Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. 29 januari 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN
matmodern eller det svar hon nu får eller om
herrskapet ej är hemma, antingen öppnar hon
dörren till mottagningsrummet och beder den
besökande stiga in, eller oek underrättar hon dem
höfligt om att herrskapet ej är hemma, ej kan
taga emot, att frun är sink o. s. v.
(Forts.)
–––-*––––
Ur notisboken.
jKvinnan i verken. Tolf fruntimmer äro
för närvarande anställda som ordinarie i post-
verket. Två äro pöstmästare, en förestår ett
filialpostkontor, och de nio öfriga äro expedi-
törer.
*
Allmänt flickskolemöte i Sundsvall. Till
allmänt möte i Sundsvall den 12, 14 och 15 juni
d. å. inbjudas, enligt utsändt cirkulär, lärare och
lärarinnor äfvensom andra för och vid den högre
flickskolan verksamma personer. Centralkomiténs
ordförande är rektor E. Schwartz. Förslag till
diskussionsämnen insändas till sekreteraren, frö-
keu Emma Mattsson i Stockholm, före den 1
nästkommande februari.
Mvem vill bli sjuksköterska i Neapel?
I skrifvelse till utrikesdepartementet har de För-
enade rikenas konsul i Neapel W. Klouman in-
berättat, att vid det internationella sjukhuset i
Neapel plats finnes ledig för två sjuksköterskor,
som kunna tala tyska och engelska, med fast lön
af 60 lire i månaden jämte kost och logis. Efter
ett års tjänst erhålles restitution af hafda rese-
kostnader och efter två års tjänst jämväl fri
hemresa. Svenska sjuksköterskor, som reflek-
tera härå, kunna insända sina ansökningar med
attester till konsul Klouman, som är medlem af
sjukhusets styrelse och på anfordran meddelar
närmare upplysningar.
En gammal sträfsam och sparsam kvin-
na var fröken Brita Katharina Lundberg, som
afled härstädes den 7 januari. Född i Östuna
församling i Upland 1809, har hon tillbragt större
delen af sin lefnad i Adolf Fredriks församling
i Stockholm. Där har hon en lång följd af år
haft en mekanisk mangelaffär under den »gamla
goda tiden», då hon var nästan ensam om denna
nu ej iängre ovanliga inrättning till husmödrars
fromma.
Genom ihärdigt arbete och små anspråk på
ifvet har hon kunnat efterlämna en efter hennes
stånd ej obetydlig sparpenning. Genom testa-
mente har hon donerat denna — utom till åt-
skilliga fjärmare släktingar — till följande väl-
görenhetsinrättningar: Adolf Fredriks barnhem
för flickor 10,000 kronor, tjänarinnehemmet vid
55 Surbrunnsgatan 10,000 kronor, konvalescent-
hemmet vid Döbelnsgatan 5,000 kronor, Tysta
skolan 2,000 kronor, Eugeniahemmet 2,000 kronor,
Manilla 2,000 kronor, hvarjämte boets öfriga till-
gångar komma att tillfalla de fattiga i hennes
födelseförsamling Östuna.
«
En vacker minnesvård. Den i förra vec-
kan i Falun aflidna fröken Sara Bergström har
till allmännyttiga ändamål donerat 114,500 kr.,
däraf 35,000 kr. till af henne upprättade arbets-
hemmet för flickor i Falun, 20,000 kr. till upp-
rättande af ett barnhem för gossar i Falun, 15,000
till beredande af två frisängar å länslasarettet,
10,000 kr. till Sofiahemmet, 8,000 kr. till skol-
lofskolonier och 5,000 kr. till barnhem för flickor
i Falun.
Presidenten Carnots moder, fru Hippolyte
Carnot, afled den 20 d:s i Paris, i följd af ett
fall nyårsdagen, hvilket gifvit anledning till hjärn-
inflammation. Hennes kraftiga natur hade för
öfrigt genom sonens sorgliga slut fått en hård
stöt, och, såsom »Le Temps» skrifver, »Caserios
dolk, som dödade republikens president, förkor-
tade äfven hennes lifi.»
*
Vår första universitetslärarinna. Under
nu instundande vårtermin vid Stockholms hög-
skola har fil. kand. amanuensen fröken Augusta
Ärnbäck förordnats att som biträdande lärare
tjänstgöra vid zootomiska institutet.
Men kända norska reformdräktsifra-
rinnan fröken Kristine Dahl från Kristiania be-
söker nu åter Stockholm och håller i afton kl.
8 i Vetenskapsakademiens hörsal, föredrag om en
rationel kvinnodräkt. Fröken Dahl, som i sitt
hemland vunnit stor framgång, höll redan i fjor
ett föredrag här i Stockholm och meddelade vi
då hennes porträtt och en redogörelse för hen-
nes sträfvanden.
—––––––-*–––––––––-
Teater och musik.
Kungl. operan gaf i lördags sin andra symfo-
nilconsert för säsongen under anförande af förste
hofkapellmästaren C. Nordqvist. Programmet,
som uteslutande upptog här förut utförda kom-
positioner, inleddes med Haydns af skönheter
flödande symfoni i b-dur, som erhöll ett alltige-
nom förträffligt utförande. Den andra symfoni-
en å programmet och tiliika aftonens hufvud-
nummer utgjordes af Schuberts • c-dur-symfoni,
nu gifven för att fira hundraårsdagen af den ge-
nialisKe tonsättarens födelse. Den af glödande
inspiration och fantasi uppburna tonskapelsen
åhördes med det lifligaste intresse och framkal-
lade starkt bifall. Programmet utfylldes med A.
Rubensons symfoniska intermezzo (n:r 2, a-dur),
hvars andra sats, det lifliga vivacet, verkade sär-
skildt anslående, samt Svendsens spirituella »Kar-
neval i Paris». Konsertens alla nummer gingo
särdeles förtjänstfullt, och hr Nordqvist fick efter
hvart och ett mottaga den talrika publikens hyll-
ning.
K. Dramatiska teaterns stora nyhet, Francois
Coppées femaktsskådespel på vers »För kronan»,
gjorde på premièren en framgång, som dock svår-
ligen kan betecknas högre än som en rätt varm
succés d’estime — ej minst betingad af den sven-
ske skaldens, grefve Carl Snoilskys, formfullän-
dadt sköna tolkning. Romantikens prakt och
stora stil hvila glänsande öfver skaldeverket,
men romantikens brist på realitet och äkta tids-
färg låda det ock vid, och man sitter där därför
ganska kall och ogripen inför de klingande känslo-
utgjutelserna. Handlingen spelar i Balkanbergen
på 1400-talet under kampen mot den turkiska
öfversvämningen. Här en resumé i yttersta kort-
het: Furst Mikael, som hjältemodigt försvarat
Balkanlandet, känner sig ursinnig öfver att ha
förbigåtts vid kungavalet och låter sig af sin
illsluga grekiska gemål förledas att gå i komplott
med turkarna, som lofva honom kronan. Men
förräderiet upptäckes af hans son och denne
måste till sist döda sin far i tväkamp för att
hindra dess fullbordan och kunna tända varnings-
signalen. Men fadermordet tynger’ honom, och
när han själf misstankes för faderns brott, offrar
han sig själf och räddar med detta till det yt-
tersta skärpta martyrskap faderns minne.
Häri är inflätad en rörande kärlekssaga: en
zigenerska som den unge fursten räddat ur för-
nedring, följer honom äfven i hans martyrium
och befriar honom till sist därur genom att ge
honom döden, hvarpå hon äfven dödar sig själf.
Bland de uppträdande sätta vi främst fru Fahl-
man som furst Mikaels onda genius, hans gemål
Basilea. Det var glöd, smidighet och fägring
äfven denna framställning. Hr Eillberg som fur-
sten hade flere moment af kraft och god verkan,
men förföll till en beklagligt suddig och störande
diktion. Hr Skånberg som hans ädle, olycklige
son Constantin bär ståtligt upp kostymen, kropps-
ligen som andligen, ty i denna pjäs är äfven andlig-
heten kostym från skaldeskrädderiet. Fröken Jan-
zon, zigenerskan Militza, verkade föga zigenerska,
men deklamerade sin vers innerligt och fint.
Hr Personne som den förklädde turkiske spionen
gaf en god karaktärsstudie.
Uppsättningen var vacker, dock ej öfverdådig
eller synnerligen uppseendeväckande. I det hela
torde man väl knappast ur detta länge utpuf-
fade och motsedda nya program få fram fullt
hvad man väntat — vare sig på publikens eller
direktionens sida om intressena.
Ibsenföreställningen å Vasateatern i måndags
afton hade naturligtvis samlat en till sista plats
fulltalig premièrepublik, sammansatt af det yp-
persta af hvad hufvudstaden äger af intelligens,
konstintresse och konstförstånd, och den förvän-
tansfulla spänning, med hvilken man motsåg för-
låtens uppgång, gaf från början den rätta hög-
tidsstämningen. Öfver den store diktarens sena-
ste skapelse har redan så mycket skrifvits och
dryftats, och de i någon högre mening literärt
intresserade inom vår läsekrets ha naturligtvis
ät
långt före detta skyndat att göra den till sin
andliga egendom. Det synes oss därför gagnlöst
att här ingå på någon som helst utläggning af
det tankedigra innehållet i »John Gabriel Bork-
mans» fyra akter, detta den stora egoismens
mäktiga sorgespel, utan vilja vi endast med några
kortfattade ord dröja vid det utförande, det fick,
och den verkan, det gjorde från Vasateaterns
scen.
Som hufvudomdöme bör då erkännas, att i allt
hvad den yttre iscensättningen vidkommer en
högst berömvärd smak och konstnärlighet till-
lämpats, hvadan handlingens ram i allo er-
bjöd de därinom framträdande förutsättningar-
na för den rätta stämningen. Detta var ett
regissörsverk, och att vi begynna med dess er-
kännande beror därpå, att vi förmena, det just
regissören gick från Borkmanpremièren med de
mest oomtvistliga lagrarne. Den utsökta stilkonst,
som präglade de bägge interiörerna — »deras
där nere» och »hans där uppe» — inom det Bork-
manska hemmet och äfven de, visserligen mera
teatermässiga, men vackra och effektfulla fjärde-
aktssceneriernaförtjäna uppriktigasteberömmelse.
Den pietet för diktverket som röjdes i enhvar
den minsta af dessa yttre, men — när de så
iakttagas — ingalunda oväsentliga detaljer gör,
redan den, Vasateaterns framförande af det nya
dramat till ett vackert stycke succés och en ge-
digen konstnjutning.
Så långt var således allt till det bästa beställdt.
Så fort vi emellertid vända oss till den person-
liga framställningen, få genast den individuella
uppfattningens kraf spelrum, vanskligheterna
att fullt utfylla dessa på samma gång så
enkla och dock så rikt komplicerade karak-
tärer göra sig, i all sin svåröfvervinnelighet,
gällande. Ja, vi vilja säga oöfvervinnelighet ! Den
säkraste skådespelarkonst måste här med natur-
nödvändighet komma mer eller mindre till korta
och häri ligger ock förklaringen, hvarför Ibsens
senare verk ovillkorligen som läsdramer verka
mäktigast på hvarje mera innerligt mottagande
sinne.
Ärliga och sant konstnärliga bemödanden gjor-
des dock efter hela linien — delvis med afse-
värd framgång. Hr Svennbergs Borkman hade
många ypperliga moment, i det hela dock för
liten auktoritet, för liten öfverlägsenhet. Ty man
måste här känna sig stå inför en öfverlägsen
ande, öfverlägsen ända till det djupaste djupet
af sin förnedring. Fru Håkansson lyckades ej
heller ge Ella Rentheim mer än — möjligen —
half; ibland inspirerade glimtar, som värmde
till ... så famlande tag, som maktlöst släppte ...
Afgjordt för högt uppskrufvad i ihåligt klingande
teaterpatos var fru Dorsch som fru Borkman.
Mest helstöpta verkade, enligt vår åsikt, de tre
figurerna i andra planet, hr de Wahl som Erhart,
fröken Borgström som fru Wilton och hr V. Lund-
berg som gamle Foldal — en liten fin, nej, en
stor prestation.
I ett som allt var emellertid denna Ibsenafton
af sällsynt intresse. Man tar gärna sanden med,
om man blott skymtar guldkornen i vasken.
Filharmoniska sällskapets andra abonnements-
konsert under denna säsong äger rum instun-
dande tisdag i Musikaliska Akademiens stora sal.
Programmet företer ett genomgående skandina-
viskt innehåll, liksom förhållandet var vid mot-
svarande konsert i fjor.
–––- ––––-
Det som ”kommer” oeh det
som ”går”.
Skiss för Idun af Elisabeth B—m.
K
är lektor Einar Dahl kom hem om midda-
dagarna och stod utanför dörren till sin
våning, brukade han ringa två slag, innan
han öppnade.
Yid denna signal lämnade hans lilla sjuåriga
värdinna byggbitarna, den stora dockan, eller
hvad hon eljes hade för händer, och sprang ut
i tamburen. Först ställde hon bort käppen, och
var vädret kallt eller regnigt, skulle ytterrocken
af, men sedan blef hon lyft upp i fadrens ar-
mar, oeh då tog hon honom om halsen i en om-
famning lika lång för hvar dag. Sedan kom
också lille bror för att hälsa. Han kunde icke
springa så fort, liten och tjock som han var, och
ej heller gjorde han sig sådan brådska som
systern.
I salen stod bordet dukadt för tre. Ross
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0035.html
