Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 14 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 IDUN 1897
När sjön går hög, när känslostormen hviner, Det är en konst att dö. men ock att lefva.
en båt med barlast skjuter bättre fart Ty lefva är dock icke blott och bart
än en, som tidigt måste seglen refva! att gömd i vassen se, hur solen skiner.
Axel Lundegård.
presenterande själfva hjärtat af landet, stock-
holmsutställningens fagra, mängbesjungna om-
råde och omnejd.
Ebba Tamm,
född Tersmeden.
Finstaholm, beläget vid en af Mälarens mångai
Upland inträngande fjärdar,beboddes föremidten
af detta århundrade af dåvarande ryttmästaren fri-
herre Wilhelm Fredrik Tersmeden och hansmaka,
friherrinnan Jaquette Elisabeth Tersmeden, född
Tersmeden. Där föddes, den 12 april år 1843,
Ebba Carolina Tersmeden, den yngsta i ord-
ningen af åtta syskon, och denna dotter blef
— om också först mindre välkommen — med
tiden föräldrarnas och särskildt moderns älskling.
Kort efter dotterns födelse flyttade familjen
till Ramnäs bruk i Västmanland, hvars förvalt-
ning friherre Tersmeden i egenskap af disponent
öfvertog efter sin året förut aflidne farbroder,
öfverste Pehr Reinhold Tersmeden. Där upp-
fostrades Ebba Tersmeden under en utmärkt
moders ledning. Vintrarna tillbringades likväl
ofta i Stockholm, där fadern dels såsom riks-
dagsman, dels på grund af andra offentliga och
enskilda värf måste vistas långa tider.
Genom goda lärarinnor uppfostrad för lifvet,
trädde Ebba Tersmeden tidigt ut i detsamma
samt blef 1864 förlofvad och 1865 gift med
dåvarande löjtnanten friherre Gustaf Tamm.
Vid hans sida utöfvade hon å Österby bruk
en nittonårig verksamhet som maka, moder
och husfru till familjens och befolkningens tref-
nad och välbefinnande. Vid Österby föddes
hennes ännu lefvande barn, fyra söner och en
dotter. Ar 1884 följde friherrinnan Tamm sin
man till Stockholm, då han som statsråd in-
kallades i den Themptanderska ministären, och
1888, då hennes make blifvit utnämnd till öf-
verståthållare, inflyttade hon i Stockholms stads
gamla ärevördiga öfverståthållarehus.
Ej mindre på grund af sin begåfning än till
följd af sin ställning som hustru till hufvud-
stadens styresman har friherrinnan Tamm blif-
vit inkallad såsom ledamot af åtskilliga sty-
relser, inom hvilka hon verkar med intresse
samt med för henne utmärkande lugn urskill-
ning och oförvilladt omdöme.
Ellen Isberg,
född Lundquist.
1 det täcka Kristianstad, nordöstra Skånesari-
stokratiska residensstad,föddes 1857 påårets första
dag Ellen Lundquist af en ansedd, borgerlig släkt.
Hennes föräldrar voro fabrikören Sven Lund-
quist och hans maka, Helena Krabbe. Fadern,
en energisk och viljekraftig man med skarpt
hufvud och en ovanlig praktisk begåfning, äg-
nade sig med lifligt intresse åt allmänna ange-
lägenheter samt intog länge en dominerande
ställning inom stadens styrande kretsar. Mo-
dern, en varmhjärtad natur, hängaf sig troget
och kärleksfullt åt sina barns uppfostran och
öfriga plikter, hvilka medföljde hennes ställning
som maka och som moder åt en talrik barnskara.
I barnaåren glad och yr, oftast ledarinna
af sina kamraters ystra lekar, sattes Ellen
Lundquist tidigt i skola. Hon erhöll sin un-
dervisning i en af stadens förnämsta pensioner
och röjde under skoltiden, jämte liflig begåf-
ning i allmänhet, särskilda anlag och håg för
ritning och målning, sysselsättningar, för hvilka
hon äfven undér mognare år visat mycket in-
tresse. Vid sexton års ålder besökte hon för
första gången Stockholm, sin blifvande residens-
stad, som gjorde ett mäktigt intryck på hennes
unga sinne. Äfven resor till Köpenhamn och
Lund med storstads- och universitetsnöjen
gåfvo färg och glans åt hennes första ungdom.
Nitton år gammal, trolofvade sig den unga
flickan med dåvarande vice häradshöfdingen
Paul Isberg, hvars maka hon blef år 1880.
Ett par år därefter, då hennes man förordnats
att förestå Luggude härads domsaga, flyttade
fru Isberg med de sina från fädernestaden
till Helsingborg. Där tillbragte hon en säll-
synt lycklig tid, njutande ej blott af sitt eget
lyckliga familjelif, utan ock af ett utvaldt um-
gänge samt af nejdens hänförande skönhet.
Namnen Sundet, Kullen och Arilds läge äro
sålunda oupplösligen förbundna med en serie
af hennes ljusaste minnen.
Ar 1884 bosatte sig familjen i Stockholm,
där herr Isberg bestridde en revisionssekrete-
rarebefattning. Sedan han därpå åter en gång,
från 1889 till 1891, nu såsom ordinarie härads-
höfding, innehaft domaresätet i Luggude härad,
fjättrades han i egenskap af justitieråd vid
hufvudstaden, där har numera, sedan novem-
ber 1896, verkar såsom landshöfding i Stock-
holms län.
Tidigt ur föräldrahemmet försatt direkt i
sitt eget, där uppfostran af hennes barn —
tre döttrar och en son — samt husmoderliga
plikter tagit henne fullt i anspråk, har fru Is-
berg hittills ägnat sig hufvudsakligen åt famil-
jelifvet. De yttre förpliktelser, som äro för-
knippade med hennes nya, framskjutna ställ-
ning, kommer hon med sitt varma, vakna,
djupt plikttrogna sinne säkerligen att fylla lika
förtjänstfullt och framgångsrikt som hemmets
och privatlifvets värf.
–––- ❖–––-
]YEitt hem.
är stormarne splittra på himlens fält
Den tunga, mörknande sky
Och nödens och armodets rop går gällt
Mot himlen från gatans dy —
När hatet sticker med mordisk hand
En skälfvande värld i krigets brand,
När ångest jäktar hvar människosjäl
Och sjukdom trampar med skonlös häl —
Hvar finnas väl lycka och själaro,
Hvar bygga kärlek och lycka sitt bo?
Jag känner en plats — den är mig kär —
I lä för stormarnes ilar,
Mitt hem, mitt älskade hem det är,
Där trygg i solsken jag hvilar,
Där blommar ömhet, där tonar skratt,
Där spelar kärleken tusen spratt
I leende blickar och kyssar,
Där — högsta sällhet förutan namn -—
Mitt barn i famnen jag vyssar,
Mitt hem, mitt älskade, lugna bo —
Där trifvas lycka och själaro.
.Vonny Lundberg
’–––- * —
Men om?
För Idun af Eva Wigström. (Ave.) *)
» }/ ors i altan dar ! Brita von Schwan här !
▼ Hvad har inträffat?»
»Inträffat! Ingenting annat] än att jag
kände behof af ett par veckors frihet från
mitt dagliga arbete, för] att sedan åter kunna
taga fatt’ därpå med nya krafter och frisk håg.
Jag befinner mig pâ en liten sommarfärd,
per rundresebiljett, tog en afstickare hit till
dig: ville återse dig och föreslå dig att
göra sällskap. — Kommer jag kanske oläg-
ligt? Du ser just ej glad ut öfver mitt
besök, vän Ada.»
»Olägligt! För ingen del. Tag af dig
kappan och sitt ned ! Roligt att få se en
gammal vän; jag var så nedstämd, ser du
Brita. Och hvem kan väl för öfrigt känna
sig glad i våra dagar?»
»Hvem ? Hvar och en, som i likhet med
oss två har hälsa, arbete och ett nätt litet
bo. Du har det verkligen bra trefligt i
ditt nuvarande hem.»
»Ä ja, men om den här trefnaden räcker
någon längre tid, det är en annan sak,
Brita. »
Gästen såg upp med en snabb, forskande
blick i Adas ansikte. Hvad Ada såg gam-
mal ut! Knappt fyrtio år — jämnårig med
henne själf — och denna slapphet i dragen.
Och hvarifrån hade detta irrande, hjälp-
sökande uttryck kommit i ungdomsvännens
förr så glada och vackra ögon?
»Kan du slita dig lös från pianot och
noterna, eller har du äfven nu, midt i
sommaren, många elever?» frågade Brita,
då Ada Berner blott med ett bittert små-
leende svarat på hennes hurtigt uttalade
åsikt.
»Visst har jag elever, eller rättare har
haft hitintills —• mindre nu, som vanligt
under sommarferien, naturligtvis. Men om
jag fortfarande får några, det är frågan -—»
»Hvarför inte, Ada?»
»Hvarför? Det är ju, när allt kommer
omkring, tillfälligt arbete. För närvarande
-— nej, låt mig säga hittills — har jag
visserligen hållit mig uppe i den stigande
konkurrensen. Men om här upprättas en
musikskola med en flock lärare, eller om
någon namnkunnig pianist slår sig ned här,
eller om bara någon sådan där, som reser
i musik, stannar här en tid, sätter ned
lektionspriset, annonserar om lättare eller
mera snabbverkande undervisningsmetoder,
då, Brita, då är jag — —» Ada kunde ej
afsluta meningen, hon brast i en hjärt-
slitande gråt.
Brita von Schwan nickade tyst, som om
hon nu vore på det klara med orsaken till
att ungdomsvännen åldrats så hastigt, och
Britas eget om friskt lefnadsmod vittnande
*) Emedan det från flere håll kommit till min
kännedom, att berättelser och artiklar, som ej äro
skrifna af mig, blifvet försedda med min kända
signatur, kommer jag hädanefter att äfven förse
mina arbeten med mitt namn samt teckna mig:
Eva Wigström (Ave).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
