Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 8 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 I DU N 1897
Idans tidsfôFdîdfstafling.
första priset:
Fri resa till Stockholms-
utställningen fram och åter
för 2 personer jämte vivre
under en vecka.
––––––- ––––––––––––
Eyckans skärfvor.
En nyårsberättelse.
2:a-tf:te prisen:
Lotter till Utställningslot-
teriets dragning I juni
1897.
1 ständig brytning. Ty af det i början harmlösa gnabbet blef tvist,
2 gång kände, utan en ung flicka, som för tre år sedan förlorade sin
3 lade hufvudet på hans knä. Därefter gick han till Frida och gaf
4 genom ett gladt viftande med svansen till känna, att äfven han i
5 Hon öppnade dörren.
6 ligen kring julgranen, som ju skall plundras i afton. Nero springer
7 att glasskärfvorna flyga omkring och Nero tjutande skyndar bort i
8 hvarvid punschen stänkte på Fridas klädning, alldeles som för sex
9 då man sätter det ifrån sig, dess större blir dens lycka, för hvars
10 Ett bortskämdt, öfvermodigt barn, som jag var, fann jag ett nöje i
11 »Gertrud,» ropade han, »jag ber, jag besvär dig, låt ej Frida
12 skall följa med mig strax — du också, Nero.–––-»
13 bror Bruno, mamma vill tala vid dig i en viktig angelägenhet, och du
14 som följde omedelbart efter honom, ramlade öfver honom. Bullret
15 Bruno hade så när fallit omkull öfver Nero, då han åter in-
16 Sedan den tiden har han blifvit en knarrig och fåordig ungkarl.
17 »Hvad är det fråga om?» sporde Bruno, då han inträdde till sin
18 dem. Endast Nero kom upprepade gånger till sin husbonde och
19 Frida.
20 »Därom sedan. Stig blott in! Gästerna äro redan komna.»’
21 klädning blifvit fullständigt förstörd!
22 också påstå, att det var hennes eget fel, att hennes nya, eleganta
23 ögon skimrade en glans så klar, att Frida endast såg in i dessa
24 »O nej, jag ber,» afbröt Frida honom hastigt och förläget, »det
25 Strax efter dem gick Bruno ut. I angränsande rum mötte han
26 Almanackan visade den 31 december 1896.
27 Rundt omkring är det alldeles stilla; endast ett sakta pickande från
28 »Ny lycka på det nya året!» sade Bruno till Frida, och i hans
\v29 cigarrsnoppare?» brummar han och börjar söka, på skrifbordet, natt-
30 duksbordet, kakelugnen och på byrån — den står ingenstädes att
31 Emellertid hade midnatten nalkats, och man skulle hälsa det
32 far och för två år sedan sin mor, och som i tid kom till insikt om
33 trädde i salen. Han såg ej sin trogna hund, han såg endast henne
34 hviskade endast dessa ord:
35 det innersta af sin fattiga hundsjäl vore redo att hylla henne. Då
36 »Nej, jag tackar. Säg mig först...»
37 Så lätt, som ett bräckligt glas, kan ens lycka gå i skärfvor!–––
38 Hemkommen till sitt tysta ungkarlshem efter en ansträngande
39 »Är du då ännu där?» frampressar han mellan tänderna och
40 af denna envist trots och slutligen skilsmässa. Huru kunde han
41 han häftigt och slänger porträttet med sådan fart till baka i lådan,
42 Plötsligen höres buller, i rummet ofvanpå. Jubel af barn för-
43 upp och ger sitt missnöje öfver detta afbrott till känna.
44 Åter fattade bägge hvar sitt glas, reste sig långsamt, närmade
45 — Frida!
46 I samma ögonblick störtade Nero ut genom den öppna dörren.
47 »Nej,» svarade Bruno med svårighet, »nu kan jag det så mycket
48 sin fästmans, den djupt skuldsatte löjtnant von Hellers verkliga
49 modiga och enligt din åsikt koketta Frida på sexton år, som du en
50 »Ack vänta, hör dock ännu en sak! Det är ej mera den öfver-
51 igen byrålådan.
52 Han stod fortfarande försjunken i betraktande af bilden, då
js 53 någon knackade på dörren. Hastigt kysste han porträttet och sköt
V54 och blickar med sina kloka ögon upp på honom.
55 hufvudet mot handen. Hans stora dogg lägger sig vid hans fötter
56 försiktigt, som gällde det ett människolif, glasen intill hvarandra och
57 — en dag!»
58 välgång man dricker: så menade Villy’s mamma och slog Brunos
59 resa nu, håll henne kvar här hos dig en månad blott — en vecka
60 »Och nu kommer hon väl för att återuppsöka det förlorade?»
61 karaktär samt för sent insåg, hvad hon i dig förlorat.»
62 ett hörn.
63 I dag för sex år sedan var det, som hans hopp begrafdes. Se-
64 öfvervägande i morgon.»
65 häraf och mammas rop lockade gästerna till platsen. Äfven Frida
n 66 Villy, som ville hålla honom, föll omkull, och hans bägge bröder,
0 67 arbetsdag, kastar ingeniör Bruno Berg sig ned i soffan och stöder
68 »Godt nytt år!»
69 System gick och återkom efter en kort stund. Hon log.
70 »Nu striden I väl om äran att hafva varit den oskickligaste,»
7
’c
hans känslor ej heller här uppfattades, gick han, tydligen förundrande 71
sig öfver dessa egoistiska människobarn, bort för att åter leka med 72
söka en tant, och stannar här endast i dag. Om din hitkomst vet 73
farväl!» 74
»Nej, hon är på genomresa till Göteborg, hvarest hon ämar be- 75 „
»Nu äro vi åter igen alldeles ensamma, Nero,» bryter Bruno 76 it
allarm — det är för tyst här, för–––––-Vill hellre tända ljus 77
att fråga och säga hvarandra. Och ingen tycktes heller vilja störa 78
med hvarje blick, som de växlade, allt lifligare. De hade mycket 79
mindre —» 80
»Välan, så hör då allt! Frida är här.» 81
Det ryckte till på ett egendomligt sätt i Brunos ansikte. 82
»God afton, morbror Bruno,» ropade en klangfull barnröst; »fy, 83
en gång upp fotografien och betraktar det ungdomligt vackra flick- 84
ansiktet, med de käcka ögonen och den trotsiga lilla munnen. 85
nyårsaftonen blef för henne en förträfflig förevändning för en full- 86
Med mörka blickar stirrar han på sitt verk. Han tar ännu 87
Nero, spring då ej omkull mig — det är bra —■ så — stilla! — Mor- 88
knä. Denne smeker honom mekaniskt och försjunker i tankar. 89 !11
tystnaden. Nero reser sig och lägger hufvudet på sin husbondes 90 fl
och ju fullare det är, då man fattar det, och ju tommare det är, 91 "
nya årets inträde. Där inne i salen fylldes punschglasen ända till 92
— nu endast tio sekunder — och nu — »kling» började vägguret 93
brädden. Det glas, som man tömmer vid årsskiftet, måste vara fullt; 94
bredvid, så skall skadan snart vara afhjälpt.» 95
i dag, och» — hon slog ned sina ögon —• »äfven då var det jag. 96
Nu var en flykt ej vidare möjlig. Bruno hälsade på henne och 97
följde henne dit in. I början afbrutet, blef deras samtal småningom 98
bedöfvad, då hans syster inträdde genom en dörr. 99
dröfva er. Förlåt mig nu efteråt, jag har ofta bittert ångrat mig.» 100
»Om du ej har något annat att meddela mig, min syster, så 101
uret på väggen stör tystnaden med sitt entoniga ljud. 102
finna. Bruno blir naturligtvis förargad. Må hända ligger den inuti 103
kom in i rummet. I nästa ögonblick hade hon och Bruno känt igen 104
hon intet. Vill du nu stiga in?» 105
syster. 106
byrån? — Han drar ut lådorna och söker och rifver i dem–––––107/7
»Hon stannar, men ej länge — huru länge, skall hon taga i 108
med sopran — »brum, brum» inföll tornuret med basklang. »Godt 109
nytt år!» skallade det i korus, och alla ögon tindrade gladt, och alla 110
ögon, utan att gifva akt på glaset, hvarmed hon klingade. 111
vänster. 112
hvarandra. 113
nimmes, och det tyckes, som om man dansade där uppe — förmod- 114
hon allt kallare mot honom själf, och det sönderslagna vinglaset på 115
läppar hade endast glada lyckönskningar att utdela till höger och 116
Men hon skyndade hastigt ut genom dörren. Bruno stod som 117
började Frida. »Jag försäkrar, att det är jag, som var den skyldiga 118
»Ni söker onödigtvis ett sammanhang mellan i dag och fordom,» 119
de små människobarnen. 120
dan löjtnant von Heller började umgås i hennes föräldrars hus, blef 121
betraktar porträttet ett ögonblick. »Jag vill ej mera se dig!» ropar 122 - ‘
Ännu voro tre minuter kvar af det gamla året — nu blott en 123 /I,
och en cigarr; må hända kommer jag då på andra tankar.» 124/2
Lampan brinner. Bruno går till cigarrstället. »Hvar ärmin 125 <5
hade vikit från hans kinder. 126
var mitt fel — endast mitt.» 127
år sedan. Ett ögonblick stod han och stirrade framför sig — blodet 128
»Har ni ångrat er, bittert ångrat er?» utropade Bruno häftigt, 129
att sätta er i förlägenhet och stötte den gången afsiktligt mitt glas 130
nästan jublande, och fattade hennes hand. 131
så hårdt emot edert, att det krossades. På allvar ville jag ej be- 132
Plötsligen får han fatt i ett miniatyrporträtt inom en prydlig ram. 133/
»Rätt så, Nero,» säger Bruno och reser sig likaledes. »Gör 134
glas så fullt, att det rann öfver. 135
»Klang!» ljöd det — och Brunos glas föll krossadt till golfvet, 136
min obegripliga oskicklighet — —» 137
sade Brunos syster skrattande. »Kom nu, Frida, in i rummet här 138
»Min fröken,» började han med bäfvande röst, »jag vet ej, om 139
Se angående tidsfördrifstäfLingen de närmare bestämmelserna å sidan 5!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
