Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 49. 4 december 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 IDUN 1896
H
J»
B
&
>—
»ö J»:
9
n
« s»
*
©
c«-
Mhs fel
0: ^
*e
ri
Jia *
© few
H @
V S
g S
! ®
g,®
©
<
gOo
oc
S-
aç
00
s
sa.,
o
eo
CD
T3
3"
M
O
fi«
C3
»5
(6 »
*9 <
SJ
b E
När den afgörande kvällen var inne oeh jag
mönstrade resultatet framför trymån, log jag
segervisst mot den tjusande uppenbarelse, som
där mötte mig och som jag fann vara en så lyc-
kad personifikation af våren. Han skulle nog
tycka detsamma.
Och likväl hade jag hjärtklappning som en
debutant, när jag gjorde mitt inträde på balen.
Dansen tog sin början, han syntes icke till, men
jag lyckades reservera en vals åt honom. Ett
par danser gingo, men han kom icke. Om han
slagit alltsammans ur hågen, funnit det besvär-
ligt, tänkte jag med djup missräkning. Nej, där
var hanverkligen ! Han stod i ett fönster ochtalade
med en annan herre, under det hans blick le-
tande genomfor rummet. Jag smålog för . mig
själf, jag visste nog hvem han sökte. Men jag
beslöt att straffa honom för den oro han gjort
mig och låtsade ej se honom. I stället började
jag lifligt konversera med min kavaljer, som sä-
kert förvånade sig öfver det hastiga omslaget,
ty dittills hade jag varit tankspridd och fåordig.
Dans följde på dans, men kapten L. deltog
icke, utan stod vanligtvis ensam i en dörr eller
fönstersmyg, och jag märkte, att han gaf akt på
mig. Alltjämt väntade jag att han skulle komma
fram till mig, men förgäfves. Aldrig i mitt lif
har jag koketterat som den kvällen. Det var
som om en ond ande fått makt med mig.
Jag pratade och skrattade utan hejd, jag slö-
sade med eldiga blickar och hulda leenden, allt
för att bringa honom till det yttersta, framtvinga
den bekännelse, jag längtade efter.
Ju längre tiden led, dess blekare blef han och
uttrycket i hans ansikte blef allt hårdare och
kallare. Men det var ju hans eget fel: hvarför
skulle han pina både sig själf och mig genom
att hålla sig på afstånd? Allt skulle dock bli
godtgjordt, bara jag fick träffa honom.
Till mina adoratörer hörde äfven en ung ba-
ron, som jag visste var en lika lättsinnig män-
niska, som han var skicklig dansör. Jag hade
aldrig förr uppmuntrat honom, men denna afton
var han ju ett af mina verktyg och fick på grund
däraf rikligt sola sig i min skenbara ynnest.
Också blef han allt mera enträgen och närgån-
gen i sin kurtis. Sedan jag för andra gången
dansat en polka med honom, förde han mig in i
ett litet svalt kabinett, som endast upplystes
af en skär ampel i taket. Trött och. andfådd ka-
stade jag mig ned i en låg emma. Han lutade
sig öfver mig, tog min solfjäder och började
fläkta mig, i det han med en djärf och öm blick
sade : »Ack, om fröken visste, hvad fröken gjort
mig lycklig i afton!»
I detsamma såg jag kapten L. i dörren. Att
han hört och sett allt var tydligt, ty han ryckte
till, som om han erhållit ett slag, och retirerade
hastigt. Men hvarför hörde han också icke mitt
kyliga svar? Hvarför såg han icke, att jag steg
upp och återfordrade min solfjäder, för att gå
ut i nästa rum, där jag hade bekanta och där
jag hoppades att om möjligt träffa honom, ehuru
jag nu ej kunde .göra det utan blygsel. Han
fanns dock icke där. Kanske hade han ej ut-
härdat längre, utan lämnat balen. Snart afhäm-
tades jag af en ny kavaljer. Denna afton bör-
jade förefalla mig lik en plågsam dröm, som
räckte i det oändliga. Under en paus i dansen
skickade jag min kavaljer att hämta mig ett
glas friskt vatten. Då inträffade hvad jag så
mycket längtat efter. Han kom fram till mig
och bugade sig stelt.
»Jag började tro, att kaptenen inte kände igen
mig i kväll,» sade jag litet högdraget.
»Nej, det har jag verkligen haft svårt för att
göra,» svarade han bittert. »Jag ville helst tro,
att det icke var fröken.»
»Såå? Mycket smickrande!» Jag kände att jag
rodnade häftigt, och för att vända uppmärksam-
heten från mig själf, sade jag: »Men hvarför
dansar inte kapten?»
»Därför att jag icke har lust att dansa med
mer än en — och med henne vill jag icke dansa,»
tilläde han med eftertryck. Då jag teg, fortfor
han med låg, upprörd stämma: »Den som så kan
räcka till att lyckliggöm många, kan icke räcka
till för inig. Allt eller intet. Min lycka har i
dag fått sin dödsdom. Då passar man icke på
glädjefesten. Farväl, fröken Amelie! Yi se hvar-
ann för sista gången.»
Han tryckte hårdt min hand och såg mig in
i ögonen blott en flyktig sekund eller två. Men
jag har aldrig kunnat glömma den blicken. Som
ett tväeggadt svärd skar den genom min själ
och efterlämnade ett sår, som många år ej kunde
hela,
Innan jag hunnit sansa mig, begära en för-
klaring, var han försvunnen. Jag hade velat
ropa honom tillbaka, skynda efter honom, men
stod som förstenad. Dansmusiken ljöd som idel
dissonnanser i mina öron och det förvånade och
pinade mig att människor kunde le och skratta
omkring mig. Hade icke min kavaljer kommit
i detsamma och räckt mig den uppfriskande
drycken, skulle jag antagligen svimmat.
»Fröken ser så blek ut,» sade han. »Fröken
mår bestämdt icke bra?»
»Nej, jag är dödstrött,» svarade jag. »Var god
och för mig till min tant. Jag önskar fara hem.»
»Tant hade naturligtvis ingenting emQt att få
bryta upp, men blef helt bestört att förslaget
kom ifrån mig. Det hade aldrig händt förr, och
hon antog följaktligen, att jag måste vara allvar-
samt sjuk. Jag lät henne tro hvad hon ville,
ty jag var ej sinnad att ingå på några förkla-
ringar.
Inkommen i mitt rum, slet jag af mig den
gröna dräkten, som nu syntes mig så förhatlig,
och kastade på mig en peignoir. Därpå släckte
jag ljusen och rullade upp gardinen och lät full-
månens sken fritt flöda in. Och så hängaf jag
mig åt fötviflan.
Ah, hvilken natt det var! Hvilka kval jag led!
Barn, måtte du aldrig behöfva genomgå en så-
dan skärseld. (Forts.)
–––*–––
Innehållsförteekning.
Signe Hebbe; af M. J. (Med porträtt). Dina händer;
af Emil Linders. — Hvad lärer lagen ? Af Ave. — Suomes-
sa. (I Finland). Några vildblommor samlade af Esstese.
(Forts.). — Omaka julklappar; af ***. — Iduns läkartiklar.
XII: Tändernas och munhålanshygien, af tandläkaren Albin
Lenhardtson. (Forts. o. slut). — »Att be om pengar...» VI,
VII. — Litteratur. — Ur notisboken.— Teater oeh musik.
Tant Ameiies historia; för Idun af Bomo Sum. (Forts.). —
Tidsfördrif.
––––*––––
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första är ett sjutydt ord :
En »under»-handling på vår jord
Blef en gång med detsamma gjord,
Tillika är det namn på mått,
På det mång’ sjöbuss ände fått,
Då han det sköta ej förstått,
Af sjukdom är det ock ett slag,
Vid fiske brukas det livar dag,
Det håller uti drufvan tag.
Mitt andra har genom sitt sätt
Emot produkten af första »det»
Förskaffat oss vår smula vett.
Mitt hela vanpryder mång’ hy,
Men är också af tanke ny
En frukt uti vår kära by.
Pirfvel.
Konsonantförändringsgåta.
Hvilket ord är det som kan varie-
ras på 11 sätt gènom att b ersättes
med resp. d, f, g, j, k, m, n, r, s, t, x.
Pirfvel.
Sifferlogogryf.
123456789 = Benämning på
handtverkare (bestämd form).
5438719 = Koloni i Afrika.
3 8 2 5 1 7 = Mytologisk person.
3 1 9 5 6 2 = Ordensbröder,
8 5 7 6 2 = Del af ett hjul.
6 9 5 6 = Fågel.
5 7 4 3 = Handelsvara.
8 9 5 4 = Kvinna.
7 8 3 = Långt och smalt.
2 8 9 = Djur.
12= Gångbart.
Triangelaritmogryf.
1 2 3 4 5 6
1 1 2 3 4 5
6|
2 2 7 8 5 6
3 3 8 9 10
4 4 5 10
5 5 6
6 6
1) Mansnamn, 2) disharmoniskt,
3) fettämne, 4) dryck, 5) arbete, 6)
konsonant.
Sibylla.
Ramgåta.
1 2 3 4 5 6 7 1
2 4 8 1 6 5 9 2
3 4 10 3 1 6 7 3
4 44 6 6 8 3 2 4
5 12 13 5 14 15 4 5
6 16 12 12 13 5 6 6
7 9 1 16 13 7 47 7
1 2 ! 3 4 5 6 7 1
1) En vis man, 2) stad på Sardi-
nien, 3) hvad man ej bjuder en kär
gäst på, 4) hårdtuggadt, 5) spanskt
slott, 6) luftig hufvudbonad, 7) stad
i Nederländerna, 8) en vis man.
S. N.
Stafvelsegåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
A
’t’ A
’t’
A
A
’t’
A
A
’t’
A A
A d»
Stafvelserna äro: al, al, ar, b, d, da, and, e, elg, er, fal, frö, g,
ie, 1, 1, li, Ij, lf, la, la, m, med, n, n, na, ned, nid, nie, no, näs, pa, pi,
r, ren, res, os, st, s, ske, trä, tu, ur, usa, vig, vik, und, vor, äla, ö, öf, önn.
De sexton orden äro: 1) Konungarike, 2) gränsvatten, 3) herrgård
i Uppland. 4) regementsmötesplats, 5) löfträd, 6) fabrik vid Göteborg, 7)
finnes på ett visst slag af träd, 8) gammalt namn på en norsk stad, 9)
sagoväsen, 10) fornnordisk benämning på ett haf i norra Ryssland, 11)
konungarike, 12) amt i Norge, 13) dansk ö, 14) stad i Italien, 15) sjö i
Sverige, 16) stad i Norge.
Aro orden funna, bilda bokstäfverna i de markerade rutorna en
svensk konungs valspråk.
Bon.
Apoköp.
1—6) Komposition.
1—5) Förstärka en omkrets.
1—4) Filosof.
1—3) Titel.
Sibylla.
Ordkedja.
Af nedanstående bokstäfver rätt
ordnade erhålles en kedja af 7 ord
med 5 bokstäfver i hvarje:
a e k 1 n r 2s 2t ö.
Pirfvel.
Lösningar.
Logogryfm : Strumpeband, and, band, pu-
der, bur, spe, runa, as, prest, spade, brud,
bud, stab, sand, strupen, spruta, Sture, stum,
mast, mur, rum, resa, pust, sten, brus, bast,
rep, dam, Ran, turban.
Anagrammet-, retas, stare, aster.
Diamantgåtan: 1) p, 2) lim, 3) Ajgil, 4)
piggvar, 5) juvel, 6) Ran, 7) r.
Ordgåtan : Gustaf Vasa — Engelbrekt. Un-
terwalden, Sveaborg, Tösse, Aral, Falb, Ving-
åker, Aisne, Smolensk, Ararat.
.. Eörmndlingsgåtan: Göteborg, Gerhard,
Östersund, talgoxe, Edinburg, Bernhard,
orangutang, Rättvik, grankott.
«
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re-
ommenderas till hvarje husmoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1896/0396.html
