Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 14. 9 april 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
n
lv
er,
två
slag,
f
asdpasta,
T
a
n
d
tin
b
tn
r
112 IDUN 189?
P
P
►d
H
PSi
n
a
»
*
9
*
©
*d
P
K
P
d- 0,
H. W
O: ™
rt- ©
S:§
J3j o
© wy
d “
P o
g H
! ■
4 8)
s° s
pj g
" 5
00
skall hjälpa att söka.» Det svaga skenet af en
tändsticka var tillräckligt för att visa den felande
paraplyn i ett liörn. »Om lampan finge brinna,
skulle fru Timmer finna sina saker mycket lät-
tare,» vågade Rosa föreslå. »Fotogen kostar,»
var det lakoniska svaret.
II.
Fru Timmer hade fått en ny inackordering,
provisor Farén, och det var ej utan, att stäm-
ningen blifvit en smula lifligare, sedan han kom
till, ty han lade hvarken vattniga soppor eller
seglifvade biffar på hjärtat. Värdinnans låne-
mani visade inga afmattningssymptomer: hon
lånade »Lifvet på landet» af provisorn och han
fann ena hälften i vedlåren, den andra aldrig;
hon lånade handskar af fröken Minell och åter-
lämnade dem efter cirka fyra påminnelser, men
då felades tre fingrar på den ena handsken:
stackars fru Timmer hade haft värk och användt
dem som fingertutor. Hon lånade näsdukar, när
hennes egna voro i tvätten (hvilket inträffade
förunderligt ofta, fast hon annars ej utmärkte
sig för öfverdrifven renlighet), och hon lånade
Rosas muff, när det var så pass kallt, att den
beskedliga egarinnan nästan haft användning för
den själf. Provisorn beslöt i sin oskuld att bota
henne, och en middag, när fru Timmer som
bäst höll på att afhandla med Rosa, huruvida
hon ej blott för en enda gång kunde få låna
hennes aftonkappa, ty hennes egen hade just
gått sönder, föreslog han, att hon skulle pröfva
om ej hans rock ginge an för ombytes skull.
Men han fick sitt rättvisa straff: »Nej tack,»
sade fru Timmer och log så vänligt, »fröken
Minell lånar mig så gärna sin kappa, men det
vore bra roligt, om jag en gång finge se på
några af herr Faréns tidskrifter; jag ser, att där
ligger så många inne på bordet.»
Man hade ätit middag: ärter, som voro »allt
för nära bi’ännpunkten», för att begagna provi-
sorns uttryckssätt, samt katrinplommon med s.
k. grädde, och man satt i det hörn af matsalen,
som fru Timmer kallade »förmaket». Värdinnan
hade gått ut i köket, lämnande sina båda inac-
korderingar på tu man hand, hvilket mycket
sällan hände, af det enkla skälet, att hon helst
vilje ha herr Farén för sig själf. »Hvad tycks
om en middag som denna,» började provisorn;
»en förtjänst har då sådan här mathållning med
sig, man behöfver ej vara rädd för att besväras
af korpulens ; jag har magrat cirka 2 kilo under
de två månader jag haft äran att vistas i fru
Timmers hus, men — så mycket mindre har
man att bära på.» »Ni tar saken lugnt, ni,»
menade Rosa, »jag för min del har föga lifskraft
kvar, ty att sitta på kontoret fyra timmar om
förmiddagen och två om eftermiddagen och om
kvällarne stoppa gummans strumpor och springa
hennes ärenden, det är nästan mer än min fri-
ska kropp står ut med.» »Nå . . . jag . . . jag
har något tänkt på att. . . att ha eget hushåll,»
sade den säkre provisorn osäkert och tummade
på det lilla som fanns kvar af borddukens fran-
sar, »och ville fråga om inte fröken . . . fröken
Rosa ...»
Ödet i form af fru Timmer, som kom in från
köket, afbröt honom. Hon hade ganska goda
ögon och märkte genast, att Rosas kinder
hade mera färg, än hvad den timmerska mahtåll-
ningen hittills lyckats åstadkomma. »Det var
värst, hvad fröken är varm,» sade hon deltagande,
»ja, jag eldar nog för mycket.» (Rosa hade be-
traktat termometern strax före middag, och den
hade visat +12°, men den var kanske ej juste-
rad.) »Jag ville gärna tala med fru Timmer om
en sak,»o började herr Farén, innan Rosa hann
svara. »Åh, för all del,» sade fru Timmer och såg
ytterst förväntansfull ut. »Jo, se saken är den,
att. ..» »Kanske herr Farén ville tala med mig
i enrum,» afbröt fru Timmer med stigande ny-
fikenhet. »Ånej, för all del,» svarade provisorn,
»det . . . det var bara det, att jag tänkt säga
upp mig.» »Förlåt, snälla fru Timmer, men jag
vet ej säkert, om jag stannar heller,» sade Rosa
litet dröjande.
Fru Timmer var som fallen från skyarne :
»Hvad menar herr Farén? Hvad står på, frö-
ken Minell,» nästan tjöt den arma; »och jag,
som användt min tid och mina krafter till
att bereda trefnad för mina inackorderingar, jag
som köpt kraftigare mat, än som behöfs, jag
som eldat mer än jag haft råd till, jag som sli-
tit, släpat och sträfvat från morgon till kväll . . .
och detta är lönen . . . detta är lönen ; ni krossar
mitt hjärta,» stönade hon, och det regn, som
stormen förebådat, strömmade utför de fåriga
kinderna, Provisorn och fröken Minell tittade
häpna på hvarandra; en sådan effekt hade de
ej anat . . . Svårt är att vara inackorderad, svå-
rare att ej kumia komma lös, utan att bringa
folk i förtviflan, svårast af allt att behöfva krossa
deras hjärtan.
För dem, som undrå »hur det gick», vill jag
tala om en sak, som egentligen ej hör hit: snart
stod ett litet bröllop, där provisor Farén och
Rosa Minell voro hufvudpersonerna, och där
fru Timmer, iklädd svart silkessjal (som hon
fått af provisorn) och crémefärgad spetsgarnityr
(som hon lånat af Rosa) fungerade som värdinna.
—— *–––––––––-
Från Percy F. Luck & C:o
Handelsaktiebolag
följer med detta nummer den utförligt speci-
ficerade priskurant, som den framstående, ja,
i sitt slag hos oss nästan enastående firman
tid emellan plägar offentliggöra genom Idun
— helt visst till den bästa och pålitligaste led-
ning för våra husmödrar vid rekvisitioner och
hushållsinköp.
––––*––– -
Innehållsförteckning,
Ika Peyron; af H. G. S. (Med porträtt). — I blindo;
dikt af Alina Knutson. — Läxor och öfyeransträngning;
ettvarningsordtill mödrarna af Hanna Kamke. —Kvin-
norna påutställningen. IV. »Idunssalong.» Af Adolf
Hellander. — En moder; skiss för Idun af Vera Vinge. —
Kvinnoöden och kvinnobilder; för Idun af Birger Schöld-
ström: General Pechlins systerdotter. — Från Iduns läse-
krets: Att lyssna; af »Undrande». — Ur notisboken. —
Teater och musik. — Litteratur. — Inackorderad; humo-
resk för Idun af R. E. — Tidsfördrif.
–––- *–––-
mP*P>
Ztp P
2 Bp
3 Pip
X ftS*
? p.
o M
C/J J>g>
-S
w 2»
o g*
»SS
p £
.°B-W
05 -
O «
® «g
zn u
p
2 » p
Hö?
•Jlÿg*
1 Op“
2 »oo
2 « » o
b’ï f
?
® B “
S* e
$3 H
Ö »
TiåsfösMf.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
»v
När solen gläntar
På österns port,’
Mitt hela nästan
Är färdiggjordt.
Bild utaf fliten
Och födgeni,
Af ordningssinne
Och symmetri.
Där mästarn njuter
Sin mödas lön,
När morgonstunden
Är lugn och skön.
Se’n hufvudordet
Ni nu har fått,
Jag vill servera
Det uti smått.
Hur ljungen växer
På mossklädd sten.
Hvad han må finna
Som går allen.
Namn på en socken -
Järnvägsstation.
När Leila föddes,
Hvad var då hon?
Hvad bad ni vännen,
Som gick förbi?
Verktyg som fången
Kan göra fri.
Hvad gamla Grekland
Ju ägde sju.
livad toffelhjälten
Gaf åt sin fru.
Hvad som man sällan
Plär finna hvit.
En som oartigt
Tar mot visit.
Hvad snobben tycker
Visst att han är.
En dryck för mången
Kanske på bär.
Hvad skutan ligger
Och väntar på.
Hvad dit man kommer
Man taga må.
En dräkt så smidig
Och klädsamt fin.
Ett namn, förkortadt,
För feminin.
Hvad fingo barnen
Af far, hvarsin/
Då han blott hade
En apelsin?
Ett träd som blommar
I sommarns dar.
Hvad mången bra karl
Fördärfvat har.
En växt så nyttig
Till *— gissa hvad?
På gröna gräset
En lång hvit rad.
Ett gudavapen,
Så sagan lär.
Och hvad på bågen
Just strängen är.
Redskap för köket
Ett, två, ja tre.
livad man på af-
stånd
Plär kunna se.
Hvad vårsol skänker
Åt minsta strå.
Hvad för fler’ gåtor
Nu sättas må.
Tim-tam.
Namngåta.
1 2 3 4
5 6 7 8
8 7 6 9
10 4 9 11
7 9 11 12
5 6 9 11
13 1 4 10
13 14 10 11
11 15 5 6
Gymnastik- och Vélocipedkostymer
* Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. *
VARV MARKE
.’.i!lîiïïl
^0CKU0V>
1) mansnamn, 2) fruntimmers-
namn, 3} mansnamn, 4) fruntim-
mersnamn, 5) mansnamn, 6) frun-
timmersnamn, 7) mansnamn, 8) frun-
timmersnamn, 9) mansnamn.
Äro ofvanstående nio namn rätt
funna, bilda deras begynnelsebok-
stäfver, lästa uppifrån och ned, det
tionde. Moster Lisa.
Charad.
Om hand och fot det gäller att be-
skrifva,
Mitt första som en faktor då tas
med,
Ty eljes skulle skissen oklar blifva,
Samt hand och fot defekt på många
led.
Mitt andra uti vatten jämt
får bada —
Med litet rom uti emel-
lanåt —
Och tycks af den regimen ej ta
skada;
Blir kanske uti kanten litet våt.
Mitt tredje — säg, hur kunna defi-
niera
Ett något, som i prosa, poesi,
Rätt ofta som »symbol» får para-
dera,
Så att det icke strax skall ’gen-
kändt bli —
Jag säger därför blott, att såsom
prydnad
Det kan betyda lofven, tro och —
lydnad.
Blott ringa värde har mitt stackars
hela
För den, som aldrig saknat dagligt
bröd,
Men mången stackare — det kan
ej fela —
Har räddats genom det från hun-
gerns död.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen: Drömbild; mil, il, rim, rö,
mild, blid, öl, bi, lid, lim, id, mör, börd,
öm, ö, död.
Charaden : Sparkstötting.
Anagramaritmogryfen. 1) ränta, 2) äntra,
3) tärna, 4) träna, 5) Ätran, 6) rätan.
Förvandlingsgåtan: Karl MikaelJBellman,
Anna Maria Lenngren; Katharina, Astra-
kan, rubin, Landskrona, Methusalem, Isa-
bella, kaviar, astronomi, Elba, Liverpool,
Bretagne, Edison, lingon, Ludvig, Man-
chester, aborre, natron.
Initialförvandlingsgåtan: Karlskrona; kalk,
and, Rolf, Lund, sand, kust, rank, orm,
namn, al.
Extraifceställningar & reparationer. * Vldsticbningar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0116.html
