Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 15 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 IDUN 1896
H
»B
* s
« £
a. *
m" P
*d M
m T
H ©
P .
ri- £,
.. ••
0: *
lo
S’o
pj •
‘ *3
O
03
0)
»g
" B
©
CO
ES
CD
H
P
P
ffl
«î
P°
H
P>
G»
Sû
V»
rrjCPi
ïr»»
« b fi
3 p,ja
r—, »—*ta
xt*-
co
CB
-o
=7
IA
O
S
B
’S
kanske dessa »nej» hade blifvit för dem
ett oundgängligt lifsbehof och de kände sig upp-
lifvade af dem liksom gamla parhästar af jämt
fördelade, små trefligt kittiande piskslängar.
Tant Ursula och tant Cordula hade tillsam-
mans en liten våning på tre rum, som voro små
som tilltäppta askar och med taket tätt öfver.
De voro fulla af gamla möbler, arf från föräldra-
hemmet, stelt och symmetriskt ordnade I de tre
rummen gingo tant Ursula och tant Cordula da-
gen lång och nöpo, rättade och jämkade på allt
Det, som den ena satte si, kom den andra ögon-
blickligen och jämkade så. Sålunda gåfvo de
hvarandra ständig sysselsättning och hade det
smågnatigt och trefligt på sitt sätt.
Nu var det så, att tant Ursula hade fått ärfva
efter det gamla föräldrahemmet den lilla vackra
herdinnan, men tant Cordula hade ärft hennes
herde. Tant Ursula hade en byrå i empirestil
med konturerna rakt linierade alldeles som på
hennes egen figur, på byrån ställde hon herdin-
nan och bakom henne en spegel med smal guld-
ram. Men så tyckte hon, att det såg ensamt ut,
och därför placerade hon den fula kinesen bred-
vid henne. f.
Tant Cordula hade äfven ärft en byrå, men den
var i rococo, svängd och rundad efter cirkel som
hon själf, på den hade hon ställt herdinnans lilla
herde. Han fick äfven en spegel bakom sig —
en spegel med smal guldram, maken till tant
Ursulas. — Den lilla herden hade ingen bredvid
sig. — Tant Cordula hade väl tyckt, att han som
karl godt kunde stå ensam och ensam blef han.
Det var en vacker gosse, danad af det fina,
bräckliga, sachsiska porslinet som den lilla herdin-
nan, lätt och sirligt gjord som hon; de vora ju
också ett par,’ fastän tant Ursula och Cordula
placerat dem på hvar sin byrå. Han var röd och
hvit som en flicka, nästan för vacker och skär
för att vara karl, men som han var en herde och
af porslin, så hörde det väl till. Han hade svart
hår och en mun, röd och rund som en flickmun,
inga mustacher, icke en gång en skuggning på
den svängda öfverläppen. Om halsen hade han
en blå krage och förgyllda knappar i jackan, men
fastän han höll hufvudet högt och käckt, så låg
det något längtande och vekt i hans bruna ögon.
Det var naturligtvis jag, som upptäckte det
där veka och längtande i den lilla porslinsherdens
ögon. Tant Cordula sade förstås »nej!» och
»barnsligheter!»
I det lilla rummet, där herden och herdinnan
stodo, hängde det en vinkelspegel. Det var en
lycka för de två, ty uti denna kunde de genom
reflexionen af speglarna bakom dem se hvaran-
dras spegelbilder, då de föröfrigt voro bortskym-
da för hvarandra genom allehanda föremål. —
Det var naturligtvis åter jag, som inbillade mig,
det.
»Precis som om porslinsdockor kunna se!
Nej!» sade tant Ursula — och tant Cordula sade
också »nej!»
När jag som barn hälsade på tant Ursula och tant
Cordula, gladde jag mig ändå alltid åt den där
vinkelspegeln, och ofta tänkte jag, hvad de måtte
längta att komma tillsamman, de, som nu en
gång äro ett par — längta att få stå sida vid
sida på samma byrå, ty det skall man göra, om
man är ett par. Och hör man en gång tillsam-
mans af naturen, så är det visst bättre att gå i
kras än att dömas till att stå på hvar sin byrå
och endast få se hvarandra i speglen.
En gång föreslog jag verkligen tant Ursula och
tant Cordula att flytta herden och herdinnan till-
sammans på samma byrå, men tant Ursula och
Cordula brydde sig ej en gång om att svara, de
sågo endast på mig, och det fanns ett stort »nej»
i deras långa, raka munnar.
Så stod den lilla herdinnan alltjämt med fram-
sträckt hals, som när man lyssnar efter någon,
väntar på någon, och såg in i vinkelspegeln på
herden med en outtalad fråga i blåsippeögonen.
Den skära rosen, hon höll i handen, fick hon al-
drig gifva honom, och kyssen, hon räckte honom
med spetsade, röda läppar, kom han aldrig och
tog. Han stod kvar på sin byrå och såg endast
tillbaka på henne i vinkelspegeln med något läng-
tande och vekt i ögonen. — Ödet hade beslutat,
att de ej skulle stå sida vid sida på samma byrå.
Ödet var för dem tant Ursula och tant Cordula
med sitt »nej» i munnen. (Forts.)
–––- ¥–––-
“Familjemeddelanden“.
En familjetidllinff sådan som Idun,
spridd och läst i de vidaste kretsar öfver hela lan-
det, måste ovillkorligen vara det allra lämpligaste
och närmast till hands liggande organet för alla
tilllcännagifvanden om födde, förlofvade, vigile
och döde. För visso är det just damerna in-
om familjerna, som med det lifligaste intressetfölja
dessa tilldragelser inom hemmets värld, hvilka ge-
nom det knappa annonsspråket dock uttrycka och
innebära så mycket, och annonser af detta slag, in-
förda i Idun, träffa där i vidare utsträckning den
intresserade familjepubliken öfver hela vårt land
än genom något annat svenskt tidningsorgan.
Under rubriken ))Familjemeddelanden» ha vi där-
för anslagit en bestämd plats på andra sidan i vår
annonsbilaga för dylika annonser och för dem fast-
ställt ett pris, som rätt mycket understiger vårt
annars beräknade annonspris eller för födelse-
annons kr. 1: 50, för förlofnings- och vig-
selannons kr. 2: — och för dödsannons in-
om ram kr. 5: —, ett pris som måste betrak-
tas som synnerligen moderat, då hänsyn tages till
vår upplagas ovanliga storlek och den jämna och
utbredda spridning tillkännagifvandet därigenom
erhåller. Redaktionen af Idun.
––– *–––
Innehållsförteckning.
Våra ministerfruar. II. (Med porträtt af grefvinnan
Anna Douglas, f. Ehrensvärd, friherrinnan Hulda Aker-
hielm, f. Nyström, fru Hilda Wikblad, f. Norden, fru He-
lena Gilljam f. Forssberg). — Skaldens gamla lampa; poem
af Chicot. — Kvinnornas utställning. — Middagar i soeie-
teten; af *Ave. — Fashionabla bröllop. (Med porträtt af
grcfve Magnus Brahe och grefvinnan Anna Brahe, f. Nor-
denfalk). — På stjärnevingar; skiss för Idun af Vera. —
Från Iduns läsekrets: En ropandes röst; af —s. Från en
kvinnlig bagare; af Mry, bagerska. — Våra läxor; ai Lara.
Ur notisboken. — Teater och musik. — Herden och Her-
dinnan; miniatyr af Elsa Lindberg.— Familjemeddelanden.
— Tidsfördrif.
—:––––- $––––––––––
TiåsföiM
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
När vintern är väntad i norden,
Hur eftersökt är jag ej då,
Men när han är afskedad vorden,
Jag slungas nog bort i en vrå;
Min fägring då redan har farit —
Liksom den bedagade möns —•
Hur fager och fin jag än varit
Med hy lik den nyfallna snöns.
Så är det bestäldt med mitt hela,
Ej någon det hufvudbry ger,
Men vill man det smått sönderdela,
Att gissa det blir litet mer.
Hvad alla blifvit? Hvad alla blifva?
Det är två frågor jag först vill gifva.
Hvad alla ägt, om de än ej äga,
Jag sedan lämnar att öfverväga.
Hur är rätt mången olyckligtvis?
Hur bör den vai’a, en mönstergris?
Hvad utan make är utan värde.
Hvad mången olyckligs kraft för-
tärde.
Två ting anlitade af de svaga,
Men ungdom bruka de ej behaga.
Ett präktigt ämne till bröd och
dricka.
Förmånligt yttrande om en flicka.
Ett oförnuft på en »Derbydag»,
Hvartill dock mången har stort be-
hag.
Hvad vi behöfva hvar dag som
skrider,
Tills vi bli lagda i jord omsider.
Därtill vi själfva ock äro dömda
Att bli åt andra, ehuru gömda.
Gammal dam.
Hvad medför årets första dag för många?
De fem punkterna i hvar
och en af de tolf radierna skola
utbytas mot lika många bok-
stäfver med gemensam slut-
bokstaf (medelpunkten)för dem
alla. Är den rätta lösningen
tunnen, så skola de tolf orden
beteckna :
I) Stad i Ryssland, II) stad
i Palästina, ÏII) vik af Mäla-
ren, IHI) stad i Afrika (Nigri-
tien), V) en af Plata-staterna,
VI) stad i Europeiska Turkiet,
VII) stad i Kyrkostaten, VIII)
hälsobrunn i Sverige, IX) stad
i Piemont, X) stad i Sverige,
XI) flod i Kyrkostaten, XII)
pastorat i Upsala stift.
Till de tolf orden användas
följande bokstäfver och staf-
velser: ria, na, rn, âr, yu, moi,
a, na, esi, sal, rab, tt, r, iv. sa,
rea, va, ta, ba, sta, va, a, s, tr,
ät, o, la, ra, i, a.
Begynnelsebokstäfverna gif-
va svar på vår fråga.
S. L.
% ?
Paiindrom.
Charad.
Plus ett s mitt första är
Djur på fyra ben.
Jord som inga skördar bär,
Är mitt andra se’n.
I mitt tredje säkert gå
Fiskar stora, fiskar små.
Om mitt fjärde man nu vill
Till min uppgift sätta,
Skall man finna utan bråk
Hela ordet rätta.
Sibylla.
Aritmogryf.
1 1 2 3 2 4
2 2 1 5 6 7
3 8 6 9 1 10
4 11 5 5 10 12
5 8 13 14 8 15
6 15 10 16 3 10
7 2 12 1 6 8
8 i 4
1
14 8 1 2
9 1 8 6 12 12
10 6 16 7 14 15
11 12 6 17 17 10
1) För hälsan skadligt, 2) musik-
term, 3) kroppsdel, 4) djur, 5) finns
på Skansen, 6) stad i Sverige, 7)
bringar oreda till lands och sjös, 8)
djur, 9) tråkigt att höra, 10) adjek-
tiv, 11) namnet på ett af våra sven-
ska statsråd.
Begynnelsebokstäfvernabildanam-
net på en kung och slutbokstäfver-
na namnen på hans riken.
G. B.
Ordet rättfram:
Hur många som helst af en viss
sorts djur.
Ordet omvändt samt förstärkt med
två bokstäfver:
En del af vår planet.
Lösningar.
Logogryfm: Julstöket ; ljus, stek, 81, sött,
tö, jute, stel, löst, ett, tu, sju, jökel, te, lök,
köl, ök, sköte, söt, skjul, ek, test, jet, stöt,
lust, sjö, lek, slut.
Stjärnaritm gryfen: Figuren 1: Daniel—
Esaia. 1) d, 2) a, 3) ana, 4) Sif, 5) Aseka,
6) Salem, 7) stjärna, 8) korsväg, 9) Abraham,
10) Eliud. Il) Ham.
Figuren 2 : Malaki—Nahum. 1) m, 2) a,
3) eld, 4) Gad, 5) Jakob, 6) Elisa, 7) Ema-
nuel, 8) Libanon, 9)julhälg, 10)Pruth, ll)Ems.
Figuren 3: Sakarja—Osea. 1) s, 2) a, 3)
Oka, 4) bad, 5) Maria, 6) lejon, 7) Josafat,
8) Gomorra, 9) Betsean, 10) Kreta, 11) lag.
Figuren 4: Jeremia—Amos. 1) j, 2) e, 3)
ört, 4) Ben, 5) Lamek, 6) aning, 7) Zefanja,
8) karavan, 9) blommor, 10) krona, 11) Isa.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
