Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 26 februari 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 61
Lena begärde af den mera erfarna Kristin
ett godt råd, hur hon häst skulle laga sin
mans skjortor.
»En tycker det skulle kosta på att tala
om allt det här» —- började Kristin, när
de åter voro i ordning — »men det är
ackurat som om jag talade om en vildt
främmande människa. I den dag som är
kan jag inte begripa, hur jag då kunde
trifvas i allt det mock jag hade omkring
mig, när jag ändå förut varit van att gå i
fina rum och hålla dem i ordning. Men
det är som om ögonen voro förvända på
en ibland.»
Fru Mattson snöt sin lilla flicka i en
förklädessnibb, som hon var van att göra,
men tänkte med detsamma på, att det visst
inte hörde till god ordning, och föresatte
sig att hädanefter begagna näsduk.
Kristin fortsatte: »Blom var ett stycke
utanför staden på arbete den dagen och
skulle inte komma hem förrän till kvällen
dagen därpå, så att jag hade god tid på mig.
Nog hade jag i förväg tänkt att använda
den på annat sätt, men när jag nu bör-
jade att feja och göra snyggt, fann jag det
så roligt, att jag inte ville byta bort det
med att gå på teatern en gång. Och aldrig
har jag ångrat de dagsverkena.»
»Nå, hva’ sa han, när han kom hem, » frå-
gade Lena, ifrig att få veta resultatet.
»Ja, se det var det allra konstigaste» —
svarade Kristin — »han sade ingenting.
Men när han, trött och medtagen, kom
innanför dörren och såg hur fint där var,
så slog han sig ner på en stol och gjorde
liksom jag, när min matmor gjorde mig
förebråelser, han tog sig för med att gråta.
Det hade jag aldrig sett honom göra förut,
och då kan en väl tänka att det var i
glädje. Kvällsvarden hade jag också i ord-
ning samt prydligt framdukad, och sedan
vi ätit den tillsammans, så knäppte han
ihop händerna och sade: Gud signe maten
och dig med, sade han.
»Nå, sen fram på våren föddes pojken
och flickan året därpå. Och om Blom ännu
någon enda gång var ute med kamraterna,
så kom han aldrig onykter hem. Hade
han lefvat än, så hade jag inte behöft att
släpa och slita som nu, ty han var en duk-
tig arbetare, var han, men Herren föder de
sina, och får jag ha hälsan, går nog en
dag i sänder. Barnen ä’ ju också snälla
nog och inte har jag så värst mycket be-
kymmer af dem. »
Lena såg allvarlig och fundersam ut.
»Ja, nu får jag tacka så mycket» —
sade hon och steg upp. »Det har varit en
rar förmiddagsstund det här — och hinken
ska hon slippa hädanefter. Kom, Maja, nu
få vi lof att gå in och se till att far får
maten i ordning, till dess han kommer hem. »
––––*––––
”kÿcl(ans skärfvor.”
Utgången af Iduns tidsfördrifs-
täfling.
Yäl underkunniga om den spänning, med hvil-
ken resultatet af denna vår så ifrigt gouterade
pristäfling af läsekretsen motsetts, träffade vi ge-
nast efter den bestämda tidens utgång de nödiga
föranstaltningarna för täflingsskrifternas öpp-
nande och granskning. På det deltagarne måtte
känna sig fullt öfvertygade, att från redaktionens
sida intet uraktlåtits- med afseende på minutiös
noggrannhet och oväldigt iakttagande af de gjorda
Bättre än Stomatol och Aseptin
af alla slag är
bestämmelserna, hade vi anmodat Notarius Publi-
ais att närvara vid och leda granskningen och
prisutdelningen. - Han har sedermera om denna
förrättning afgifvit följande officiella protokoll:
#
År 1897 den 18 februari har jag, underteck-
nad t. f. Notarius Publicus i Stockholm, på
anmodan af Redaktionen af tidningen »Idun»
infunnit mig å dess redaktionslokal här i staden
för att i enlighet med bestämmelserna i tidnin-
gens n:r 1 för år 1897 angående »Iduns tidsför-
drifstäfling» uttaga de lösningar, hvilka befunnos
berättigade till de utfästa prisen.
Tidningens redaktör, direktören Frithiof Hell-
berg, anmälde, att inom föreskrifven tid inkom-
mit 4,454 bref, märkta »Lyckans skärfvor», samt
att efter den 15 innevarande februari ankommit
åtskilliga bref med samma märke, hvilka sist-
nämnda bref emellertid jämlikt bestämmelserna
i programmet för täflingen blifvit makulerade.
Förrättningen, hvarvid närvoro åtskilliga för
biträde anmodade damer, skedde sålunda, att,
sedan samtliga 4,454 bref blifvit nedlagda i en
större trälår samt af undertecknad omsorgsfullt
blandade om hvarandra, jag ur samlingen här och
hvar utdrog bref efter bref, hvilka därpå i ord-
ning, som de blifvit dragna, öppnades, num-
rerades samt kollationerades med en nummer-
serie, hvilken förut af mig granskats och befun-
nits öfverensstämma med det af redaktören inne-
hafda och till mig nu öfverlämnade manuskrip-
tet till nyårsberättelsen »Lyckans skärfvor».
Härvid utdrogs den första rätta lösningen så-
som n:r 175 i ordningen af de brutna lösnin-
garna och befanns vara undertecknad af fru
Anna Pinet, Åmméberg, Askersund, hvilken så-
lunda erhållit
första priset;
samt följande tio rätta lösningar, brutna i den
ordning samt undertecknade på sätt, som de här
nedan angifvas:
Lösningen
n:r
249 af fru Louise Norlander, Kristianstad,
258 » Fredrika Jansson, Kyrkbyn, Härad,
Strengnäs,
400 » fröken Adeline Malmsten, Kåå, Medevi,
510 » fröken Agda Åsberg, Borås,
633 » Signe Hansson, Simrishamn,
679 » Hilma Andersson, Kungsbacka,
690 » fröken Mathilda Pettersson, Alkvet-
tern, Bofors,
691 » Johannes Klockars, Kronoby, Finland,
814 » fröken Elna Johnson, Hessleholm, och
865 » Emma Lundgren, Linköping,
hvilka ofvannämnda tio personer förty erhållit,
en hvar, ett pris af de utfästa tio prisen.
Sedan ofvannämnda brutna lösningar ytterligare
en gång af mig granskats och befunnits utan
anmärkning, makulerades samtliga obrutna lös-
ningar, hvarefter förrättningen förklarades af-
slutad.
Öfver hvad sålunda blifvit förrättadt med-
delas detta mitt ämbetsintyg.
Stockholm som ofvan.
Ex officio
Uno Oldenburg
t. f. Notarius Publicus.
« *
:ö
Som af ofvanstående alltså framgår, har fru
Alma Pinet, Åmmeberg, Askersund, utgått som
den lyckliga vinnarinnan af hufvudpriset: »fri resa
till Stockholmsutställningen fram och åter för två
personer jämte vivre och logis under en vecka.»
Och torde hon nu godhetsfullt sätta sig i när-
mare förbindelse med i’edaktionen i och för sa-
kens ekonomiska ordnande.
Äfven de tio öfriga pristagarne böra ha god-
heten på nytt insända sina adresser i och för
Sa.nct EriKs
prisens —■ åt hvarje vinnare en lott till utställ-
ningslotteriets junidragning — öfversändande.
Till sist meddela vi nu här, hvarjom och
enom till upplysning och begrundande, den enda
rätta och veritabla
lösningen till »Lyckans skärfvor.»
26, 38, 67, 55, 54, 76, 90, 89, 27, 102, 42, 114,
6, 43, 134, 77, 124, 125, 29, 30, 103,107, 133, 39,
122, 41, 7, 62, 87,84, 85,.63,121,115, 86,1,40, 22,
21, 16, 37, 52, 53, 51, 83, 88, 13, 12, 17, 106, 20,
36, 81, 82, 101, 74, 50, 49, 2, 32, 48, 61, 60, 75,
73, 105, 5, 47, 80, 46, 66, 14, 65,104,113, 97, 98, 79,
78, 18, 3, 4, 35, 71, 72, 120, 31, 92, 94, 91, 9, 58,
135, 123, 93, 109, 110, 116, 112, 28, 23, 111, 136,
8, 128, 126, 139, 137, 24, 127, 70, 138, 95, 25,19,
119, 118, 96, 10, 130, 132, 100, 129, 131, 117, 99,
11, 59, 57, 69, 108, 64, 15, 33, 45, 44, 56, 34, 68.
Då, som ofvan synes, alla täflingsbrefven —
efter prisutdelningen endast värdelös makulatur
— redan förintats, äro alla reklamationer natur-
ligtvis overkställbara.
Stockholm den 22 februari 1897.
Red. af Idun.
––––*1*—___
kvinnliga apotekare.
Hvad vår första kvinnliga farmaceut säger
om ”Apotekarmedaljens frånsida”,
K
vad redaktionen nästan med inre visshet för-
utsåg och väntade, har besannats: fröken
Märtha Leth, den käcka unga banbryterskan för
sitt kön på apotekarebanan, har ingalunda velat
bli svaret skyldig på den nedslående svartmål-
ning af yrkets vedervärdigheter för allt hvad
kvinna heter, som en manlig apotekare lämnade
i Idun n:r 6. Som våra läsarinnor helt visst
med nöje skola finna, håller fröken Leth såväl
hufvud som mod upprätt och träder med ung-
domlig entusiasm till sin saks försvar. Hennes
beaktansvärda skrifvelse lyder som följer:
I n:r 6 af Idun förekommer en af exa-
minerade apotekaren B. insänd artikel »Apo-
tekaremedaljens frånsida», som i mörka
drag skildrar apotekarebanan och isynner-
het framhåller, huru olämplig denna hana
är för kvinnan. — Som jag under de tre
år jag tillhört apotekarekåren kommit till
andra åsikter, anser jag mig skyldig att,
till ledning för de kvinnliga studenter, som
möjligen fundera på att slå in på banan,
framlägga dessa.
Under den första tiden efter inträdet på
apotek sysselsattes i allmänhet eleven med
inläggning af salvor, plåster och dylikt,
men det dröjer ej många dagar, innan man
får börja med expedition af handköp. På
ett större apotek är detta stående och sprin-
gande hela dagen visserligen i början gan-
ska tröttande, men snart nog blir man så
van därvid, att det ej generar, och jag tror
ej att mina manliga elevkamrater hade
någon anledning att beklaga sig öfver min
tröghet, då jag i allt med undantag af
nattvakten gjorde alldeles samma tjänst som
de. Inga göromål på apoteket föreföllo
mig obehagliga eller ansträngande, och de
tre elevåren flögo hastigt undan. Mina elev-
kamrater, äfvensom den farmaceutiska per-
sonalen, voro utmärkt hyggliga och tillmötes-
gående, då jag af dem begärde råd och
upplysningar, men aldrig vet jag, att de
gjorde några eftergifter med afseende på de
plikter jag som elev åtagit mig, hvilket jag
ej heller begärde.
Jag nämnde härofvan, att det enda undan-
tag som gjordes var nattvakten, men äfven
detta nndantag bör för framtiden kunna
försvinna, då flere kvinnor komma in på
Se professor Ernst Almqvists intyg å flaskorna.
S:t Eriks Tekn. Fabrik, Stockholm.
Till landsorten mot efterkraf. Allm. Tel. 10810.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
