Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 5 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U i D U N 1897
Fläckas, trampas bief min lott i gruset:
Vek var stängeln, ej hon kronan höll;
Men — ett regn kan komma, och mot ljuset
Lyftes renad den, som djupast föll.
A. Anderson.
Familjenfiyttadenu tillhufvudstaden,hvarest
reguliär skolgång, läxläsning och musiklek-
tioner aflöste det förra obundna friluftslifvet.
Emellertid är Skogsinstitutet med dess vackra
park ett skäligen fridlyst område, och så
var förhållandet ännu mer vid denna tid,
då de bebyggda kvarteren ej hunnit rycka
fram till denna utkant. Unga fröken Seger-
dahl kunde därför så ogeneradt som helst
ränna på skidor i backarna inom institutets
område och på Djurgårdsbrunnsviken öfva sig
i skridskogång, i hvilken sistnämnda sport
hon snart blef särdeles framstående. Det
var år 1858 som fröken Segerdahl samt
vaktmästaren Lindboms vid Skogsinstitutet
dotter började gå på skridskor på isen nedan-
för Skogsinstitutet, och veterligen voro de
då de enda fruntimmer i hufvudstaden,
hvilka idkade denna idrott. Vintern 1865
—66 kom emellertid den berömde »skridsko-
kungen» Jackson Haynes till Stockholm.
Det uppseende han väckte var oerhördt, al-
drig har någon skridskoåkare blifvit mera
uppmärksammad eller varit så högt uppbu-
ren. På isen och på flere af hufvudstadens
teatrar, på skridskobanan vid det s. k. Sill-
hofvet (utanför Hellstrandska huset vid Ny-
broviken) och på kungliga skridskobanan,
dit han upprepade gånger inbjöds, visade
han skridskoåkningen rent af såsom skön
konst. Han fick både manliga och kvinnliga
elever i mängd, och fröken Segerdahl åkte
med honom såväl enskildt som offentligt in-
för hofvet och allmänheten vid ett par upp-
visningar med hans elever. Till minne häraf
fick hon mottaga en dekoration, bestående
af en liten guldskridsko »att å bröstet
bäras».
Kärleken till skogen, lusten för jaktens
idrott har skänkt föremålet för denna bio-
grafi hennes kanske bästa minnen, såsom
vi nyss hörde henne själf yttra. Jakten har
dock äldre anor bland det täcka könet än
skridskogången — flere af våra drottningar
och prinsessor i föregående århundraden
hafva så t. ex. gjort sig kända såsom käcka
»jägarinnor». Emellertid lär det väl vara
och förblifva så, att denna idrott aldrig
kommer att blifva allmännare inom det kön,
som vi med rätt eller orätt beteckna såsom
»det svagare», än att det alltid blir särde-
les anmärkningsvärdt, när en dam i större
utsträckning och verkligen energiskt träder
i Dianas fotspår. Ar 1868 sköt fröken
Segerdahl sin första älg, hvilket tilldrog sig
å egendomen Sanda i Södertörn i sällskap
med jägmästaren, friherre Oonon Cederström
och dennes broder. Redan vid denna tid
sköt hon särdeles väl och säkert, och från
de stämningsrika kvällarne på morkull-
sträcket brukade hon ofta hemföra tre fyra
»kullor» såsom byte. Ej mindre än ett
helt dussin älgar stå på hennes skottlista,
bland dessa tvänne fällda i dubbelskott eller
genom s. k. doublé.
Ar 1869 erhöll öfverjägmästare Segerdahl
nådigt afsked från direktörsbefattningen vid
Skogsinstitutet och bosatte sig då med sin
familj i Upsala. Här ingick fröken Frida
S. år 1874 äktenskap med direktören för
Haddorps landtbruksskola i Östergötlands
län, Bernhard Nordström. På slättlandet
gafs ej tillfälle till några älgjakter, men så
fick då svenska skogens yppersta högdjur
betala vapenhvilan med ränta, när fru Nord-
ström år 1884 flyttade till Margretelund i
Nerike. Det var där hon sköt sin ryktbara
doublé på älg. Nu är hon bosatt i Örebro,
men afflyttar inom den närmaste framtiden
till hufvudstaden.
Rikt begåfvad på hufvudets och hjärtats
vägnar, har fru Segerdahl-Nordström städse
förstått att tillvinna sig sympatier af dem,
hon under friluftslifvet eller i familjerna
kommit i beröring med. Sprittande liflig
och angenäm är hennes konversation, hela
hennes uppträdande särdeles tilltalande, på
intet sätt så »karlavulet,» som man må-
hända kunde äga anledning att förmoda. I
litteraturen har hon gjort insatser genom
åtskilliga öfversättningar, och till underteck-
nads nordiska årsskrift »Jägaren» (3:eårg.,
sept. 1897) har hon con amore tecknat mötet
i Sandaskogen med sin första älg.
Hugo Samze/ius.
pör ^vinnari!’
undt ßuufen. en fivinande Anosio’tm
gsâ-t,
ocß cÿ’bana’tncc ßucjfa j;o* vinden —
j,açy. 6j.un.ge* \, vinte’tn om *o6o* ocß oå*
ocß 3*ömme* om ßßomwanSe tvnden.
^jf-ag 6gunge* om ßctfcßeß, ßEo66aiv3e uoctm,
J;a6f |:Ei.n.go*n.a. rj-ta ocß 6noga,
g-ag 3*ömm.e* tiii ßu33e den *un.3a6te,
atm,
tiîl Apegeß 3et mo*ßa6te oga.
^j-ag 6g.ti.nge* i mo*fln.an3e utn.te*ß.oaff,
■nä* jWbßEooo v 6aEen. ß*tn.n.a,
ocß otoße* 3oj;ta I 6ti.,j;oe*6t’a.f/E,
om 3et ßa6ia 066 6ßanßt6: en ßunana.
©cß ßaga*n. ofa* gag IiCß *an3en. jaiCC
me3 3et a3Ea6te tun. på ßo*3et —
3en jßamßa 3*ujå>an.6, 6om gßimma*
6om gutß
ocß eP3a* ßga*-tat ocß o*3et.
* Detta poem har sin lilla förhistoria. Jag
hade utlofvat föreslå damernas skål vid Publi-
cistklubbens årsfest förliden lördag å Grand Hôtel,
men sånggudinnan infann sig så sent hos mig, att
skålen måste utbringas — och utbragtes också
mycket vackert — af en annan. Jag sänder nu i
stället »Idun» poemet, efter det blef färdigt, och
höjer på så sätt mitt glas för »Iduns» alla älsk-
värda läsarinnor. Författaren.
9k>* ßotnnan! 8j. vå*a 3*omma*6 ßPotfc
* j/um.natte*na6 3agc* —■
ßon nog. aj; Ittj-PPning ooß oånge* j;åtfc,
*o6o*; mg,*ten ocß Page* —
ÎTCej., j;o* 3en ßmnna 6om, 6la*ß ooß
6un3,
v ßampen 6ta* u1.3 vå* 6t3a
ocß omeße* va* panna t 6må*tan6 6tan3
me3 ßäu3e*, omma. ocß ßPtSa.
J o* ßenne, 6om ßePfc ocß ßaßßefc et* 3tn,
3nt Pgcßao uaßanSe no*na —
3u, gtjEPene. uin, urge 6ßaPen tn
j;o* ßenne, 3en gu3aßo*na !
tarnet’ cfccfåstv-öm.
Moderns plikter mot sina döttrar
beträffande giftermåls ingående.
Andra täflingsartiheln.
i let var glädjande att förnimma den tanke,
som ligger i öfverskriften till denna
uppsats. Den tanken är: »föräldrars plik-
ter mot sina barn.» I min barndom inplan-
tades framför allt af katekesen, af lärare,
af föräldrar barnens plikter mot sina för-
äldrar, och sedermera, i mina uppväxtår,
såg jag exempel på, huru detta tillämpades
oftast utan tanke på, att föräldrar kunde
hafva några plikter mot sina barn. Dock
är det ju föräldrarne, som föda barnen till
detta lifvet, så svårt för det stora flertalet
att lyckligt kämpa sig igenom. Mig synes,
att endast på denna grund, detta förhållande
mellan orsak och följd, borde vid uppfost-
ran framför allt framhållas föräldrars plik-
ter mot sina barn, så skulle vi få både bätt-
re barn och bättre föräldrar. Till förklaring
och bevis härför skulle ofantligt mycket kun-
na sägas, men denna uppsats gäller ett spe-
cifikt fall af föräldrars plikter mot barnen,
en moders plikter mot sin dotter beträffande
giftermåls ingående.
En hvar människa med erfarenhet och
förstånd inser, att vid en så viktig hand-
ling som äktenskap måste "räknas med mån-
ga faktorer för att komma till ett lyckligt
resultat. Jag skall nu försöka här nedan
sammanföra de största och viktigaste.
De äro:
1. Kontrahenternas ekonomi,
2. d:o. inbördes kärlek,
3. d:o släktlif, hälsa och ålder,
4. d:o religiösa åskådning,
5. d:o uppfostran, bildnings-
grad, begåfning,
6. d:o mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
