Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 11 juni 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 181
När vi kom hem, satt Johan och doppade
en bit hårdt bröd i ett glas mjölk, som
den beskedliga jungfrun hade gifvit honom.
Han hade inte »kommit sig för» att gä in
på en restauration och äta ensam.
Nog är det gement att folk ska ha rät-
tighet att sticka sina synålar in i ens väl
insomnade samvete på det viset.
Kvällen var förtjusande ändå!
För öfrigt begriper jag inte, hur den där
mesen har dugt till så pass som att pina
lifvet ur sin hustru! Jag blir allt mer och mer
moraliskt öfvertygad, att det är hon som
har pinat lifvet ur honom! Hur som hälst
kommer det att dröja, innan Ruffen och
jag »glömmer af» Johan något mer —• det
känner jag på mig! Alltid ska det vara något!
-—––*–––- _
Drottningens besök
i ”Iduns salong”.
»Iduns salong» i Nordiska museets bygg-
nad på Stockholmsutställningen hade i tis-
dags äran af det besök, h. m. drottningen
redan förut ynnestfullt utlofvat. Vid 1-tiden
på middagen kommo deras majestäter ko-
nungen och drottningen, åtföljda af upp-
vaktande herrar och damer, vandrande ge-
nom den stora hallen och stannade framför
ingången till Idunssalongen. Konungen
yttrade skämtsamt, att han, som herre,
icke ansåge sig ha rätt att intränga i detta
damernas fridlysta hörn, utan vackert tinge
hålla sig utanför, och drottningen med da-
mer steg så upp för de tvänne låga trapp-
stegen. Hennes majestät inskref nu sitt
namn på det af Jenny Nyström vackert si-
rade blad, som inleder »Damernas gyllene
bok», hvarpå hon slog sig ned och en god
stund hvilade ut, medan hon med intresse
tog inredningens detaljer i skärskådande.
Både konungen och drottningen behagade
uttala sin lifliga tillfredsställelse med ar-
rangemangen, och innan hennes majestät
aflägsnade sig, tackade hon hjärtligt den
»tjänstgörande värdinnan», fröken Anna
Berg, för den hvilostund hon tillbragt i
»Iduns salong» på utställningen.
––––- *––––-
“Kvinnornas bok“.
Sedan nu romanen » Guldmakaren» med
förra numret afslutals, följer med dagens num-
mer första arket af den utlofvade »kvinno-
antologi», i hvilken framlidne bibliotekarien
d:r R. Bergström urvalt och sammanfört en
mängd äldre och yngre svenska slcaldestycken,
besjungande kvinnan i lifvets olika skeden, så-
som barn, flicka, fästmö, maka, moder och
gumma. Denna »Kvinnornas bok» — hittills
enastående i sitt slag i vårt land — skall hett
visst bli en välkommen tillökning på bokhyllan
i hvarje svenskt hem, där mödrar och döttrar
älska den svenska diktens blommor. Vi ha
sökt gifva åt samlingen en tilltalande typogra-
fisk utstyrsel, som ytterligare kommer att höjas
genom sex charmanta he/sidsp/anscher afJenny
Nyström, afsedda att inleda hvar och en af de
sex underafdelningarna, och hvilka planscher,
tryckta på särskildt fint planschpapper, under
sommarens lopp komma att medfölja något
nummer af Idun.
Redaktionen.
––––- *––––-
Blomsterkort.
I lsch! Blomsterkort! Lät mig bara slippa
w höra talas om det skräpet!» Så utropar
du kanske med en axelryckning och ögnar vi-
dare i dagens nummer för att finna något, som
mera intresserar dig. Ah, vänta litet! Låt mig
säga dig några ord! — »Ingenting är skräp, då
det kommer på sin rätta plats,» sade en gång en
ädel man. Du hat frågat i Idun, hvad du skulle
göra med dina kort. Efter att ha fått svar, satte
du upp dem i form af en solfjäder, men det blef
i alla händelser »uppåt väggarna», och nu har
du för länge sedan rifvit ned dem igen. Att du
tröttnat på dessa minnen från dina högtidsdagar,
tyckes mig bevisa, att du fått dem alla aft per-
soner, hvilka voro dig likgiltiga. Annars bruka
väl dylika små tecken till vänlig hågkomst vara
kära för den, som får dem, ja till och med de
allra enklaste af dem, ty den tanken ligger så
nära till hands : »hvad hon kunde, det gjorde
hon.» Skicka nu ditt »kortskräp» till ett barn-
hem, det är något som jag länge varit betänkt på
att råda dig till. Mer än ett par små ögon skola
då komma att tindra af glädje vid genomseendet
af samlingen — du minnes väl din egen barn-
dom? — och om blott en liten stackare bland
dem, som ej veta hvad löje vill säga, för en
stund kunde glömma sina plågor — skulle icke
den tanken vara dig ljuf?
Jag håller gärna med dig om, att det funnits
tider, då man kastat ut för mycket pengar på
gratulationskort af alla slag. Men det var ju
också frestande. Ett kort då och då kostade så
litet, i synnerhet i förhållande till andra presen-
ter, och man tänkte ej på att — »många bäckar
små göra en stor å.» Nu tyckes »kortraseriet»
ha lagt sig, åtminstone för en tid — korten äro
ej längre »på modet». Särskildt med anledning
af den »kortmission», som i våra dagar kommit
till stånd, torde dock enklare kort med färgtryck
med och utan bibelspråk ännu länge hålla sig
uppe. Du har säkert hört talas om, att man
brukar skicka kort till utevarande sjömän, samt
utdela dem såsom belöningskort i söndagsskolor-
na, men sådana små budbärare äro nog använd-
bara — och användas också — äfven på andra
håll i välgörenhetens tjänst. Icke alla dessa små
gåfvor mottagas med tacksamhet, men om också
bara en på hundra skulle göra glädje och blifva
till välsignelse, huru godt vore det icke!
Om nu ett litet, tryckt kort kan göra glädje,
huru mycket meia då ett, som tydligen är till-
verkadt af gifvaren själf. »Åh, tänk, att man
gjort sig det besväret för min skull — för min
skull! Det finnes då någon som bekymrar sig
om mig och mina likar!» Hvilken tröst för ett
sjukt hjärta! Hvilken upprättande tanke för den
fallne! Med eller mot hans (hennes) vilja, ledas
tankarne tillbaka till oskuldstiden, till barndoms-
hemmet. Veka strängar vibrera — det var så
länge sedan de rördes. Och så komma kanske
ångertårar och framstammandet af en numera
halft förgäten bön, en bön, som en gång för
länge sedan inlärdes vid moderns knän. Kanske,
kanske blir detta en vändpunkt! Hvem vet?
Och allt detta liar ditt lilla kort med sina vänli-
ga ord uträttat! Är det icke en stor lön för så
liten möda?
För att nu tala om dem, hvilka på ett eller
annat sätt stå dig nära, skulle ju ett kort af ditt
eget fabrikat särskildt i deras ögon få ett dub-
belt värde. Jag vill här lära dig att förfärdiga
ett slags kort, »blomsterkort» i ordets egentligaste
mening. Dylika kan hvem som helst, utrustad
med någon händighet och smak, själf tillverka.
Har du kanske en gammal bokhylla, som du ej
är rädd om, och så några gamla böcker eller tid-
skrifter, hvilka tåla vid att ligga i kläm? Nå,
det var bra! Du har väl redan gissat att här är
fråga om att pressa blommor, och du vill knappt
tro, att detta kan göras väl, om man icke har
en riktig växtpress. Nåja! »Försöket gör’et.»
Ge dig nu ut i skog och mark, håll ögonen
öppna och samla in »allt vackert», du får se!
Samla blommor och blad, gräs, grässtrån och
mossa! Du hinner ej med allt det där på en
dag — också är det ej skäl i att hemföra för
stora förråd på en gång, ty då vissna dina
skatter, innan du hinner lägga dem i press.
Yill du höra, hvilka blommor, som lämpa sig
för vårt ändamål? Ja, vet du, det blefve en
lista så lång att Idun bestämdt ej toge in den.
Dessutom — blir du road af pressandet, försöker
dn dig gärna- på med litet af hvarje. De allra
obetydligaste blommor, ja sådana som du förut
knappt lagt märke till, se småtäcka ut mot den
hvita kartongen, förstås om de äro väl pressade.
Det gäller att ej vara försumlig, om man vill ha
ett godt urval — du vet att en hel del de täcka-
ste af Floras barh ha en mycket kort blomst-
ringstid.
Hvad beträffar färgernas hållbarhet har jag
funnit, att gula blommor stå sig bäst. Styfmors-
blomman är i detta hänseende också att rekom-
mendera — den är dessutom mycket användbar.
Den hvita färgen mörknar ofta, och gredelint och
blått ha benägenhet att hvitna.
Grässtrån, värda att pressas, kan man visser-
ligen finna ända till sent ut på hösten, men de
förekomma i största mängd och urval omkring
midsommartiden. Af blad bör du taga dem, som
äro lätta och fina, d. v. s. i allmänhet ej sådana,
som bjuda på stora, släta ytor.
Du önskar höra något om själfva pressningen?
»Se, pressa blommor, det är en sak, som jag
aldrig förut befattat mig med,» säger du. Nåväl,
jag vill berätta dig mina iakttagelser.
Är du icke det minsta rädd om de böcker, du
använder i och för pressandet, och papperet i
dem är af lämplig beskaffenhet, går det för sig
att pressa en hel del växter direkt mellan bla-
den — eljes kan du genom inlägg af lösa pap-
per skydda bladen mot fläckar, men riskerar dock
alltid, att de blifvaliksom skrumpnade genom fukt,
äfvensom att ryggame lossna. Huru som helst
skadar det icke, att du har till hands en hel del
papper af olika kvaliteter. Välj så »don efter
person» ! Gröfre blommor samt blad, ljung, gräs-
strån och mossa få hålla till godo med hvad
slags papper som helst. Blommor som äro saf-
tiga och därtill ömtåliga, såsom konvaljen, bör
du lägga i läskpapper, andra ömtåliga blomster
kunna läggas i silkespapper mellan växtpapper.
Jag råder dig att ej plocka in ett allt för stort
förråd i en och samma bok, ty då kunna blom-
morna lätt taga skada. Mellan böckerna i växt-
papper och gamla tidningar kan du också pressa
en hel del saker. (Slut i nästa n:r.)
–––- *–––-
Kvinnorna på utställningen.
VIII.
I Kordiska museet.
(Forts.)
Stockholms stad och läns utställning är ovan-
ligt rikhaltig och förtjänar att väl tagas i
skärskådande. Redan i det första rummet
mötes och frapperas vår blick af några ut-
omordentligt vackra lapptäcken, tillverkade
af ytterst små sidenlappar, men hopfogade
så att de både till färgnyanser och mönster
vittna om ett ganska ovanligt konstsinne.
Jag skall äfven bedja att få påpeka fru Elise
Nomells vackra utställning af småprydnader,
särdeles händigt och konstnärligt hopfogade
af hummer- och krabbskal samt snäckor.
Här finnes en hel samling af pappersknif-
var, penntorkare, hals- och armband. Det
är en egendomlig fabrikation, som förtjänar
uppmärksamhet. Fru N. har vunnit flere
pris såväl i London som Edinburg.
Af träslöjd ber jag att få omnämna J. M.
Bergmans från Gustafsberg säregna arbeten
af grofva trädrötter, hvarmed åstadkommits
ovanligt vackra vägg- och bordsprydnader.
Bland konstbroderier är att märka fröken
Anna Jansons charmanta altartafla i medel-
tidsstil, framställande madonnan. Bottnen
är i guld och hvitt silke och bilden själf
framställd i mjukt dämpade färger. Det
hela är ett verkligt konstverk.
Nu äro vi redan öfver på den vänstra
sidan. Då hafva vi här att först benndra
Målarskolans arbeten af vackert måladt pors-
lin, däribland två stora fat, det ena med
ett norrländskt fjällandskap och det andra
med en fjälltjärn liggande i töcken. Dess-
utom hör äfven en urna i brunt och guld
med en förtjusande miniatyrmålning väcka
uppmärksamhet.
I samma rum exponerar fröken Siri Schotte
Jubileumsfllten SVENSKA FLAGGAN, väfves af ull. * Hildur Anderssons Ullspinneri ocb Skrädderi-Aktiebolag,
Godsatgång 1,80 kg. urtvättad ull, arbetslön 5 kronor Längd 2 meter. Bredd 1,48 meter. Allm. I. /6 5o. HÔtOI*ÇJ©t 12.
Obs.! För vikt om 18 kg. fraktfritt. Filial Hornsgatan 1. Aiim.,T- 30435.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
