Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 12 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 43
Blott några ord -— men fast jag ej för-
stod
dess innebörd, jag genast blixtlikt kände,
hur sympatiens flamma tyst sig tände
emellan oss: nu fick jag annat mod.
Vid denna fläkt från en besläktad håg
min kväfda munterhet sprang upp i låga,
jag tordes skratta, gyckla, ystert fråga
om hvarje sak, som mig på hjärtat låg.
Bekantskapen dock slutade ej med
en afskedskyss. Den gamla syntes småle
och sakta tala om en solskensstråle,
som glädtigl ljus i hennes boning spred.
Ja, glädtig var jag, det är visst och sant,
och fri från tvång jag hade hjärtans
roligt.
Det vackra rummet blef mig snart för-
troligt,
den gamla fröken blef min bästa tant.
Anna Knutson.
––––*––––
Moderns plikter mot sina döttrar
beträffande giftermåls ingående.
Andra täflingsartiheln.
(Slut fr. föreg. n:r.)
V
i skola nu tala om kontrahenternas släkt-
lif, ålder, hälsa och kroppskonstitution
—• betingelser till ett lyckligt äktenskap, som
i de flesta fall helt och hållet ignoreras. Det
är förundransvärdt, hvad mödrar i detta hän-
seende synda emot sina döttrar, synda i
så måtto, att de hålla dem i okunnighet om
allt hvad därtill hörer. Jag har träffat
många unga fruar, som försäkrat, att de
icke haft en aning om, hvad ett äktenskap-
ligt samlif i själfva verket innebär, förrän
efter giftemålet. Det kan ju vara glädjan-
de med tanke på den rent barnsliga oskuld,
de dittills lefvat i, men från en annan sida
sedt är det förfärande, hvilketdidande en
en ung kvinna kan råka i genom sin okun-
nighet härutinnan. Det borde vara faderra
plikt —och vid hans’frånfälle moderns —att
göra sig underrättad om den tilltänkte mågens
sedliga lif. Det är en grannlaga affär, men
för förståndiga föräldrar ingen om jlighet.
Jag vill också påpeka nödvändigheten af
den rätta öfverensstämmelsen i ålder, liksom
af att taga i betraktande den ofärd, somkan
komma af ärfda sjukdomar eller sjukdoms-
frön. Eller gör icke den man eller kvinna
orätt, som, behäftad med tuberkolos eller
annan -ärftlig sjukdom, skaffar till världen
en afkomma, från första lefnadsdagarne
bestämd till ett eländigt, sjukligt lif?
På allt detta tänker icke den unga flic-
kan, hon vet det ieke ens, men det är
moderns plikt att göra det i hennes ställe
och handla därefter. Kapitlet härom skulle
blifva för vidlyftigt för denna uppsats, om
det skulle behandlas utförligt, hvarför jag
hänvisar till den populärt fackliga litteratur
i ämnet, som numera finnes att tillgå, all-
varligt läggande hvarje moder på hjärtat att
härom undervisa sin dotter.
I vårt land förekommer sällan att gifter-
mål ingås mellan kontrahenter af olika
trosbekännelse. Det inse vi alla olämplig-
heten utaf. Likaså af giftermål mellan en
djupt religiös och en fritänkare. Det är så
stark motsats mellan bägges lifsåskådning
att ett närmande redan i dess början däri-
genom förhindras. Och väl är det. Det
skulle för sådana äkta makar redan från
första dagen finnas ett frö till stridigheter,
ett frö som har alla förutsättningar till att
växa, det inser nog alla, som hafva någon
erfarenhet af lifvet. Här vid lag pas-
sar det gamla ordspåket: »lika barn leka
bäst. »
Om modern, som står i begrepp att gifta
bort sin dotter, gör jämförelser mellan sin
dotters bildningsgrad, uppfostran och begåf-
ning och friarens samt då finner stora olik-
heter i det hänseendet mellan de bägge
äktenskapskandidaterna, så är det icke lätt
att därvidlag gifva ett godt råd. Man ser
i lifvet exempel på, huru den kunnige, ve-
tenskapligt bildade mannen snart tröttnat
på sin okunniga hustru på grund af hennes
oförmåga att kunna följa honom i hans tan-
kar och samtal. När det första kärleksru-
set, smekmånaden eller smekåret gått öfver
och hvardagslifvels nötande enahanda blot-
tat hvars och ens brister, när mannen, den
vetenskapligt bildade, börjar komma under-
fund med sin hustrus okunnighet och tarf-
liga, vårdslösade uppfostran, då börjar han
kanske förakta henne och så grundlägges
olyckan i det äktenskapet. Men man ser
också exempel på, huru ofvan berörda miss-
förhållanden i bildning blifvit orsaken till
ett närmande, till ett allt innerligare för-
hållande mellan makarne, då mannen haft
öfverseende och hustrun varit klok nog att
begagna sig af sin mans kärlek till att få
honom till sin lärare och haft begåfning nog
att kunna tillgodogöra sig de kunskaper, som
erbjudits genom umgänget med den högre
bildade.
Motsatta förhållandet mellan makarnes
bildningsgrad se vi också exempel på i lif-
vet, då mannens uppfostran och vanor för-
skrifva sig från de lägre trappstegen af den
sociala stegen, om den liknelsen tillåtes
mig, och hustruns från de högre; men detta
fall tyckes förekomma mera sällan. Jag anser
detta förhållande vara sämre, ty i de flesta
fall ligger det i mannens natur att icke
vilja gifva efter för kvinnan, hon är vekare,
mera eftergifven, mannen däremot känner
sin kraft öfver kvinnan. Men har kvinnan
fått en uppfostran och kunskaper vida öf-
verstigande mannens och ifrån ungdomen
fått finare vanor, så får hon, om än hon
är eftergifven, ofantligt svårt att förneka
dessa, på samma gång hon har ett stort
öfvertag öfver mannen. Mannen fogar sig
icke lika lätt efter kvinnan, som hon efter
mannen, och däri ligga orsaker nog till
split och tvedräkt i äktenskapet.
Om min dotter blefve förlofvad, så skulle
jag göra något, som jag aldrig hört någon
annan moder göra, men som jag anser
skulle vara till fördel för henne. Jag skulle
taga reda på min blifvande mågs åsikter i
fråga om de kommande barnen. Om i en
familj rikedom råder, så betyder barnska-
rans tillväxande mindre, ty där finnes ju
tillfälle att bereda modern all vård och
hjälp, som kan för penningar anskaffas,
likaså att skaffa de många barnen den all-
ra bästa uppfostran, att på bästa sätt be-
reda dem för lifvets svåra kamp, att när
de blifvit fullväxta skaffa dem anställningar
och allt fortfarande understödja dem.
Men tyvärr är det ett så försvinnande
fåtal, som är i den lyckliga ställningen. Jag
känner män, som sätta en stolthet i att
skaffa till världen en så talrik barnaskara
som möjligt, detta utan att tänka på den
beklagansvärda lott deras hustrur därigenom
äro underkastade. Utom de rent fysiska
lidanden de få genomgå, kommer ju därtill
svårigheten, för att icke säga omöjligheten
för dem att få del af de nöjen, den till-
fredsställelse, som ligger i resor, i konst,
litteratur, musik och sällskapslif. Tänk
så på barnen! Huru mycket svårare att
sörja för så många! En familj med sex à
sjutusen kronors inkomster per år reder sig
mycket bra äfven med 2 à 3 st. barn.
Men om det blir 9 à 10. Det är icke nog
med födan och tak öfver hufvudet. Jag
anser det äfven vara föräldrarnes skyldig-
het att kunna gifva åt sina barn grunden
till en något så när dräglig existens.
Men i en familj med så många barn blir
det en omöjlighet att sörja för alla. Kanske
några af dem blifva kastade ur boet redan
som barn på 14 à 15 år, utan nog mora-
lisk och intelligent grund att kunna heder-
ligt slå sig igenom, andra blifva uselt, med
svältlöner betalda kassörskor eller bokhållare,
proletariat i frack och hatt, utan möjlighet
att höja sig ur en sådan ställning, sämre
än kroppsarbetarens. Jag är öfvertygad om
att många af våra förlorade existenser ut-
gått ur sådana familjer till förbannelse för
sig själfva och sina föräldrar.
Ja, som jag sade, jag skulle taga reda
på min blifvande mågs åsikter angående för-
äldrars ansvar mot sina barn, och om de
icke öfverensstämde med mina, så skulle
jag af all makt söka afråda min dotter från
det giftermålet.
Jag hör ej till den grupp till öfverdrift
gående kvinnor, som anse äktenskapet och
moderskapet för en förnedring för det femi-
nina könet, jag anser tvärtom att kvinnans
högsta lycka ligger däri under här ofvan
gjorda betingelser. Därför önskar jag att få
min dotter bortgift. Men för att det skall
vara möjligt är ju alldeles nödvändigt att
skaffa henne bekantskap med en man, med
många män, tills den rätte kommer.
Det är ju nödvändigt, att männen veta
att hon finnes till, att de få tillfälle till att
studera hennes väsen, hennes karaktär, hen-
nes personlighet, annars är det ju ingen
möjlighet till någon äktenskaplig förbindelse
för henne. Jag anser det vara hvarje mo-
ders skyldighet att befrämja umgänget mel-
lan de unga af bägge könen, äfven om det
kostar uppoffringar för föräldrarne.
Ämnet för uppsatsen var: moderns plik- -
ter mot sina döttrar beträffande giftermåls
ingående. När man väl satt sig in däri, så
finner man, att därom skulle kunna skrifvas
en hel volym, men som jag då skulle komma
utom Iduns plan, så slutar jag nu meden
uppmaning till hvar moder att ur mitt in-
lägg söka draga det bästa och för hennes
fall passande att vidare utvecklas med
egna erfarenheter. Det är härvidlag omöj-
ligt att skrifva lagar för alla. Den kloke
förstår att individualisera.
Fru Agnes.
––––––––-
är den bästa gåfva till de
unga. Prenumerera pä
närmaste postanstalt.
Helt år 3 kr.
-*––––––––-
KAMRATEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
