Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 28 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 IDUN 1897
H
J»
ö
»
3
P
»d P!
h sr
P= M
10 s
p 2
h ©
p _
st Qi
hi £2
0: *•
Ho
j>8
pu .
0 ^
H “
P o
p N
® g
1 ®
irg
p* g
- SIB
-3
CD
<5
ÇÛo
po.
OQ
POPfP»
2TP *=
®PP
g.es
C P S*
p.
O
CO
CD "1 g
■S3 Els
=rS>p
CO JP
o £.«
=»Ë|
o&S
B°b-
w ►*
«„C
O S?f|
’
n. -c B
“ 3.«
*fg
«0(3-“
® © o —
a Er“®
Ù# E
’S» B*
■Bartäl
IB
»
<j
mor, som blifvit barnlös, känner visserligen en-
samhet midt uppe i den rikaste mångfald lifvet
i öfrigt kan bjuda henne.
Det var Ninas man, jag af gammalt kände.
Henne hade jag första gängen sett den dag hon
stod brud, och det var nu tolf är sedan. Jag
minns, att hennes blotta åsyn då kom mig att
anse Ivar Gran såsom en lyckans gunstling. Det
var icke endast hennes fagra ungdomliga behag,
som fängslade mig; det var framförallt hennes
strålande uttryck af lycka, hennes friska hjärte-
vinnande leende, som intog mig.
En och annan gång fördes mina och de unga
nygiftas vägar samman. Men de lefde midt uppe
i lifvet, upptagna af nöjen och sällskapsplikter,
och de kunde därför inte ägna sig så mycket åt
den gamla tanten, som de möjligen skulle kun-
nat önska.
Efter några år bief Nina mindre fallen för nöjen
och umgängelseslif ; hon såg ofta trött ut, och
då jag var i deras hem, föreföll det mig mån-
gen gång som förefunnes där någon brist, någon
oförklarlig tomhet.
Till att börja med kände jag mig ängslig, att
förhållandet mellan de båda makarne möjligen
på något sätt blifvit. stördt, men jag lugnades
snart i detta afseende. Han drogs mera in i
sociala och offentliga värf, än hvad han skulle
önskat, det kunde jag förstå. Men han var ju
en verksamhetslysten, intelligent man i sina bästa
år. Möjligen var det någon känsla af besviken-
het, som han ville söka ersättning för, och som
på senare tider gifvit eggelse åt hans arbetsifver
och ärelystnad. Nina å sin sida förrådde ofta
ganska tydligt, att hon fann tiden en smula
lång. — Så blef det mig klart, att det var bar-
net de längtade efter. — Men det kom inte.
På det femte året efter deras giftermål börja-
de Nina blifva klen och sjuklig. Hon blef tyst
och missmodig, och det förekom mig som om
allt det strålande och ungdomliga i hennes ut-
tryck och person alldeles var borta och försvun-
net. Men efter några månader fingo Ninas ögon
ett egendomligt ljust och förväntansfullt uttryck,
och snart kände man i luften den stämning af
spänning och glad förbidan, som fyllde huset.
Hur väl minns jag icke Nina, då hon, med ett
ansiktsuttryck som trodde hon knappast sina
ögon, satt framför vaggan och betraktade det
ljusletta lilla anlete, som stack fram mellan de
hvita spetskantade kuddarna. Det var som om
hon inte riktigt kunnat fatta, att detta lilla barn
var hennes, hennes! Men då den lilla började
röra på sig och slog upp ett par stora, dunkla,
blåa ögon, då bröts förtrollningen, då blef Nina
idel verksamhet och ömma omsorger.
Den lilla blåsippan — det binamn som en
husets unga väninna, på grund af de stora egen-
domligt blå ögonen, en gång gifvit henne —
växte och frodades, och det var som om en frisk
fläkt med henne inkommit i hemmet. Men lilla
Lisa var icke något lifligt barn: hon log sällan.
Särskildt minnes jag den allvarsamma och be-
grundande min hon tog på sig, då hon kom un-
der bar himmel, huru hon långa stunder kunde
sitta och stirra upp i molnen liksom fängslades
hennes uppmärksamhet af något, som vi andra
icke kunde skönja. »Den lilla ser ut som kunde
hon skåda rakt upp till änglarna,» hörde jag en
gång Lisas unga svärmiska beundrarinna utbri-
sta, då hon en stund gifvit akt på barnets tysta
sätt att underhålla sig själft. Hennes anmärkning
föreföll mig nästan sorgligt träffande, och jag
såg, att Ninas blick för en liten stund blef all-
varsam. Men i detsamma kom en jungfru ut med
kaffebrickan. Den lillas ögon föllo på sockerskå-
len, och pjötsligt fick hela hennes lilla person ett
så ifrigt och jordiskt uttryck, att hennes mamma
i en hast blef helt lugn och glädtig till sinnes.
Hvad far och mor voro stolta och sälla, när
lilla Lisa tog sina första fjät. Nu först började
fadern riktigt kunna förstå sig på henne; nu var
hon ju blefven en »riktig liten människa», som
kunde vara honom ett »riktigt» sällskap. Och,
hade han än så brådt, nog måste han springa
upp och öppna sin dörr, då han fick höra lillans
små steg traska hän öfver salongsgolfvet i rikt-
ning mot hans rum.
Då lilla Lisa nyss fyllt två år, mötte jag en
dag Ivar Gran, när han gick till sitt arbete. Han
såg så upprörd och förstörd ut. Lisa var farligt
insjuknad, upplyste han helt kort. Efter endast
två dagars sjukdom liknade lilla Lisas trötta ögon
en vissnad blåsippa. De tycktes längta att sluta
sig, och då aftonen började falla på, befriade sig
hennes lilla barnasjäl ifrån jordelifvets lidanden
och flydde upp i den himmel, i hvilken hennes
blick så förväntansfullt brukat förlora sig.
De stackars föräldrarna voro alldeles förkros-
sade och nedböjda. En kväll på senhösten fann
jag dem båda i den tomma barnkammaren, ruf-
vande öfver sin sorg. Nina berättade under tårar
några af de små drag af lilla Lisa, hvilka hon
brukade att finna en tröst uti att draga sig till
minnes.
»Vi hade varit bra mycket lyckligare, kära
tant, om vi aldrig fått något barn,» sade Ivar
och reste sig med en suck. »Hennes små traskan-
de steg genljuda i mitt hjärta, hvar gång jag
sätter mig vid mitt skrifbord, och ibland måste
jag rusa till mitt ämbetsrum, om jag skall kunna
uträtta något.»
»O nej,» sade Nina med en exalterad blick,
»icke ens om det gällde att känna sorgen och
saknaden efter henne fördubblad, ville jag ha
försakat lyckan att ha ägt lilla Lisa.»
Småningom hade tiden dock tagit ut sin rätt.
Numera nämndes lilla Lisas namn blott sällan.
Men den lilla hade visserligen haft en mission
att fylla i jordelifet. Hon hade fastare tillknutit
hjärtebandet mellan två makar, hvilka omedeve-
tet börjat aflägsna sig från hvarandra och kan-
ske slutat med att gå upp i världskärlek och
äregirighet. •— Lisas död hade endast gjort ban-
det mellan dem fastare, fördjupat deras inbördes
kärlek, vidgat deras hjärtan och gjort dem till
de stilla, begrundande, varmhjärtade och sanna
männisokvänner de voro.
––-$––-
In nehållsförteekning.
Aurore Ingelotz; af Mathilda Roos. (Med porträtt.) — I
blomstergården; poem af Charlotte Lindholm. — Kvinno-
frågan vid 1897 års riksdag. — I Stockholm; små utställ-
ningsfunderingar och litet annat smått och godt, för Idun
af Lovisa Petterkmst. — Från våra svenska sjuksköterskor
i Athen — »Hvad jag mins om kung Oscar». —»Damer-
nas skald»: porträtt och själfbiografi af Daniel Fallström.
— Under signatur; skiss af E—y. — Konsten att möblera
sitt hem; en serie artiklar för Idun, utarbetade af fack-
män. (Forts.) — Från Iduns läsekrets. — Teater och mu-
sik. — Ur notisboken. — Vissnande minnen; af Vera
Vinge. — 3: Blåsippan. — Tidsfördrif.
iSsförårif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Om man som »Enoch» kunde fara,
mitt första ej på jorden fanns,
mitt andra synes nyttigt vara,
då flickan kommer ur en dans.
Mitt hela är, som hvar man vet,
en del af prästens rättighet.
Logogryf.
Blott en »fördetting« är mitt hela
Och har fått dela dessas lott
Att först en viktig rol få spela
Samt vara älskad utan mått,
Men dock för en rival förskjutas,
När den blef dyrkans föremål,
Och kanske se sin bana slutas,
Om ej med svärd, helt visst å bål.
Mitt hela kunde icke skryta
Med samma härdighet och glans
Som efterträdarn — skön till yta —
Och därför blef ock segern hans.
Bland gåtors tal man först här fin-
na kan
En nutidssport för kvinna som för
man.
Därtill ett bihang kunna vi prestera,
Som nog kan sportens nöje kom-
plettera.
Hvad många nog blott för sitt nöje
göra,
Och hvad de då helt säkert med
sig föra.
En väldig makt en gång uti vårt land.
Hvad som gör hvitt af svart. En
snillrik man ibland.
Hvad oss till nytta är, men till för-
därf också.
Hvad kan man kalla den, som icke
har ett strå?
Ett djur i bibeln nämndt. Ett kun-
ganamn i Nord.
Nu kan det vara nog med stafvel-
ser och ord.
Gammal dam.
Länkgåta.
Jorden rundt på åttio dar
Idealet för mig var.
Hvad själf jag fick tillreda:
Hvad jag gaf flickan när jag for;
Hvad jag i hamnen stundom tick;
Hvad lifvet tog af salig mor;
Plus a en stad där far min bor.
Pirfvel.
Geografisk gåta.
En flod
En flod
En stad
En stad
En flod
En stad
En stad
i Tyskland,
i Spanien,
i Tyskland,
i Danmark,
i Frankrike,
i Schweiz,
i Tyskland.
Äro de rätta orden funna, bilda
begynnelsebokstäfverna namn på en
socken i Sverige och
slutbokstäfverna namn
på en stad i Sverige.
Femkantgåta.
(Palindrom 1
1, 2, 8
3, 4, 5
5, 2, 6
6, 7, 8
8, 9, 1
1. 9, 8
8, 7, 6
6, 2, 5
5, 4, 3
3, 2, 1
Gymnastik- och Velocipedkostymer
* * Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. * *
VARUMÄRKE
lauimumiun
Zr0CKHO^-%
Orden beteckna:
= Bindämne.
= Födoämne.
= Engelsk titel
= Hvad ginaste vägen of-
tast är.
» Del af ett fartyg.
= Eotfrukt.
= Kärl.
= Födoämne.
= Pronomen.
= Längdmått.
Moster Lisa.
Prokop.
angenämt tidsfördrif.
höra till växtvärldens »äd-
lingar» ;
3—5 = kärl;
4—5 = rymdmått.
JSllie.
Sifferlogogryf.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 = stad i
Europa;
1, 6, 3,4 = mansnamn;
9, 3, 4,7 = stad i Sverige;
4, 3, 5,7 = fruntimmersnamn;
8, 7, 5, 1 = del af fartyg;
1, 4, 3, 5, 7 = stad i Europa;
4, 3, 5 = blomma;
8, 7, 1 = näringsmedel;
6, 3, 5, 1, 7 = sjukdom.
■»Folifåsa».
Lösningar.
Logogryfen: Vårbrytning : ny, våt, trång,
vig, tång, våg, båt, bår, gråt, tår, bryr,
by, ting, tvi (!), tig (!), gryn, tyg, rå, grin,
ring, rån, byrå, vin, vaning, tvång, bryn,
vyn, nig (!), tån.
Springaregåtan. »Många bäckar små göra
en stor å.»
Kapselgåtan : Grenna, Amål, Leksand,
Säter, Malung, Grangärdet, Falun, Norge,
Kreta, Paris, Danmark, Trosa, Härnäs,
Orsa. Mora, Korsnäs, Lund, Vasa, Kom,
Neapel, Trosa, Medevi, Gefle, Athen.
Namngåtan : Kleopatra, Kafael, Eleasar,
Armida, Dag, Agata, Tage, Georgina, Nar-
cissus.
Mosaiken-
U
Ul El
J=
* Extra beställningar & reparationer. * Vidstidtniiigar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
