Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 28 juni 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1H4 IDUN 189?
Jag känner icke mer den kraft i min natur, Förgäfves frågar jag, hvarföre eller hur —
Som styr min fot att gå, än hjärnan till att tänka. Jag stannar vid en lag, som ingen mäktar kränka.
G. G. Adlerbeth.
dog konung Vilhelm IV, och kl. 5 på mor-
gonen infunno sig i Kensington palatset ärke-
biskopen af Canterbury, »the Lord Cham-
berlain», och konungens läkare för att bringa
underrättelsen härom till den unga efter-
träderskan. Prinsessan, som strax väcktes,
kom genast ut iklädd en morgonrock med
en tunn hvit sjal öfver axlarna, håret ut-
slaget, samt tofflor på de bara fotterna. Vid
orden: »Ers majestät», framräckte hon sin
hand för att kyssas, tårar stodo henne i
ögonen, men hon var fullkomligt lugn och
värdig. Några timmar senare höll hon sitt
första statsråd — Privy Council — då
statens förnämsta dignitärer voro närvaran-
de, däribland tvänne af hennes farbröder,
hvar och en på knä svärande sin unga
drottning trohetseden. Därefter for hon
till St. James’ palats och visade sig i ett
fönster, medan härolderna proklamerade hen-
nes tronbestigning.
Hennes nästa stora ceremoni var öpp-
nandet af parlamentet. Många år senare
sade Napoleon III, hvilken vid denna tid
som en okänd ung man passerade London,
att intet hade gjort ett så starkt intryck
på honom som den unga flickan på tronen
framsägande sitt tal med en mjuk silf-
verklar röst, så enkelt och dock så maje-
stätiskt.
Lord Melbourne, som var »Prime Minister»
var den, hvilken det ålåg att initiera den
unga drottningen i alla hennes plikter och ålig-
ganden som regent, och han gjorde detta med
utmärkt takt och skicklighet under de fyra
år han stod i spetsen för styrelsen. Den
28 juni året efter tronbestigningen, ägde
kröningen rum med stor ståt och högtidlig-
het i Westminster Abbey. Drottningen
tog Buckingham-palatset i London till sitt
vinterresidens och Windsor Castle för som-
maren. Hon var ständigt åtföljd af sin
mor, för hvilken hon ägde en varm dotter-
lig hängifvenhet. Hennes dag i Windsor
tillbragtes på följande sätt: hon steg upp
kl. 8, intog sin frukost i sina rum, tog
därefter emot sina ministrar och tillbragte
hela förmiddagen med regeringsärenden,
läsande alla handlingar sam förelädes hen-
ne och i minsta detalj sättande sig in i
dessas innehåll. Den sista timmen tillbrag-
te hon med lord Melbourne. Efter lunchen
red hon ut med nämnde lord på den
ena sidan och sin stallmästare på den andra ;
vid hemkomsten sysselsatte hon sig med
musik, sång och ritning — hvilka konster
hon idkade med mycken talang — tills mid-
dagen, som hon intog kl. 8 med sin mor
och hofpersonalen.
Af den första hofbalen i Buckingham-
palatset ger m:e Charles Greville en be-
skrifning i sina memoarer, där hon bl. a.
säger: »Drottningens sätt och hållning äro
fullkomliga; blandningen af naivitet och
godhet med en ädel värdighet är högst
anmärkningsvärd och dessa egenskaper göra
henne afhållen och beundrad af alla. Med
all sin älskvärdhet ärhon dock alltid drottning,
men den mest intagande liksom den mest
glada, vänliga och oaffekterade drottning i
världen. »
Den unge prins, som blifvit utsedd till
hennes gemål, var hennes kusin på möder-
net, prins Albert af Saxen-Coburg-Cotha.
Han var ett par månader yngre än prin-
sessan, men en yngling af högsinnad karak-
tär och ovanligt framstående egenskaper.
Dessutom var han en ståtlig och vacker
ung man. Då han, redan året före tronbe-
stigningen, med sin far kom öfver till Eng-
land, var det tydligt, att de unga skulle
fatta tycke för hvarandra Experimentet
—- de unga omedvetet -—• hade således
lyckats, men ingenting vidare passerade,
och den unge prinsen återvände till sina
studier.
Först tre år senare, då de bägge fyllt 20
år, blef prinsen bjuden till England af sin
faster — alla utom han själf vetande hvad
det innebar, sades det. Som varande ett
»krönt hufvud», var det drottning Victorias
lott att fria, och då det var skedt, lär hon
ha sagt, att det var det svåraste hon någon-
sin haft att göra. Fyra månader senare,
den 10 februari 1840, var deras biläger i
London.
Den unga drottningen hade nu i sin ge-
mål det bästa stöd och den hjälp hon så väl
behöfde. Prins Alberts lott var visst ej
alltid behaglig, men han visste dock att i
hvarje fall intaga den rätta ställningen och
vann allas deras hjärtan han kom i när-
mare beröring med samt allt mer och mer
det engelska folkets kärlek. Deras äkten-
skapliga lif var det m.est harmoniska, och i
ordets fulla mening buro de hvarandras bör-
da; prinsen alltid rådgifvåren, som höll sig
i bakgrunden, allt under det han gaf sina
bästa krafter och sin bästa tid för sitt nya
hemland.
Redan det första året af deras giftermål
var drottningen utsatt för ett af dessa
attentat mot hennes lif, som många gånger
upprepats. Denna gång var det en sinnes-
rubbad irländare, som blef insatt på ett
dårhus för lifstid.
Den 21 november samma år föddes deras
äldsta dotter, prinsessan Victoria — »Prin-
sess Royal» — och nästfoljande novem-
ber prinsen af Wales. Följde sedermera
tre prinsar och fyra prinsessor, hvaraf
tvänne, eu dotter och en son, aflidit.
Drottning Victoria och hennes gemål före-
togo ofta resor tillsammans, såväl inom Eng-
land, Skotland och Irland som i utlandet. Bägge
voro lifligt intresserade af och uppmuntrade
all skön konst, i synnerhet musik, och satte
sig i spetsen för välgörande inrättningar
och allt som var till folkets bästa.
Julen tillbragtes i drottningens »Ancest-
ral Home», Windsor Castle, mesta tiden
i londonresidenset »Buckingham Palace,»
med då och då. en rekreationsresa till
Osborne House, en ståtlig villa på ön
Wight. Snart inköpte prins Albert Balmo-
ral Castle i skotska högländerna, som efter
ett par år tillbyggdes och blef deras kära
tillflyktsort under höstmånaderna till stor
vinst för hela familjens hälsa.
Det är ej möjligt att här ens i korthet
genomgå de många historiska tilldragelser-
na under drottning Victorias 60-åriga rege-
ring eller gifva en idé om de oerhörda
framsteg, som ägt rum inom vetenskap,
konst och industri. Mångfaldiga äro också
de vägar, som öppnats för Englands kvinnor,
om ock mycket återstår och innan full rätt-
visa är gifven åt den mångtaligare hälften
af landets befolkning och inom vida kret-
sar har man hoppats, att drottning Victorias
jubileums-år skulle se parlamentarisk röst-
rätt gifven åt hennes kvinnliga undersåtar,
hvilket dock ännu är osäkert.
Allt som vidkommit hennes folk i glädje
eller sorg, framsteg eller hårda slag har af
drottning Victoria följts med det djupaste
intresse och hennes varma hjärta har alltid
känt det största deltagande såväl för enskilda
sorger inom hennes ofantligt stora krets af
släktingar, vänner, statsmän och underhaf-
vande, som vid hennes folks sorgliga för-
luster, t. ex. under krig sådana som Krim-
kriget, »the Indian Mutiny, » Afganska kri-
gen, Zulukriget m. fl. Lika varmt gladdes
och njöt hon vid sådana högtidsstunder
som öppnandet af den första stora världsut-
ställningen i London 1851 —prins Alberts
skapelse ■—- och hon skrifver bl. a. därom
i sin dagbok, efter en målande beskrifning
af den storartade anblicken: »Man kände
sig fylld af tillbedjan mer än vid någon
gudstjänst jag någonsin har deltagit i. Det
mäktiga jublet, glädjen i allas ansikten, den
ofantliga byggnaden, blandningen af palmer,
blommor, träd, statyer, vattenkonster — och
min älskade gemål, anordnaren af denna fre-
dens fest, som förenade alla världens nationer
under industriens fana. Det var i sanning
högtidligt och rörande, en dag som skall
lefva för alltid. Gud välsigne min käre
Albert och mitt kära fädernesland, som har
visat sig så stort i dag! Man kände sig
så tacksam mot Gud allsmäktig, som tycks
visa sig i allt och välsigna allt.»
Både drottning Victoria och prins Albert
följde i detalj sina barns undervisning; och
deras uppfostran, lika praktisk som enkel,
gick alltid ut på att göra dem till goda och
dugande samhällsmedlemmar, på samma
gång som de invigdes till den höga ställ-
ning de skulle komma att intaga. Glada
och lyckliga barn voro de, i studier såväl
som i lekar, vare sig de ströfvade omkring
i skotska högländerna rundtorn Balmoral
eller sysslade med husliga göromål i sin
schweizerstuga vid Osborne, reste med sina
föräldrar eller arbetade under deras ledning. I
synnerhet var detdensärdeles begåfvade prin-
sessan Victoria — nuvarande änkekejsarin-
nan Fredrik af Tyskland — som ända till
sitt giftermål allvarligt studerade för fadern.
Under drottningens ansträngande officella
lif utgjorde umgänget med barnen hennes
största rekreation. I synnerhet var det
medan de alla vistades i det kära hemmet i
högländerna, som hon kunde ägna sig åt
sin familj och de underlydande. Här gick
hon omkring i stugorna som en vanlig
landtfru, alltid med sympati deltagande i
sorg som glädje. Vid sjukdom eller döds-
fall kunde hennes underlydande alltid,
intill denna dag, vara säkra att deras
drottning infinner sig för att deltaga, trösta
och hjälpa. Hårda och svåra förluster ha
kommit på hennes egen lott, så att hon vet
hvad det är att sörja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
