Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 29 januari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1887 IDUN 27
Cårerts ögon, blöbett hjärtan, binöen sorgens
törnefrans ;
nej, sen upp i tron ocEj boppet, ofnart stjär=
nors anöeglans;
sen er 2tnna, bur bon uinîar, t er safnabs
sabbatsstunö,
nu er genius öäruppe t be enigas förbunb.
"©, b^r är mig gobt para", brisfar bon
i aftonsus,
„gläbje briefer jag ocb böka ur <5ubs
ögons flara ljus."
Se, bon stör meb öppna armar ocb ett
strålelöje 1er:
"©, uälfomna, o, rälfomna, 2tnna, 2tnna
bälsar er!"
Klos
–––- *–––-
Moderns plikter mot sina döttrar
beträffande giftermåls ingående.
Första täflingsartiheln.
et är en vansklig sak att yttra sig i
denna fråga, då man utsätter sig för
faran att kanske anses vilja uppmuntra våra
fruar att bli ändå ifrigare giftermålsmäkler-
skor, än de redan förut hafva rykte om sig
att vara. Men då det emellertid borde vara
ett önskemål, att så många flickor som möj-
ligt blefve gifta, så är frågan, huruvida mo-
dern genom sitt åtgörande kan befordra äk-
tenskaps iDgående, af sådan vikt, att vi trotsa
nyssnämnda fara och här öppet uttala vår
tanke om saken.
Att en sådan fråga kunnat uppstå hän-
visar på, att ett missförhållande måtte äga
rum, som borde afhjälpas. Ty skåda vi
omkring oss, se vi en stor skara ogifta kvin-
nor, som under bättre förhållanden kunnat
blifva utmärkta hustrur och mödrar, en här
af ogifte män, för hvilka det varit bättre,
om de fört den gifte mannens ej sällan upp-
offrande, men dock mycket mera förädlande
lif än det egoistiska de nu i de flesta fall
föra. Men hvilka äro orsakerna till, att
dessa båda, som skaptes för hvarandra, ej
mötas, utan snarare gå mer och mer åtskills?
Det är nog många orsaker, som hjälpas åt,
men främst bland dessa står dock flickornas
ofta förvända uppfostran med däraf följan-
de stora anspråk, som gör att det erfordras
goda inkomster för att kunna sätta bo, i
synnerhet som äfven mannen nu för tiden
ställer stora fordringar på lifvet.
Om det är så, att flickornas uppfostran
ofta ej är af rätt art och anledningen till,
att många unga män rygga tillbaka från att
välja dem till hustrur på grund af deras
stora anspråk, som ej sällan vida öfversti-
ger storleken af deras hemgift, då är det
också hvaxje moders plikt, som ej vill stänga
utsikten för sin dotter att bli gift, att upp-
fostra henne förnuftigt.
Det är ingen lätt sak och fordrar karak-
tär att i vår njutningslystna och lyxälskande
tid uppfostra sina barn så enkelt och an-
språkslöst, som deras verkliga lycka kräf-
ver. Enkelheten bör sträcka sig både till
kläder och hela lefnadssättet för öfrigt. Äf-
ven om man har råd att kläda sina flickor
mycket fint, bör man ej göra det, då an-
språken därigenom växa i oroväckande grad.
Man bör blott tillse, att deras kläder alltid
motsvara hälsans och den verkliga skönhe-
tens kraf, man bör akta sig att låta redan
det halfvuxna barnets dräkt bli beroende
af modets nyckfulla växlingar. Vänjer man
flickan från barndomen att alltid finna blott
det vackert, som är modernt, då komma
hennes diktan och traktan i framtiden att
gå ut på att alltid vara klädd efter sista
modet, och hon kommer att bli mycket dyr
både som dotter och hustru.
Nu är att märka, att modedockan ej blott
är dyrbar att underhålla och redan därför
skrämmer bort de unge männen, men dess-
utom också i hela sitt yttra lämnar beviset
på en ytlighet samt bristande själfständig-
het och karaktär, som lofva föga godt för
en sådan flickas duglighet till maka och
moder. Med de eleganta, efter sista modet
klädda flickorna skämta och dansa herrarne,
med de enkla gifta de sig. Detta gäller
naturligtvis blott i allmänhet och i synner-
het om de unge män, som ej hafva rike-
domar att förfoga öfver. Då dräkten emel-
lertid kan mycket bidraga till att göra en
flickas yttre behagligt och tilldragande, så
bör modern vara noga med, att den, oak-
tadt all enkelhet, blir smakfull och klädsam.
Valet af lämpliga färger är härvid af stor
betydelse.
Enkelhet i kläder medför också enkelhet
i vanor för öfrigt. En mor, som rätt älskar
sina barn, skämmer ej gärna bort dem med
läcker mat och dryck. Hon vet eller borde
åtminstone veta, att en person, van vid öf-
verflöd eller ett mycket godt bord, har svårt
att finna sig till rätta i tarfligare förhållan-
den och ofta har bittra strider att genom-
kämpa, om hon längre fram som öfverflöd
måste försaka, hvad hon fordom ansett vara
lifvets nödtorft. — Mannen vill nog äta
godt, men vill samtidigt gifva så litet hus-
hållspengar som möjligt, och då gäller det
för den blifvande hustrun att växa upp i
ett hem, där hon lär sig att förena ett
godt, smakligt bord med sparsamhet.
Det är emellertid ej nog, att den unga
flickan växer upp i ett sådant hem, utan
hon bör ock från spädaste barndom vänjas
att taga del i arbetet för detta hem. Det
finnes otaliga småsaker, som äfven det gan-
ska unga barnet kan uträtta, hvarigenom
det redan tidigt får blicken skärpt för och
blir uppmärksam på, hvad som fordras för
att åstadkomma samt bibehålla ordning och
harmoni. Invändningen, att skolarbetet och
musiken i så hög grad lägga beslag på flic-
kornas tid, att de icke kunna hinna lära
några husliga sysslor, är befogad blott i det
fallet, då man uppskjuter deltagandet i hus-
hållsgöromålen till längre fram, då skolar-
betet är som svårast. Men låter man dot-
tern däremot, såsom rätt är, göra sina för-
sta lärospån i hushållet redan innan hon
ännu börjat skolan, blir förhållandet natur-
ligtvis helt annorlunda. Ty har hon, såsom
ofvan sagts, från tidigaste barndom vants
att arbeta med i hemmet, så fortsätter hon
äfven sedan och betraktar det såsom den
naturligaste sak i världen, om hon i fall af
behof en gång måste offra sin fritid såsom
t. ex. vid in- och utflyttningar till landet,
vid bjudningar o. s. v. Sedermera när sko-
lan ställer större kraf på hennes tid, måste
hushållsgöromålen nog träda tillbaka, men
få aldrig helt försummas. Vid denna tid-
punkt kan man draga särskild nytta af fe-
rierna och låta dottern hjälpa till ordentligt
vid matlagning, bak och syltning samt efter
en tid arbeta under eget ansvar.
Uppfostras flickorna så, skola de redan
tidigt och utan möda lära sig att kunna
sköta ett hushåll och behöfva sedan ej be-
söka hushållsskolor, hvilka visserligen med-
dela kunskap, men mera sällan bibringa det
lefvande intresse och den kärlek för saken,
som bör finnas, för att en kvinna skall
kunna bli en rätt husmor.
Många mödrar skola här invända, att det
är nästan omöjligt att lära flickorna hushål-
let hemma, då tjänarne i sådant fall ej
skulle ha tillräckligt att göra samt ej heller
alltid äro benägna att låta barnen komma
i köket. Om flickornas uppfostran skall bli
lidande på detta, är enklaste botemedlet att
ta en tjänare mindre, i synnerhet som två
tjänare vanligtvis kosta mera än dubbelt
mot en, men uträtta blott föga mer äu en.
Det är för öfrigt ganska nyttigt för den
blifvande husmodern att lära sig att ej allt
för mycket öfverlämnas åt lejda händer samt
att komma till insikt om, att de många tjä-
narna, i stadshushåll åtminstone, äro en lyx,
som i utlandet endast de förmögnare kunna
tillåta sig.
Vi ha något längre uppehållit oss vid den
unga flickans husliga uppfostran, emedan
vi på tal om flickornas bortgiftande ville
framhålla vikten af deras uppfostran till
dugliga, arbetsamma husmödrar, då de all-
varligare unga männen i vanligaste fall se
sig om efter enkelt och husligt uppfostrade
flickor. Hushållsarbetet bör dock ej undan-
tränga intelligensarbetet, utan tvärtom gå vid
sidan däraf och bli en förströelse mellan
skolarbetet, som naturligtvis ej får försum-
mas, då flickan ju måste sättas i stånd att,
om så behöfs, kunna försörja sig själf eller
i fall af giftermål bör ha fått en sådan
uppfostran, att hon kan vara mannens jäm-
like i allmän bildning. De lyckligaste, sun-
daste och för vår tid mest lämpliga äkten-
skap äro utan tvifvel de, där man och hustru
såsom goda, trogna kamrater stå jämsides
i lifvets strid. — Det blir moderns sak att
genom en förnuftig tidsindelning i hemmet
och ett förståndigt användande af ferierna
ordna så, att hennes dotter får en allsidig,
harmonisk utbildning och väl förberedd går
ut i lifvet, där det sannerligen inte är så
godt om friska, naturliga, praktiska och på
samma gång bildade unga flickor, för att
icke dessa skulle bli hyllade och eftersökta
af goda, förståndiga män.
Hittills hafva vi egentligen blott syssel-
satt oss med moderns indirekta plikter mot
sina döttrar för giftermåls ingående, men
vilja nu något tala om de direkta, ehuru
dessa naturligtvis måste öfvas med stor för-
siktighet och takt, om de ej skola skada i
stället för att gagna.
Redan tidigt böra flickorna få leka till-
sammans med gossar, så att de lära känna
dem och kunna bli naturliga i umgänget.
Vi hafva af äldre ogifta kvinnor hört, att
de under uppväxtåren just aldrig umgåtts
med gossar och därför längre fram kände
sig främmande och skygga i sällskap med
män samt aldrig kunde finna det rätta or-
det; hvilket naturligtvis stötte tillbaka dem,
som möjligen närmat sig i allvarliga afsik-
ter. Ofta händer äfven, att flickor, som
vuxit upp alldeles skilda från gossar, för-
älska sig i den förste, bäste man, som nå-
got utmärker dem, sedan de kommit ut i
världen, hvilket ej sällan blir deras olycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
