Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. 29 januari 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
er,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r I D U N 1897
P
p:
*d
P
H
P
ri-
0:
K
d-
p:
P
P*
a
H
U
p
P°
P*
►3
ft*
32
P
»
M
p;
*
p
*
(D
&
*
0
o
0
satt till höger, Nils till vänster och pappa i mid-
ten; den fjärde platsen hade varit tom halft an-
nat år. Pappa öste själf för soppan, under det
hans wärdinna förde ordet och det lät som
kvitter.
En sådan liten kvinna!
Hon hade träffat fadrens bäste vän och detta
berättade hon nu, ty hon förstod, att det skulle
komma fadren att se mindre allvarsam ut. Det
gjorde också så, ty han såg genast upp från sin
tallrik och ville höra mer. Och lillan berättade.
Hon hade bannat honom, för att han icke varit
hos fadren på länge, och han hade snart lofvat
att komma.
Nu var lektor Dahls dystra utseende borta;
tanken på denne jovialiske vän kunde komma
honom att le, t. o. m. då han hade allvarligare
saker att tänka på än denna dag. Medvetandet
om att han hade ett dylikt besök att vänta och
att han skulle få ett godt skratt gjorde honom
lätt till sinnes. Plan ville höra ännu mer om
detta sammanträffande, men det hade blifvit så
kort,,ty »höken» hade kommit.
Den lilla hade dock vunnit sin afsikt: pappa
såg mindre allvarsam ut, han skämtade, och de
utgjorde ett muntert sällskap, de tre.
Efter middagen bars kaffet in; en kopp med
tillbehör på en bricka. Sådana små händer, som
lade i socker, som skötte kannan och slogo i
grädde, så att kaffet blef lagom brunt1 Sådana
försiktiga rörelser för att inte tappa koppen, då
den räcktes åt fadren, där han halflåg på soffan.
Det hade kommit ett stort paket på förmid-
dagen; det var nu öppnadt, och lillan såg hur
mycket böcker det innehöll. Det tycktes göra
henne bekymrad, ty hon frågade orolig:
»Och alla de där böckerna skall du läsa?»
»Ja, alla.»
»Ah, du blir så trött.»
»Nej, visst inte.»
Och hon frågade vidare, ty hon hade tanke på
alla: »Finnes det tafvelböcker bland dem?»
»Ja, det finnes sådana.»
»Dem visar du oss i kväll.»
pade lätt i väg öfver golfvet i yttre rummet, ty
nu skule pappa hvila en stund.
När samma steg på utsatt tid ånyo hördes,
lade lektorn bort papper och penna och tog i
stället fram några böcker med brokigt yttre;
dessa fingo plats på bordet framför soffan, och
på det ställdes lampan. Sedan öppnades porten
till sagans rike, och dit in trädde den mång-
kunnige mannen jämte de små.
Men från väggen öfver soffan såg en kvinna
ned på dessa tre hufvuden, lutade samman öfver
bokens blad. Den lugna glädje, hvarom hennes
drag vittnade, tycktes omhägna dem hon lämnat
samt dröja kvar i detta rum, ty där var ljust
och gladt. Allt därinne stod ännu som hon ord-
nat det. Vid ena fönstret hade hennes sykorg
sin plats. Där brukade hon sitta om kvällarna,
och när då mannen lyfte upp hufvudet från ar-
betet, såg han henne, nedlutad öfver sitt, eller
ock möttes deras ögon, och de började ett
samtal.
Men hon är borta nu; hvarför står då bordet
kvar?
Jo, Kossi skall sitta där.
I det yttre rummet står en hylla med böcker,
alla bärande samma namnteckning.
Det är ej dessa böcker lektorn rådfrågar vid
sitt arbete, ej heller sådana han stundom för-
djupar sig i.
Hvilken skall då läsa dem?
Jo, det skall Bossi. Alla dessa goda förfat-
tare, som riktat modrens själ, skola också dana
barnets. Den sörjande mannen önskar att hos
sin dotter återfinna de egenskaper den bort-
gångna ägt.
,1 detta rum står också ett piano och bredvid
det ett litet notskåp med sånghäften. Om några
år skall Bossi sjunga dessa visor. Då skall dör-
ren till salen stå på glänt, och hennes far skall
sitta i sitt arbetsrum och tro sig förflyttad till
baka till de sällaste dagarna i sitt lif.
»Ja, i kväll.»
»Ja, då komma vi.»
Dörren stängdes försiktigt, och små fötter tram-
Bossi var dock ej den enda värdinnan i detta
hem. Det fanns ännu en. Denna var lektorns
syster, gift med major Sewerin. Hon hade bott
i samma hus som brödren, sedan han förlorade
sin hustru. Samtidigt hade hon åter tagit ho-
nom i sitt hägn, hvilket varit henne förmenadt
under sju år.
Hennes forna välde daterade sig från barn-
domen; då hade den sjuklige gossen varit ett
tacksamt föremål för hennes lust att vårda och
härska. Sedan under studietiden hade hon lyc-
kats förhindra hans fullkomliga pliktförgätenhet
mot sig själf och den yttre världen. Och när
han blifvit hufvudet högre än hon, förskaffat
sig lektors värdighet samt ett stigande rykte
som forskare, litade han sig fortfarande till hen-
nes klara omdöme och praktiska förmåga. Men
under alla dessa skiften hade det blott varit ge-
nom sin smidighet hon lyckats tillskansa sig
någon ledning, ty allt märkbart tryck skulle
brödren genast afskuddat sig.
Att hennes svägerska varit i stånd att beröfva
henne denna dyrköpta makt, kunde hon ej fatta
eller förlåta, ej ens då hon efter dennas död
fann huset i bästa skick, barnen väluppfostrade,
tjänarne öfvertygade, att de aldrig mer skulle
få en sådan matmor, samt brödren så förtviflad,
att hon fruktade det värsta.
Aldrig hade Einar Dahl varit så i behof af
sin systers hjälp som då, och aldrig hade hen-
nes inflytande varit så befäst som vid denna
tid, då han genom hennes hjälp kunde ostörd
ägna sig åt sin saknad, sitt arbete åt barnen.
(Slut i nästa n:r.)
–––- *–––-
Innehållsförteckning.
Märtlia Leth; Sveriges första kvinnliga farmaceut.
(Med porträtt). — Vid en ung flickas jordafärd; dikt af
Klas Byberg. — Moderns plikter mot sina döttrar beträf-
fande giftermåls ingående. Första täflingsartikeln ; af
Honni soit qui mal y pense. — Hundra (100) kronor med
några penndrag. — »Je vous aime» ; skiss för Idun af
Alberto. — Fröken Augusta Lundin om de korta prome-
nadkjolarne. — Konsten att servera och passa upp; för
Tdun af A—m. — Ur notisboken. — Teater och musik. —
Det som »kommer» och det som »går», Skiss för Idun af
Elisabeth B—m. — Tidsfördrif.
––*–––-
åiaro*Q*r.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Xr p a
2 p
jo*
x’ä»
L.“0-
to 2?t*
X: P cd
CD »-i œ
***** £*•
sf®:g
O cd *0
—» *-«C*
vr©
0,Vd
b ?;•§
•* m3
« sg
w Üb,
sîüpS
»OO
2 B"* g
» B* P
<QO „
«5 B
a S
Logogryf.
Jag är en nyttig sak,
Det ej förnekas kan,
Beror förstås på smak,
Om du mig lämplig fann.
Jag riktigt fin kan vara,
Men äfven grof och tvär.
Blott ej din omsorg spara
Att rost ej mig förtär.
Mitt värde är så ringa,
Min storlek likaså,
Jag kan den starke tvinga
Att böja sig ändå.
Jag ofrid vållat har,
Men glädje skänkt också.
Ibland jag orsak var
Att fången fri fick gå.
I mångas tjänst jag varit,
Jag mången tvist har väckt,
Men när min tid har farit,
Jag dålig är och bräckt,
Min lön för mödan då
Blir också oftast den
Att tappas bort och trampas på
Och kastas uti soplårn se’n.
Af nio runor jag består,
Jag hoppas du dem ej försmår.
Hvad uti riksda’n man ofta hör.
Hvad i för sjukdom så mången dör.
Hvad finns på taket med säkerhet?
I hvad för något blir många bet?
Ett djur som slingrar och vrider sig.
Ett vapen som man förr bar i krig.
Hvad mången ungmö sig låter göra.
Och något som kan till döden föra.
Hvad som ju alltid betalas bör.
Och hvad som säkert till bordet hör.
Hvad heter trädet, som kottar bär?
Ett kvinnonamn som ju bibliskt är.
En stad som fordom så praktfull
var.
Hvad mången varit i all sin dar.
Hvad kroppen blifver, när den är
död.
Och så ett namn på en viss sorts
bröd.
Hvad kan du ofta när du är glad?
Hvad kallas hästar som gå i rad?
Hvad brukar bonden på ängen göra?
Hvad kan ock sömnen så retfullt
störa?
Hvad borde aldrig den rike vara?
Ett plagg till vintern du hälst bör
spara.
Hvad heter busken med bär så små?
Hvad var det nu, som du stack dig
på?
Hvad man behöfver, när man skall
byka?
Hvad får du’ göra, när du skall
stryka?
Hvad kan den ärlige aldrig göra?
Till hvad plär bonden sitt råglass
föra?
Hvad heter drycken, så skön och
varm?
Hvad slår du dörrn i så röd af
harm ?
Hvad uti backen så säkert är.‘
Hvad uti leken du gifva plär.
Hvad uppå vågen där gungar lätt.
Hur »hån» benämnes på annat sätt.
Hvar svänger tärnan så yr i dans?
Af hvad är skeden i all sin glans?
Och nu jag hoppas att du förlåter —
Farväl så länge, vi träffas åter.
Moster Lisa.
Gåta.
Mitt första finns i måne, men ej i sol,
Mitt andra ej i bord, men väl i stol.
Mitt tredje finns i fader, men ej i
mor,
Mitt fjärde ej i mig, men väl i bror.
Mitt femte finns i Linde, men ej i
Lund,
Mitt sjätte ej i katt, men väl i hund.
Mitt sjunde finns såväl i barn som
amma.
Mitt hela heter ju min egen mamma.
Dodo.
Amfikop (bortplockningsgåta).
Ilufvudordet innehåller 6 bokstäf-
yer och numren i gåtan antyda, huru
många af dessa bokstäfver använ-
das i hvart och ett af de nybildade
orden.
Med mycken sex hon till sin dotter
sade
Och goda råd på hennes hjärta lade :
»Han kommer hit i kväll. Låt se,
min vän,
Han säger nu hvad han ej sagt dig
än!
Men tag ditt nya fem, och framför
allt
En fyra robe, den passar din ge-
stalt.
Yisst två han tre, och det så det
förslår,
Men man har sett, att sådant där
förgår.»
Sfinx.
Triangelgåta.
1
Siffrorna omkring triangeln skola
utbytas mot bokstäfver, så att 1, 2,
3, 4 bilda ett gossnamn, 1, 2, 2, 7
ett flicknamn och 4, 5, 6, 7 namn
på ett musikinstrument.
Dodo.
Geometrisk mosaikuppgift
Bilda en kvadrat af dessa fem
figurer. Dodo.
Fyrkantgåta.
a d a e
e g i i
i 1 i i
i t t r
1) fruntimmersnamn,
2) halt djur,
3) namn på en hjälte,
4) pronomen.
Maj.
Lösningar.
Logogryfen: Läkaren: lärka, ärla, klar,
Lea, Rakel, kanel, ren, Lena, nära, änka,
kärna, kräla, ek, al, arken, kal, räkel, klär,
lake, räka, karl, er, kar, kärl, kran, len,
eka, rek, kälen, län lera, läka, leka, är,
kan, neka, lära, kela, kär, länk, earl, aln,
knä, rak, elak, ära, klen.
Charaden: Takis.
Länkgåtan: Alessandria: al, ale, le, ess,
sand, and, ria.
Ordgåtan: Törnros: tös, örn, rö, nos, ros,
or, so.
Springaregåtan :
Jag satt vid kullens blomsterfot
och kysste flickan där.
»Låt vara,» sade bon med hot,
»hur fasligt stygg du är.»
»Ha,» ropte trotsigt jag, »jag vill
den krossa, som oss stör.»
»Var tyst,» hon hviskade, »var still,
att ingen här oss hör.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0036.html
