Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 12. 26 mars 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tandpnlver,
två
slag,
Tandpasta,
Tandtinktnr IDUN 1397
N
ss
a g
*4 a
w g
S- *
u S
j» 2
H ©
P ,
ci-
.. ©•
0: ^
S-.o
I©
fU .
0
H
P
P
ffi
«1
P°
H
P*
©
*
E
©
3
©
femton gånger. Nu ska’ vi höra pâ och inte
prata. Yi störa kanske de andra.»
Karin kände honom så väl. Hon tyckte ej illa
vara Han själf tyckte ej om att folk pratade
under akterna.
Het var ett kort uppehåll mellan de båda sista
akterna. Axel hälsade på Greta och Emil och
de började prata. Axel var ovanligt skämtsam
och tycktes vilja retas med Greta, som därtill
vore det värdigaste subjekt man kunde tänka
sig.
Operan var slut.
»Hur skola vi dela oss på hemvägen,» sade
Axel.
»Ja, jag och Axel bo i sta’n och ni andra
på Östermalm,» genmälde Greta och gaf Emil
en betecknande blick, »men vill Axel följa Ka-
rin, så gärna för mig.»
»Ja, för mig också,» skämtade Emil och
hjälpte Greta på med kappan.
Och så blef det. Axel följde Karin. Han för-
stod att Greta ville ha Emil i sällskap.
Då de komrno ned på gatan, sade Karin ingen-
ting och inte Axel heller.
»Du är så tyst,» afbröt slutligen Axel en-
formigheten af det knarrande ljudet efter snön
under deras fötter.
»Än du, då?»
»Ja, det är annat med mig. Jag har så myc-
ket att tänka på nu till tentamen. Det är vis-
serligen inte artigt af mig att svara så, men så
gamla vänner som vi äro ...»
»Gamla vänner! Ja, du har rätt. Emot gamla
vänner kan man vara hur som helst. Man kan
till och med glömma bort dem hela månader
å rad.»
Karins röst darrade.
»Du vet inte hur mycket vi ha att göra, åt-
minstone de, som vilja komma fram, och så har
jag ju mina elever att sköta.»
»Dem hade du förr också.»
»Ja, men jag får arbeta mera med dem nu
än eljes.»
»Och för att sedan hvila dig går du ut och
promenerar med...»
»Hvem?»
»Den, som du hade med dig i middags.»
Axel rodnade litet, och i hans ögon glänste
det till.
»Jaså. Yet du hvem hon är?»
»Nej, jag vet bara att hon är rik.»
»Fy, Karin,» sade han mildt förebrående.
»Känner du mig så illa? Jag förstår hvart du
syftar, men jag skall säga dig hvarför jag går
med henne. Hon går på skolan och vi bo på
samma gata. Ibland föreslår hon mig en pro-
menad om middagarna och jag har ingen orsak
att neka. Sedan ha vi sällskap ända hem.»
»Men du kan icke gå med mig en middag.
En timme offrar du åt promenaden. På denna
timme kunde du hinna gå hem till mig och hälsa
på någon gång. Förr gjorde du det, och det smär-
tar mig verkligen att blifva så förbisedd. Du
kanske finner mig löjlig, då jag säger detta, men
så är det lika väl. Du gjorde orätt i att följa
mig hem i kväll, du ...»
Karins stämma lät så upprörd.
»Nej, stanna nu,» sade Axel allvarligt, »du tvin-
gar mig eljes att säga något, som jag ej vill!»
»Jag ber dig säga mig detta!»
Hon lät nästan bönfallande.
»Nå, efter som du vill, så.»
Axels ögon voro fastade på henne.
»Jag vet att du håller af mig,» återtog han,
»mer än som vän eller kamrat. Jag har länge
vetat af det. Ni kvinnor kunna icke behärska
er som vi. Då jag fick visshet därom, måste jag-
så att säga undfly dig.»
»Hvarför?» stammade Karin »är jag dig då
så likgiltig?»
»Inser du icke, att det skulle ha varit far-
ligt för mig ...»
»Åh, dålig tror jag icke att du är. Då du
icke älskar mig, var det väl ingen fara för dig.
Men,» tilläde hon och sökte behärska sig,
»det är bäst som det är .. . Du har rätt... Jag
hade dock trott att du höll af mig något... God-
natt ...»
De hade stannat vid porten där Karin skulle in.
»Karin!»
Det kom så ångestfullt.
Hon vände sig om.
»Förstår du mig då icke?» sade han. »Hvar-
för jag undflyr dig är därför att jag litat på
dig så fast. Jag visste att du var min, och
jag trodde på dig, utan att fråga. Plikt och ar-
bete sätter jag dock främst och nu, när tenta-
men är så nära, vågar jag icke blanda andra sa-
ker med den. Det var för mitt arbetes skull
jag åsidosatte dig, ty dig hade jag redan. Häf-
tig kärlek och träge tarbete trifvas icke samman,
därför måste en ge vika. Jag måste således und-
fly kärleken. Mitt förnuft ropade detta till mig . ..
I dag talade jag vid en kamrat, som sett dig vid
operan, när ni köpte biljetterna, och jag kunde
därför icke motstå att få träffa dig. Du såg så
sorgsen ut i middags. Jag knappade dock in ti-
den för att icke begå någon öfverilning, och <lå
vi skulle gå hem från operans slut afbidade jag-
försynens vilja, öm jag eller Emil skulle följa dig.
Tror du nu, att du kan lita på mig?»
Karins hjärta sprängde af glädje. Hennes
kinder hade återfått sin forna färg och-hon räckte
honom handen med ett lyckligt leende.
»Ja, jag tror dig. Du har rätt: plikt och
arbete först!»
Axel fattade hennes hand och tryckte den
hårdt.
»Jag ’ vågar icke ens kyssa dig-,» sade han
sakta. »Denna kyss skulle skada mig i morgon,
lika mycket som den i detta ögonblick skulle
göra mig lycklig ... Yi få icke återse hvarandra
förr än om fjorton dagar, Karin. Godnatt nu,
dröm om mig!»
»Tack!» hviskade hon och sköt igen porten
samt skyndade med lätta steg upp för trappan.
–––- *––––
Innehållsförteckning.
Helena Kensaa; af L. S. (Med porträtt). — Hellas;
poem af En svensk kvinna. — Att hvila; af Inge. — Törn-
rosblad; ännu ett skaldeminne, för Idun tecknadt af Wil-
helm Bäckman. — Handledning- för pianister; af Piccolo. —
Barnalekar; för Idun af Emy. ■
— Från Iduns läsekrets: I
himmelen — och på jorden. Än en gång soppa på soppa.
— Litteratur. — Ur notisboken. — Teater oeh musik. —
»Ungdomsallvar»; skiss för Idun af Petite. — Tidsfördrif.
–––- *–––-
TiåsföiMf.
a «
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Vårt hufvudord just innebär
Ett fattigdomsbevis;
Det »klädartister» gör besvär,
Men kan ock ge dem pris.
Med händer gjordt det skam ej gör,
Men göres det med mund,
Så borde den till torgs det för
Just skämmas som eu hund.
Men nu jag vill mitt hela sönder-
sprätta,
Så blir det litet mera att berätta;.
Hvad hvar och en har haft, men
mången åter mist
Samt därigenom råkat i fattigdom
och brist..
Namn på ett kärl som rymmer af
vätska många liter.
Hvad gör man när som icke det sven-
ska stålet biter?
Hur hette hon, den gumma, som uti
otid log?
livar byggdes stolta skeppet, som
ut på hafvet drog?
I vintertid en fälla, som vållat mån-
gens slut.
Hvad som hör till en’;fråga, men
icke går förut.
Ett minne af den döde — till lycka
ellerjsorg.
Till tidsfördrif för manner i stuga
som i borg.
Hvad är det som osvikligt ens natt-
ro helt förstör?
Och nu ej flere frågor jag eder göra
tör.
Gammal dam.
Dubbel ordsprâksgâta.
1
2
3
+
+
+ X
X
X
4 + X
5 + X
6 + X
7 + X
8 + X
9 + X
10 + X
11 + X
12 + X
13 + X
14 + X
15 + X
16 + X
17 + X
Orden beteckna: 1) Bibliskt ut-
tryck, 2) Växer i skogen, 3) Kätte-
snöre, 4) Hvad åker i godsvagn, 5)
Förstörelseredskap, 6) Svår konst,
7) Bra i vintertid, 8) Färg,
9) Svensk köping, 10) Fin-
nes i hvarje kyrka, 11) För
mången ett stöd, 12) Till-
hör ögat, 13) Hvad mån-
gen är i sin klädsel, 14) Hvad ar-
bete ibland kan vara, 15) Berg i
Amerika, 16) Illa att göra, 17) Döds-
sätt.
De bokstäfver, som infalla i de
med sneda kors markerade rutorna,
bilda ett ordspråk, samt de bokstäf-
ver, som infalla i de med raka kors
markerade rutorna, bilda ett annat.
Moster Lisa.
Cirkelgåta.
Gymnastik- och Velocipedkostymer
* % Strumpor, Tröjor, Kajsonger etc. * *
VARUMARKE
tr0CKHOtf?
1—2—3 trifves bäst »fördold för
världens ögon»,
3—4 hör till våra importerade
varor.
3—4—5—6 intelligensprof,
5-6-7 ö,
6—7—8 hvad barn och blommor
behöfva,
8—9—10 hvad en välskött häst
ej får sakna,
9—10—11 matematisk figur,
9—10—11—12—13 räkenskaps-
term,
12—13—1 mansnamn,
1-2-3—4—5-6-7—8—9-10-
11—12—13—1 ämbetslokal.
Sibylla.
Bokstafsu ppgift.
Af följande bokstäfver
och stafvelser bildas nio
ord, hvilkas begynnelse-
och slutbokstäfver skola
gifva namnen på tvänne
svenska städer: b, ko, em, tg, nå,
Ike, a, ere, el, si, ro, n, 1, ör, st,
äb, d, n, hu, ng, s, tia, ott, ha, ra,
er, f.
Orden äro: 1) vidsträckt område,
2) fruntimmersnamn, 3) fågel. 4) cy-
klopiskt samhälle, 5) påse, 6) ani-
malisk produkt, 7) blomma, 8) har
»hufvud på skaft», 9) lagstiftare.
Sibylla.
Prokopgåta.
Bitter kan jag i min helhet vara,
Pressa tårar utur ögat fram,
Andlig eller kanske kroppslig bara,
Släkt med sjukdom, lidande och
skam.
Tag en bokstaf bort och du skall
finna,
Att ett vackert namn du sen får
kvar,
Namn som burits utaf mången
kvinna,
Älsklingsnamn ännu i våra dar.
Än en bokstaf låta vi bortfalla.
Och vi få ett ting som trillar^lätt,
Som vi känna till så godt, vi alla,
Hälst när det— med sällskap —
bjuds somrätt.
Sibylla.
Lösningar.
Logogryfen: Eolsharpa: pol, pels, opal,
oas, hare, rol, Eros, Eos, Lea, Elsa, Kosa,
Lars, Leo, Porla, parasol, alpros, perlor,
lera, spola, aloe, ropa, sorl, sol, os, Als,
apor.
Charaden: Slöseri.
0 Diamantgåtan: Varberg : Aar,Porla, Brest,
Are.
Förvandlingsgätan: Matrikel, mirakel,
Karmel, kamel, lake, Lea, al.
Extra .beställningar & reparationer. * Vidsticknlnfjar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0100.html
