning.
Emmy Rappe; af L. S. (Med porträtt). — Till Grieg;
af Fredrik, Nycander. — Förening och afsöndring; några
ord med anledniüg af uppsatsen »Kvinnornas palats», af
Ave. — En fråga af vikt för alla husmödrar ; inbjudning
till pristäflan. — »Svenska kvinnornas nationalförbund» o.
miss Terese Frances Wilson. (Med porträtt.) — Ett prakt-
exemplar; skiss för Idun a( Amalia Fahlstedt. — Planschen
för oktober. — »Smått folk»; en pennteckning för Idun
af E. L. (Forts. o. slut). — Namnsdagslista för 1896: No-
vember. — Ur notisboken — Teater och musik. — För
femtio år sedan; af Ina Stockenstrand. (Forts, o. slut. —
Tidsfördrif.
–––- *––––
fihfôïhii
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Den ena klättrar stolt mot ärans
höjder
Att vinna rykte, makt och rikedom;
Den andra dansar fram bland lifvets
fröjder
Uppå en väg af nöjet strödd med
blom ;
Den tredje sträfvar tungt på mö-
dans bana,
Böjd under arbetsoket dag för dag;
Men framgång liksom undergång
mig dana,
Och så en vacker dag — så kom-
mer jag.
Nog är det hårdt — men ödet må-
ste råda.
All sträfvan blir nu tyngre än för-
ut;
Ej mer så glädtigt kan man dansen
tråda;
Och klättrandet ser något löjligt ut.
Farväl man säger nog åt skämt och
löjen —
Men grinar som en solvarg rent
utaf.
Man lockas ej af ära mer och nö-
jen,
Men endast af en krycka och en
graf.
Hvad vetenskapen eller konsten gaf
en
Försökes nog —• dock hjälper ingen-
ting. —
Man resignerad stapplar fram mot
grafven,
Se’n man, förstås, har smyckat sig
med ring.J[hg
ENEROTH å Co.
Tekniska Fabrlksn”GÖTA LEJON”
* * a aÖT3£JSOH&.
Och nu så får väl äfven jag som
andra
Ett småprat hålla om båd’ stort och
smått :
Plvari du nog i forna da’r sågs van-
dra;
Och hvarpå du ditt hela lif har
gått;
Hvad du en gång skall bli •— så
ödet bjuder;
Hvad du i lifvet då har spelat ut;
Hvad ömsom falsk och ömsom vac-
ker ljuder;
Hvad efter mödor väntar ljuft till
slut;
Så tvänne däggdjur r— båda femi-
nina;
Hvad du kan sätta endast till din
Gud;
Hvad alltid skiljes ifrån mjölet fina;
Och hvad vid altaret du svär din
brud;
Två räkneord. — Hvad häcklas ju
beständigt?
En som med bocksprång fordom
färdats fram;
Material till hus — dock högst elän-
digt
(Den därmed bygger kommer visst
på skam);
En bland de geometriska figurer;
Och någonting, som kan dig hålla
varm ;
Nämn mig också en bland de små
filurer,
Som lefva snyltgästlif till allmän
harm !
Hvad kastas ut i hafvets sköte rika
Och ofta lönar mödan rikligt nog?
Ett tilltalsord, som ställer alla lika;
Hvad sportens slaf man kalla kan
med fog;
Hvad fordom byggdes för att verka
mäktigt,
Men nu rätt ofta byggs till löje
blott;
En, som du vet kan bryta väg helt
präktigt;
Och hvad den är, som nöjes med
sin lott;
Hvad kännes häftig, kall kring knu-
ten fara;
Och hvart du styr rätt gärna då
din gång;
En vikt, som nu ej mer af vikt får
vara;
Så en symbol af möda blott och
tvång;
Hvad har den minsta blomma du
ser knoppas
Såväl som eken i sitt majestät?
Och hvad jag nu, trots all min hård-
het, hoppas,
Att du har fått på hvarje hemlighet.
L—a.
Charad.
Ett kärl mitt första är,
Mitt andra likaså,
Och ofta nog man får
Tillsammans se de två.
Mitt tredje — det är sant —
Är blott en konsonant,
Men om den icke fanns,
Fick ej mitt hela glans.
S. L.
Ifyllningsgåta.
B
r
s
i
a
n
Namnen på sex städer, hvilkas
begynnelsebokstäfver bilda det sjun-
de, ryktbart i Sveriges historia.
Pirfvd.
rekommendera sitt allmänt erkända
I.TJT PULVER
frikt £rA.n klor
Lutpulvret begagnas vid lak eller tvätt i stället
för bästa och renaste aska. Användningssättet
alldeles samma som med vanlig asklut och
SÂP-PULVER ibm friB Uur)
Geografisk stafvelsegåta,
Af nedanstående bokstäfver och
stafvelser bildas fem ord, hvilkas
begynnelse- och slutbokstäfver gifva
tvänne för svenskarne kära namn:
ca, ar, fl, ren, or, za, k, nä, so, i, al,
s, r, nm, da, r, to, n.
1) Stad i Italien, 2) historisk plats
i Sverige, 3) del af Sverige, 4) bergs-
kedja i Turkiet, 5) stad i Spanien.
S. L.
Palindrom.
Rättfram: bibliskt namn.
Omvändt: hushållsbestyr.
Trio.
Lösningar.
Logogryfen: Slantar; trana, Sara, last, sa-
tan, tala, sant, Sala, ana, trasa, rasa, Lars.
Ifyllningsgåtan: Trollhättan — Saltsjöba-
den. 1) Teresa, 2) fredag, 3) trogen, 4) bul-
lar, 5) Upsala, 6) Molock, 7) migrän, 8) råt-
tor, 9) ättika, 10) Karola, 11) nerium, 12)
Astrid, 13) krater, 14) Amalia, 151 arbete, 16)
Pallas, 17) Hemsjö, 18) föröka, 19) Arboga,
20) matsal, 21) Delsbo, 22) Herman, 23)
kontor.
Kvadrat-palindromen:
Rättfram : Omvänd :
LYSA ASYL
YMER REMY
SELA ALES
ARAS SARA
Charaden: Bernsten.
sparar penningar.–––––––––
—......Sparar cäLZ^O#©. ■ ............. ■■ ■ ■■
——— ■ Sparar JSLIgLÖL&I* och — ■
■■■——-i—emitter alier tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
