Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 23 april 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 IDUN 1897
H
s»
p p
"<i a
î3 ÏÏÏ
B*
h pr
•d S
p 2
H CD
p Ä
c*- a
Hi M
0: "
:©
rs
pj.
0 y-,
s “
P O
g S
® 8
1 B
îrg
p» g
09
<1
£Do
QQ
H—i
SD
0*3
®ï
Si
a.s
o ,
S2 :
CD ’
*a i
=ri
eo :
o
8°!
0
P,
o :
9 *
2 8
3.W
B ff
9 «
« m
S5 S
»r
«.
»
B
han dem af hjärtans lust, alla tre de där äld-
sta ! Men henne, Elena, med de strålande blå
ögonen oeh den tjocka hårflätan utefter ryg-
gen, henne hade han aldrig förtryckt. Han
hade dragit hennes kälke och burit hennes ski-
dor om vintern. Om somrarne när det hade
regnat, de leriga stigarna voro hala, genom-
dragna af glittrande vattenfåror och »hon» ve-
lat plaska däruti harfotad, hade hennes strum-
por dinglat i hans ena hand, och hennes all-
tid slitna, snedgångna små kängor i hans an-
dra. Han var en liten obetydlig gosse på den
tiden !
Nu var han sin egen, stod som förste man
i bolagsboden, men ändå ... ! Hon hade ej öga
för honom, nej, endast för den där »domare-
glopen», som lättsinnigt piruetterade emot hen-
ne, dragande sin eländiga lilla spinksticka till
kälke efter sig uppochnedvänd, med medarna
i luften. Ja, nog skulle hon få »åka», om
hon fick honom till man 1
Med högröda kinder oeh hårdt bultande
hjärta står han där nu, Manne. Med kros-
sande förakt fäster han sin blick på den lilla
kälken, som »de två» med förenade krafter ej
ha förmått vända på rätt köl. Elena följer
hans blick, hon skrattar, rodnar, vänder käl-
ken rätt, skakar hand med Manne, som ej
släpper det nästan armtjocka rep, hvarmed han
med ansträngande af alla sina krafter släpat
upp sin kälke!
Hans kälke är en långkälke, afsedd för hö-
körning, med spjälskrindan kvarsittande. Hen
kan med skrindan på rymma nästan hela ska-
ran!
Han själf är den ende som kan styra den!
Manne Nubb, som om dagarne står i bolags-
boden med blåkylda händer, sorgligt medveten
om att aldrig, trots högtflyglande drömmar, på
det viset kunna bli »konge i skjönhedens
rige», känner med vild triumf, att han här
har makten, att han bokstafligen är den sty-
rande.
Men han missbrukar ej sin makt. Han står
därinne, Elena står där längst framme, likt en
gallionsbild ; vid hennes fötter skall han intaga
sin plats som styrande, när färden utför skall
begynna.
G-enom ett par ur skrindan lösbrutna spjä-
lar släpper han in den öfriga ungdomen, öf-
verlägset väljande ur »högen», högen ifrån
hvilken ögon kokett, bedjande, trugande nu le
emot honom, som de eljes icke se åt!
Het är ett stolt ögonblick! Han är ädel-
modig, låter prästen slingra sig in alldeles i
hälarna på sin utkorade. Han 1er välvilligt
emot farmaceuten och han går ännu längre :
med ett kraftigt grepp om armen på »domare-
glopen» förhjälper han denne på ett visserli-
gen mera halsbrytande än egentligen bekvämt
sätt nästan rätt i famnen på »henne», gallions-
bilden, som med ett litet skrik kastar sig undan.
Inom skrindans stängsel har han dem nu
allai He stå där fasthakade vid hvarandra,
strålande, leende, lyckliga. Ögon glittra och
lysa af skräckblandad tjusning, en sådan färd
som den förestående utför stupande branter
är ej utan fara. Vore det inte Manne, som
styrde, så skulle ingen våga vara med!
»Kom hit Manne,» säger »drottningen», gal-
lionsbilden, »jag är ej lugn, förrän jag har dig
här.»
Han klifver fram — tväraxlad, nästan lika
bred som lång, med det grofva ansiktet upp-
hettadt af sinnesrörelse, men med ett par ögon
i detta ögonblick strålande af så mycken lycka,
att de lysa upp och försköna den allt annat
än formfulländade gestalten, de tarfliga dragen.
Han gör fast det tunga repet, tar plats, sät-
tande sig längst fram på skrindan.
»Hon», Elena, stöder sig mot honom med
sina bägge händer, hårdt gripande om hans
axlar! Med ett par tre häftiga, starka ryck
med hela. sin kropp får han skrindan i rörelse,
den liknar i detta ögonblick en jättekorg, fylld
med vårens friska, härliga blomster.
. Snabbare och snabbare går färden — utför
de snöhvita, glittrande branterna i susande fart,
i dånande hopp öfver dikesvallar, yrande förbi
uppstående, hvassa, lurande gärdesgårdar, utför
sista stupbranta sluttningen — hisnande, tju-
sande . . . Framåt, framåt, jublande oemotstånd-
ligt som våren!
Våren, som nu åter får solen till sin bunds-
förvandt. Härnere, i de ispansrade backarna,
för vintern ännu spiran, ty det är tidigt på
dagen, men därnere på inmarkens oändliga snö-
täcke faller just nu en matt glimmande blick
från solens ännu halfslutna öga. Snart skall
den fulla, varma glöden därur komma, oemot-
ståndligt betvingande, och göra slut på vinterns
välde och på de drömmar, som föddes och när-
des på skarsnö.
––––*––––
Innehållsförteckning.
Elisabet Anrep-Nordin; af Robert Mörner. (Med por-
trätt.) — Amors hämnd; poem af Ernst Högman.— Konsten
att möblera sitt hem, en serie artiklar, för Idnn utarbe-
tade af fackmän. I. Ett litet inledningskapitel. — Geijers
maka; spridda anteckningar vid femtioårsminnet, sam-
lade för Idnn af Birger Schöldström. (Med porträtt.) —
Kvinnorna på utställningen. V. — Ur notisboken. — Tea-
ter och musik. — På skarsnö; en norrländsk vårbild af
Laura Fitinghoff. — Tidsfördrif.
––––- *––––-
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Anagram.
T.sta ordet.
En stad är vårt första — jag säger
ej hvar —
Men urgamla anor den räknar;
Och uti sitt sköte den uppammat
har
Båd’ biskopar, munkar och djäknar.
Den nu gått tillbaka, men bär än i
dag
Ett gammaldags tycke i vissnade
drag.
2:dra ordet
Vårt andra har också, i vanliga fall,
Inom sina skrankor åtskilligt;
Det sätter för intrång och utfall en
vall,
Men bjuder oss dock ganska villigt
Utaf sina skatter, af bjäfs och af
»plock»,
Om blott man förstår att det går
genom lock.
3:dje ordet.
Förlåt att jag nu uppå] scenen] för
fram
En »omöjlig» för societeten;
En som aldrig har nyttjat parfymer
och kam,
Aldrig torkat sin mun med »ser-
veten»,
Men fast aldrig ens sedd i en »rak-
salong»
Skall mitt tredje han dock efter dö-
den, en gång.
4:de ordet.
Fordomdags, innan ännu man knap-
past förstått
Telegrafens trådar att leda,
Ersatte vårtfjärde en sådan, i smått,
En hjälp att vårt fosterland freda
Med varning om fara från fiende-
här;
Numera en hälsning till gäst, mera
kär.
8. L.
Charad.
Mitt första månger håller kär
Och därför ömt i famnen bär,
Fast den mitt andra — tredje har,
Ja, utan tvifvel, tvänne par.
Mitt hela sommarn, ung och rik,
Har inväfd i sin mantelflik.
Tim-Tam.
Ifyllningsgåta.
m n
t e
y i
r i
—
ä r
s r
0 b
De 35 tomma rutorna i denna
kvadrat skola ifyllas hvar och en
med en bokstaf sålunda, att de sju
vågräta raderna utgöra bekanta ord.
Orden, men i annan ordningsföljd,
beteckna: ett gossnamn,
en insjö i Sverige, en stat
i Europa, en stad i Sveri-
ge, ett landskap i Sverige,
ett gossnamn, en badort
i Sverige. Begynnelsebokstäfverna
bilda namnet på en metall.
Dodo.
Kors-aritmogryf.
4 5 6
1 2 3
4 4 5
6 7° 7
1 2 3 9° 10 10c 7 8 9
3 8 5° 11 12 5 13° 8 14
15 10° 3 13 6 6 16 6° 17
7° 4 4 7 41 1 19 4 5°
18 16 12
4 3 10
10 14 10
4 6 5
9 20 9
Gymnastik- och Velocipedkostymer
* Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. *
VARUmAKKE
X^OCKHOof
1) tillhör ålderdomen att vara,
2) för lifvets uppehälle,
3) kvinnonamn,
4) gata i Stockholm,
5) något kyrkligt,
6) svenskt landskap,
7) i fårakläder,
8) något man bör bevara,
9) mansnamn.
De bokstäfver, som infalla i de
nio punkterade rutorna, bilda nam-
net på en af Sveriges hjältar.
L—ris.
Ordgåta.
Tag 6 ord, hvilkas be-
gynnelsebokstäfver, lästa
uppifrån och ned, bilda
benämning på ett »fodral».
Orden äro : 1) krigsmedel, 2) gående
eller stående, 3) grönskande, 4) pro-
nomen, 5) välkommet, 6) värmande.
Härtill endast 6 bokstäfver.
Beseda.
Vokalförändringsgäta.
Med a.
Mig välja rätt är viktig sak för alla.
Med e.
Iiårklyfveri med fog man kan mig
kalla.
Med o.
Till gnidare jag gör min »gärnings-
man».
Med ö.
Af endast en man icke mättas kan.
Sibylla.
Lösningar.
Logogryfen: Spårvagn; vår, gas, var,
såpa, ära, rasp, grå, ås, snår, råg, van,
agn, sår, gås, vrå, arg, svar, asp, vas,
rang, spå, as, varg, spån, par, rån, våp,
svan, Prag, spår, såra, gran.
Geografiska gåtan: Verona—Exeter ; fig. 1 :
X) Sussex, 2) Wilmot, 8) Kalmar. Fig. 2 :
1) Weser, 2) Reval, 3) Nérae.
Prokopen: Hax,
lax,
ax.
Kapselgåtan: Gent, BadeD, Ebro, Århus,
Are, Ingermanland, Sala, Emån.
ExtraTbeställningar & reparationer. * VJdsticfemlngar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
