- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
55

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 19 februari 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1897 IDUN 55
Säg, skola vi enas och säga som så
Till gumman Minerva: »Förlåt oss, förlåt oss!»
Väl knappast vi kunna undra därpå,
Att herrarne grina så ofta åt oss. •—
Alma B—r.
I »slapfrågan».
»Tio centimeter» —
så parollen heter!
Lefve fria vändningar,
bort med långa klädningar.
bort med dumma griller,
med släp och baciller,
med dam och bakterier
och slika materier,
med moder så fjolliga
och galna och stolliga,
med tyg-slöserier,
och fantasterier,
med kjoldraperier,
och disharmonier!
Ta’n, I systrar rtånga,
som i Sverige byggen
(talrika som myggen),
ert förnuft tillfånga
under trônes lydnad
till er egen prydnad!
Amorteren strax
med en redig sax
tio hela centimeter
ifrån allt hvad kjoltyg
heter !
Mycket, mycket nättare,
mycket, mycket lättare
i den kjolen korta
går det se’n att sporta,
leka, promenera,
tala, konversera —
bättre och parantare,
starkare, bastantare
blir ju så det hela,
det kan icke fela.
Afgjordtdå, Isvenska kvin-
nor,
Iduns väna läsarinnor,
att vi taga steget ut
utan prut,
att med släp detnu är slut?
Länge nog, mes chères
amies,
ha vi nu
sopat gatan åt det andra,
starka kön, som där ses
vandra.
Nu så må de själfva sopa
allihopa!
Nu vi retirera,
oss emaneipera
ifrån dammet,
ifrån slammet —
inte sant, det blir ju bra?
— Segersång : Victoria !
En svensk kvinna.
Ur notisboken.
Frän Mom ingåi nu den glädjande under-
rättelsen, att i kronprinsessan Viktorias hälso-
tillstånd en tydlig förbättring inträdt och att
hon dagligen vistas ute i den milda soliga luften.

*


Storhertiginnan af Baden, hennes moder,
har i förra veckan undergått en ögonoperation
i följd af att högra ögats lins under senaste året
blifvit så ogenomskinlig att dess aflägsnande
ansågs nödvändig. Operationen förlöpte gynnsamt,
men storhertiginnan behöfver nu en tid vara i
fullständig ro.
Lagutskottet och kvinnans rättigheter.
Lagutskottet har i anledning af motion af hr Hazén
föreslagit en framställning till k. m:t om sådan
ändring eller tillägg till lagen angående tillsätt-
ning af prästerliga tjänster, att gift kvinna må
i den utsträckning och under de villkor, som
kunna finnas lämpliga och ändamålsenliga, vid
prästval utöfva sin frånvarande mans rösträtt.
Med anledning af en af hr 0. Persson väckt
motion om ändring af första punkten i § 2 af
kap. 15 rättegångsbalken för tillförsäkrande åt
kvinna af rättigheten att inför rätta föra andras
talan, har utskottet afgifvit förslag till lagän-
dring i angifna syftet.
Statsunderstöd åt högre flickskolor, K.
m:t har för hvartdera af åren 1897, 1898 och
1899 tilldelat stj’relser, föreståndare och förestån-
daiinnor för följande undervisningsanstalter i
Stockholm nedanstående belopp:
Föreståndaren för Wallinska flickskolan, lektor
P. A. Björkman 3,000 kr., föreståndaren för Ly-
ceum för flickor filosofie doktor G. Sjöberg 3,000,
styrelsen för Södermalms högre__läroanstalt för flic-
kor 3,000, föreståndaren för Östermalms högre
läroanstalt för flickor filosofie doktor E. Schwartz
3,000, styrelsen för oAteneum för flickor 3,000,
föreståndarinnan för Ahlinska skolan Karin Åhlin
3,000, föreståndarinnan för Kungsholms elemen-
tarskola. för flickor Elisabeth Cederblom 1,700
samt föreståndarinnorna för Anna Sandströms
skola, Anna Sandström, Maria Lodin och Thalia
Schoug 2,000 kr.
-Nya, språk- och hushållsskolan i Söder-
telje» är en institution, som väl förtjänar det
goda anseende, hvaraf densamma kommit i åt
njutande, lika mycket af alla de föräldrar och
målsmän, som anlitat densamma för sin ung-
doms räkning, som af de unga själfva, hvilka
där funnil utbildning i de ämnesgrenar skolans
namn antyder.
Skolans läge är förtjusande invid kanalen i en
villa med tre våningar, pittoreska tornrum och
präktiga verandor. All matlagning i skolan och
alla husliga sysslor verkställas med elevernas
biträde under uppsikt af en mångårig, van hus-
moder. Mellan frukost och middag äro, med
undantag af de flickor, som »ha veckan», de
andra sysselsatta med lektioner i språk, musik,
sång, konstväfnad, litteraturhistoria m. m. Hus-
hållerskorna laga då under tiden maten, baka
allt bröd som går åt, och vid måltiderna kriti-
sera eller berömma sedan skolföreståndarinnorna,
de två kära »tanterna», de unga adepternas läro-
spån. Mellan middag och kaffet äro frihetens
timmar slagna, då man skrifver bref, pratar och
promenerar. Vintertid finnas både skridskobana
och skidlöpningsbackar. driven kan, om så ön-
skas, gymnastik erhållas. På aftonen samlas
man åter och då är all svenska bannlyst; under
diskussion och läsning öfvar man sig i talandet
af franska, engelska och tyska. Kl. 8 gemensam
supé och bön, som afslutar det trägna dagsarbetet.
Se där i korthet programmet för denna ny-
bildade pension, där det hela synes vara anlagdt
på ett friskt och godt hemlif, åt hvilket hvarje
moder med förtroende bör kunna öfverlämna
sina döttrar.
––––––––- *–––––-—
Teater och musik.
Kungl. operan gaf i söndags en sym,fonimatiné för
att gifva tvänne af våra yngre tonsättare tillfälle
att visa resultatet af de studier de som statssti-
pendiater idkati musikkompositionens svårakonst.
Dessa båda voro hrr E. Ellberg och H. Alfvén,
bägge medlemmar af k. hofkapellet. Den förre
framträdde med en symfoni i d-dur, den senare
med en dylik i f-moll. Båda kompositionerna röj-
de verklig begåfning hos sina tonsättare. Visser-
ligen spåras ej mycket af originalitet, men det
begär man ju ej heller af ett par ungdoms- eller
debutarbeten. Hos bägge röjes dock en mindre
vanlig formbehandling samt anslående motiv.
Båda symfonierna voro populärt hållna — hr
Alfvéns kanske något mera buren af fantasi och
känsla — och väckte lifligt bifall hos den gan
ska talrika publiken. De unga tonsättarne fram-
kallades hvar sitt par gånger. Samma uppmun-
tran och nästan ännu lifligare bifall ägnades hr
S. Kjellström, hvilken utfyllde programmet med
ett adagio och rondo-allegretto ur Vieuxtemps’
e-dur-konsert för violin. Hr K. har stora förut-
sättningar att blifva en verkligt god violinist:
fyllig, varm ton, känsligt föredrag, kraftig stråk-
föring samt förståelse af hvad han spelar. —
Hofkapellets spel lämnade denna gång åtskilligt
öfrigt att önska, ehuru det anfördes af förste
hofkapellmästare C. Nordqvist.
Konsert gifves i morgon lördag å k. operan,
hvarvid den framstående danska violinisten Frida
Schytte uppträder.
Vasateatern har under veckan återupptagit
Edvard Brandes bekanta tvåaktsstycke »Ett
besök», hvarvid Florizels och Repholts roller
utföras af fru Håkanson och hr Svennberg, som
med framgång under många år spelat dem i
landsorten. Särskildt den stora uppgörelscesenen
i andra akten dem emellan gifves med med-
ryckande fart och känsla och gör ett kraftigt in-
tryck. Hr Engelbrecht i Kajs roll är däremot
icke synnerligen till sin fördel.
På söndags middag hade den publikkäre hr
de Wahls recett samlat en fullsatt salong, därvid
understödd som han var genom lockelsen’af en
författaredebut. »Midnattssol», skådespel i 3 ak-
ter af en ung hr Ernst Didring, enligt uppgift
järnvägstjänsteman, visade sig vara ett erkän-
nansvärdt förstlingsverk. Det skildrar i bjärta
färger och i en serie delvis ganska verknings-
fulla taflor den bittra racestridenj mellan vårt
nomandfolk lapparne och de på dem trängande
och inkräktande nybyggarne, som ofta, tyvärr,
ej sky så förhatliga medel i den hårda existens-
kampen som anläggandet af skogsbrand, natur-
folkets demoraliserande genom brännvinetsförban-
nelse o. s. v. I dessa konflikter är inflätadt ett
romantiskt motiv, kärleken mellan nybyggarso-
nen Lars och »lappkungens» unga dotter Sargit.
Trots hela den unga känslans motspänstighet blir
de yttre förhållandenas hårda tryck till slut öf-
vermäktigt och barnen af oförenliga intressen
slitas ohjälpligt ur hvarandras famn. Det natio-
nella ämnet, den sceniskt pittoreska ram, hvartill
högfjällsnaturen och nomadlägerlifvet gifva an-
ledning, och det i det hela förträffliga utförandet
förenade sig ock att bereda stycket en obe-
stridlig framgång.
Främst sätta vi fröken Gottschalks kraftiga och
trovärdiga framställning af lappdottern Sargit.
Det var en talangfull prestation, som gör den
unga framåtgående artisten all heder. Hr de Wahl,
som naturligtvis särskildt flitigt hyllades, gjorde
sig godt som hennes giljare Lars. Hr Eliason
som den kärfve lappkungen Nila Lasko samt hr
V. Lundberg som en afsigkommen gammal fattig-
lapp bildade äfven ett par förträffliga typer. Ny-
byggarparet framställdes ej oäfvet af hr G. Ranft
och fröken Rustan.
Talrika inropningar, sist äfven den unge för-
fattaren, som kan ha skäl att glädja sig öfver
denna vackra början på dramatikerns här hemma
ej alltid just så blomsterströdda stig.
––––- *––––-
Drottning5 Blanka.
Historisk skiss för Idun af Mari Mihi.
et var en gång en gammal grefve af Namur
som hade nio döttrar, den ena vackrare än
den andra. Men den yngsta, demoiselle Blanche,
var den vackraste af dem alla. Kvick var hon
äfven och kär för folket, så att till och med de
bistra knektarne i vaktstugan logo åt henne i
sina ’yfviga skägg, då hon skred genom gallerpor-
ten.
Hon var faderns älskningsbam, hans dagars
sista blomma, och han älskade att tälja henne
sin gångna lefnads bleknade bragder. Ofta hände
så, att den lilla, ehuru blott ett tioårigt barn,
gjorde honom frågor, så att han, brydd för hvad
han borde svara, makade kronan på sned, rif-
vande sig i hufvudet.
Men åren gingo, plantan blef träd, barnet blef
ungmö, och i skuggan af slottsträdgårdens nyut-
spruckna lindar växlade demoiselle Blanche och
junker Ralph de Lacy kyssar och löften om tro-
het intill döden. Det är så lätt att tala om af-
tonen medan man ännu skådar den genom mor-
gonsolens brokiga fjärrglas.
Kom så en riddare båld med tjänare och svenner
till Namurs hof, och den riddaren var stadd på
giljarefärd och han giljade hos den gamle gref-
ven till hans yngsta dotter för sin herre, Hans
Nåde konung Magnus af Sverige. Och grefve
Jean hade många döttrar att bortgifta och ett
ringa lancl att styra, hvadan den ära, som så-
lunda vederfors hans hus, gladde honom mera
än han gitte visa. Dock ville han ej gärna släppa
ifrån sig sitt älsklingsbarn, ty hon var ju ännu
så späd och vek, så föga kommen till åren.
— Jag äger några andra döttrar, sade han, hvil-
ka ännu ej trädt i brudstol, och dessa äro lika
fagra och flinka, ehuru äldre. Månne ej min gün-
stige broder af Sverige täckes vilja taga någon
af dem till äkta.
Nej, demoiselle Blanche skulle det vara; an-
nars finge man väl se sig om efter en drottning
vid hofven i Blois eller Artois, menade herr Nils
Ambjörnsson,hvilken var konung Magnus’ troman
och fullmäktige.
Då bjöd grefve Jean de svenska herrarne att
förlusta sig något vid en remmare burgunder, me-
dan han förkunnade deras budskap för sitt barn.
Därpå trädde han hasteligen till vindögat och
kallade upp jungfrun ur grönan lund, där hon
rodnande lustvandrade med junker Ralph. —
— Mitt barn, min ålderdoms tröst, min Blanche,
hälsade han henne, gläd dig, ty du skall varda,
drottning af allt Sveriges land.
Men hon lindade blott sina små armar om hans
hals och slog upp sina violblå ögon i smärtsam
undran.
— O, fader, du vet ju att jag älskar junkerRalph.
Inte vill du vända min kärlek i sorg. Du vet
ju, att jag svurit honom trohet intill döden. In-
te vill du att ditt barn skall bryta sin ed.
Den gode Jean af Dampierre och Namur ref
sig bekymrad i sitt hvita hufvud och sade: bal-
zampleu! Han hade ofta anledning att göra så,
den stackars gamle grefven. Åter hade den flic-
kan gjordt honom svarslös.
Gärna skulle han väl sett, att hans lilla älsk-
ling finge den dristige junkern, efter hvilken hen-
nes hjärta trådde, gärna skulle han sändt rid-
dar Nils tillbaka med ogjordt ärende, hade han
blott giljat för en mindre förnämlig man än Mag-
nus af Sverige.
Men en sluten krona, en drottningakrona.
— Ser du, mitt barn, sade han till sist, en drott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free