Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 23. 11 juni 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 DU N 1897
H
f8
P 0
v4 a
P S
s»
H P
5:S
s 3
S- a
0:
H
d-
p:
P
Pi
P
H
P
P
ffl
4
p°
H
P*
O
<D
O
M
O
*
OB
09
3
SJ
v
69
184
»Jag vill se, om di får spela piano, när deras
hufve värker,» nndrade Britta, som hade »ondt
i hufvet» lika ofta som spellektioner.
»Ska’ du ta muffen med dig barn? — Och
vinterhatten?»
»Jag tror inte det, mamma. — Nej, Britta, jag
vet inte hur frun ser ut.»
»Hon är rödhårig och argsint.»
»Tala inte så vanvördigt, Erik.»
»Och när du kommer dit — jag tycker jag kan
se ståten — di hämta dej i mjölkskjutsen, och
frun står i trappan och småler surt — ska’ vi
slå vad — och tar dig i famn och hoppas hon
får säga Gärda och önskar dig välkommen i hen-
nes enkla hem.»
»Säg då åt Erik, mamma!»
»Och barnen — vänt ska’ mamma få höra —
hänger frun i kjolarna och vill inte hälsa — och
ä’ stygga och bortskämda, — ja, Gärda, du får nog
iner än en gång ångra, att du reser ifrån dina
snälla syskon. — Gå frun tillhanda! Pytt! Det
kan du göra hemma.»
»Se här lägger jag nattröjorna, Gärda.»
»Skönt —• nu få vi älfvakaffe.»
»Ar klockan allaredan så mycket?»
»Mamma, jag vill inte gråta, när jag reser —
det är så rysligt förargligt och förstör ens utse-
ende. Kan vi inte tala om alldagliga saker, när
vi gå till tåget. Snälla mamma, håll inga för-
maningar till mig efter klockan 2 och säg ingen-
ting rörande heller! Och ni, småsyskon, ä’ nog
också förståndiga?»
»Du tror väl aldrig, att vi tänker gråta?» Eriks
ansikte gaf tydlig föreställning om hur lefvande
fråge- och utropstecken se ut.
»Kommer du inte att sakna syster Gärda en
enda smul?»
»Dumheter! Titta mamma, nu tar Britta den
tredje tvåöresbullen ...»
»Du ä’ då så snål på allting. Får vi då inte
äta hur mycket vi vill på en sån här högtidsdag?»
»Så ja, nu ha vi bara att lägga ner klädnin-
garna. Men så här ser ut! Snälla Erik, inte
ska’ vi ha snickareverkstad här inne?»
»Nej vars! Jag ska strax bära ut mina verk-
tyg. — Se där får du din julklapp. — lisch,
hvad ska’ du kyssas för?»
Tiden kröp fram, tyckte Gärda.
»Om jag nu bara sutte på tåget och hade sagt
farväl åt allesammans, så skulle jag vara nöjd.
Det är så svårt att säga farväl.»
»Vill frun vara snäll och reda af såsen, så är
middan strax färdig. Fröken Gärda ska’ väl ha
matsäck med sig? Det har ingen tänkt på.»
»Nej, hon skall äta på hotell, torra smörgåsar
och ägg smaka ingenting på resor.»
I Gärdas ögon lyste en skymt af glädje. Tänk
att få äta på hotell; föra sig som en drottning
skulle hon — folk skulle titta efter den smärta
gestalten och . . .
»Kom och ät nu barn; pappa väntar.»
»Vagnen kommer och hämtar sakerna kl. 3.»
»Tack, pappa!»
»Skrif namnsedlar i tid! Om pengarna ta’
slut, får du skrifva hem efter mer.»
»Tack pappa!»
»Och om du skulle vilja komma åter––- om
det skulle bli för tungt för dig därborta, så står
alltid hemmet öppet för dig.»
»Tack, pappa!»
Läpparna skälfde; tårarna voro icke långt
borta. Fru Bergström satt i ångest och bäfvan.
Nu skulle bara någon förmana Gärda »att vara
en duktig och hurtig flicka», »inte bära sig åt
som en gås», »att hålla ord med det där hon sa’
i morse om att. inte gråta» — och de med möda
återhållna snyftningarna skulle icke längre kun-
na hämmas. Men barnen voro alltför upptagna
af sin efterrätt för att tänka på något annat, och
pappa själf undrade, hur mamma skulle kunna
reda sig med endast en jungfru nu, när hennes
bästa hjälpreda var borta.
Jag hoppar helst öfver afskedstagandet. Gärda
gret icke.
De gingo ner till tåget i god tid — Gärda så
ståtlig och fin i nya gula handskar och hvitt
flor — det allra första!
En hel karavan af vänner med blommor och
vänner utan blommor följde henne. Gärda tänkte
inom sig, att syskonen gärna kunnat vara litet
snyggare, men det var ju ingen, som hade haft
tid med dem.
Pappa köpte biljetten och bad konduktören se
efter flickan, så hon icke kom på fel tåg, efter-
som det var första gången tösen reste någon
längre bit på egen hand.
Det var bättre här nere vid station än hem-
ma, där allting påminde om brådstörtad flykt
eller hårresande slarf, tyckte Gärda, som smålog
åt sina bekanta, drog i floret minst en gång i
minuten och undrade, om mamma kände sig
mycket trött.
Inspektoren hvisslade — tåget satte sig i rörelse.
Ah! Mamma!
Hon ser dem länge. Fru Bergström stöder sig
mot sin man, under det Britta och Erik slåss
om en smutsig näsduk, som båda vilja vifta med.
Lille Janne visar sin sorg genom att upphäfva
förtviflade tjut och drager till sig hela jämvägs-
personalens uppmärksamhet.
Och flickorna vifta med handskbeklädda små
händer och hvita parfymerade näsdukar, och
herrarne svänga sina hattar med mera energi
än behag.
Så kröker sig vägen och Gärda ser dem icke
mer. Det kommer öfver henne en sådan ängslan
och ångest, och hon gråter — gråter trots före-
satser och förmaningar, trots det fina nya floret,
och trots en gammal fröken med mycket spetsig
näsa och mycket undrande ögon.
Men tårarna verka befriande, och när hon på
aftonen kommer fram till hotellet, är hon en
frisk, glad flicka, som begär »våfflor med mycket
hallonsylt» och undrar »om det är omöjligt att
få en kopp té och lite’ färskt hvetebröd.»
Ora.
–––- *–––-
Innehållsförteckning.
Nathalia Zahle; af Caroline Thelin. (Med porträtt). —
Kungabarn; dikt af Märta Gran. — Familjer i uniform;
en o liten individualitetsfråga af G. L. — I Stockholm;
små utställningsfunderingar och litet annat smått och
godt. För Idun af Lovisa Petterkvist. Bref III. — Drott-
ningens besök i »Iduns salong». — »Kvinnornas bok». —
Blomsterkort. — Kvinnorna på utställningen VIII: I Nor-
diska museet. — Ur notisboken. — Teater och musik. —
När Gärda hade fått plats; af Ora. — Tidsfördrif.
–––- ––––-
^iåsförånf.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Länkgåta.
Hufvudordet.
Jag är i tjänst hos Hygienen,
Och är du klen, jag hjälper dig på
benen.
Länk 1.
Liten är jag, men naggande god,
Har ett geschäft som jag sköter
Uti all tysthet, med oskuldens mod,
Där icke motstånd jag möter.
Länk 2.
En gång jag var ej, som nu, så söt,
Kärnfrisk jag var dock, man sade.
Nu utan hänsyn jag lägges i blöt,
Bökas se’n om med en spade.
Länk 3.
Mansnamn. Om vackert — en smak-
sak är,
Tror dock med visshet oss veta
Att ej så mycket det brukas här
Som namnen Kalle och Greta.
Länk 4.
Hvad hon har skön den diva, hvars
sång,
Tjusande kännares öra,
Narrar publiken att gång efter gång
Handskarne grundligt förstöra.
Länk 5.
Vara som finnes af olika slag —
Nu i månget hus oumbärlig,
Användes den för hvarendaste dag
Och är, om god, riktigt — härlig.
Länk 6.
Hvad på koncerten fordras ibland
Tolkande det som man hörer;
Som predikanten — ett ledande
band —
Genom perioderna förer.
Länk 7.
Hvad om det lägges till fint och godt
Högre på skalan det höjer,
Men om det stämplar en tjänst man
fått
Dess obeständighet röjer.
Länk 8.
Tiggarn med påsen — bonden vid
plog
Ar det väl knappast. Korpralen
Väl exercerad — furan i skog
Är det — ja, äfven linealen.
Länk 9.
Kanske vi sutto en gång, vi två,
Uti teaterns fåtöljer,
Medan vi otåligt väntade på
Hvad i vår slutlänk sig döljer.
Fix.
Springarégåta.
Om nedanstående uppgift löses
efter hästens gång på schackbrädet,
får man därur ett bekant ordspråk.
ä s r t a
a å b r ö
m c 0 g s
r e å ö a
M å k n n
Ifyllningsgäta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
+ + +
+ + + +
+ + + +
+ +
Äro orden rätt funna gifva de bokstäfver, som infalla i de markerade
rutorna, namnet på en svensk konung.
1) Flod i Tyskland; 2) Stad i Sverige; 3) Bland molnen; 4) Husdjur;
5) På vattnet; 6) Fruntimmersnamn; 7) Lifsvilkor; 8) Krydda; 9) I sko-
gen; 10) Land i Amerika; 11) Stad i Ryssland; 12) Fågel; 13) Handt-
verkare. Grouse.
Bokstafsuppgift.
F e e ö [T|
i
i
h i n 0 °l
r
r
Is s t t 1
»Staren.»
Gymnastik- och Velocipedkostymer
% Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. * *
VARUMARKE
mi;i||iHiumii
^OCKHO^
I ofvanstående figur skola bok-
stäfverna ordnas så, att de tre hori
sontala raderna bilda namnet på hvar
sin kompositör samt den lodräta
raden namnet på den fjärde.
Moster Lisa.
Apokop.
Ett djur så litet med sex jag är,
Som uti vattnet ju lefva plär.
Men ej så sällan det
•!?"4 duga kan
Till prydnad också, så
grannt minsann.
Till högre sferer med fem jag rår
Ditt sinne lyfta från sorgen svår.
En man ju fordom ett uppdrag fick
Att fyra sonen i min och skick
En hustru dygdig från faderns land.
Hon skänkte sonen ju ock sin hand.
Med tre vi hafva ett substantiv,
Där stundom brudgummen fårsittvif.
Till slut på landet vi ha med två
Hvad säkrast brukar på fyra stå.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen : Tålamod: mal, dom, atom,
mod, lod, ål, tå, tål, måla, mat, lam, dam,
mot, alm, åt, låda, loda, dato, tam, tal, lo,
mål.
Om.flyttningsgåtan: Parisiska: Paris, pari-
siska, Priska, rak, spira, pari, risk, sirap,
kapris, sik, spik, rik, Priska, apa, Apis,
siska, Isis, par, ripa, karp, siska, rispa,
piska, apa, ask, park, siskpar, Skara.
Mosaiken: Strängnäs-Askersund. 1) Sibylla,
2) tanklös, 3) Rättvik, 4) ängarne, 5) nord-
bor, G) gaucbos, 7) nära sju, 8) Egypten,
9) serenad.
Paragrammet : Smörgås : 1) sy-skon-bädd ;
2) man-del-skal: 3) öl-tunn-a; 4) ro-sen-
doft; 5) gran-rus-kor ; 6) An-ger-man-land;
7) stryk-jlrn.
Extra beställningar & reparationer. * Tidsticbningar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0188.html
