Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. 8 januari 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 7
Hvilken liten illistig min ni tar på er.
Hur knarrig, högmodig och omöjlig han än
är att göra till lags, tänker ni ändå, att ni
nog skulle kunna böja honom. Än en gång
säger jag er: våga ej försöket, ni känner
honom inte. Ni tror det är nog att vara
ung, vacker och att älska för att bli älskad.
Ni vet inte, ni, huru stolt, svartsjuk och poc-
kande han blifvit just af att se sig älskad
och att sådana män äro lika hårda i sin
kärlek som andra i sitt hat. Låt mig öf-
vertygä er, att ni aldrig kan finna lyckan
med honom. Öfvergif all taDke på honom,
han blir aldrig annat än en obeveklig do-
mare, som icke förlåter någonting. Glöm
honom !
Tänk i stället på det andra rådet jag
gaf er — på honom, som ni borde ha. Jag
har ju öfvertygat er, att den man ni vill
ha är den siste ni bör välja. Eller hur?
Intet svar, blott ett ihärdigt stirrande på
den där bizarra figuren på mattan. Har
den förhäxat er, eller skulle jag ha förtörn
— — nej — jag ser nu, då ni åter tillå-
ter mig att se, att ni blott beslöt er att
för alltid förbli ägarinna till de strålande
ögonen, det spänstiga lynnet, ungdomen in
i ålderdomen. Jag vet nu, att ni skall min-
nas mina råd, när ni kommer i valet — för
att undvika kvalet!
Den där lilla ljusröda skospetsen under
er klädningsfåll tyckes mig under de sista
minuterna visat en viss tendens att följa
med i valsen. Låt oss dansa ut ett slag,
innan jag öfverlämnar er åt er kavaljer för
kotiljongen. Vill ni? — — — — — -
Onkel John.
—–– *––- –
För året nytillträdande prenume-
ranter
erhålla gratis början (7 tryckark) af den i
romanbilagan pågående berättelsen: »Gu/dmaka-
ren» af Richard Nordhausen, om de till Iduns
Expedition, Stockholm, med första insända re-
kvisition jämte tydlig adress och ett femöres
märke som porto. Som den ytterst fängslande
romanen kommer att pågå ett betydligt stycke
in på det nya året, vilja vi, i deras eget väl-
förstådda intresse, uppmana alla våra för året
nya vänner att icke försumma begagna sig af
detta erbjudande.
Exp. af ldun.
–––- *–––-
Up notisboken.
Kronprinsessans jul. Kronprinsessan har
i stillhet firat julen med sina föräldrar och sy-
skon i Karlsruhe. Som tyvärr hennes hälsotill-
stånd dock är mindre tillfredsställande, har hon
nu den 4 januari afrest till Rom.
*
En’ af Iduns medarbetarinnor, den för
vår läsekrets välkända författarinnan Anna Knut-
son, har rönt utmärkelsen af en belöning vid
Svenska akademien. Den vid akademiens senaste
högtidsdag i första rummet med hedersomnäm-
nande utmärkta dikten »Orvar Odd>, romantiskt
sagospel i 5 akter, är nämligen, enligt hvad som
nu upplysts, författad af fröken Knutson. Vi
kunna glädja våra läsarinnor med att de äfven
under det nu ingångna året i Iduns spalter skola
återfinna författarinnans omtyckta penna.
*
r Ingalunda för tidigt. Till ledamot i Klara
församlings fattigvårdsstyrelse har fattigvårds-
nämden utsett fröken’Matilda, Ulfsparre, som
därmed är den första kvinna som tillhört huf-
vudstadens fattigvårdsstyrelse. I landsorten ha
förut ett par kvinnor invalts i fattigvårdsstyrelser.
*
En hädangången konstnärinna. I
Asheda, Kronobergs län, afled nyligen målarin-
nan, fröken Sara Svensson i en ålder af 61 år.
Redan i barndomen visade hon afgjord håg och
fallenhet för teckning och målning, men detta
oaktadt dröjde £det länge, innan hennes fader,
som var bonde, kunde förmå sig att låta dottern
fullfölja sina anlag. Slutligen kom hon dock tall
det frikostiga och konstälskande hemmet hos
kammarherre Augerstein på Gåfvetorp, där bl. a.
den ryktbare målaren Bengt Nordenberg ofta
vistades och intresserade sig för henne. Seder-
mera vistades hon åren 1864—70 vid Fria kon-
sternas akademi och har sedermera ägnat sig åt
målarkonsten. Bland hennes arbeten äro flere
å konstutställningar exponerade genrestycken.
Därjämte har hon restaurerat tafvelsamlingarna
å en mängd herregårder i Sverige.
*
Af iden gamla stammen». I sitt 98:de år
afled den 28 dec. i Stigtomta prästgård i Söder-
manland prostinnan Beata Lovisa Almstedt, född
Hellberg, änka efter den år 1851 samma dag
aflidne prosten i Torshälla E. M. Almstedt. Den
gamla, som ända till sitt 90:de år besatt goda
kropps- och själskrafter, var en rätt märklig per-
son icke blott för sin höga ålder utan vida mera
för sina många rika minnen af dels upplefda,
dels henne muntligt meddelade historiska till-
dragelser. I dessa minnen dvaldes hon gärna
och hade mycket af intresse att förtälja. Hen-
nes farfars far var nämligen ryttmästaren Axel
Hellberg, hvilken såsom lifdrabant åtföljde Karl
XH på hans fälttåg. Hennes farfar var lektorn,
teologie doktorn Axel Hellberg, riksdagsprost
under frihetstiden och framstående inom möss-
partiet. Hennes far var sjökapten, en vidtberest
man. På mödernet härstammade hon från ätter-
na Wrangel, Pistolsköld, Breitfeldt m. fl. Hon
efterlämnar såsom sörjande barn, styfbarn, barn-
barn och barnbarnsbarn.
*
Elevhemmet i Stockholm har till syfte att
mot billig afgift bereda ett godt hem åt 10 unga
flickor från landsorten under den tid de vistas
i hufvudstaden, att där idka studium eller ut-
bilda sig i någon förvärfsgren. Dess styrelse hade
nyligen till en enkel invigningsfest inbjudit
intresserade damer och herrar, så många som ut-
rymmet medgaf. Sedan den festligt upplysta,
hemtrefliga och för ändamålet särdeles lämpliga
lokalen, Sturegatan 60, blifvit besedd och te
intagits i samlingssalen höll doktor J. Bring en
anslående bibelbetraktelse samt nedkallade Her-
rans välsignelse öfver hemmet, dess styrelse och
alla, som komma att njuta af dess förmåner.
Elevhemmets bestånd är endast tills vidare
betryggadt och till största delen beroende af de
större eller mindre bidrag, hvilka redan influtit,
och af dem, hvilka kunna ytterligare erhållas.
Dess styrelse består af: fröknarna H. Djurberg,
ordförande, och H. Westman, v. ordf., fruarna
M. Lilienberg, H. Andersson och M. Rystedt samt
fröknarna M. Fryxell och H. Löwen, den senare
kassaförvaltare.
*
Blommor i vintersnö. En knippa härligt
doftande blommor från solig Medelhafskust bör
ju kunna sprida en alldeles särskild tjusning
omkring sig nu i nordiskt vintermörker och
vinterkyla. Denna glädje kan enhvar lätt för-
skaffa sig med en ringa penninguppoffring Blom-
mor från Rivieran, inpackade i en liten träask,
erhållas nämligen pr omgående, fullt frankerade,
vid insändande af kr 1:20 i svenska frimärken
till änkefru Laura Lindholm, född Lagomarsino,
Via Santa Chiara 2, Genua. De talrika läsarinnor,
helt visst komma att följa denna vår fingervis-
ning och nu rekvirera ett prof af fru Lindholms
»blomsterbarn», kunna därvid på köpet hafva
den icke ringa tillfredsställelsen af den lilla ut-
giften, att de göra en god gärning, då fru L.,
som är änka efter aflidne svenske konsul Lind-
holm, med denna sin blomsteraffär söker sam-
manskaffa välbehöfliga medel till sina barns upp-
fostran.
––––*––––
Teater och musik.
Kungl. operan återupptog annandag jul på kväl-
len Ivar Hallströms sagospel »Per Svinaherde»
med delvis ny rollbesättning. Musiken innehål-
ler som bekant flera vackra och anslående me-
lodier. Bland de uppträdande vilja vi särskildt
nämna fröken Thulin som prinsessan ochhrLe-
mon som prinsen, hvilka båda väl löste sina
uppgifter, i all synnerhet den förstnämda.
K. Dramatiska teatern uppförde i lördags ett
delvis nytt program af högt intresse. Dess ny-
het bestod af Alfred de Mussets tvåaktsskådespel
»Mariannas nycker»,’i öfversättning af Nils Per-
sonne. Detta stycke af den franske diktaren för-
skrifver sig ända från år 1833 och publicerades
ursprungligen endast som läsdrama; först långt
senare uppfördes det från scenen, men förvärf-
vade sig därvid en rangplats som ett verk af
nästan klassiskt upphöjd prägel. Förnekas kan
ej, att det med sin subtila lyriska grundton och
i det hela föga dramatiska byggnad helt visst
på ett känsligt sinne bör göra det intensivaste
intrycket från bladet i det ursprungliga skalde-
verkets form;1 det är nästan för siratligt bygdt
att allestädes bära den sceniska framställningens
gröfre och materialiserade former. Emellertid
rymmer det så mycken skaldisk flykt, så djupa
fonder af känsla och äfven scener af gripande
tragisk patos, att det — med en förstående tolk-
ning — också i rampljuset ej förfelar sitt intryck.
Och en god, en förstående tolkning kom det nu
ock, på Dramatiska teatern, i det hela till del.
Främst må därvid med varmt erkännande näm-
nas fru Hofvings värdiga och stilfulla framställ-
ning af Marianna, en prestation af fin stämning
och elegans. Oelio, hennes olycklige älskare,
som går i döden för sin hopplösa kärlek, tolka-
des flärdfritt och varmt af hr Skånberg, och hr
Personne som den lefnadslustige galenpannan, men
intill sitt sista trogne vännen Ottavio hade i syn-
nerhet i de mera uppsluppna scenerna många
förträffliga moment. Karaktärsfull och af god
verkan var hr Bceckström som den narraktigt
uppblåste borgmästaren, Mariannas man. Det
intressanta verket mottogs af publiken med lif-
ligt bifall.
Härefter följde IIölbergs 5-aktskomedi »Eras-
mus Montanus», här- ej uppförd sedan Holbergs-
jubileets dagar. Af den dåvarande besättningen
kvarstodo nu hr örtengrens Erasmus, en väl ut-
arbetad figur i den rätta stilen, samt hr Back-
ströms klockar Per, en alldeles ypperlig Holbergs-
typ. Den stora, befängdt lustiga disputationen
på latin emellan Per och Erasmus, styckets glans-
punkt, väckte också stormande munterhet. För
öfrigt passade de flesta uppträdande godt in i
ramen, så fru Byströms och hr PLamrins hvar på
sitt vis drastiskt verksamma Lisbeth och Jakob,
fröken Åhlander och hr Gründer som Erasmus
hederliga gamla föräldrar, hr Thegerström som
Jesper fogde. Den fulltaliga premièrepublikens
tillfredsställelse med sin afton var påtaglig, och
det nya programmet torde ha utsikter att en god
tid hålla den vid lif.
Södra teatern har gjort ett nytt lyckligt ope-
rettfynd i »Blåa frun», och där uppe på Mose-
backehöjderna råder nu hvarje afton den ypper-
sta stämning i fullsatta salonger. Detta senaste
alster af »den gladasångmön» hadeock obestridliga
betingelser att slå an i en liflig, nästan farsar-
tad libretto, med lyckligt beräknad stegring af
de muntra effekterna genom de tre akterna, en
franskt graciös och lekande, om än föga originel
musik med flere sångbara och lätt populariserade
refränger. Utförandet är också, såväl vokalt som
dramatiskt, jämnare än hvad Södra teatern hit-
tills presterat i operettväg. Främst glänser fru
Emma Berg i titelrollen, den charmanta baro-
nessan de la Hoguette, som iför sig den mysti-
ska »Blåa fruns» spökskepelse för att bekvämt
därunder kunna bedrifva sina galanta små sned-
språng. Hr Bareklind som en ung förälskad fi-
skare röjer goda röstanlag och äfven ansatser i
spelet,,1 som kunna lofvas, då de komma från en
debutant. Täck och liflig som alltid, sköter den
lilla fröken Nilsson sin lika lilla röst med smak
och förstånd, och hr R. Wagner gör en riktigt
präktig operettyp af den_ narraktige, arkeologise-
rande gamle baronen. Än flere kunde väl vara
att nämna, men vi förmena att det sagda kan
vara nog för att förmå enhvar amatör af Offen-
bachs och Suppés muntra konstart nu snarast
besöka Södra teatern.
––– *–––
Innehållsförteckning:
Våra ministerfruar. I: Lina Boström, född Almqvist; af
Tora Kjellberg. (Med porträtt). — Pärlbandet; en dikt vid
årsskiftet; af Ulla Falk. — En nyårsgåfva. — Kvinnlig fö-
retagsamhet; af Inge. — »Fruarna först!» af Banna Ramke.
— Mammas älskling; skiss af Bonny Lundberg. — Iduns tids-
fördrifstäfling. — Systrar; af —Dden.tt — Kafferep; af Isa. —
Från fru Lovisa Petterkvist. — Valtrassel; af Onkel John. —
För året nytillträdande prenumeranter. — Ur notisboken.
— .Teater och musik. — Iduns tidsfördrifstäfling: Lyckans
skärfvor.
q
c8
A q
SS
A 8
Ü q)
© bi
£
«
g ■■
2 u
Si
<0
§3
r° A
\X4 H
^ ©
O 51
Q :«S
O43
h
■Ü -5
m
<D k
g «5
2 ft
S
3 »
g «
k
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0011.html
