Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 47. 20 november 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 IDUN
&
A
»
u
£
•d S
fä
*
H
P-
•d
p •
H ®
P Ä
ct- g>„
Hi M
0: ”
©
V
p*
3
H
ÎJ
P
a
©
*
K
d 99
i
09
erl-
<1
göo
den, skred hon med lätta steg öfver den mjuka
gräsmattan hän emot några skuggande kastan-
jer. Erik sände en mörk blick efter henne, bet
sig i mustaschen och gick hastigt åt motsatt håll.
Under kastanjerna var en treflig plats anord-
nad med trädgårdssoffor och bord. Tillbakalutad
i en låg korgstol satt en äldre dam af ett behag-
ligt utseende, sysselsatt med ett handarbete. När
den unga flickan nalkades, såg hon upp och
sade leende : »Redan trött på det »gudomliga»
lawn-tennis ?»
»Ja, vet du tant, i en sådan hetta kan det
mest gudomliga bli motbjudande. Men här har
du det så svalt och fridfullt, du lilla afundsvärda
varelse!» Och med synbart välbehag kastade hon
sig ned i gräset vid tantens fotter och lät blic-
ken drömmande glida in i löfverket öfver sig.
»Hur kommer det sig att det alltid är något så
rogifvande i din närhet, tant Amelie? Och hur
kan du alltid vara så lugn och harmonisk? Ack,
om jag alltid fick vara hos dig, tant, då skulle
jag kunna bli en bättre människa.»
»Ah, mitt sällskap skulle du nog snart tröttna
på, du lilla yrhätta, om jag icke hade några ung-
domar att roa dig med.»
»Nej, tant, aldrig! Det är just »ungdomarna»,
som trötta och tråka ut mig förfärligt ibland.»
»Såå, hvem är det nu, som råkat misshaga
dig?»
»üh, just ingen särskildt,» sade Alice och såg
bort mot lawn-tennispiatsen.
»Jag misstänker dock, att det är någon sär-
skild. Hvarför såg Erik så mörk ut i hågen,
när han gick sin väg för en stund sedan? Du
har väl plågat honom igen, stackars gosse.»
»Låt oss inte tala om Erik, såvida jag skall
kunna bibehålla mitt lugn,» sade Alice otåligt
och ryckte upp några grässtrån från marken.
»Jaså, ditt lugn är verkligen i fara för hans
skull?» sade tanten skälmaktigt.
»Fy, tant, du vet mycket väl, att jag inte me-
nade så. Jag har ju alltid tyckt så bra om Erik,
men på sista tiden har han verkligen varit bra
tråkig, och nu börjar jag förlora tålamodet med
honom. Han kan ju icke höra mig tala om en
annan man, mycket mindre till någon, utan att
bli på misshumör. I hvarje mansperson, som
jag träffar, har träffat eller kommer att träffa,
spårar han straxt en rival. I stället för att han
förr var glad och treflig, går han nu ständigt och
surar; det är just inte rätta sättet att vinna en
flicka. Jag ärsäkerpå, att han skulle bli en odräglig
äkta man. Och just därför att det är så tack-
samt att plåga honom, så kan jag aldrig låta bli,
sa. snart ett tillfälle erbjuder sig. Jag föresätter
mig ibland att inte göra det, men det hjälper
inte, det är alltför frestande och roar mig rent
af. För resten kan det göra honom godt. Det
är bestämdt bara egenkärlek; han fordrar ju, att
jag ej skall hafva ögon eller öron för någon an-
nan än honom, och likväl har han aldrig haft
det modet att tillstå sina känslor för mig.»
»Nej, Alice, jag tror säkert inte att det kan
göra honom godt att du plågar honom, men där-
emot kan det göra honom mycket ondt. O,
barn, om du visste, hur det alltid smärtar mig.
då jag ser ungdomen lättsinnigt leka med käns-
lor och tanklöst och ovarsamt handtera sin
egen och andras lycka, liksom den icke vore ett
så ömtåligt och bräckligt ting.»
Alice hade aldrig förr hört sin tant tala så,
och då hon nu förvånad såg upp i hennes an-
sikte, märkte hon att det bar spår af en djup
rörelse och att hennes ögon stodo fulla af tårar.
Instinktmässigt kände Alice, att det var mer än
blott medkänsla för andra; det måste vara minnet
af någon egen bitter erfarenhet, som väckts till lif.
Af grannlagenhet teg hon en liten stund. Därpå
sade hon smeksamt: »Lilla tant, vill du berätta
mig. något från din egen ungdom, det har du
aldrig, gjort. Hur kommer det sig, att du aldrig
gift dig? Jag har hört sägas, att du var en så-
dan firad skönhet. Hade du mycket roligt?»
Den unga flickan intog en bekvämare ställning
med armbågen stödd mot gräset och hufvudet
lutadt i handen, samt såg upp, intresserad och vän-
tansfull. Men den äldre kvinnans blick syntes
fjärrskådande och vemodig, då hon svarade:
»Du menar väl, om jag roade mig mycket?
Ja, det gjorde jag. Men jag vet icke, om jag
hade roligt. Minnet af min ungdom är genom-
trängdt af så mycket smärtsamt och bittert, att
jag helst skulle vilja begrafva det i glömska.
Du får därför icke undra på, om jag har svårt
1896
att tala om det. Men för din skull vill jag ändå
göra det. Kanske kan det bli en nyttig läxa
för dig,»
Ordet läxa behagade icke riktigt Alice; det
var något som hon på det hela taget tyckte
sig ha vuxit ifrån. Men hon mottog det dock utan
invändningar för fortsättningens skull, ty hon
längtade ifrigt att få höra sin tants historia,
’ »Du kan väl knappast föreställa dig, att jag
en gång varit en ung flicka, fullt ut lika liflig,
yr och kokett som du själf.»
»Tycker du. verkligen att jag är så kokett,
tant,» sade Alice förebrående.
»Ja, det kan jag inte neka till.»
»Nåja, litet koketta äro väl nästan alla flickor,
åtminstone om de hafva tillfälle till det. Men
att du har varit det, tant, det kan jag inte fatta.
Jag trodde, att du alltid varit samma fridens
ängel som nu. Då finns det ju någon utsikt
till att jag också kan bli hygglig en gång.»
»Det tror jag också att d’et finnes,» sade hen-
nes tant leende. Därpå tilläde hon allvarligt:
»Men jag hoppas innerligt, kära barn, att det ej
måtte fordras lika mycket lidande för att göra
dig »hyggligt, som du säger. Du inser ej, hur
många heta strider jag måst genomgå för att
kunna blifva den jag är. Men jag skall berätta
dig alltsammans.»
(Forts.)
–––*–––
Innehållsförteckning.
Prinsessan Mary Karadja, född Smith. (Med porträtt).
— Två dikter af Mary Karadja. — »Kungen har sagt det.»
— »Att be om pengar...» II: Aflönade hustrur; af Erk.
III: Svar från »En gift kvinna» till »En gift man.» —
Suomessa. (I Finland). Några vildblommor samlade af
Esstese. (Forts.). — Marie Corelli; af Mari Mihi. — Från
Iduns läsekrets: Till en gammal trotjänarinna, af Åd.
Bref från L—k. Iduns frågoafdelning; af Stenia. Till Da-
niel Falllström, af —a. — Ur notisboken. — Teater och
musik. — Tant Amelies historia; för Idun af Homo Sum.
— Tidsfördrif.
––––-*.
OPQ
»9
m
ST
-i
mp11*
p p
p. p
g» g?“
* g*
1 s?»
o r
■C3 g;«
ST»*1
ä»
O «W
=3 gg
S»!-*
o S-fi
ti n
O ^ ^
2 « o ^
a.»"» g
Ö s* g-
IQ O
<Q B
9“
C+-
9>
ti
TiasföiMf.
& c
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Bref med 105 inkapslade
geografiska namn, järnvägs-
och poststationer däri
inbegripna.
Du stora narraktiga tokal
»Gräla bra, Dora», ropade en pa-
pegoja, »pantfrun» i världen ägde ...
Mera rakt er på lifvet går jag i dag
ej, nu bara varnar jag, men fast ert
ofog denna, gång ej tangerar mig,
skall jag likväl draga mig det till
minnes otaliga gånger, det lofvar
jag både dig och Otto. Borde egent-
ligen bara grumsa. Ack en sådan
markatta! Han gör minsann krum-
bugter . . fur, tall, gran, där synes
tvedrägtsandan och jag har erkän-
nande för att jag rosar i otid. I alla
fall ingen skada skedd, roligt att ni
äro vid goda vätskor! En bur går
an att få, sådan tvärpinnad den ön-
skades, och där kunna edra foglar
bo galant. Skall söka vidare när
jag går till norr; köp ingen, ty ni
få kanske ge flera kronor mera, och
äfven de elegantaste i er marknad
äro bara uselhet. Vanligen brukar
differensen bland sorterna utjämna
de olika prisen. De sända nog ett
par till eder, så få ni själfva sam-
fäldt välja (vasktråg fins) — i fall
ovisa varelser som ni — —
Jag visste allt att det var lektyr
i Ottos smak. Mig har denna bok
roat i en synnerlig grad. Denna
bok har alla förutsättningar, där före-
komrna de lustigaste infall, dessa
ungersvenners borgerliga rara tant,
deras kamratskap, bondtyperna, ut-
märkt alltsammans —. Nu har Ol-
sens lånat hem den. Den behagar
och öfverraskar tant, och om hjäl-
ten säger hon (hon har hunnit
längre) : nobel, fast karakter — och
Ester, förstås, är förtjust.
Apropos enträgenhet lär under
resan Frans i skogsfrågan — till er
nackdel — tillärna observationer; vi
träffades ute en dag och sedan just
vid sin port sa Ida att hon kommit
i tal i en spårvagn med inackorde-
ringsbekanta och hört att i höst er
rike militäre granne förlofvats med
den vackra, intressanta Marta —
henne mins du nog. Hon brukade
nästan jämt gå ensam, bese taflorna,
tala vid din vis a vis och var så
hemmastad på museum. Antagligen
evenement nog för en tid bortåt på
er ort. Det blir ett vackert par i
sanning. Posttimmen sätter nu p
för att vidare meddela vare sig ny
eller gammal kunskap. Farewell.
Otto hölsas så mycket från
b—g.
Länkgåta.
1) Hvad man kan kalla sådan dryck
Hvars grad af styrka ej är riktig.
2) Livad som kan vållas af en nyck,
Men ock af orsak mera viktig.
3) Beteckning i, vårt handelsspråk
För enskild grupp af fiskar rara,
Men ock hvad oftast vållar bråk
Med röster — just en väldig
skara.
4) Af fruktbar jord ett blomster-
land.
5) Ett träd rätt skönt i skruden
tunga,
6) Hvad kossan blef för slaktarns
hand.
7) Hvad lifvet gör emot de unga.
Af dessa länkar sju nu sammanfläta
Ett ondt som vållat både split och
smärta,
Som åstadkommit mången hetsig
träta,
ock förkrossat månget känsligt
hjärta.
S. L.
Ja,
Charad.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af
Mitt första är en titel, som jag tror,
Livar flicka längtar att få bära;
Se’n hon den fått, på henne det
beror,
Om man mitt andra kan förtära,
Ty ofta händer det, minsann —
Ehuru det kan ledsamt tyckas —
Att hon i början lätt misslyckas
Och allting blir så där »går an».
Sist nu en vink jag gifva kan —
Förlåt, den är ej illa menad —
Låt aldrig någonsin er man
Mitt hela få en stund försenad.
Ninne.
Rimgåta.
Om’följande ord ordnas rätt, gifva
de en fyrradig vers af svensk för-
fattare :
ordspråk — för — föda — intet
— att -— tiden — du — enda —
slöseri — håglös — vilja — döda
— du — girighet — en — tiden —
hop — har — god — på — karg
— så — en — att — tidens — narr
— dödar — dig — vara — se —
att — groft — förfara — men —
tiden — som — är — själf — tiden
— är.
Ordförvandlingsgåta.
1) kon älf = en krydda,
2) save klor = slagfält,
3) redan lexa = mansnamn,
4) une rim = vanlig krukväxt.
5) aspå = kemisk produkt,
6) elf hund regal = fisk,
7) lena fet = ett stort djur,
8) bard helg = krigare och teck-
nare,
9) hvete en bo = kompositör,
10) hvit ense = egenskap,
11) fyra lä = bostad,
12) rang e deri = militär.
Begynnelsebokstävernabildanam-
net på en bekant svensk skriftstäl-
lare.
Kombinationsgåta.
Figurens 33 bokstäfver skola ord-
nas så att de hvarandra motsvaran-
de lodräta och vågräta raderna gifva
samma namn:
1) svenskt landskap,
2) fransk stad,
3) italiensk stad. S. L.
HULTMANS CACAO
Lösningar.
Logogryfen: Kringla: Kina (piller) (i) kar,
gran, agn, kria, Ina, klar, lik, al, Glan,
linka, ark, lin, garn, kran, Kiga, krig, Ka-
rin, Inga, lank.
Eombinationskvadrat: 1—2 Bristol, 3—4
peta, 1-4 Brita, 2—3 stolpe.
Sifferlogogryfen-. Lampskärm: mal, kär,
märka, märs, mask, palm, kam, ärm.
Mosaiken: Sundsvall —Marstrand: 1) Soci-
alism, 2) Uddevalla, 3) näckrosor, 4) disso-
nans, 5) sakrament, 6) vattenkur, 7) Al-
kantara, 8) lifdragon, 9) Langeland.
Vokalförändringsgåtan: list, last, lust.
Gåtcharaden : Nälfat.
Prokopen: Agram, Gram, ram.
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re-
kommenderas till hvarje husmoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0380.html
