Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 431
SOPHIE.
Men åtminstone jag har aldrig tyckt det.
CHARLOTTE
Ännu mindre jag.
SOPHIE
En sådan där osminkad provinsnatur.
CHARLOTTE.
Enkel som en torftäckt småstad.
JOHN.
Just därför trifs man så väl hos henne.
CHARLOTTE.
Nå, ungherrar trifvas ju alltid på kaféer. —
Jag förstår er längtan efter aftonnöjet.
JOHN.
Men jag går inte! Känner ni er lugnare nu?
CHARLOTTE.
Ja, för Elises skull. Och en smula för er
egen, med.
JOHN.
Ni är utsökt god. (Han reser sig.) Nu måste
jag hem.
CHARLOTTE.
För att kläda er till balen?
JOHN.
Nej, för att reta upp mig till raseri mot fru
Ruth. Ni stannar väl kvar?
CHARLOTTE.
Hur så?
JOHN.
Jo, jag är snart tillbaka, laddad med ett in-
tensivt salongsgift. Och lofvar er en utomor-
dentligt angenäm kväll. Mina damer I (Hangår.)
Fjärde scenen.
bk förra (utom John), kammarjungfrun (sedan).
CHARLOTTE (med en djup suck:)
Arma Elise!
ELISE (häftigt:)
Hvad menar du?
CHARLOTTE.
Jag tänkte endast på, hur en äkta man ser ut,
när han krupit ur fästmansskalet.
KAMMARJUNGFRUN (med ett bref
till Charlotte.) Hennes nåds betjänt kom nyss
med den här biljetten. Ytterst angeläget, sad’
han. (Hon går.)
CHARLOTTE.
Ni ursäkta väl? (Hon öppnar och läser brefvet
ifrigt. Med tydlig glädje, men något besvärad:)
l)et var lustigtl Gissa, från hvem!
SOPHIE (likgiltigt:)
Kanske en dålig ursäkt från Marie Ruth?
CHARLOTTE.
Nej; en bjudning 1
SOPHIE.
Gratulerar. Men jag skulle då aldrig besvära
en ruinerad familj.
CHARLOTTE.
Ruinerad? Med två stora stenhus?
SOPHIE.
Få de in hyrorna också?
CHARLOTTE.
Med sådana hyresgäster? Nej, go’a Sophie !
SOPHIE.
Så kan- fåfängan ha en gräns, ändå. Gör mig
tjänsten att tala om något annat I
östtankar.
(sT
jfägelskaran afskeb tager gts a
ocb en annan årstid båbat:ge ®
bösten kommer, — t beeg fraget fei
mera klart bu allting skåbar. m
liften bvrnb ger bu? 3o, att Itfret g
mister blab för blab g(n fägring, i
ocb bv>ab ännu är big gifvet, i
sgns big nästan som en bägring.
K- /I. CQeliti.
CHARLOTTE.
Du måste läsa biljetten först!
SOPHIE.
r fr
tr -
Lv,
Nej, tackl
CHARLOTTE (till Elise)
Läs den, du då! (Hon räcker henne brefvet.)
ELISE (läser. Därefter,
gladt:) Alldeles som jag trodde I Trassel med
bjudningskorten.
SOPHIE.
Den historien är för gammalmodig.
CHARLOTTE.
Tänk, hur rysligt för den stackars Marie, om
ingen kommer!
SOPHIE.
Så mycket större skäl för dig att gå.
CHARLOTTE.
Jag? Ne-ej. Då blefve ni ju ensamma.
SOPHIE.
Ah, vi ska ha det utsökt trefligt på tu man
hand.
ELISE.
Hå-hå-ja-ja.
CHARLOTTE (tveksamt:)
Om jag skulle göra mig besväret att gå dit?
Endast för att folk inte skulle fråga: >IIvarför
var du inte där?» Och för att slippa tillstå, att
det kom sig af att vi inte voro bjudna. — Ob-
servera, hur jag tänker på er! (Hon suckar.)
Ack’, att jag aldrig fått den här biljetten !
SOPHIE.
Men när du varit olycklig nog att få den?
CHARLOTTE (glad)
Menar du verkligen att jag —? Nå, i så fall!
— Du vet, att jag alltid följer dina råd. (Med en
suck igen:) Fastän gudarne må veta. — (Gladt:)
I morgon kommer jag till er med färska intryck
Där blir nog åtskilligt, som —.(Sorgset:) Sophie
lilla, jag riktigt afundas dig!
SOPHIE.
Och jag beklagar dig så hjärtligt, go’a Char-
lotte.
CHARLOTTE.
Du är ändå den raraste af allai Elise också,
förstås. — Adjö dål •— Nej jag kan inte lämna
er! — Du säger ingenting? (Med en suck:) Så
ske din viljal (Hon kysser på fingret och går ha-
stigt ut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
