Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 12 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 ! D U N 1897
Hvem är den lyckligaste af två kvinnor?
det är hon, som älskar högst!
Är det hon, som är högst älskad? Nej,
A. de Musset.
och var sjukdomsorsaken den gängen — att
hon krossat näsan i en kälkbacke!
Ett klart förstånd och en snabb uppfattning,
parade med flit, satte under dessa studieår
Gurli Peterson i stånd att tillägna sig ett
aktningsbjudande kunskapsmått. I fröken Regina
Pallin — seminariets dåvarande föreståndarinna
— förvärfvade bon ock en vän, hvars stöd och
moderliga ledning hon många gånger med tack-
samhet sedan erinrat sig.
Kamratkretsen på seminariet räknade äfven
en medlem, som numera inom vår vitterhet för-
värfvat sig ett ryktbart namn, nämligen Selma
Lagerlöf. »Gösta JBerlings» författarinna syss-
lade redan då en smula med diktkonst; bland
annat roade hon sig med att i en serie skämt-
samma sonetter besjunga samtliga sina afdel-
ningskamrater på seminariet. Se här hennes
karaktäristik af Gurli Peterson !
I kämen sägnen, som lcring landet går,
Hemsk så den kunde skrämma bort arméer,
Om huru seminariets koryféer
I spöklik dräkt man alltid skåda får.
Pince-nez, galoscher och kortstubbadt hår,
En klädning utan tecken till plisséer,
Ett sätt, en uppsyn, hvassa som cactéer —
Så har man malat ut dem år från år.
Då sanningen man härvid grymt förvrängde,
De unga bittert orättvisan kände.
Till högre rymder deras klagan trängde.
Och milde gudar dem titt räddning sände
Ett ideal af grace och elegans,
Som dem förvärfvar modets segerkrans.
Ja, så tedde hon sig redan då för tiden
för alla sina kamrater — den blifvande reform-
dräktskvinnan ! Låg däri månne ett omen för
hennes framtida verksamhet? Ty att dräkt-
reformen ingalunda, som kanske ännu många
oriktigt hålla före, behöfver vara oförenlig med
estetikens och den goda smakens kraf, därpå
torde sådana lefvande exempel som Gurli Linder
och Kristine Dahl vara den mest öfvertygande
bevisningen.
»Ni får ändå inte inbilla er — eller Iduns
älskvärda läsarinnor — att jag som flicka var
en så förskräcklig modedocka, som Selma La-
gerlöfs verser kunna ge vid handen. Det var
alls inte farligt med den saken,» försäkrade
leende fru Linder, när hon efter åtskilligt prut
åt oss utlevererade den lilla sonetten.
Våren 1885 aflade Gurli Peterson utgångs-
examen från lärarinneseminariet och erhöll
därvid på sitt diplom ej mindre än tio »be-
römlig», af hvilka ett tilldelades henne för
undervisningsskicklighet och ett annat för kun-
skaper i svenska språket.
I juni 1887 ingick hon äktenskap med sin
forne lärare, den bekante filologen lektor Nils
Linder. Så väl före som efter sitt giftermål
har Gurli Linder ägnat sig åt lärarinneverk-
samhet och har dels i skolor, dels genom
privatlektioner varit i tillfälle att undervisa i
sitt älsklingsämne, modersmålet. Fru Linder
var ock den första, som skötte Fredrika-Bre-
merförbundets hemstudiekurs i svenska språket.
Den rastlösa unga frun har vidare funnit tid
att utöfva en ganska omfattande journalistisk
verksamhet. I ett par dagliga hufvudstadstid-
ningar har hon sysslat med bokanmälningar
och konstnärliga frågor, och för Iduns läsarin-
nor kan det ej vara obekant, att hennes namn
— och ännu oftare mer eller mindre »skyd-
dande märken» — återfunnits i våra spalter
under uppsatser i ganska växlande ämnen, all-
tid dock utmärkta för tankegångens skärpa och
formens klarhet. Att Gurli Linder äger för-
stånd och logik i ganska ovanlig grad måste
äfven den märka, som kommer i endast ytlig
beröring med henne, och hon låter ej som så
många andra kvinnor »känslan springa bort
med förnuftet». Att hon likväl äger en gan-
ska stor fond af känsla visar sig bäst för den,
som varit i tillfälle att se henne i umgänget
med hennes tre små döttrar, åt hvilka hon
ägnar sina bästa moderliga krafter.
Hvad nu särskildt dräktreformen, hennes
stora »ledande intresse», vidkommer, har fru
Linder upprepade gånger genom offentliga före-
drag sökt bland allmänheten sprida dessa sina
älsklingsidéer. Hennes första offentliga upp-
trädande ägde rum i Upsala i maj 1894; den
8 oktober 1896 höll hon i Vetenskapsakade-
miens hörsal i Stockholm ett föredrag, däri
hon påpekade olikheten mellan de underkläder,
som af barn och vuxna kvinnor vanligast bäras,
samt de af Dräktreformföreningen gillade mo-
dellerna och framvisade de senares fördelar.
Och nu senast har Göteborg, som vi redan
nämnt, blifvit delaktigt af hennes öfvertygande
och spirituella framställningskonst. Föredraget,
som åhördes af så många intresserade som ut-
rymmet medgaf, mottogs enligt Göteborgstid-
ningarna med lifligt bifall. Efter detsammas
slut yttrade d:r Silfverschöld några tänkvärda
ord om hygien i allmänhet, instämmande i fru
L:s åsikter rörande det önskvärda i en dräkt-
reform, och slutade med ett tack till fru Lin-
der för hennes inlägg i en fråga, som så nära
berör oss alla.
En så verksam och för ideella uppgifter itänd
ande som Gurli Linders ställer sig dock stän-
digt nya mål. Hennes närmaste framtidstanke
är nu att i hufvudstaden till hösten söka åstad-
komma en föreläsningskurs för mödrar — en
serie populära föredrag af fackmän inom olika
ämnen, som särskildt kunna hafva betydelse
för hemmens och det uppväxande släktets
danarinnor, såsom »Hemmets hygien», »Barna-
psykologi», »Förhållandet mellan hemmet och
skolan» o. s. v. Fru Linder har redan lyckats
intressera flere framstående personer för denna
sak, och med kännedom om hennes energi och
organisationsförmåga äro vi öfvertygade, att hon
ej kommer att släppa den, förrän hon fört den
till ett lyckligt slut.
Genom sina intagande personliga egenskaper,
genom sitt vänliga, öppna och friskt humori-
stiska väsen har fru Gurli Linder förvärfvat
en talrik och hängifven vänkrets, och äfven
inom de kretsar af hufvudstadens sällskapslif,
dit hennes mans och hennes egna vetenskapliga
och ideella intressen förnämligast hänvisa dem,
är hon en uppburen och eftersökt deltagarinna.
J. N—g.
–––––––-*–––––––-■
Hundra kronor med några
penndrag
kan nu enhvar måhända förtjäna, som före
den 15 dennes insänder ett godt förslag med
afseende på Iduns julnummer. Se den när-
mare redogörelsen i n:r 4!
Jlos gamla fröken.
lag var med mamma gången på visit.
^ Högt påmind om att vara snäll och
stilla,
jag satt där på en stolkant ytterst illa,
men blicken flög förundrad hit och dit.
Nog var det sant, att hon var svåra rik :
af tunga blommors guld var hela ra-
men
kring den i krabbrödt snibblif klädda
damen,
som öfver soffan hängde drottninglik.
På pärlhvit kanapé fanns ock en glad
förgyllningskant, och på det styfva silket
i möbeltyget sken ett mönster, hvilket
bestod af sippor och små gröna blad.
Af samma vårprakt glänste hvarje stol,
men brokigt bjärt var mattan; nyss för-
lägen
jag trampat i ett blomsterhaf, där stegen
försvumno mjukt bland lilja och viöl.
Bland hundra småting, som man spridda
ser,
det fanns också en morian med klocka;
när timmen slog, han syntes sirligt
bocka
och vifta med ett litet stjärnbanér.
Bär fanns en danserska, till piruett
hon färdig stod med snibbskor himmels-
blåa.
Bet rika hårets bucklor voro gråa,
men anletet så rosenrödt och spädt.
Bär fanns en vas med blommor afpors-
lin,
där fanns en bur med galler konstigt
rutadt,
en tropisk fågel satt med hufvud lutadt
och vaggade i ståltrådsgunga fin.
Vid denna anblick glömde jag min röt,
att på ett hörn mig hålla vackert stilla.
»Hvad du har tråkigt, kakadora lilla,-»
jag utbrast, »burar, burar jag ej tål!»
Jag fick ett häpet ögonkast af mor,
men gamla fröken slätade från pannan
min mjuka lock. »Så tänkte någon a/n-
nan
måhända ock, förrn hon blef tam och
stor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
