Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 16 april 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 IDUN
p
p
•d
H
H
P
P
&
S
P= P
P 2
H W
P _
cf- (1
Hh
O:
*e
rg
pu •
O K_i
a
P O
g S
0 »
£ ®
S°S
p* g
" §
m
»Det gör ;jag oeksâ, har redan gjort det
hela tiden. Nej, min vän, det är icke det, som
trycker mig — det är något helt annat — • — »
»Säg det» — ber hennes man.
»Nåväl, det är ett samtal jag tänker på,
ett samtal, som jag af en slump blef vittne
till kvällen innan basaren med pomp och ståt
gick af stapeln. Förberedelserna i festsalen ha-
de hållit mig kvar där långt ut på aftonen,
och som jag hade ett viktigt ärende till vår
gamle snickare, men i brådskan icke fann nå-
gon att skicka, gick jag själf bort till honom
på hemvägen. Ett ögonblick stannade jag and-
fådd i trappuppgången till hans bostad, och de
ord jag då ofrivilligt hörde genom den tunna
dörren bakom mig, kommo mig att lyssna till
slut. Af snickaren upplystes jag sedan, att de
samtalande voro hans hyresgäster, tvänna yt-
terst fattiga, men arbetssamma fabriksflickor.»
— Och fru Ek upprepar det samtal vi sam-
tidigt med henne lyssnat till.
––»När jag nästa afton infann mig i ba-
sarlokalen,» fortsätter hon, »och jag redan
i trappan möttes af biåsinstrumentens skrällan-
de toner, föllo mina tankar ovillkorligen på des-
sa, som brukade låta »stöta i basun» för sig
då de gjorde väl. Och när jag så fann mig
omringad af den bullrande, festklädda människo-
skaran, frågade jag mig nästan med ångest:
gode Gud, är det så vi göra godt?»
»Sedan har jag icke kunnat bli den tanken
kvitt, tanken på dessa fattiga, enkla människor
och deras anspråkslösa sätt att göra godt, ef-
ter sin ringa förmåga, nästan i smyg för hvar-
andra. Jag har icke kunnat låta bli att göra
mina jämförelser och — reflexioner. »
ȁter erinrar jag mig alla de olika motiv,
mer och mindre egoistiska, hvilka inverkat på
bidragarne till vår basar. Jag tänker på alla
dessa, vid dylika tillställningar, oundvikliga in-
triger, på all denna oenighet och split mellan
de olika intressena och viljorna, som det er-
fordrats så mycket tålamod och takt att jämka
ihop, på all denna afund och fåfänga, som kom-
mit i dagen, emedan den och den fått sig an-
visadt ett bättre stånd eller haft en vackrare
kostym. Jag har, med ett ord, under dessa
dagar blickat djupare i den afgrund, som rym-
mer mänsklighetens mindre vackra egenskaper,
än någonsin förr. De drag af verklig, glad of-
fervillighet, som visst icke uteblifvit, ha varit
för få att kunna försona allt det småaktiga,
som hvirflats upp af vår välgörenhetsfest. När
jag lägger tillsammans allt detta, finner jag allt
mitt arbete, alla mina trötta fjät för denna ba-
sar så tröstlöst ändamålslösa, och jag frågar
mig: skola vi ständigt göra godt på detta bra-
skande sätt? Huru mycket mer uppnå icke de
fattiga på sitt enkla sätt!»
»Att tänka sig dem sträfsamt arbetande da-
gen lång, med fritimmar så sparsamt tillmätta,
att man gärna kan kalla dem ett dyrbart ka-
pital. Och så se dem dag efter dag, som en
helt naturlig sak, i brist pä andra medel, ta-
ga af detta slags kapital, frikostigt delande med
sig däraf åt dem som behöfva deras hjälp. Icke
en tanke först åt sig själfva och den hvila de
så väl borde unna sig. Är icke detta äkta,
ädel välgörenhet? Jag kan ej hjälpa att tå-
rarne komma mig i ögonen, då jag tänker där-
på, och jag tror att om »den som ser i lön-
dom» lade vår storartade välgörenhet i den
ena vågskålen och de fattiges blygsamma, obe-
märkta sätt att göra godt i den andra, så skulle
deras väga tyngre, mycket tyngre.»
»Hvarför skulle då icke vi, som äro bättre
1897
lottade, som äga icke endast hela vår dag, utan
därtill så många andra medel att förljufva till-
varon, kunna taga exempel af dem, lägga litet
mera af vår personlighet in i vår välgörenhet,
icke blott våra pengar? Det är ju så ofta ic-
ke själfva gåfvan, utan sättet hvarpå den ges
och de vänliga ord och blickar, hvilka beledsaga
den, som göra det. Och där en större pen-
ningsumma verkligen är af nöden — i stället
för alla dessa bråkiga välgörenhetsfester, basa-
rer, spektakler, cirkusföreställningar m. m. —
hvarför kunna icke de, som hafva viljan och
förmågan därtill, låta sina större eller mindre
bidrag helt tyst glida ned i en uthängd spar-
bössa eller dylikt?»
Den lifliga fru Ek hade talat med stigande
ifver, det gjorde henne tydligen godt att få
lätta sitt hjärta, och hennes man hade tåligt
åhört henne. Nu anmärkte han blott helt lugnt,
med ett ironiskt småleende: »Därför, min vän,
att människorna i alla tider varit och aldrig
skola upphöra att vara själfviska och fåfänga.
De kunna icke skänka en gåfva, utan en liten
baktanke på att själfva skörda någon smula
vinst däraf —- de vilja antingen roas eller
äras.» — — — — tSt.»
––––4*––––
Innehållsförteckning.
Elisabeth Blomqvist; af V. Lindman (Med porträtt). —
Vid påsk; poem af Vitis Idœa. — Ett blad ur våra arbe-
tande systrars lif; några ord i telefonistfrågan af Ma-
thilda Eoos. — Till Linnés landsmaninnor; af Amalia Fall-
stedt. — Ett frieri; af Elisabeth Kuylenstierna. — En väd-
jan från Grekland till Sveriges kvinnor. — Baka, baka
kaka ... — vår gamla’prästgård; af Adi. — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. — Hur man gör godt; af St. —
Tidsfördrif.
––––*––––
aiarorarr.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag är en nyttig sak
Hvem neka kan till det,
Är lika fram och bak
Fast ofta till förtret.
Ibland får också jag
Till »lyst» för mången vara,
Ty den som då är svag
Ivan sina krafter spara.
Då solen plågsamt bränner,
När regnet öser ner,
Då hvar och en mig känner,
Jag skydd och svalka ger.
Dock — jag som många andra
Har mycket ovett fått,
Och värst plä’ de mig klandra,
Som alltid hafva brådt.
Ej mer jag nu törs säga,
Ty du nog väl förstår,
Man måste orden väga,
Att ej jag skämmas får.
Men för att artig vara
En hjälp jag nu dig ger,
I åtta runor bara
Jag här så grant mig ter.
Ja, småord sedan vi måste ha,
Som logogryfen må lösa bra.
Ett ord som klingar af lif och hopp.
IIvad stiger ofta ur jorden opp?
Hvad vållar ofta i sår förtret?
Ett reningsmedel, hur heter det?
livad som i vattnet sin tjänst ju gör.
Ett verktyg sedan som väsen för.
Så ibland orden vi ha en färg.
Hvad finnes sedan på stora berg?
Hvad som man alltid får se i sko-
gen.
Och något annat som finns på logen.
Hvad i ett yrke är bra att vara.
Hvad är för fisken en gruflig snara?
Hvad gör man sedan båd’ höst och
vår?
Hvad i november nog mången får.
En plats ej sällan för dam och
skräp.
Hvad mången blifvit på tal om
»släp».
Hvad uti »Idun» man brukar få.
Ett träd som bladena dallra på.
livad man i hemmet till prydnad
har.
Hvad mången söker i all sin da’r.
Hvad »humbug» alltid man kalla
bör.
Hvad blifver ofta af djur som dör?
Ett rofdjur fruktadt i alla tider.
Ett ting på vågen så lätt det glider.
Hvad handskar alltid ju böra vara.
Små bakverk sedan, så tunna, rara.
Ett öknamn fult, mången bruka
plär.
En fågel sedan och stolt den är.
I Österrike vi ha en stad.
Hvad lika följas i trogen rad.
Hvad helst man vännen ej borde
göra.
Hvad brukar ofta till julen höra?
När nu du läst hvad här ofvan
står
Du icke omildt mig döma får.
Moster Lisa.
Prokop.
Hvad är det jag hör?
Vårt första? Månn tro
En fågel sig rör,
Ty ljud utaf vingar det tyckes mig
vara,
Små vingar som ta sig en luftning
bara.
Hvad är det jag ser?
Vårt andra? Ja visst!
En fisk, icke mer —
Men för att den gynnarn ett namn
kunna gifva Z
Vi måste med list i vårt nät honom
drifva.
Med mitt tredje — en del
Af en gyllene svärm —
För jämt vinden sitt spel;
Det fylles af lifskraft och frodas
därvid
Bär löften åt oss för en kommande
tid.
Sibylla.
Geografisk gåta.
Fig. 1.
X X X
X X X
X X X
X X X
X
X
|x
1
x
X
x
|
Fig.
2
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X X X
Gymnastik- och Velocipedkostymer
* Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. *
i/j
VAR U MARKE
.^ockho^;
De. 33 stjärnorna skola utbytas
mot lika många bokstäfver.
Fig. 1.
1) grefskap i England,
2) stad i Nordamerika,
3) stad i Sverige.
Fig. 2.
1) flod i Tyskland,
2) stad i Ryssland,
3) stad i Frankrike.
Om •— när de båda figurerna
skjutits tillsammans, så att de bilda
ett helt — de femte och sjätte hori-
sontala raderna angifva namnen ’på
tvänne städer, så är den rätta lös-
ningen funnen.
S. L.
Gömda geografiska namn.
Drifna af vinden eller ångan klvf-
va årligen tusentals skepp hafvets
böljor.
Gå icke din väg,bad en liten flicka
sin vän.
Lille bror är sjuk.
Nu går husets herre bort.
Inom kort var ett gladt samtal i
gång.
Springer man landsvägen rakt
fram, kommer man till kyrkan.
Nu är Lisa lat.’
Hvem ångrar att lian gjort godt.
Isse.
Lösningar.
Logogryfen: Spindelväf; vild, vif, Flen,
späd, in, fil, vise, välde, säl, spindel, fin,
vin, vind, sed, siden, Lisen, del, lind, spel,
lin, väf, pil, spänd, sil, visp, slef, eld,
lif, p.
Charaden: Femöring.
Namngåtan: Henriette; 1) Hugo, 2) Elin,
3) Nils, 4) Rosa, 5) Isak, 6) Thor, 7) Tyra,
8) Axel.
Extra^heställningar & reparationer. * Vldsticfaningar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra lmsct från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
