Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. 19 februari 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 IDUN 1897
ö
&
p
HJ Pi
K Sf
P" M
•d N
p 2
H W
P _
d- &
1+. U
0: “
lo
B’ o
p,.
p
H
P
P
P
A
P°
H
*1
O
*
SB
SD
»g
g
CD
<1
gOo
QO
S-
os
GA
3"
ningakrona är ett stort och förunderligt ting,
större och förunderligare än de flesta andra. Den
skänker tröst för sâ mänga förluster, som man
annars städse skulle begråta, glömska åt så mån-
ga sorger som annas städse skulle gnaga. Den
skall äfven gifva dig mod och styrka att bli en
god husfru åt konung Magnus, en huld moder
åt hans folk. Låt oss nu hafva ordat tillfylles
liäiom, och gå ned att bjuda junker Kalpli far-
väl.
— Ja, min fader, neg demoiselle Blanche och gick.
I karnapet mötte hon en lång, skäggig riddare
med en gyllene oxepanna konstrikt insydd på
bröstet. — Ären I herr Nils Ambjörnson, sporde
hon honom.
— Så är mitt namn, hvad är edert, stoltsjung-
fru, mäkle främlingen kärft, undrande livad det-
ta kunde komma henne vid.
— I går var jag Blanche af Namur, i dag är
jag Blanka af Sverige, svarade hon saktmodigt.
Då föll den stränge riddaren på knä, blottan
de sitt liufvud och ödmjukt kyssande den lilla
hand hon försagd räckte honom.
— Jag vill söka blifva eder en god och en nå-
dig drottning. Ar det svårt att vara drottning,
riddar Nils?
— Eders nåde är en Guds ängel på jorden,
vare mig Gud huldan, svor den tappre marsken
vid sin riddareed.
Så gick hon ned i grönan lund, där junker
Ralph bidade sitt hjärtas dam. Så vandrade de
båda unga hand i hand för sista gången, de van-
drade som man vandrar bredvid en bår, där det
käraste man ägde ligger mejadt.
— Det är förbi nu, Ralph, hviskade hon, och
jag måste bjuda dig farväl, inte ett vanligt, utan
ett långt, evigt farväl. De säga, atfjag skall vara
drottning af allt Sveriges land. —• Nej, du får
inte kyssa mig mer, Ralph, du får ej trycka min
hand — jo, det får du, men inte hårdt, Ralph,
inte alls hårdt.
Men däruppe i vapensalen, på hvars gobelin-
prydda väggar Namurs gyllene lejon i evighet
jagat Dampierres röda falkar, däruppe vid de käc-
ke riddares tafelrund lekte den gamle trubadu-
ren på sin harpa och grät och sjöng:
Förbi, förbi !
Det finnes ej ett ord på människotunga
Så skärande sorgset som detta,
Och dock hvilar där en hemlig tjusning,
Ty det visar tillhaka på en svunnen lycka,
Ja, på en svunnen lycka.
Ty smärtan bor oss städse när,
Men glädjen flyr.
Så följde hon riddar Nils och nådde omsider
staden vid Lögens sträder, hvilken ju skulle blifva
hennes hemvist. Och de klädde den lilla grefve-
dottern i purpur och hermelin, satte spiran i
hennes hand och tryckte Sveriges tunga krona
på hennes guldlockiga hufvud. Hon måste le, då
hon såg sig själf i eien slipade silfverskifvan de
höllo for henne. Så glimrande fager hade hon
inte ens varit vid sin frändes konungens af Fran-
krike hof, då Ralph de Lacy brutit sin jungfru-
liga lans till hennes ära och undfått segerns lön
ur hennes liljehand. —
Men den gamle konung Magnus höll sitt un-
ga vif så kär och ville så innerligen gärna se
henne lycklig och nöjd. Där blef ett lustigt lif
på Stockholms gamla slott. Gycklare och spel-
män inkallades från Välskland, ty i slika konster
voro de svenske släte. Gigor och skallmejor
klungo i de stora salarne, och liten Blanka sväng-
de otröttlig om i sidensko med riddare och sven-
ner, tänkande vid sig själf i sitt sextonåriga sinne :
Hvad det ändå är roligt att vara drottning!
Snart skänkte hon sin make och Sverige en
son. Gud hade gifvit honom moderns guldgula
lockar och folkungarnas dristiga vikingaögon.
Föräldrarne gåfvo honom namnet Erik efter far-
fadern. Och den pilten blef fru Blankas lyckas
blomma. Han skulle bli så stor, den lille prins
Erik, och hans namn skulle löpa öfver hela den
vida världen, .medan hon skulle sitta där hemma
och låta sina öron smekas af ryktet om hans brag-
ders tal. »Konung Erik den store var drottning
Blankas son,» så skulle de trägne munkarna prän-
ta i de digra krönikeböckerna. Och hon lät ho-
nom gunga på sitt haldakinklädda knä och för-
talde honom om lifvets äfventyr och diktade ho-
nom den visa, som Sveriges mödrar sjungit för
sina små alltsedan drottning Blankas dagar:
Rida, rida ranka,
Hästen beter Blanka.
Liten riddare så rar
Ännu inga sporrar har,
När du dem har vunnit,
Lngdomsro försvunnit.
Men fru Brita Birgers (lotter till Ulfåsa och
Olshainmar blef satt till hofmästarinna hos den
unga drottningen. Hon var en mäkta amper kvin-
na, som talade hårda ord till fru Blanka, ord,
som ett lif är för kort att kunna glömma. Hon
drog fram i dagen allt, som hviskades i löndom,
och förevitade drottningen alla lustbarheter och
syndiga tidsfördrif hon infört vid hofvet. Men
konung Magnus hviskade tröst till sin unga hu-
stru, menande, att hon ej skulle låta slikt gå sig
till sinnes, utan i stället bemöta den stränga frun
som en lydig dotter, ty hon var befryndad med-
rikets förnämligaste ätter, emedan hennes fader,
lagman Birger, burit spangbrynjorna i sitt mär-
ke, samt var vida beryktad för sin stora from-
het och de många uppenbarelser, lrvari den he-
liga jungfrun visat sig för henne.
Snart lämnade äfven fru Brita hofvet och di-og
med sina båda barn på pilgrimsfärd till den he-
liga grafven till stor gamman och lisa för hvar
man, som stått den fromma frun nära. Den for-
na glädjen ville dock aldrig rätt återvända till ko-
nungagården. Helgonet, som bannande skridit
genom dess salar, hade släckt festens ljusa bröl-
loppsfacklor. Tiderna mulnade allt mer, diger-
döden härjade landet, de danske lågo hårdt på
med örlog, och konungen själf var på ständiga
i’esor i sina bägge riken. (Forts.)
–––- ❖–––-
Innehållsförteckning.
Lillie Hegermann-Lindencrone, född Grenough; af T. K.
(Med porträtt). — Ur »Gunnars visor»; af Emmy Köhler. —
Moderns plikter mot sina döttrar ang. giftermåls ingåen-
de; tredje täflingsartikeln; af Soloman. — »Författarinnan
till Molly Bawn». (Med porträtt). — »I sjunde himmelen»;
af Isa. — »Träume der Vergangenheit»; ett 30-årsminne
från skridskobanan. För Idun af Frida Segerdahl-Nord-
ström. — Skaldeminnen; pressade blad ur mitt ungdoms-
herbarium; för Idun af Wilhelm Bäckman. – Damer och
idrott. — Från Iduns läsekrets: Skymningsprat; af Alma
B—r. I »släpfrågan»»; af En svensk kvinna. — Ur notis-
boken. — Teater och musik. – Drottning Blanka; histo-
risk skiss för Idun af Mari Mild. — Tidsfördrif.
Jmspranj,
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första nämns så gärna prosa,
Men är för mången dock i grund
Lifvets enda poesi;
Materia i teori;
Idealistiskt för en läckermund,
En husmor gläds’ — vill du det rosa.
Mitt andra, ett etheriskt väsen,
Som lefver en sekund och dör,
Är höstens vän och vårens;
Från vaggans rand till bårens
I sitt sköt’ det kyla tör.
Men leker dock bland blad och
gräsen.
Hvad du har i handen redan,
Svärtadt till ditt eget nöje.
Nu mitt tredje väcker löje,
Men på dammig kungsväg, fordom,
Förde det till »landsens ände»
Mången »höghet» — o, elände!
Fasligt lifligt är mitt fjärde,
Men när det en stund har väsnats —
Fräst och spottat — utan värde.
Ijåt din farkost stillsamt ligga,
Om du märker att den saknar
Hvad mitt femte man plär kalla,
Eljes du hos hafsfrun vaknar.
Om man uppställer de fem orden
i en annan ordning än här ofvan
angifvits, så får man af deras initi-
aler namnet på en af gammalt namn-
kunnig skönhet.
Sibylla.
Triangelaritmogryf.
1) Mansnamn, 2) Flod i Amerika,
3) Vårarbete, 4) Medgifva. 5) För-
bruka, 6) Arbete, 7) Konsonant,
Mitt tredje hörs på norrmäns tunga
Mest efter hvarje menings slut.
Den som det dubblar blott
Ett resultat har nått.
Som hvarje liten baby-snut
Båd’ lalla kan och sjunga.
Mitt hela finns i alla länder,
Dock Frankland nog dess stamort är.
Och den, som söka vill — bevars! —
Kan hitta det i Mars.
Den, som det fått det alltid bär,
Och oftast fås det förr än tänder.
Anagramgåta.
Välj dig ifrån alfabetet
Fem bokstäfver efter tycke,
Bilda däraf, äfvenledes,
Samma antal ord. Ett smycke
Uppå vattrad blågrön slöja
Är mitt första. Kommer sedan
1 2 3 4 5 6 7
Moster Lisa.
Sifferlogogryf.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 = sångare,
8, 6 = ytmått,
5, 3 = träd,
3, 8, 6 = kärl,
7, 5, 4 = djur,
Stafvelsegäta.
3456789 10
Stafvelserna till öfre fältet: le,
pet, mos, er, rör, er, ås, os, kos,
ito, dja, rum, be, kar, ta, qu, ät,
pam, el, ran.
Stafvelser till nedre fältet: rod,
men, ska, fa, il, ai, kla, ka, er,
alt, pud, ska, pu, fik, mo, el, ra,
on, f, c, ck, ta.
Af dessa stafvelser bildas in-
alles 20 ord, af hvilka 10 kom-
ma i det öfre och 10 i det nedre
af de båda fält, som afskiljas
genom den i figurens midt dragna
vågräta (halffeta) linien. Orden
insättas, så att en bokstaf kom-
mer i hvarje ruta af de uppifrån
och nedåt gående rutraderna.
Orden till öfre fältet äro : 1) Berg-
platå i Asien, 2) järvägsstation i
Götaland, 3) biflod till Rhen, 4)
å i södra Sverige 5) stad i Norge,
6) mansnamn, 7) verb, 8) glasbruk i Småland, 9) stad i Sydamerika,
10) mansnamn. Orden till nedre fältet äro: 1) sjö i Ryssland, 2) namn
på fågel, 3) stad i Sverige, 4) reklamsätt, 5) hundras, 6) bergskedja i
Asien, 7) del af fotbeklädnad, 8) sydfrukt, 9) stad i Asien, 10) del af båt.
Äro orden funna bijda de bokstäfver, som komma i de med utmärkta
rutorna namnet på en svensk författarinna jämte namnet på ett af hen-
nes verk. Lösningen börjas från och med den helsvarta punkten och
fortgår från vänster till höger figuren rundt. Megel.
* d/
A*4
’i’
aV A
’t’
• A
* *
A
’t’
d/
’t’
A**
’t’ ’F
*
10 9 8 7 6 4 3
9, 8, 3 5 = fisk,
7, 6, 8, 1 = träd,
4, 5, 3, 9, .8 = fruntimmersnamn.
9, 2, 6, 3, 8 = fågel,
3, 2, 1, 7, 8 = fotbeklädnad.
Dodo.
Gâta.
Långa vägar går jag,
Ondt och godt det spår jag,
Väntas, fruktas, tages, lägges bort;
Mången illa gör mig,
Mången ryser för mig,
Dock jag mången kyss af kärlek fått.
E-tz.
Lösningar.
Logoyryfen: Königen: Ken, grön, en, gel,
nöt, rö, rönn, ört, tre, gren, gen, örn,
regn.
Länkcharadcn: Askurna: as, ask, skur,
kur, urna.
Sifferlogogryfen: Stomatol: Otto, lots, mal,
stol, ost, Lot, mast.
Akrostikonct: Alingsås: anka, Leda, igel,
natt, garn, sena, åker, strida.
Bokstafsfyrkanten: Snöre
n i 1 e n
ölost
r e s åi-
en t r é
Gåtan: Telegrafstolpe.
Konsonantförändringsgåtan: Skade, spade,
Stade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0060.html
