Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 12 mars 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 79
nar där anställda telefonister, och den aflöning i
timpenning samt bidrag till sparkassa bolaget ut-
betalar till sina telefonister, med beräkning för
de senare af lika antal tjänstgöringstimmar pr
månad som för de förra, utvisar, att bolagets
lägst aflönade telefonister tillgodonjuta högre er-
sättning än de bäst aflönade vid rikstelefonens
Stockholmsnät. Då därjämte beaktas, att mer
än en tredjedel af bolagets telefonister åtnjuta
högre, för åtskilliga ända till 37,2 proc. mera än
de lägst aflönade, att bolagets telefonister äga
begagna 1h månads semester pr år med bibe-
hållen aflöning äfvensom i händelse af sjukdom
erhålla dels fri läkarehjälp och dels tjänstledighet
med hel telefonistaflöning under cirka 27» vecka
(125 tjänstgöringstimmar) och med half dylik af-
löning under ytterligare lika lång tid, men tele-
fonist hos rikstelefon ej har rätt till vare sig
semester, fri läkarhjälp eller tjänstledighet med
aflöning under sjukdom, torde tydligen framgå,
att telefonist hos bolaget åtnjutit ej oväsentligt
större förmåner än sådan hos rikstelefon. Vid
sådant förhållande och då uppenbart är, att vid
den starka konkurrens, för hvilken bolaget är
utsatt från rikstelefonen, bolaget ej kan bestäm-
ma aflöningen för sin talrika telefonistpersonal,
utan tillbörlig hänsyn till hvad konkurrenten för
lika beskaffadt arbete betalar, finner sig bolaget ej
för det närvarande kunna tillmötesgå önskan om
allmän höjning af telefonistaflöningen.»
Angående vissa anordningar för de tjänstgöran-
de telefonisterna i bekvämlighetsväg och i sani-
tärt hänseende, såsom tillhandahållande af driks-
vatten, uppvärmning och ventilering af expedi-
tionslokalerna, den afstängda och ensamma
nattjänstgöringen o. s. v., hade äfven yrkan-
den på förbättringar framställts. I de flesta
af dessa punkter finner styrelsen allt välbestäldt,
som det är, och gifver afböjande svar. Desslikes
angående den inom bolaget befintliga sparkassans
organisation och frågan om åtgärder för att
skydda telefonist för ohöfviska abonnenters kränk-
ningar.
En punkt slutligen af synnerligen ömtålig na-
tur, som ock berörts i klagoskriften, nämligen
att rykten allmänt vore i omlopp, det de unga
telefonisternas heder och dygd utsatts för hotan-
de påtryckningar inom själfva telefonverket, be-
svaras af styrelsen på följande sätt:
»Såvidt en undersökning utvisar, som vi, af
hvilka ingen förrän nu hört något sådant rykte,
hitills varit i tillfälle att i denna fråga låta verk-
ställa, finnes ej någon grund att antaga det så-
dant missförhållande förelupit, som af eder åsyf-
tas. Styrelsen skall emellertid låta sig synnerli-
gen angeläget vara att efter, anvisningar till sty-
relsen eller någon dess ledamot, samt med an-
vändande de andra utvägar, hvilka kunna finnas
ägnade att befordra frågans utredning, snarast
möjligt söka klargöra uppkomsten af det upp-
gifna ryktet äfvensom att därefter vidtaga de åt-
gärder, till hvilka omständigheterna finnas böra
föranleda.»
Som af denna redogörelse framgår, har
styrelsens svar i nästan alla väsentliga
punkter •— särskildt i den viktiga lönefrå-
gan •— utfallit afslående. Telefonisternas
»niomannaråd» har därför, fullföljande det
bemyndigande, som å de ofvan nämnda för-
äldramötena gifvits desamma, nödgats sätta
hårdt mot hårdt, och i tisdags morse inställde
större delen, eller 150 stycken, af bolagets
telefonister sitt arbete.
När detta skrifves, pågår ännu strejken;
de strejkande äro vid godt mod och hålla
dagliga mötesöfverläggningar. Genom enig-
het och uthållighet tro de sig kunna vinna
sitt mål, och att bolaget i längden ej skall
kunna undvara dem eller nöjaktigt uppe-
hålla tjänstgöringen med oöfvade och
sammanrafsade krafter. Äfven Bell- och
Rikstelefonisterna ha börjat röra på sig i
syfte att utverka löneförbättringar, hvarom
skrifvelser ingifvits till resp. vederbörande.
Hvart den stora allmänhetens sympatier
luta i denna kamp, är i dessa dagar icke
svårt att förnimma. Allmänna telefon-
bolagets finanser ha länge varit af den
tillfredställande natur, att det borde vara
både en glädje och en plikt för det för-
mögna bolaget att bjuda ett fullt skäligt
ekonomiskt vederlag åt den talrika skara af
unga »tjänande systrar», af hvilkas nerv-
slitande och plikttrogna arbete så stora och
viktiga intressen i vår tid bero.
De jämförelser, sig till favör, bolagets
styrelse anställt mellan sina egna och aflö-
ningsförhållandena vid Rikstelefonen skulle
på sin höjd kunna bevisa, att äfven där
reformer vore önskvärda, men de förlora
ovillkorligen större delen af sin beviskraft
inför de upplysningar, som Rikstelefo-
nens chef, generaldirektör Storckenfeldt,
med anledning af desamma lämnat. Af
dessa får man nämligen veta, att rikstele-
fonens telefonister numera rekryteras ur en
helt annansamhällsklass än Allmänna bolagets.
Vid rikstelefonen fordras icke vidare att
aspiranterna skola tillhöra den s. k. bildade
klassen eller att de skola hafva besökt nå-
gon högre flickskola. Tvärtom är förskrifvet,
att så kvalificerade flickor icke mottagas.
Fordringarna äro, att aspiranten skall hafva
de kunskaper folkskolan meddelar och vara
af motsvarande samhällsställning samt för
öfrigt hafva god frejd och ett välkändt hem.
Telefonisterna rekryteras alltså numera ur
den klass, som eljes i allmänhet är hänvi-
sad att söka sin utkomst som biträden i
bodar och å syatelierer o. d. I bodarne få
de kvinnliga biträden, som icke ärokassörskor,
högst omkring 30 kr. i månaden, och å
syateliererna är det sällsynt, att någon kom-
mer öfver 40 kr. i månaden äfven vid upp-
drifven yrkesskicklighet. Och dessa aflönin-
gar gälla då hel dagsförtjänst, medan riks-
telefonisterna tjänstgöra i medeltal 63/t tim-
mar om dagen.
Idun skall icke underlåta att följa sakens
vidare utveckling.
–––- ❖–––-
den engelske färfattaren, hvars sorgliga öde för
ett par år sedan lät så mycket tala om sig. Att
Oscar Wilde skulle vara en talangfull dramati-
ker, hvars stycken i hemlandet rönt stor fram-
gång, hade man föi sport, och det var nu intres-
sant att en gång på isvensk scen få stifta hans
närmare bekantskap. Denna jäfvade ej ryktet.
»Solfjädern» ger en verkningsfull sedebild ur
modernt engelskt societetslif, glänsande på ytan,
illa anfrätt på djupet, och dess satiriska kraft
är på sina ställen betydlig. Själfva den intrig,
som utgör ränningen genom dessa taflor ur the
upper ten thousands lif, kan väl tyckas smaka af
romanspänning, men det är dock spänning i den
och den är synnerligen skickligt utförd. Dialogen
är utmärkt, ofta glänsande kvick. På någon när-
mare redogörelse hinna vi ej ingå, utan få in-
skränka oss till att konstatera, det publiken syn-
tes lifligt sentera både stycket och den fram
ställning, det fick. Fröken Gottschalk hade en
högst hedrande afton i den mest framträdande
kvinnliga rollen, sekunderad på det bästa af hi-
de Wahl, som likaså i allt var till sin fördel. Fru
Håkansson bar en vansklig och fordrande upp-
gift med säker, smidig konst, och en utbränd
narrtyp skisserades förträffligt af hr Svennberg.
Fröken Hustan och hr Eliasson förtjäna äfven
särskildt 1ofordas. Iscensättningen vår vårdad
och den engelska stilen väl iakttagen. Det in-
tressanta programmet torde helt visst komma
att visa sig dragande.
Tor Aulins kyrkokonsert i lördags var besökt
af så många åhörare, som Östermalms kyrka be-
kvämligen kunde rymma. Detta var ock att vänta
på grand af konsertgifvarens popularitet, så myc-
ket hellre som denne ock lyckats erhålla biträde
af den mest framstående och populära af alla
våra sångerskor, nämligen grefvinnan Mathilda
Taube, samt för öfrigt af sådana förmågor som
förste hofkapellmästaren Nordqvist, hrr Stenham-
mar och Bergström m. fl. Programmet var ut-
märkt, särskildt den senare delen, och hvarje
nummer erhöll ett förträffligt utförande. Gref-
vinnan T. medverkade i ej mindre än fem num-
mer, och hennes varma, härliga stämma klinga-
de lika skön som alltid. Konungen och prins
Eugen bevistade konserten.
Fru Dagmar Möllers romans-afton i går torsdag-
kunna vi först i nästa nummer närmare om-
nämna.
Up notisboken.
Lovisa Petterkvists populära bok,»Hemma
i Jockmock», har rönt en så strykande afgång,
att tredje upplagan redan måst läggas i press och
inom kort utkommer.
Sara Bernhardt och kretenserna. Sara
Bernhardt har för afsikt att inom de närmaste
dagarne i Paris gifva en mâtiné till förmån för
de sårade och utdrifna kretenserna. Den varm-
hjärtade konstnärinnan känner sig uppfordrad
därtill, icke blott därför, att hon genom sitt gif-
termål med Damala äger flere släktförbindelser
i Grekland, utan ej mindre därför, att hon upp-
röres vid tanken på, att man i Frankrike finner
sig oberörd af alla de gräsligheter, som turkarne
gjort sig skyldiga till både i Armenien och på
Kreta. ■ Hon vill nu uttrycka sina personliga
sympatier för de förtryckta genom att sända
dem så mycket penningar, hon förmår att på
ofvannämnda sätt anskaffa, och beräknar inkom-
sten af matinén till 20,000 francs.
––––- *––––- -
Teater och musik.
Kungl. operan återupptager i afton »Vilhelm
Teil» och denna repris måste betraktas som sär-
skildt märklig, enär det nu blir första gången på
flere år, som man får tillfälle att vid en operaföre-
ställning se förste ho kapellmästaren Conrad Nord-
qvist på anförarplatsen. Detta torde förebåda den
enda riktiga lösningen af den s. k. kapellmästa-
refrågan.
Nämna vi så härtill, att såsom öfverregissör
vid k. operan fr. o. m. den 1 instundande april
engagerats den framstående sångaren hr J. Elm-
blad, som för nyssnämnda befattning har synner-
ligen goda förutsättningar, torde de sålunda vun-
na resultaten af den obehagliga s. k. operastri-
den, hvilken vi saknat både lust och utrymme
att referera, få betraktas som särdeles goda.
Vasateatern hade i tisdags åter première, »Sol-
fjädern», skådespel i fyra akter af Oscar Wilde,
Sven Scholander förnyar i afton i Vetenskaps-
akademiens hörsal sitt föredrag öfver den sven-
ska bordsvisan med illustrerande nio sångnummer
till luta af Bellman, Franzén m. fl.
Fröken Sigrid Carlheim-Gyiiensköld gifver näst-
kommande torsdag en pianoafton till förmån föl-
en ung elev. Alla nummer komma att utföras
af lärjungar till fröken C.-G. äfvensom af ett par
damer ur societeten, som benäget åtagit sig att
medverka.
–––- *–––-
De väntade.
Skiss af Mania Korff (Anna Simon).
a, men var det dä verkligen oumbärligt
i ett äktenskap, ett sådant där litet
sprattlande väsen, som alltid gråter, utan
att man vet Inarför, som det alltid fattas
något, utan att man vet hvad ?
Det var så fridfullt hos dem; en hvar
af dem, mannen och hustrun, följde sin
egen smak; det fanns intet som störde;
harmonien var fullkomlig; och nu ville man
»påstå, att det icke var så, att det behöfdes
en helt liten obetydlig dissonans, som först
måste upplösa sig i harmoni.
Ack, visst icke; det där var bara för att
skrämma dem; de som sade så, voro endast
de kvinnor, som ej voro säkra på sina män,
som behöfde band för att varaktigt fängsla
dem, synbara band.
Med dem var detta onödigt ; de voro
fullkomligt ett; intet tredje behöfde öfver-
tyga dem om detta; de voro nödvändiga
för hvarandra, de älskade hvarandra, den
ene den andre, icke det lilla kommande.
Må man dock icke föreställa sig, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
