Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 26 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 I D U N 1897
Du mänskligheten vill lyckliggöra? Ditt växf du utfört, ett skönt och stort,
Men hvarför målet så fjärran föra? Om du en enda har lyckliggjort.
(»Jugend».)
slagna och det pittoreska. Hon har målat
Norges fjordar och fjäll med förkärlek, och
i de brusande vattenfallen i de grandiosa
norska fjällandskapen liksom i vårt eget
lands bergsregioner har hon funnit tack-
samma ämnen för sin pensel. Hafvet och
dess måleriska kustpartier och fisklägen ha
äfven mäktigt tilltalat hennes fantasi och
lämnat stoffi till många af hennes tailor.
Någon skall kanske kalla denna smak
banal; jag kallar den ej så. Hvarje konst-
när har sin individualitet, som ger sig
uttryck äfven i valet af motiv. Josefina
Holmlunds konstnärslynne är besläktadt med
turistens. Hon har samma friska och hur-
tiga syn på lifvet. Hon uppsöker liksom
han det slags natur, som är mest ägnad
att imponera eller att upplifva. Hon sak-
nar emellertid ingalunda sinne för det som
man skulle kunna kalla naturens finesser.
Hon har tvärtom ett fint gehör för natu-
rens fina stämningsmelodier — därom skulle
en uppmärksam granskare af hennes taflor
lätt öfveityga sig — och om hon aldrig
sökt återgifva dem, som gå i bizarra, sken-
bart disharmoniska tonarter, beror detta
kanske på en utpräglad rädsla för att råka
ur den konstnärliga jämvikten.
Om Josefina Holmlund icke är modern i
den meningen, att hon snabbt följt dagens
mode inom målningskonsten, bör hon lik-
väl, trots sina fyllda sjuttio år, räknas till
de unga, därför att konstnärsentusiasmen
ännu är så lefvande inom henne och där-
för att hennes sträfvan att lära är så all-
varlig.
Hennes personlighet hör icke till dem,
som hastigt kännas och glömmas. De, som
hafva lyckan att stå henne nära, veta att
till fullo uppskatta hennes redbara, rätt-
framma och kärnsunda väsen, öfver hvilket
hvilar samma lugna harmoni, som utmärkt
hennes lif och hennes konst.
I lyckliga ekonomiska omständigheter har
fröken Holmlund tillfälle att i sitt vackra
konstnärshem i Stockholm se omkring sig
talrika vänner, och hvar och en känner,
att gästfriheten i detta hem, där konst-
närinnans yngre syster, fröken Eugenie
Holmlund, är värdinna, icke är en yttre
dekoration, utan framsprungen ur den upp-
riktigaste och hjärtligaste människovänlighet.
Frikostig och vänsäll, har konstnärinnan
alltid funnit stort nöje i att bortskänka
målningar, ofta af betydligt värde, och tack
vare sin flit är hon, oaktadt de talrika be-
ställningarna, ofta i tillfälle att utöfva denna
vackra art af frikostighet.
För närvarande är hon ifrigt sysselsatt
med två stora oljemålningar med motiv från
Jönköpingstrakten och afsedda för Stock-
holmsutställningen. Måtte den gamla ännu
många år få åtnjuta hälsa och arbetskraft!
Hjalmar Cassel.
–––- ❖–––-
är den bästa gåfvai till de
unga. Prenumerera på
närmaste postanstalt.
Helt år 3 kr.
❖–––-
KAMRATEN
Moderns plikter mot sina döttrar
beträffande giftermåls ingående.
Fjärde täflingsartikeln.
K
anske är det djärft af mig att taga
till orda i denna sak, då jag ej är
vare sig hustru eller moder, utan blott en
ganska oerfaren dotter; men hvem har ej
»åsikter», och hvem vill ej gärna uttala
dem? Då nu ett så osökt tillfälle gifves,
kan jag ej motstå begäret att gifva uttryck
och form åt mina funderingar i ofvannämn-
da, för oss kvinnor så betydelsefulla ämne.
Den frågan: »Har modern några plikter
mot sina döttrar i sagda hänseende?» måste
man väl obetingadt besvara med: ja. Men
dessa plikter, tror jag, böra fattas något
annorlunda och allvarligare än vanligen är
fallet. Ty ej fyller en mor dem rätt, om
hon — såsom händelsen tyvärr ofta, jag
säger ej oftast, är inom den i ekonomiskt
afseende bättre lottade klassen — om som-
rarna för sin dotter till badorter och om
vintrarne på baler och supéer, för att på
dessa fåfängans marknader utbjudas, veder-
börligen uppfiffad, till den högstbjudande.
Visst krönas väl stundom hennes bemödan-
den med framgång, i synnerhet om den
unga damen själf kan bjuda ett högt pris
för en följeslagare genom lifvet; men kan
hon ej det, tror jag nog, att mor och dot-
ter i de flesta fall få sluta fiskafänget utan
»napp». Det vare dock långt från mig att
vilja bestrida, det ej äfven vid badorter och
på baler ingås många förbindelser, grunda-
de på verklig tillgifvenhet ! Hvad jag vill
söka framhålla är, att modern ej bör tro
sig fylla sina plikter blott och bart genom
att föra ut sina döttrar i världen i ända-
mål att få dem gifta. Tror hon det, skall
hon ofta finna, att hon arbetat förgäfves,
och väl är det, ty ej kan väl en förbin-
delse, knuten af ett sådant skäl (som »för
att bli gift»), blifva ett förbund »till inbör-
des bistånd», och detta är ju dock kärnan
i äktenskapet.
Men huru bör då en mor fylla sina plik-
ter i detta fall? Ja, den frågan är kanske
ganska svår att med ord besvara på ett
tillfredsställande sätt, och ännu svårare är
väl för en mor att genom handling gifva
ett nöjaktigt svar på densamma. Men har
modern det målet för ögonen att, så myc-
ket som möjligt, söka se bort från de yttre
fördelar, som så lätt tjusa människosinnet
och kanske ej minst modersstoltheten —
kan hon det, och har hon en öppen och
skarp blick för de egenskaper, som bygga
den sanna lyckan, — då blir det henne ock
möjligt att i sin mån undanrödja många
svårigheter och jämna vägen för de unga.
Först gäller det då för en mor att i tid
söka gifva sina döttrar en sann och allvar-
lig uppfattning af äktenskapet. Hon bör
framhålla för dem, att det är en stor synd
att ingå ett dylikt förbund för lifvet utan
de enda förutsättningarna för verklig och
beståndande lycka: kärlek och högaktning.
Det gäller att fästa den unga flickans upp-
märksamhet på, att kanske intet i lifvet
ställer så stora fordringar på henne som
just äktenskapet, att söka låta henne förstå,
hvad det verkligen innebär att lofva att
älska »i nöd och lust» och för lifvet.
Modern bör därför sorgfälligt akta sig för
att i barnets närvaro tala om, att »den och
den gjort ett gcdt parti» i den mening detta
uttryck vanligen tages. Våra flickor äro
tyvärr blott alltför mycket böjda att öfver-
skatta yttre fördelar, såsom rikedom, hög
samhällsställning m. m. Detta ligger ju så
att säga i luften; det insupes i flickpen-
sionerna, dit det tränger från salongerna,
om i något obevakadt ögonblick — och
detta kan ju lätt hända — barn få åhöra
äldres samtal.
Må därför i synnerhet mödrarna — ty
i de flesta fall sätta ju barn all sin tro och
lit till modern — väl akta sig, att de ej
komma detta ogräsfrö att gro och slå rot
i det mottagliga flickhjärtat. Nej! Må mo-
dern med ifver och kraft arbeta på att sö-
ka få sina döttrar att se djupare än till
ytan och hos dem inplanta den fasta öfver-
tygelsen, att »ett godt parti» består i
äktenskap med en sann, flärdfri, religiös
man, hvars karaktär och grundsatser äro
en borgen för, att han blir ett stöd, ej
blott »i lust», då det knappt behöfves, men
»i nöd», då allt annat brister sönder som
en fager, men bräcklig och innehållslös
såpbubbla.
Har den unga flickan under sin uppväxt-
och utvecklingstid, då karaktären danas
eller åtminstone grundlägges, upptagit dessa
åsikter, blir det henne lättare att vid
sitt utträde i världen, i hvilken kréts detta än
må äga rum, skilja det sanna guldet från
den oäkta förgyllningen.
I och med detta utträde i världen —
denna lockande, tjusande, farliga värld,
som hägrar så skönt för alla, som ej in-
trädt däri, och bjuder så många bittra
missräkningar åt dem, som närmare lärt
känna den — börja först moderns direkta,
mera positiva plikter mot sina döttrar. Att
dessa plikter blifva bra växlande allt efter
individernas samhällsställning, behöfver jag
ju ej nämna.
Familjemodern på lifvets höjder finner
det kanske lika lätt som naturligt att hjäl-
pa sina döttrar vid valet af make, eller
rättare att hjälpa dem komma i tillfälle att
välja en sådan. Inom de högre kretsarne,
där tid och pengar så väl räcka till, finnes
det ju så många osökta tillfällen för de
båda könen att närma sig hvarandra. I detta
afseende finner jag ej balerna så förkastli-
ga som mången gör, ty — säga hvad man
vill — hafva de dock den förtjänsten att
befrämja ett mera naturligt sätt att umgås
än middagar och supéer, där de äldres
omedelbara närvaro på de unga utöfvar ett
visst tvång, som lätt leder till en fadd och
innehållslös konversation. Det påstås, att
balkonversationen just lider af dessa fel,
men af egen erfarenhet vet jag, att den
minst lika ofta kan vara af ganska allvar-
lig och djupgående beskaffenhet som mot-
satsen. På en bal dragas ock de ädlare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
