Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 29 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 I D U N 1897
Arbetsamhet ersätter till en stor del det bristande i själsgåfvorna; ihärdighet och flit
kunna, liksom tron, förflytta berg.
W. Penn.
tidningsnotiser frän olika landsändar, att en
eller annan kvinna började sina elevår på apo-
tek. För att antagas till apotekselev fordrades
vid denna tid — numera är studentexamen
obligatorisk — kunskaper, motsvarande femte
klassens på latinlinien af ett bögre allmänt
läroverk. Elevtiden omfattar sedan minst tre
år. Därunder inhämtas de enklare praktiska
göromålen å ett apotek samt studeras samtidigt
härmed botanik, zoologi, kemi m. m , och i
dessa ämnen aflägges sedan examen vid Far-
maceutiska institutet i Stockholm. Detta är
»farmacie-studiosus-examen». Härpå följer ånyo
praktisk tjänstgöriag å apotek under minst ett
år såsom s. k. laborant, hvarefter en 2-årig
kurs vid institutet vidtager såsom beredelse
till den andra oeh sista examen, »provisors-
och apotekare-examen».
Och så äro de sex läroåren till ända, vis-
serligen en ganska lång beredelsetid och som
nog ofta blir ännu ett à två år längre, men
dock ingalunda så , dyr som en motsvarande
kurs vid ett universitet eller en fackskola.
Under hela den tid, då man är anställd å ett
apotek, erhålles nämligen fritt vivre samt äf-
ven någon årlig lön, uppgående för en elev
till 100 à 200 kr., för en farmacie-studiosus
till 400 à 600 kr. och för en provisor till 1000
à 1200 kr. Det blir sålunda egentligen endast
de 2 åren, hvarunder man vid institutet läser
på sin sista examen, som kräfva ett studie-
kapital. Till erhållande ’ af eget apotek är se-
dan kvinnlig apotekare lika berättigad som
manlig, och att våra apoteksinnehafvare i all-
mänhet hafva en tryggad och god, ofta riklig
bärgning, är ju en känd sak.
En ytterligare uppmuntran och tillskyndan
bereddes genom de »personliga erfarenheter
från apotekarebanan af en Kvinnlig elev», hvilka
meddelades i Iduns n:r 50 för år 1894. De
första praktiska lärospånen från den nya, hit-
tills af kvinnor så opröfvade yrkesbanan fram-
lades här och torde ha varit af ett, kanske
för hela framtiden afgörande, intresse för många
unga kvinnor, som stodo tvekande vid lifvets
vägskäl.
Och efter denna korta återblick på »den
kvinnliga apotekarfrågans» gång och utveckling
i vårt land förstå våra lärarinnor lätt nog våra
angenäma känslor, då våra blickar, liksom edra,
i dag dröja vid bilden af »vår första provi-
sorska».
Fröken Märtha Augusta Elisabeth Leth är
född i Jämshögs församling i Blekinge den 5
nov. 1877. Hennes föräldrar äro innehafvaren
af Karlshamns apotek, Fredrik Leth, och hans
maka, Helena Engström. Den lilla Märtha
tillbragte sin första barndom i Blekings fagra
bygder och åtnjöt där undervisning i hemmet.
Vid 11 års ålder inskrefs hon vid Lunds
högre läroverk för flickor. Efter slutad skol-
kurs och en tids privat undervisning i latin
|og hon vid Lunds allmänna läroverk examen
till »öfre sjätte». Därpå började hon sin verk-
samhet som »pillertrillare».
Sedan hon i U/s år tjänstgjort som elev på
apoteket Fläkta Örn i Malmö och därvid »med
stoiskt lugn åhört åtskilliga torggubbars mer
eller mindre mustiga anmärkningar om mam-
sellen», erhöll hon plats på sin fars apotek i
Karlshamn. Där tjänstgjorde hon iytterligare 1V2
år oeh begaf sig därpå efter fullgjord elevtid till
hufvudstaden för att bestå sitt första offent-
liga lärdomsprof, den ofvannämnda s. k. far-
macie-studiosus-examen, hvilkenhon, somnämndt,
den 21 dennes, med synnerligen vackra betyg
som resultat, aflade. Fröken Leth har nu åter-
vändt till Karlshamn, för att som välbeställd
laborant biträda vid faderns apotek och för-
bereda sig till sin slutliga apotekare-examen.
Till slut några ord om den unga banbry-
terskans personlighet. Utrustad med ett aldrig
svikande gladt lynne oeh ett vänligt, intagande
sätt, har hon skött sitt kall till allmän belå-
tenhet och gjort sig omtyckt genom sitt öpp-
na, hurtiga väsen. Hon är dessutom en varm
sportvän. Särskildt älskar hon att efter slu-
tad, ansträngande tjänstgöring om somrarna
friska upp kropp och sinne med några stär-
kande lawntennispartier.
V& ttt trag 8kfot$ jttrhrfirk
CHnna Silow, ööö viö 20 års ålöer.) *
"Jpögtibsstämning! 2tftonrobnab 1 Sparf»
c name i fretsar fly,
od? en Ejär af ljusa anbar süäfnar unber
flaran sfy.
<2n af bessa l?ärligt signar: "öfrer fyela
jorben frib!" —
Bet är Julens Ijufoa ängel, ty nu är bet
juletib.
Bn en ängel suäfuar safta uti fuällens pur»
purbräft;
samma blåa tjimmelsögon, samma tpita
ningars ftäft;
samma uiba bräft, som flabbrar, lifsom
strålar öfoer sjö,
lifsom uti ninterbagar flingors ljusa, lätta
snö.
Bobens milba ängel är l?an. fjit be s»äf-
nat på en gång;
ty be tälja samma saga, ty be sjunga sam»
ma sång.
Julens ängel öppnar l?imlen, uti 3esm
barnets namn,
2>ööens ängel förer själar t?äban till @ubs
fabcrsfamn.
* Dotter till styekjunkare Gustaf Silow och
hans maka, född Silow. Hon blef ett offer för
tuberkulosens mordängel. Senaste julafton sväf-
vade hon mellan lif och död; men som genom
ett under flämtade lifvets låga upp och slock-
nade först dagen efter högtidens slut. Däraf
tanken i poemet. Hennes sista ord till de sina
voro: farväl, farväl!
Den unga flickan var »hemmets ljusa stråle,
dess luft och ton», dess allt i allo. Hon ägde
djup begåfning, som hon flitigt odlade, framför
allt gifna konstnärliga anlag.
f?ögtibsstämning I fjelig tystnab ! 21Tåne»
ljus fring bal od? fjäll;
! fnällens alla stjärnor gnistra uppå t?im»
lens blåa pâli.
Sjöng så Bobens ängd: "Brober, följ mig
till ett stilla bo,
bär jag sorg od? tröst sfall bringa, bär
ett plågabt bröst få ro.
Sär cn älsflig jungfru foibcr reban länge i
sin bäbb,
men i mina l?oita fläber må ben Däna nu
bli fläbb;
l?on Dar l?emmets ljusa Stråle, f?on Dar
!?emmets luft ocl? ton,
men nu f?erren tecfnat l?enne till att stå in»
för sin tron."
3ulens ängel unber tårar sjöng meb stärm
ma sfön od? sfär:
"Brober, Dänta, Dänta ännu, ty ben Ijelga
3ul är l?är.
Cåt ben ljusa Strålen lysa än en gång så
Darm, så öm,
luften SDalfa, tonen brömma än en gång
sin rosenbröm.
Brober, låt ben Däna jungfrun få af big
sin I?ögtibsgärb :
få ben sista gången jula Dib en fär för»
älbral?ärb;
alla glaba, unga minnen l?ennes Dacfra Daft
må bli,
för att seban stilla soinna, lifsom trastens
melobi."
Sjöng så Söbens ängel: "Brober, jag i fnäll
ej bär blir gäst,
men på afstånb safta SDäfnar, ty bin fest
är gläbjefest. — —
Bien när benna ej är mera, bär jag l?enne
öfner lanb,
öfoer fnällens gyllne öar t?än till eDigt?etens
stranb."
3ulen jublar, nejber glittra, solen spinner
strålars garn;
far od? mor Demobigt gläbjas fingo l?os sitt
fära barn.
Bagen fom, od? böbens ängel l?Diftar t?uita
ningars par:
Dib ett IjDisfanbe fatPäl I?on till sin läng»
tans Salem far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
