Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 12 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 I D U N 1897
P*
P g
<4 a
u p*
j»
y y
5“ S
H W
50 -»
d-
Hi S2
0: “
*0
B:§
fi. »
S)
P O
P N
ffl S
. æ
P* M
" g
%
-3
CD
CD
e-t-
<1
£Do
QC
’S?
gç
s-g
a»
©3
S
va
göra, var icke lätt, ej heller äro dylika be-
kännelser vanliga, och — du var så ung. »
Edit såg ängsligt in i sin makes ögon.
»Ack, låt det vara, låt det vara! Jag be-
höfver inte höra din bekännelse. För det
kommande är du mig ansvar skyldig, icke
för det förflutna, » utbrast hon med en känsla
af ytterlig modlöshet.
»Jo, liten Edit, du behöfver höra det.
Allt skall och måste ligga klart oss emellan.»
Och han började berätta, hastigt och bråd-
skande. Det var den vanliga historien om
en ungdomssynd, sådan som tusen sinom
tusen män biktat, men som tusen och
åter tusen uraktlåta att bekänna för sina
hustrur.
Edits blick var sänkt, fastän anletet var
riktadt mot mannen; men under berättel-
sens lopp vände hon sig åt sidan, lade han-
den öfver pannan och lutade sig mot det
sammetsklädda soffhörnet, döljande sina drag
för hans blick.
Omsider tystnade han. Edit hvarken ta-
lade eller rörde sig. »Hon var icke svår
att förleda, sade du icke så?» mumlade
hon slutligen med matt stämma.
Han nickade. »Det var knappast min afsikt
att genom detta yttrande göra min skuld
mindre. »
»Och hon var äldre än du?»
»Det var hon. Men misstyd icke mina
ord, Edit! Jag söker icke skjuta skulden
från mig.»
»Och barnet?»
»Det dog, ett par dagar gammalt.»
»Och hon?»
»Hon? Jag hyste aldrig någon verklig
känsla för henne. En student kunde ju
inte rätt gärna gifta sig, och hon hade
aldrig väntat eller begärt äktenskap af
mig. Efter ett år gifte hon sig med en
handtverkare. Sedan kände jag mig fri
från såväl ansvar som samvetsförebråelse,
och småningom skakade jag detta obehag-
liga minne nästan af mig. Men det onda
man gjort, straffar sig omsider. Det för-
flutna kommer att kasta sina skuggor långt
in öfver mitt och ditt lif, det känner jag
nu, med sorg och bitter ånger.»
Det rådde tystnad en lång stund. »Edit,
tror du, att du skall kunna förlåta och
glömma detta?»
»Förlåta —- ja.»
»Och glömma?»
I det oerfarna hjärtat funnos de dolda
krafterna till en stor, allt förlåtande kärlek;
men Edit Forsman ägde tillika en stolt
natur och en omedveten, men stark känsla
af kvinnlig värdighet. Hennes svar kom
icke genast.
»Äfven det. — Men gif mig tid!» ljöd
det slutligen.
I hennes svar låg intet reflekteradt; det
vår blott de ord hennes innersta väsen lade
i hennes mun.
Han var tillräckligt finkänslig att förstå
den innebörd, han borde gifva dessa ord.
»Tack, Edit, och haf förtroende för mig!
Vi skola se främmande land och mycket
nytt och underbart tillsammans och jag är
blott din trofaste reskamrat.»
Det blef åter tyst i kupén. Hon höll
fortfarande handen öfver ögonen och rörde
sig icke. Minuterna gingo, och honom före-
föllo de som timmar.
»O, Edit, se på mig!» bad han slutligen.
Hon vände sitt bleka anlete mot sin man
och såg på honom så hjälplöst, så öfver-
gifvet, som funnes det för henne intet att
luta sitt hufvud emot, och hennes ögon
fylldes plötsligt med tårar.
Han reste sig, djupt bedröfvad, och drog
henne upp i jämnhöjd med sig själf. »Ack
barn, mitt älskade barn! Hvad skall jag
göra?» utropade han förtviflad.
Hennes händer voro inneslutna i hans.
Tårarne föllo ymnigt, men stilla, utför hennes
kinder, hon vände hufvudet från den ena
sidan till den andra, men slutligen lät hon
det sjunka mot hans axel.
Edvard lade stilla sin arm kring sin
makas midja och lät henne gråta ut. Så
stodo de länge. Han hade aldrig förnum-
mit styrkan af sin kärlek så som under
dessa ögonblick — så gränslös, så öm och
så utan lidelse.
»Ack, Edit,» utbrast han slutligen, »du
drager dig ej med motvilja från mig. För-
sök att känna dig trygg hos mig! Jag
tager det som ett välsignadt framtidslöfte,
att du nu sökte ditt skydd hos mig —
ett skydd hos mig, mot mig. »
––––*–––-
Innehållsförteckning.
Gurli Linder; af J. N—g. (Med porträtt). — Hos gam-
la fröken; poem af Anna Knutson. *— Moderns plikter mot
sina döttrar ang. giftermåls ingående; andra täflingsarti-
keln. Af Fru Agnes. (Foits. o. slut). — »Apotekarme-
daljens frånsida»; af B.........— Nobel’arnes moder; af A.
W. C. — Något om soppor; af W E. — Ur notisboken.
— Teater och musik. — En bröllopsresa; skiss för Idun
af Vera Vinge. — Tidsfördrif.
–––- ––––-
TiåsJöiMJ.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
(Tillägnad A. A. och L. B.)
Upptäckare af märkligt slag
Mitt hela är;
Han skådar tingen ljust och klart,
Och vishet däraf lär.
Hans namn kring världen ljuda skall,
Hans rykte blifva stort.
De lidande — i mänga fall —
En verkligt tjänst han gjort.
Af småord bildas här en tropp,
Som ock belysning ger
Åt mannen, som har funnit opp
Hur allt sig sannast ter.
Och nu ni gissa nog helt snart,
Hvad som bör vara uppenbart.
Ett djur i höga norden.
Om vår’n hur ter sig jorden ?
En lågväxt buske se’n,
Som ej är allt för len.
Ett litet djur så snällt.
Och ett som råmar gällt.
Hvad mycket svagt och bräckligt är.
Och så ett träd med vackra bär.
Hvad hälsosamt kan vara,
När mycket sjuk man är.
Hvad af oändlig skara
I ordningen den tredje är.
Hvad brukar fågeln sitta på,
När han sin visa drillar?
Hur är den väg man hälst vill gå,
Men som dock lätt förvillar?
Till sist en fågel djärf och fri,
Som genom rymden ilar.
Och hvad som faller lätt, när sky
Tätt öfver jorden hvilar.
Nu ingen hjälp ni längre få
Att detta leta ut,
Ty skulle mer ni gissa på,
Så tog det aldrig slut.
S. S.
Länk-charad.
Från mitt första lifvet flytt,
Men af lif det ändå spritter.
Åt mitt andra du förtror
Dina smycken, bjäfs och glitter.
I mitt fjärde kryper du
Gärna — är den än så dålig —
Och afvaktar slutet där —
På mitt tredje — snäll och tålig.
I salong och koja med
Kan mitt femte prydnad vara,
Men mitt hela — samma släkt —
Ej »till lyst» man nyttjar bara.
S. L.
Konsonantförändringsgåta.
Med k.
En jättes dotter, maka till en gud,
Jag trifdes icke vid de vreda vågor,
Där ståtlig borg han rest åt älskad
brud.
Till barndomshemmet åter jag mig
smög,
Där, bakom fjällen, sol gick ned i
lågor
Och pilen muntert ifrån bågen flög.
Med p.
Ett verktyg blott, men fördt af skick-
lig hand
Jag riklig växtlighet åt mullen gifver.
På dödas hus jag bygger ock ibland.
Med t.
I Tyskland stad med liflig industri,
Från hvilken hattar, spetsar man
förskrifver,
Ja, äfven annat, som vi klä’ oss i.
Sibylla.
Akrostikon,
Genom bokstäfvernas omflyttande
i hvarje horisontal rad bildas ett
nytt ord så, att begynnelsebokstäf-
verna gifva namnet på en svensk
stad.
Sibylla.
Bokstafsfyrkant.
e e e e e
i i i n n
n n 0 r r
r r s s s
t t å ö ö
Vanja.
Gåta.
Jag är lång, jag är rak,
Har ej fram eller bak,
Men är klädd uti »hattar» ändå;
Genom rymd öfver tak
Jag förmedlar mång’ sak,
Som kan röra båd’ stora och små.
Trotsar väder och vind,
Fast beröfvad mitt skinn.
Jag är spridd hela jorden ikring.
E—fe.
Sifferlogogryf.
3, 6, 2, 7 = mansnamn,
8, 3, 2, 1 = vägvisare,
4, 5, 8 = fisk,
1, 6, 3, 8 = möbel,
7, 1, 6 = näringsmedel,
8, 3, 6 = bibliskt namn,
4, 5, 1, 2 = del af fartyg,
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 = läkemedel.
Grouse.
Lösningar.
Ordspråksgåtan : Den råd lyder är yis :
1) domherre, 2) lefverop, 3) bandhund, 4)
barrskog, 5) pulsåder, 6) nyårsdag, 7) Born-
holm, 8) Yimmerby, 9) valstrid, 10) Kore-
aner, 11) lagerrum, 12) höknäste, 13) en-
trägen, 14) afvenbok, 15) Bingsjön, 16) San-
sibar.
Kapselgåtan: Min, Harz, Lar, Var, Etel-
hem, Somme, Lynn, Passau, Prag, Dekan,
Arie, Tan, Sinai, Harlem, Sko, Nerike;
Kemi, Sorrento, Karpaterna, Garonne, Bom,
Verona, Varga, Amager, Blekinge, i^sien,
Finland, Landsort, Antillerna, Dinan, Naa-
man, Allak.
Dubbelpalindromen : Trolös
Förvandlingsgåtan : Österrike : 1) Öster-
sund, 2) Snöhättan, 8) Tripolis, 4] Eskils-
tuna, 5) Begensburg, 6) Boskilde, 7) Ingol-
stadt, 8) Kroatien, 9) Eldslandet.
Diamantgåtan :
T
a i m 1 , u? i
A 1d d 0
M i n e r v 1 a
h 1 d e b a r a “1
P 0 t a t 1 J s
M a r i a 1
R a - 1
n
~——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
