Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 22 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 I D U N 1897
Vet du ditt mål, sâ vet du, hvad det gäller!
Gå trygg din väg framåt — låt mänskor klandra!
Var glad, om »världens» dom ditt hufvud fäller,
Din plikt och »världen» känna ej hvarandra.
Ellen Lundberg.
Våra ministerfruar.
m.
i bringa i dag våra läsarinnor de ännn
återstående fyra bilderna af »våra mi-
nisterfruar» och följa därvid fortfarande den
af statskalendern för konungens statsråd iakt-
tagna ordningen.
Friherrinnan Anna Rappe, född Sandalil,
såg dagens ljus i Stockholm den 16 maj
1855 och voro föräldrarne den kände lä-
karen, professor O. Th. Sandahl och hans
maka, född Huss. Den unga fröken San-
dahl ■— det måste man medgifva — blef
ovanligt tidigt »förd ut i världen». Re-
dan år 1856 nämligen var hon föräldrarne
följaktig på en deras resa till Egypten, och
sina första steg lärde hon sig taga på S:t
Marcusplatsen i Venedig Sin bokliga upp-
fostran erhöll hon sedermera genom privat-
lärare i föräldrahemmet. Ar 1875 ingick
hon äktenskap med dåvarande majoren vid
generalstaben friherre A. E. Rappe, hvüken
sedan 1892 är chef för landtförsvarsdepar-
tementet. Friherrinnan Rappe har tagit
en intresserad del i det, ej minst bland
vårt lands kvinnokretsar under de senare
åren lifligt bedrifna arbetet till stärkande
af vårt lands försvar, och är hon styrelse-
medlem i »Svenska kvinnoföreningen för
fosterlandets försvar».
Fru Anna Christerson, född Snterling, är
född år 1854, och äro hennes föräldrar
grosshandlaren C. G. Smerling och hans af-
lidna maka, född Lindskog. År 1874 in-
gick hon äktenskap med numera konterami-
ralen vid k. flottan J. C. E. Christerson,
hvilken sedan 1892 är chef för sjöförsvars-
departementet.
Fru Charlotte Wersäll, född Lewenhaupt,
föddes den 12 maj 1858 å Geddeholms
fideikommiss i Västmanland af löjtnanten
vid lifregementets dragonkår grefve C. G.
Lewenhaupt och hans maka friherrinnan
Charlotte Elisabeth von Essen. Vorden änka,
flyttade modern med sina döttrar år 1875
till egendomen Karlsberg invid Västerås, och
i Västerås’ domkyrka försiggick den 2 april
1879 vigselakten emellan fröken Charlotte
Lewenhaupt och dåvarande löjtnanten vid
k. Svea artilleriregemente, sedermera lands-
höfdingen och statsrådet C. R. Wersäll, se-
dan 1895 chef för finansdepartementet.
Chefen för vårt justitiedepartement, stats-
rådet P. S. L. Annerstedt, är sedan många
år tillbaka änkeman, hvadan vi nu slutli-
gen komma till makan åt vårt till utnäm-
ningsåret yngsta statsråd, chefen sedan 1896
för civildepartementet J. E. von Krusen-
stjerna. Fru Rosa von Krusenstjerna, född
Vult von Steyern, såg dagens ljus i Stock-
holm den 30 november 1851; hennes föräld-
rar voro premierlöjtnanten Henrik Vult von
Steyern och hans maka Emma Charlotta
Tisell. Sitt äktenskap ingick hon den 28
januari 1879.
––––- *––––-
Prinsessan Tusensl^öna.
är dagen dör och vinterns skym-
ning breder
sin dunkla mantel öfver frusen jord,
svär mig på nytt de ljufva, dyra eder
och hviska till mig vårens kärleksord!
Vi möttes förr bland hvita hagtorns-
häckar
vid lärkans sång i rymdens ljusa blå,
vid sorlet ifrån silfverklara bäckar —-
i junis rosendoft vi möttes då.
Ditt rika hår flöt ned i gyllne strömmar
kring dina skuldror, täckta af musslin,
din blick var ännu fylld af nattens dröm-
mar —
din kyss förrädisk som förhäxadt vin.
Då var du helt och hållet min allenast —
ej jord, ej himmel ägde-dig — blott jag.
Och om jag bedt, du hade följt mig
genast :
din skygga smekning sade: tag mig -—
tag!
Men nej ! Ditt lif ej ville jag föröda,
ditt blonda hufvud skulle storm ej nå,
din hvita fot på stenar icke blöda —
du var ju min — du var ju min ändå !
Som hvitskär blom emellan mörka stam-
* mar
du tycktes mig, när du till sist för-
svann,
och jag stod ensam i den gröna kam-
mar,
där daggen som ett kvarglömdt smycke
brann.
Men väl jag visste, att på mig du tänkte,
fast skog och ängar nu oss skilde åt,
och väl jag visste, att när månen blänkte
du kom till vassen, där jag gömt vår
båt.
Ett stilla -vatten, höljdt i månglänst
dimma,
från anad strand en ton af trastens sång,
djupt vid vår reling sågs en stjärna
glimma,
från åran föll en pärla gång på gång.
Det där var då . . . Men liksom graf-
vens galler
kan röfva ungdom, skönhet, rosors
glöd —-
så rycks du nu från mig, när mörkret
faller
och vinterkvällens himmel flammar röd.
Ditt lif nu skiljs från mitt. Nu dörrar
stängas,
som öppnas blott för rikedom och börd,
men må, när krökta ryggar kring dig
trängas,
djupt i ditt hjärta skogens sång bli hörd !
Gå, barn, att låta dig till drottning
kröna —
till balers drottning i juvelers glans,
men svär mig först, prinsessa Tusen-
sköna,
att aldrig glömma våren en gång fanns!
Daniel Fallström.
––––––––––
Skilda världar.
» lag önskade att kunna upptäcka hem-
ligheten af Elsas lycka,» sade fru
Gren, i det hon håglöst lutade sig tillbaka
i den ultramoderna lilla divanen.
»En sådan mängd bekymmer, som hon
haft i alla sina dagar, skulle varit i
stånd att tillintetgöra ett dussin kvinnor,
men hennes ansikte är lika rosigt och lyn-
net alltid lika gladt.
Alltid välklädd, aldrig bråkande sin hjärna
med hvad den eller den säger om andra;
mig, som i alla afseenden har det tusen
gånger bättre än hon, muntrar hon upp i
många mulna stunder. Gud vet, hur hon bär
sig åt. Fröken Kring-spring tittade särskildt
upp till henne häromdagen för att förkunna
något hårresande, som skulle skrämt slag
på hvem som helst, men hon, tror jag,
hörde ej på hälften en gång, och gjorde hon
det, så såg det ut, som om det ej angått
henne det minsta.
Hon är nöjd med allt, då däremot jag är
uttröttad och likgiltig för allt.»
Ack, fru Gren, ni hvars tid aldrig räcker
till för mer än sista franska romanen och
modejournalen, ni har aldrig läst Elsas
favoritskalds på henne särskildt träffande
ord: »Min själ är mitt konungarike.»
Ni känner på edra fem fingrar det sista
modet, hvar ni skall köpa det elegantaste
klädningstyget, låta den skickligaste söm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
