Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 11 december 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
4
och öfvergifvenhet. Bland alla dessa fanns ju
ingen, som stod mitt bjärta nära, ingen att sluta
sig till, att stödja sig vid. Och min tanke ilade
till ett aflägset land, där jag tyckte mig se en
ensam vandrare med hjärtehunger och hemläng-
tan i sin blick. Dâ blef det mig outhärdligt
bland dessa glada människor. Deras skämt och
skratt skuro mig i öronen, och jag smög mig bort,
så långt bort jag kunde ned bland klipporna vid
stranden. I sådana stunder var hafvet min bästa,
mest sympatiserande och lugnande vän. Helst
när vågorna gingo höga och dånande vräkte mot
stranden med yrande skum. Då var det som om
min egen klagan uppgått i hafvet och öfver-
röstats af den. Hafvet verkade som morlin pa
min smärta.
Den vackra sommaren flög hastigt sin kos. Då
jag återkom till Stockholm, hade mina kinder en
friskare färg, men lefnadslusten var. fortfarande
borta. Hvad som förr varit nog att tillfredsställa
mig och uppfylla mitt lif: nöjen, visiter och
toaletter, föreföll mig numera så lumpet, och jag
började längta efter ett verkligt lifsinnehåll, efter
ett arbete att helt ägna mig åt, som kunde komma
mig att glömma mig själf. Men hvar stod så-
dant att få på den tiden, då nästan det enda
arbete, som kunde anstå en fin flicka, var en
själsdödande tapisserisömnad. Hade det då som
nu varit vanligt att ägna sig åt sjuksköterske-
kallet, hade jag troligen valt detta, men till nå-
gon banbryterska var jag ej skapad. Jag slog
mig därför på att taga lektioner i allt möjligt,
musik, målning och språk. Sålunda fick jag ti-
den att gå drägligt nog. Från sällskapslifvet drog
jag mig icke alldeles tillbaka, men jag hade
kommit underfund med dess ihålighet, och sedan
jag fått afsmak för att kokettera, hade baler ej
längre någon tjusningskraft för mig.
En dag fram. på vintern finner jag i tidningen
ett resebref från Orienten med kapten L—s ini-
tialer under! Som om det varit ett kärleksbref
enkom till mig själf, stängde jag in mig i mitt
rum för att där med klappande hjärta ostörd
få läsa det.’ Om och om igen läste jag det, tills
jag nästan kunde det utantill. Likväl sade det
ej mycket om honom själf, utom hvad jag kunde
läsa mellan raderna. Något humoristiskt bref
var det icke, men det var ett bref, som vittnade
om djupa insikter, en vaken reflektionsförmåga,
en varm känsla för allt mänskligt och ett öppet
sinne för naturen. Stundom framskymtade äfven
en innerlig kärlek till fosterlandet, tillika med
ett visst vemod. Då vibrerade strängar i mitt
inre af hemlig fröjd. Jag kände att han icke
glömt.
Nu hade jag fått något att se fram till, att
hoppas uppå, ty säkert skulle detta bref åtföljas
af andra.
Det gjorde det också. Icke ofta, men ungefär
en gång i månaden, kom där ett nytt bref. Då
var det högtidsdag för mig! På dessa bref lefde
jag formligen.
Så förgingo tre år utan några märkligare till-
dragelser i mitt lif. Ser man fram mot tre år,
hvilken lång tid synes det icke! Huru mycket
kan ej därunder inträffa och förändra sig! Men
det kan också hända att när man blickaro till-
baka på samma tid. synes den helt kort. Åren
ha så smält i hvarandra, att vi knäppt kunna
skilja dem åt, eller fatta att de varit så många,
ty allt är i det närmaste oförändradt.
Under dessa tre år saknade jag ej underrät-
telser från kapten L., om de också ibland läto
länge vänta på sig. Under de första två åren
aflägsnade han sig mer och mer från hemlandet,
och då blefvo också hans tidningsbref allt mer
sällsynta. Men tredje året började han med stora
steg draga mot Europa, befann sig slutligen
där och tycktes mer och mer nalkas Sverige.
Hans bref" hade på senare tiden andats mera
lefnadslust och jag började återfinna hans gamla
humor. Men ofta framstack äfven längtan till
fosterlandet. Då klappade alltid mitt hjärta for-
tare.
Med hvarje bref som sade mig att han kom
närmare, återfick jag något af min forna gläd-
tighet. Jag började tycka att lifvet när allt kom
180Ö
omkring icke var så intresselöst, att framtiden
ännu kunde äga möjligheter.
En morgon, när jag som vanligt genomögnade
tidningen, tvärstannade blicken plötsligt vid en
notis, som dref blodet till hjärtat med sådan
fart, att jag erfor en fysisk smärta.
Där stod: »Kapten L., hvars resebref från
hans lika långväga som intressanta färder re-
daktionen varit i tillfälle att meddela sina läsare,
har nu återkommit till fosterlandet.»
De tre sistförflutna åren hade ju för mig varit
en enda lång väntan på denna stund. Men
nu erfor jag en feg förskräckelse inför möjlig-
heten att träffa honom. Hurudant skulle åter-
seendet väl blifva?
Jag var bjuden på bal några dagar därefter till
till en familj, där kapten L. brukade umgås.
Förut hade jag funderat på att skicka återbud,
men bestämde mig nu i hast för att gå. Visser-
ligen trodde jag ej, att han skulle komma dit, då
han ju ej brukade gå på baler, men jag var
dock säker att blifva i tillfälle att inhämta nå-
gra närmare underrättelser om honom.
(Forts.)
––––£•–––
Innehållsförteckning’.
Esther Sidner; af B. V, (Med porträtt). — En arbets-
stuga; poem af Lotten von Ercemer. — Några ord om lyx i
juletid; af Ex. — En Luciasaga; af Amalia Fahlstedt. —
Suomessa. (I Finland). Nägra vildblommor samlade af
F.sstese. (Forts. o. slut). — Den käraste julklappen åt våra
barn. — På gamla dagar; af Bescheiden. — När de kung-
liga färdas ä järnväg; ett apropos till vårt konungapars
norska julresa. af Or. — Iduns julnummer. — Under vän-
tan; af Fredrik Ljung. — »Moderns plikter mot sina dött-
rar’ beträffande giftermåls ingående.» — Ur notisboken.—
Teater och musik. — Tant Amelies historia; för Idun af
Bomo Sum. (Forts.). — Tidsfördrif.
–––- *––––
iåsjMrif,
Redigeras af Sophia Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Jullogogryf.
m
BS
PT
» i b
» s? p
S’ 2° g
’S »
(Û « o
a.p“g
S *
KS B
SS “
9
a
En duglig husmors älsklingssport,
Ej olik annat af samma sort,
Med samma ingredienser
Af såpa och tvål, af soda och lut,
Af bal jor och borstar, af viska och
klut,
Jag dock i annalerna glänser
Som någonting extra och stämnings-
fullt,
Ja, »herrn» i sin nattrock kan le
helt huldt,
East huset i uppror jag sätter
En tid både dagar och nätter.
Från köket sig tränger en ljufiig
fläkt
Af saffran och kryddor. I huslig
dräkt
Bäd’ mamma och döttrar sig röra,
Och pappa vid boken förglömmer
allt gnat,
När de en passant, på ett sprucket
fat,
Ett prof på sin bakkonst tillföra.
I luften det sväfvar — hvad säll-
sam magi !
Midt upp uti prosan en fin poesi,
■ Som allting den träffar förgyller.
Och ångan från köket af skinka och
kål,
Som pappa i hvardagslag omöjligt tål,
Behagligt hans näsa nu fyller.
En tjänare är jag — en ringa ändå —
Som fäjar och pyntar hvarendaste
vrå,
Som fyller hvar visthusets hylla,
Men efter mig kommer, med skönhet
och frid,
iifow&T«:
snäska FabrlkerUGÖTA LitJöM"
» * ® aäxBmoRO.
Min herre att gästa i huset en tid,
Att högre behofver uppfylla.
Hvad, när julen kommer, tändes,
Så i koja som i slott.
Hvad i grytan flitigt vändes,
Om det kommit på vår lott.
Hvad till julen också hörer,
Och hur det då vara bör.
Hvad vårt »före» snart förstörer.
Väfnad både grof och skör.
Hur blef handen utaf kölden?
Hur blef lindan ifrån bölden?
Räkneord — ja, hela tre.
Invid polen resande.
Hvad i Ryssland ymnigt täres.
Hvad, i södern, äfvenså.
Utaf böljan lätt den bäres.
Hvad man icke plåga må.
Fristad, varm och mjuk, för lillan.
Hur hon icke är gorillan.
Skydd mot rägn, mot snö, mot sol.
Virke i en gammal stol.
Hvad till lock lätt kan förvandlas.
Till ett smycke material.
Hvad med styrka bör behandlas.
Hvarmed flickan går till bal.
Något som ett vindkast rörer.
IIvad till julens nöjen hörer..
Men nu är det — livad? — jag ber
Att få lägga pennan ner.
Lösningar.
Charaden; Reform.
Konsonantförändringsgåtan: Bob.
Sifferlogogryfen: Urmakaren; Kameran,
Merkur, munkar, ekrar, anka, kram, enka,
rem, ren, ur.
Triangelaritmogryfcn: 1) Botvid, 2) ofrid,
3) tran, 4) vin, 5) id, 6) d.
JRamgåtan: Sokrates; Oristano, kråkstek,
rättikor, Alhambra, tyllhatt, Enschede, So-
krates.
Bokstafsgåtan: Brödrafolkens väl. 1) Bel-
gien, 2) Öresund, 3) Frötuna, 4) Skedala, 5)
pilträd, 6) Almedal, 7) rönnlöf, 8) Nidaros, 9)
ljusalf, 10) Gandvik, 11) Spanien, 12) Nede-
näs, 13) Falster, 14) Livorno, 15) Mälaren, 16)
Laurvig.
Apokopen: Kantat, kanta, kant, kan.
Ordkedjan: Strös—tröst—rösta—östan—stank
—tanke—ankel.
_________
rekommendera sitt allmänt erkända
X,ÜTPX7LVSR
Julstjärnan. Fyrdelad aritmogryf.
1
och 5)
himla
Noaks
Figuren 1: 1) konsonant, 2) vokal, 3) en af Esaus. hustrur, 4
besittningar tilldelade Juda stam af Josua, 6) stad i Hindostan, 7)
ljus, 8) mötesplats, 9) patriark, 10) bibliskt mansnamn, 11) en af
SUJLJCU. .
Figuren 2: 1) Konsonant, 2) vokal, 3) element, 4) bibliskt mansnamn
5) patriark, 6) profet, 7) bibliskt mansnamn, 8) berg i Palästina, 9) hög
tid, 10) flod, 11) flod.
Figuren 3: 1) konsonant, 2) vokal, 3) flod, 4) remngsmedel, 5) bibliskt-
kvinnonamn, 6) djur, 7) bibliskt mansnamn, 8) gammaltestamentlig stad,
9) stad i Palästina, 10) ö, U)rättsbegrepp.
Figuren 4: 1) Konsonant, 2) vokal, 3) växt, 4) bibliskt mansnamn,
5) en af Noaks förfäder, 6) andlig förnimmelse, 7) profet, 8) österländskt
resesällskap, 9) från växtriket, 10) brudsmycke, 11) flod.
Är den rätta lösningen funnen, så bilda de bokstäfver, hvilka infalla
i de fyra figurernas midtersta längdrader, namn på 8 profeter — två i
hvardera raden. Raderna läsas utifrån—inåt. ,S. L.
Lntimirat b*r*i**>" vA .«.k W». \ £***•*»>
for bäst» och wn>lats o*ka. A uvb&JutnYaMåtwi
adldoi** lamm* »Jin’» vä?^U och
Srwar f/WJIJUlJÏJ-r’âtx* *––––
arbete, ~—~~
–––––- S’ÇMW’StF och’
––- ——i*«*f-w frWrj.
tritt tXT&iXX TäAäWE* -aaf»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
