- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
80

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 12 mars 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H
. JS
P S
vi a
p Ë
y »
g. K*

O
*d
H
P _
ri- £L
Ht U
0: ’S
lo
So
Pj .
UF L—,
H *J
P Q
8 5
! ■
£ ®
fîB
Pi s
" 8
«
-a
as
80
icke skulle hafva älskat barnen, o nej, ingen
kunde älska dem innerligare; ej heller, att
de icke skulle hafva längtat efter ett sådant,
hemligen och öppet; men absolut oumbär-
ligt skulle det blott icke vara, man skulle
blott icke föreställa sig, att de måste
beklaga hvarandra.
De samtalade mycket ofta om sitt barn,
ja, till och med om sina barn; de fattade
beslut om gossarnes yrken och vore ense
om att flickorna skulle uppfostras enkelt
och praktiskt ; det skulle för allt i världen ej
bli grannlåtsdockor af dem, på inga villkor ;
den man, som en gång skulle komma att
kalla någon af dem sin, han skulle vara
föräldrarne tack skyldig.
Ej heller skulle de fullproppas med all
möjlig lärdom, ty det skadar kvinnligheten ;
men å andra sidan skulle de få omsorgsfull
undervisning i allt sådant, som kunde gagna
dem i deras egenskap af sin mans kloka,
förstående medhjälparinna: så tänkte de
sig idealet af sin blifvande dotter.
Gossarne måste härdas och lära sig tidigt
förstå, att lifvet är en allvarsam sak; du
gode Gud, hvilka fordringar hade man icke
nu för tiden!
De voro i ängslan för hvarje examen,
som gossen och ynglingen hade att genomgå ;
bara han icke blefve underkänd! Det vore
förfärligt ! Men att liksom så många andra
föräldrar skilja sig från sitt barn, låta det
fara till Amerika — nej, det kunde de icke,
därtill var det dem allt för kärt.
Om sonen varit flitig och det oaktadt
icke uppnått något resultat, då skulle de
finna sig i det faktum, att han ej vore
begåfvad; det skulle göra dem mycket be-
IDUN
dröfvade, naturligtvis, men föräldrars äre-
lystnad, denna våldsamma naturinstinkt,
den finge icke finnas hos hos dem.
Och för öfrigt, eftersom den ene ansåg
den andra vara ovanligt begåfvad och klok,
hoppades de, att allt detta aldrig skulle
inträffa ; deras barn måste ju blifva goda
och kloka.
Tanken på barnen gjorde dem mycket
stränga mot sig själfva. »Hör du,» sade
de ofta till hvarandra, »hur kan du göra
på det sättet, tänk, om barnet såge det!»
Ty innan man uppfostrar andra, måste
man först hafva uppfostrat sig själf.
Och enär ansvaret för en ny människa
föreföll dem så stort och tungt, gladdes
de nästan åt, att de fingo tid på sig för
att förbereda den omgifning, hvari den lille
världsmedborgaren en gång skulle emotta-
gas, och att äfven förbereda sig själfva till
hans emottagande.
De vande sig vid att behärska häftig-
het och dåligt lynne, de talade aldrig om
andra människor: »för all del, inga sådana
vanor; barn få ej veta att man talar om
andra, och framför allt intet ofördelaktigt!»
Sanningen togo de strängare än någonsin;
skola barn tro på sanningen, så måste de
förkroppsliga den i sina föräldrar; dessa
finge därför icke gifva löfte om ens det
allra ringaste, i fall de ej ämnade hålla
det, de finge icke motsäga sig ens i det
minsta. Mången klädning blef aldrig köpt,
mången flaska vin blef aldrig uppdragen,
emedan man så väl kunde spara det. Kläd-
ningen skulle glädja deras lilla flicka, och
vinet skulle smaka den käcke studenten
ännu bättre än dem själfva.
1897
En större resa uppsköto de; hvarför
beröfva barnet denna? Man kunde vänta,
tills det kom och kunde vara med, då
hade man dubbel glädje.
När de vid jultiden sågo vackra saker,
köpte de i tankarne af allt det bästa, det
här för gossarne, det där för flickorna. Ett
och annat köpte de äfven verkligen, ty
hvem vet, om de »då» ännu kunna erhålla
det, det vore bättre att försäkra sig om
det, man kunde ju så väl bevara det.
Allt som tiden gick förvandlades leksa-
kerna till böcker, bilderböcker, ungdoms-
böcker, allvarliga, höga verk, allt hvad som
tycktes dem godt och ädelt.
De väntade och voro glada, och ingen
af dem märkte, att åren gledo undan och
att deras mörka hår grånade och så små-
ningom hvitnade.
De lefde i sina barn och för sina barn;
de voro fulla af frid och fordrade intet af
lifvet, ja, i själfva verket voro de de bästa
föräldrar, utan att någonsin hafva ägt ett
barn.
––––❖––––
Innehållsförteckning.
Anna Simon (Mania Korff); af Cecilia Bååth-Holmberg.
(Med porträtt). — Omröstningen. — Sjung, sångfågel,
sjung ... Af Lotten von Krsemer. — Opposition. — Snö-
droppar; af Albert Eriksson. — »Den gordiska knuten»;
hur man löst »kjortelfrågan» i höga norden; af A. G. N.
— »En liten kulle ...» Svar till Ave af Ung kvinna. —
Rörelsen bland telefonisterna. — Ur notisboken. — Teater
och »musik. — De väntade; skiss af Mania Korff (Anna»
Simon). — Tidsfördrif.
–––- *–––-
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Ett redskap i förtryckarns hand
Jag är, som fraktan kan injaga,
Ocäi män’skor än i fjärran land
Mitt grymma välde tyst fördraga.
Hos er, som milda lagar fått,
Ej mänskan mig behöfver frukta,
Ty där mitt uppdrag blifvit blott
De lägre varelser att tukta.
Bokstäfver sex jag här dig ger,
Må dem du blanda nu behändigt,
Att du på lättaste manér
Snart gåtan lösa må fullständigt.
En sak som nyttig vara kan,
Då du vill något väl förvara.
Ett bibliskt namn uppå en man,
Hvars lif en gång var i stor fara.
Ett ting som djupt dig såra kan,
Så äfven i figurlig mening.
En fisk — du nog den fånga hann
Med list och slughet i förening.
Hvari att råka nog är svårt,
Att komma väl därur är knuten.
En liten en med hufvud hårdt.
Hvad får du, då din kraft är bruten?
Hvad yster fåle blifver snart,
Då piskans slag på honom falla.
Hvad glittrar som kristall så klart?
Hvad stundom kan en tår framkalla.
Hvad tvang publiken rusa ut?
Ett träd med blad, som aldrig hvila.
Och nu det är på gåtan slut,
Från den din tanke nu må ila.
Tosse.
Charad.
Den högmodig är samt svirrar och
spelar,
Så lätt kan mitt andra komma uppå.
Då slädparti rustas, med blänkande
selar,
Mitt första då gärna man önskar
att få.
Ett- vinterns behag man mitt hela
kan kalla,
Om icke för rikt är det omtyckt
af alla.
Moster Emma.
Schiffergäta.
Föjåm ä hifym.
Dodd zär råm åmbjänv bhinbbfumb
zäh
Le pyddänrik isg le pcikgåd cäh
Bdec jen åm hify, isg le råbb gojj
Am tcyby blcyhyo ä föjåvzojj.
Le gyjkåm jåhy rå hocv bke,
Isg kiråcbunim bå göjrd råcle;
Räd bhery zäbbd isg Nörb åmnjyc.
Da ypdimzycråm oc bjödyr mabb
Kår pyråcbtum isg kår kiråcbhabb.
Isg ncemyr pycpyc kår bdokky tjär
Öc tätåjm jobåc ik föjåmb pcär:
Göc Fåböbtycmåd ä råmmy mydd
Zycrd purd, göc åmnjycmå bfumni
njyrd
Isg Tådjågåkb bdfåcmy jabdå.
Aritmogryf.
1 1 2 3 4 5 6
2 2 6 7 8 7 5
3 3 9 10 10 7 i
4 3 2 6 5 1 h
5 12 9 6 7 10 10
6 13 6 12 2 3 12
7 14 15 1 16 5 3
8 7 i 1 15 17 2
9 1 2 1 1 15 i
10 16 3 15 1 1 5
1) bäst att vara, 2) kvinnonamn,
3) torr frukt, 4) mansnamn, 5) för
teatern, 6) för buteljen, 7) nödvän-
dighetsartikel, 8) hvad de fattiga
få göra, 9) stor agronom, 10) svensk
stad.
Begynnelse- och slutbokstäfverna
lästa uppifrån och ned bilda namn
å tvänne svenska städer.
L—ris.
Rebus-
ing
f
kostande
Bokstafsgåta.
p j r
Bokstäfverna i denna figur skola-
ordnas så, att såväl de vågräta ra-
derna som den lodräta hvardera bil-
dar namnet på en stjärngrupp.
Dodo.
Lösningar.
Logogryfen: Bakterie: rik, Tea, kria, ekr
Kreta, tak, bark, rak, bak, krita, te, Erik,
Erika, kart.
Charadgåtan: Matförråd.
VokaZförändringsgåtan; black, bleck, blick,
block, bläck.
Akrostikonet: Operafejden: Nero, rop,
rede, apor, Pera, arf, Rade, aj, rad, nedre..
Oran.
«
Uppgiften består i att återgifva
de båda verserna till origi-
nalet, hvarifrån desamma
blifyit med schiffer om-
skrifna till ofvanstående.
Moster Lisa.
Gymnastik- och Velocipedkostymer _
*- * Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. [*"*
VARUMARKE
?*0CKH0\>
Moster Lisa.
Gåtcharad.
Mitt hela är mitt andra
till mitt första.
Dodo.
* Extra beställningar & reparationer. * ’Vidstickningar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset frän Drottninggatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free