Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 8 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IDUN 1897
Äkta kvinnlighet är intet annat än sann mänsklighet.
M. Lazarus.
för ungmöns utträde i lifvet. När fideikom-
missarien till Östanä, Erik Gustaf Boström,
begärde den nittonårigas hand, hade han
oemotståndliga förespråkare både hos henne
själf och hennes föräldrar i sin kraftiga
och sympatiska, framtidsmannen röjande’
personlighet, sin solida samhällsställning
och den ömsesidiga aktning, som förenat
hans fader, lagman Boström, och statsrådet
Almqvist. Mellan förlofningen och bröllop-
pet förflöto blott några månader. Efter vig-
seln, som förrättades i brudens föräldrahem,
inskeppade sig hela bröllopsskaran och ång-
ade ut till det stolta Östanå, som, klädt
i högsommarskrud, välkomnade sin nya här-
skarinna med silfverblankt månljus öfver
skog och sjö, rhed guldglans från facklor
och lusteldar samt med jubel från högtids-
klädda skaror.
Nu följde för fru Boström en tid af frisk
husmoderlig verksamhet. Med det glada
jämnmod, som kännetecknar henne, öfver-
tog hon ledningen af det betydande landt-
hushållet, som under hennes lyckosamma
hägn fick ett urverks lugna, säkra gång.
Äfven godsets många underhafvande togo hen-
nes tid och krafter i anspråk, och där nöd
var på färde, var den blida slottsfrun al-
drig fjärran. Så kommo barnen — sex
döttrar och en son under loppet af tretton
år — och med dem nya fröjder och för-
pliktelser. Soliga voro barnkamrarna på
Östanå, soliga den unga moderns blickar
och ord, och soliga blefvo i gengäld bar-
nens känslor för henne och hemmet. I kret-
sen af de små slog fru Boströms möderne-
ärfda kärlek till ett stilla familjelif allt dju-
pare rötter, och ingen tanke torde hafva va-
rit henne mera främmande än den, att hem-
met ej framgent som dittills skulle förbli
hela hennes värld.
Men förändringar stundade. Sedan 1876
medlem af Riksdagens Andra kammare, lade
herr Boström redan i början af sin politiska
bana omisskännliga chefsegenskaper i da-
gen. Under tullstriden på 1880-talet träd-
de han, som kändt, i spetsen för det pro-
tektionistiska partiet och utvecklade på den-
na post en så dugande kraft, att han, se-
dan ryktet bådat hans upphöjelse genom
att gång på gång tilldela honom lediga mi-
nisterportföljer, i juni 1891 af konungen
utnämndes till statsminister.
Redan som hustru till den inflytelserike
partiledaren hade fru Boström framträdt ur
sin själfvalda tillbakadragenhet för att i
egenskap af värdinna, full af älskvärdhet,
lif och förståelse, göra sin friska kvinnliga
insats i politiska och festliga samkväm dels
på Östanå, dels i stadshemmet, Regeringsga-
tan 36. På statsministerns maka ställdes
dock än större anspråk: hon måste från
privatlifvets skygd träda ut i offentlighe-
ten. Men fru Boström visade sig situatio-
nen fullt vuxen. Med den vemodsfulla
vissheten, att statsvärfven skulle medföra
till ytterlighet stegrade kraf på hennes ma-
ke, gick hon, ledd af kärlek och pliktkäns-
la, utan bäfvan för hofetikett och represen-
tationsskyldigheter, att fylla sin plats. Och
hon fyllde och fyller den, tack vare sin
sällsynt intagande personlighet, sin enkla
värdighet, sin osvikliga takt, sin ljusa syn
på lifvet och sitt lefvande intresse för po-
litiska och andra samhällsviktiga frågor.
\ Tora Kjellberg.
–––- *–––-
Pärlbandet
En dikt vid årsskiftet.
å allvarsam satt Tiden, i arbetet
försänkt,
och band den ena pärlan vid den andra.
Hans panna djupt var fårad af tankar,
som han tänkt,
och ut i rymden sågs hans öga vandra.
Han ville binda samman ett fagert pärle-
band,
och många pärlor sutto på tråden i hans
hand,
Men än det lättades så många, många.
Och uti tankfull väntan han såg den pär-
lans glans,
som nu inför hans blickar långsamt danas.
Så sällsamt mången skiftning det i den
pärlan fanns,
fram på dess yta många bilder manas.
Liksom af sorg och smärta den skimrar
än af natt,
än utaf yster glädje, som dit sin strål-
glans satt,
och underbart de sammansmälta båda.
Det pärlebandet glänser, som uti hvirf-
velns brus
den solbelysta vattendroppen glänser.
Det blixtrar som juveler i flöden utaf
ljus,
och dock man vet ej svarta mörkrets
gränser.
Det är som glädjens solsken på surge-
bleka drag,
som ljusets första strålar, när natten
möts af dag,
Det är det enda, sällsamt underbara.
Det bildats uti sekler från Tidens första
stund,
då på Guds allmakts bud en värld såg
dagen,
Och första mänskoparet i Edens sköna
lund
drog djupt de första, fulla andetagen.
Se’n bief en pärla färdig, hvar gång ett
år tog slut,
och under många dagar dess skönhet
vecklats ut,
tills sist dess glob var full och färdig-
rundad.
En dag skall sista pärlan på tråden trä-
das opp
och pärlebandet sakta sammanknytas.
Då världens ström skall stanna uti sitt
vilda lopp
och jordens jämna vandringsbana brytas.
När bandet hålles färdigt i Tidens skrump-
na hand,
skall forn- och framtid mötas på evig-
hetens strand
och tidens värf för alltid vara slutadt.
Ulla Falk.
—-—*–––––––––-
En nyårsgåfva
som för visso skulle bereda ungdomen, gossar
som flickor, en synnerlig och varaktig glädje,
är ett prenumerationskvitto för år 1897 på
Kamraten, illustrerad tidning får Sve-
riges ungdom », hvilken för helt år kostar en-
dast 3 kr. »ICamratenD, som utgifves från
Stockholm af Iduns redaktör Frithiof Hellberg,
är nu obestridligen landets förnämsta ’och af
den unga läsekretsen högst skattade ungdoms-
blod. Fosterländsk, hurtig, glad och intresse-
väckande, bjuder den i brokig växling på all-
var och lek, lärdom och förströelse, svenska
bilder, spännande äfventyrsberättelser, skolbref
och skolhistorier, tidsfördrif, idrott, handarbe-
ten och slöjd. För föräldrarne är »Kamraten»
en ovärderlig hjälp vid de lifliga barnasinnenas
sysselsättande på lediga stunder, sommar som
vinter, höst eller vår, och för de unga själfva
blir den till en glädjekälla, som ej utsinar på
hela året. Gör nu denna lilla uppoffring för
ungdomen i ert hem och gif dem i nyårsgåfva
Kamraten för 1897.
–––- *–––-
Kvinnlig företagsamhet.
-r^lit och uthållighet i erkännansvärd grad
r ådagalägger i regeln den för sitt uppe-
hälle arbetande kvinnan, men där arbet-
samheten utmynnar i företagsamhet, där
stannar hon vanligen och är ej med längre.
Företagsamhet ligger icke i kvinnans na-
tur säger man, och häri har man fullkom-
ligt rätt, om man afser den natur, som
blifvit hennes, genom uppfostran, ty denna
så långt ifrån att stärka den egna kraften
är fastmer egnad att försvaga om icke att
förkväfva den.
Man ger flickan under barndomen den
ömmaste omvårdnad, ja, ofta så öm, att
den slår öfver i pjåsk. Under det gossen
fritt får ströfva omkring ute och stärka
hug och sinne med hurtiga, modkräfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
