Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 IDUN 1896
Konstnärslön.
auH
från konserten
lian hemåt vände,
den store konstnärn,
den vida kände.
Man med fiolen
förtrollat, tjnsat:
lians auditorium
var rent berusadt.
Och tårar skälfde
i ögon klara
vid toner, smältande
underbara. —
Nu till sin boning;
lian vänder åter. •
På trappan sitter
en pilt ooh g;råter.
Se, stora tårar
ur ög;at kvälla,
och ned för kinden
de långsamt välla.
Upp i sin kammar
har konstnärn hunnit,
men ej ur minnet
den synen svunnit.
Den sorgsne lille
lian kan ej glömma,
ej detta anlet,
där tårar strömma.
Mfcxn g;år till fönstret —
ja, pilten sitter
där än, och gråten
är lika bitter.
Upp ur fodralet
fiolen tar han,
ett glädtigt stråktag;
däröfver drar lian.
Där dansa toner
ifrån fiolen,
som strålar dansa
från sommarsolen.
De leka lustigt
på snodda strängar
som muntra kiden
på blomsterängar.
an lyfter hufvu t,
den sorgsne lille;
kvar hänger tåren,
som falla v e.
Snart öfver dragen
sig; sprider ljusning;,
en glimt där tändes
af glad förtjusning;.
Snart skrattet väller
från barnaläppar
likt klara klangen
från klockekläppar.
Han står i fönstret
och ser den lille,
den store mannen
med prisadt snille.
»Nyss såg; jag; tårar
i ögon sköna —
en härlig; syn att
en konstnär löna!
Dock vardt den lönen
mer ljuf befunnen:
ett gyllne löje
på barnamunnen.
Nog; finnas tårar
ändå på jorden!
Men halft en främling;
är glädjen vorden.»
Anna Roos.
(Alforo )
(Illustratör : D. Ljungdahl.)
\3
Femte scenen. Sjätte scenen.
SOPHIE.
Det är visst mycket vänligt. Men, som sagdt,
vi visste om ingenting. Och utan toaletter. —
ELISE.
De ligga ju färdiga se’n åtta dagar !
SOPHIE.
Dem vi skulle ha hos konsul Pihls, ja ! Nej,
jag tror inte —
ELISE (klappar Sophie.)
Säg ja, ändål
SOPHIE (efter någon tvekan:)
Nå! Men bara för din skull. Ja, tack då så
hjärtligt! Och hälsa sin söta mamma, att det
är bara för hennes skull, och för att hon ändå
till sist kom ihåg Elise.
GUSTAF.
Det skall jag visst framföra. Kanske jag får
passa på att be fröken Elise om första valsen?
ELISE.
Nej ; den skall min fästman ha. Men den an-
dra?
GUSTAF.
Oändligt tacksam. Och en tur i kotiljongen
också? Jag har enkom hymlat undan den snvg-
gaste dekorationen. Rysligt välkomna! (Han gar.)
Sjunde scenen.
SOPHIE. ELISE.
SOPHIE.
Det trodde jag aldrig! Och att skicka Gustaf
hit, midt i brådskan !
ELISE (klappar händerna :)
Så roligt, så roligt! Ha-ha ha! Charlotte kom-
mer nog att bli förvånad.
SOPHIE.
Jo, när hon får höra, att vi äro bjudna af so-
nen i huset, och inte bara genom en biljett på
två rader! ! — Nu går jag och börjar klä’ mig.
Skynda dig, så att jag slipper väntal
ELISE.
Först ett ord till John om att vi komma.
SOPHIE (går.)
ELISE (börjar att skrifva.
Hon talar-.) »— så lycklig, att jag tillåter dig ge
mig en kyss i kväll, när helst du kommer åt.»
(Man hör häftiga och upprepade ringningar. I det
hon förseglar brefvet-.) Kors, så hon ringer! Och
V det för en bal, hon alls inte ville gå på!
(Illustratör: Jenny Nyström.)
SOPHIE. ELISE.
SOPHIE.
Hon ville inte gål Och ändå springer hon
som en toka för att hinna dit först.
ELISE.
Det förstår jag så väl. När man är road af
dans.
SOPHIE.
Dansen är ett och förställning ett annat. —
Att trösta oss med löftet om sina så kallade in-
tryck! Hennes intryck! — Och så pikant hon
var mot John!
ELISE.
.Ta, ett ögonblick tänkte jag verkligen säga
henne —
SOPHIE.
Säg aldrig något till en kvinna, som inte fat-
tar, att en karl kan neka till en bal! — Nå,
hörde du om »tonen hos Marie»? En passande
anmärkning för Charlotte. Ha-ha-ha!
ELISE (häftigt-.)
Men du höll ju med henne?
SOPHIE.
Förlåt, jag är inte bjuden, jag.
DE FÖRRA. KAMMARJUNGFRUN. (Sedan) GUSTAF.
KAMMARJUNGFRUN.
Tar hennes nåd emot herr Ruth?
SOPHIE (förvånad:)
Herr Ruth?! (Tfrigt:) Ja, naturligtvis.
KAMMARJUNGFRUN (går ut).
SOPHIE.
Begriper du det här?!
GUSTAF (bugar sig.)
Mamma hälsar, att hon är oerhördt ledsen.
SOPHIE.
För hvad då?
. GUSTAF.
För balen i kväll, förstås.
SOPHIE.
Jaså, mamma och pappa ge bal? Det hade
jag ingen aning om.
GUSTAF.
Stor bal! Och just den gör mamma riktigt
>do\vn». — Se, Pettersson, som skulle gå med
bjudningsbrefven, han tog sig för mycket till
bästa; och så slarfvade han bort hälften. Och
se’n fick jag sitta en hel dag och skrifva ut nya.
Men nu är han bortkörd. Och därför är jag
här för att be så mycket om ursäkt, eftersom
föräldrarne inte tyckte det var passande att
bjuda herrskapet bara med kort. — Och så skulle
jag fråga, om vi få äran, fastän den kommer i
sista laget ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
