Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 20 november 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 IDUN 1896
Kungligt är att bjuda blott hvad ädelt är.
,/. L. Runeberg.
säges så ha blifvit antaget vid sex teatrar ocli
lär i höst komma att uppföras i Wien. Ett
lustspel: »A. B. C. Poste restante», lär vid
julen gå öfver tiljan i London. Eör närva-
rande arbetar prinsessan Karadja på en opera,
till bvilken kompositören Bach anmodat henne
skrifva libretton på fransk vers.
I)et är sålunda icke minst ett ovanligt och
rent af öfverraskande språkgeni den unga för-
fattarinnan röjer i sin litterära verksamhet.
Men så äger hon ock mindre vanliga förut-
sättningar härför. Bedan vid 5 års ålder ta-
lade hon franska och engelska lika väl som
sitt modersmål. Nu talar hon dessutom gre-
kiska, holländska, tyska, spanska och italienska;
hon är därjämte kunnig i latin, målar i olja
och modellerar. I sanning en sällsynt mång-
sidighet!
Prinsessan Karadja tillbringar numera vint-
rarne i Paris eller London, höst och vår på
Bovigny slott. Detta är beläget på Belgiens
högsta punkt, 2,C00 fot öfver hafvet, och är
ett af de vackraste i Belgien. En intressant
forellutkläckningsanstalt för en half million
foreller finnes på godset. En jaktklubb finnes
ock i grannskapet, och vildsvin och hjort jagas
där om höstarne. Prinsessan sköter själf den
tämligen stora egendomen.
Som det dyrbaraste minnet af sitt korta
äktenskap räknar naturligt nog prinsessan Ka-
radja sina två barn, en sexårig son och en
treårig dotter. Sonen är den siste af sin ätt.
Denna ätt räknar sina anor från 1400-talet.
Prins Jean Karadjas far var ambassadör i Ber-
lin ; hans farfar och förfäder regerande furstar,
hospodarer, i Wallachiet, där de störtades ge-
nom revolutionen 1814. Prins Jean Karadja
själf var från början militär och deltog som
löjtnant i Krimkriget samt avancerade till kap-
ten, men ägnade sig snart åt den diplomatiska
banan. Genom sin moder, grefvinna Capo-
distria, var prins Karadja nevö till den rykt-
bare grefve Capodistria, som utropades till
Greklands kung och mördades kort efter frihets-
kriget. På mödernet härstammade prins K.
från den celebra furstliga ätten Dandolo i Ve-
nedig. Det är sålunda ett lysande och vidt
förgrenadt stamträd, som sträcker sin skugga
öfver den svenskfödda moderns barn, och en
våg af de gamla hospodarernas sydligt varma
blod har här blandats med det svala flödet ur
en nordisk ådra.
’fvå dieter
af Mary Karadja.
Ett stjärnfall.
j~^vå stjärnor blänkte på fästet blå,
så skimrande kyligt klara.
Så fjärran — men så nära ändå —
så strålande underbara.
Den ena stjärnan omkring sig såg
och fann, att hon var allena.
Men vid dess fötter i fjärran låg
dock jorden med bygder väna.
Hon såg och såg med en sorgsen glans
utöfver slumrande världar.
Hvarthän hon såg där, blott fägring
fanns
bland holmar och stilla fjärdar.
Förrädiskt lockande, spegelklar
låg hafvets glittrande yta . . .
Och djupet smekande till sig drar
de strålar, som därpå flyta.
Ty, ack! De speglas så underbart
i hafvets skimrande öga . . .
Och stjärnan föll i ilande fart
ifrån det omätliga höga.
Likt blixten sjönk hon i isigt haf
sin glödheta panna att dölja.
Hon sjönk i djupet och fann en graf
inunder blånande bölja.
Hon var ej nöjd med en stjärnas lott:
att stråla från svindlande höjder,
att evigt ensam, från fjärran blott
åskåda de lefvandes fröjder.
Den andra stjärnan satt stilla kvar
med blickar så frostigt blida;
så oföränderligt lugn och klar
den ville sitt öde bida.
Måhända nöjd med sin höga lott
den kufvat sitt stolta hjärta?
... 7 nattens tystnad nu susar blott
en dallring af dämpad smärta.
AM härligt och skönt skola sköflas af
tiden:
På, jorden finns intet som evigt består.
Fragment.
På jorden finns intet som icke försvin-
ner — —
förgängligt som lifvet härnere är allt.
En låga är kärleken, snabbt den för-
brinner,
långt innan det brustit, är hjärtat rén
kallt.
En flyktig minut blott dess strängar
vibrera,
när jublande lycka uppfyller vårt bröst
Ackordet förklingar och ljuder ej mera,
snart tystnat för evigt har kärlekens röst.
Förgänglig är glädjen, förgänglig är
friden,
förgänglig är lefnadens ljufliga vår.
11 11
Kungen kr sagt det.
ffi)en fråga, som för närvarande lifligare
än någon annan torde sysselsätta sin-
nena i vårt land, äro de omfattande och
kraftiga åtgärder, hvilka från vetenskapliga
kretsar förts på tal till lungtuberkulosens
— denna grymt förhärjande landsfiendes
—• bekämpande. Denna i och för sig
populära sak har nu på ett synnerligen
glädjande sätt förbundits med en annan
‘fosterländsk angelägenhet, den pågående
nationalsubskriptionen för konungens nä-
sta år stundande regeringsjubileum.
Kungsordet, som i dagarne i detta äm-
ne gått ut öfver allt vårt land, har’väckt
en ovanlig tillfredsställelse, ja, vi våga säga
en- entusiasm, den behjärtansvärda saken
värdig. Ej minst Sveriges kvinnor, dess
mödrar och döttrar, de lidandes varmast
kännande vänner, de sjukas outtröttligaste
vårdarinnor, hafva mäktigt berörts af den
folkkäre monarkens ädla framtidstanke.
Efter ett föredrag öfver berörda ämne :
lungtuberkulosens bekämpande, som i tis-
dags i förra veckan af professor Edgren
hölls i läkaresällskapets lokal inför en sam-
ling inbjudne, tog h. exc. riksmarskalken
till ordet och yttrade ungefär följande:
Jag tillåter mig att här beröra en sak, som
ligger nära det nyss omhandlade ämnet.
Vi veta alla att öfver hela landet utgått en
inbjudning till svenska folket att insamla medel
till en minnesgåfva åt H. M. Konungen vid högst-
densammes 25-åriga jubileum, hvilken gåfva H.
M. ägde att efter eget bestämmande använda till
något ändamål, hvarigenom dess minne hugfä-
stes. Naturligt är, att Konungen helst önskar
anslå denna summa till något, som så vidt möj-
ligt kan gagna hela vårt land, och lika naturligt
är då, att tanken fallit på detta ändamål, som i
afton blifvit berördt.
Jag är berättigad här meddela, det H. M.
Konungens afsikt är, därest beloppet uppgår till
en betydande summa, att använda densamma
för att bidraga till hämmande och botande af
tuberkulosen.
Till att kvinnohänder, alltid redo att
gifva, efter detta mer än någonsin skola
villigt öppnas, kräfves visserligen icke
vår uppmaning eller vårt svaga ord. Vi
ha dock icke kunnat underlåta att äfven
i Idun, kvinnornas blad, gifva ett uttryck
åt den tillfredsställelse öfver kungsbudet,
som nu fyller landet.
Under alla förhållanden kunde man ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
