Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 2 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 I DU N 205
flickor, målade af en herre, som jag inte
minns hvad han hette, men som måste ha
vuxit upp i ett rysligt hem, efter som han
inte såg, att den här hyn var smuts och
ingenting annat än smnts. Han skulle
ha skubbat mamsellerna med en rotborste
och borstat dem med tvål, till dess han
hunnit ned till skinnet ! Då hade han
haft det stora nöjet att få måla frisk nng
hud, och jäntorna sluppit sitta här som
ett par lefvande sotviskor, lämpliga att an-
vändas i skorstenar hvad stund som hälst.»
»Tycker frn Petterkvist om Carl Larsson,»
frågade Lycko efter sedan han, barmhertigt
nog, låtit mig hvila en kvart.
»Tror jag det,» sa jag strålande, »hvem
tycker inte om Carl Larson!»
»Nå, än målningarna i Nationalmuseum då?»
»Dem tycker jag riktigt bra om,» sa jag
»fast nog hade kan kunnat bättra på Karl
den elfte litet, efter konungen nu såg så där
plussig ut, unga karlen, och inte var det
nödvändigt heller låta Ulrika Eleonora se
fullt så dum ut, och hvad Gustaf den
tredje angår, så hade han gärna kunnat
göra honom spirituel ända ut i hårpiskan,
Litet frihet kan val en artist få ta sig,
när det gäller aflidet folk, som ska repre-
sentera en försvunnen tidl Men Carl
Larson tar sig inga friheter, han, han är
för strikt — —! Det är hans stora fel.
Men se där ha vi ju hans familj. O!»
»Om några barn bör kunna kallas
’modellbarn,’ så är det väl Carl Larsons, »
sa Lycko.
»Är de inte rara?» sa’ jag, »och frun
med, fast den röda schalen är ryslig, men
titta nedanför på småtaflorna ! Se på
voffen, utsträckt utanför den stängda porten,
men med en min af gästfrihet som riktigt
lockar en att stiga in. Och pojken på
stolen, som begrundar alla förbjudna
nöjens korta fröjd, och rokokodamen, och
—! Är inte det här pärlor, så vill inte
jag heta Lovisa Petterkvist!»
»Visst är det pärlor. Där är »Abel,»
hans tragiska temperaments representant.»
»Abel? sa jag förvirrad. — »Visst ja
■—- där! Men hvacl är det för högst egna
tegelfärgade påfågelsfjädrar, som sticker upp
bakom??
»Eld,» svarade Lycko kort.
»Antagligen det, ja,» sa jag, »och det
mörka, mörka är väl klippor, dystra klippor?»
»Hvad skulle det eljes vara?»
Visst är det klippor,» sa jag ifrigt, »och
så är det nog Abel själf, den där ljusa
konturen som —•?»
»Det är en fin tafla, » sa Lycko med
eftertryck.
»Det är det visst det,» sa jag varmt.
»Det finns bara ingenting som människor
har så svårt att förstå som humoristiskt
folks tragik. Det vet jag bäst, det, som
aldrig blir förstådd, när jag är tragisk.»
Nu kom vi till en eldröd tafla med en
herre i hvit tåga och en röd lagerkrans på.
»Hejdenstams porträtt: konstnär A.
Andersson,» upplyste Lycko.
»Åh nej,» sa jag, »så ofantligt intressangt!
När blef han krönt?»
»Ska det vara data, då–––-» log Lycko.
».odi nej bevars, hufvudsaken är att han
är krönt. Det har troligen skett i Rom,
efter han har tåga!»
»Såvida det inte är en frisérkappa, » sa
Lycko.
»Ah, Gud bevare mig,» sa jag, »nog är
det illa stäldt för skalder här hemma, men
kröna dem i frisérkappa, behöfver vi väl
ändå inte! Men — är — det verkligen
likt? Han lär ju vara en vacker karl, och
den där — näsan — —?»
»Den är visst symbolisk» sa Lycko, och
stack knogen i mun i brist på käppknapp.
»Ja —• visst är den symbolisk,» sa jag
med lättnad.
»Representerar storheten i hans förfat-
tareskap ! »
»Snarare skärpan, då,» sa jäg. »Men
nu är jag så trött, att jag inte orkar se
på en enda smula till.»
»Vi gör väl om det här då!» sa Lycko.
»Tack», sa jag — och det af hjärtat,
ty nog var det grufligt snällt af honom,
att vilja dra på mig en gång till!
Så fick Lycko igen sin käpp och med
den sin värdighet, och jag min parasoll,
men värdigheten — — — ! !
Jag linkade i väg till den kloka, kloka
Ruffen, som, sval och skön, satt vid sin
svala sejdel öl och mådde som en prins.
»Nå är du styf nu, gumman?» sa Ruffen.
»Ja, i lederna,» sa jag och sjönk ned
på en stol.
Nog är det bra svårt, att det ska ta så
rysligt på krafterna att studera konst!
Obegripligt att artisterna står ut, de, som
utom allt annat ju måste släppa till
själen och armarna med!
–––- *–––-
fl’adjag minns
om
Jiung Oscar.”
7Jen framställning vi under denna ru-
^ brik i n:r 18 af Idun gjorde till
vår läsekrets — att vara oss behjälplig
vid samlandet till konung Oscars före-
stående jubileum af en minnes-skatt från
hans personliga umgänge med sitt folk
— synes glädjande att omtala ha väckt
allmänt intresse och bidrag ha redan
börjat inflyta. Vi bedja att ännu en
gång på det varmaste få lägga denna
sak och den nämnda framställningen
i n;r 18 på våra läsarinnors hjärtan.
Ingen, som kan hafva något om än
aldrig så obetydligt att andraga, bör
hålla sig borta af liknöjdhet eller affruk-
tan för sin ofullkomlighet vid den skrift-
liga framställningen. Ju rikare och full-
ständigare det material blir, som härvid
ställes till redaktionens förfogande, af
dess större värde kan naturligtvis det
slutliga urvalet blifva, och de möjliga
formella bristerna skola vi med bered-
villig tacksamhet afhjälpa.
Som en uppmuntran ha vi utfäst en
minnesgåfva i en form, som synes oss
vål harmoniera med sakens innebörd.
Med anledning af jubileet har ett stort
charmant porträtt af konung Oscar i
amiralsuniform efter en fotografi af Gö-
sta Flormän blifvit .utförd i färgtryck
och betingar i konsthandeln, i praktfull
förgylld ram med sniderier under kung-
lig krona, ett pris af 40 kronor. För
det bidrag under rubriken: »Ilvad jag
minns om kung Oscar», som bland samt-
liga insända mest tilltalar oss, komma
vi att som en hedersgåfva till insän-
daren öfverlämna ett dylikt inramadt
konungaporträtt.
Samtliga bidrag böra åtföljas af in-
sändarens fullständiga namn och adress
(hvilka dock, om så önskas, ej publice-
ras) samt måste vara ingångna till Re-
daktionen af Idun, Stockholm, senast
den 15 juli.
Red. af Idun.
–––––*–––––
Kvinnorna på utställningen.
IX.
I Industrihallen.
JNf är man från den vida, i sommarens
7 V fagra blomsterprakt liggande planen
träder upp för trapporna till terrassen och
in i den ståtliga Industrihallen, så bländas
ögat ovillkorligt för några ögonblick af färg-
spelet från mångfalden af montrer, med dess
tusental af industrialster af skiftande slag.
Men efter en liten stund sansar man sig
och går sakta och uppmärksam framåt
midtelpartiet. Här hafva vi först och främst
våra förnämsta guldsmeders fina och prakt-
fulla arbeten, uppsatta inom smakfulla mon-
trer. Bland de mest i ögat fallande ber
jag att få påpeka G. G. Hallbergsguldsmedsaktie-
bolags och Möllenborgs, hvilken senarejgamla
firma utställer en magnifik bordsuppsats
med hela figurer, framställande Birger Jarl,
Gustaf Vasa och Carl Johan i drifvet silf-
ver. Jag vill också särskildt hänvisa till
Ernst Hultqvists vackra samling af fornmin-
nessmycken från det gamla anrika Vad-
stena.
Bakom guldsmedernas lysande montrer
utbreder sig i en lätt och luftig cirkel de
stora glasbrukens sköra och läckra alster af
genomskinlig kristall och finslipadt glas.
Här hafva vi de välkända produkterna från
Kosta, Glafva och Eda, hvilka bruk uppta-
git en djärf och lyckad täflan med Ungarns
världsberömda glasbruk.
Från glaset är icke många steg till pors-
linet. Rörstrands och Gustafsbergs storartade
montrer falla strax i ögonen, där de äro
uppförda till vänster och höger, alldeles
midt emot hvarandra och liksom utma-
nande hvarandra. Det är svårt att döma
om, hvem af de båda som tager priset. De
läckra bordsserviserna med deras konstnär-
liga utsmyckning, de efter antikens mönster
formade vaserna och de små graciösa figu-
rerna i parian och fajans smeka med sam-
ma rätt det konstälskande ögat. För att
nu nämna något särskildt och unikt, ber
jag få påpeka Gustafsbergs härliga »kunga-
vas,» skulpterad af Chr. Ericsson och med
medaljongerna ritade af artisten Gunnarson-
Wennerberg.
I midtelpartiet, ungefär midt emellan våra
porslinsbruks utställning, hafva vi den stora
Eskilstuna-industriens berömda tillverknin-
gar. Se blott dessa mjuka, smidiga, bred-
bladiga bordsknifvar, dessa blanka och skar-
pa saxar, hvilka ligga så väl i den lilla han-
den, dessa förskärarknifvar, hvilka så läckert
tranchera den späckade orren och jag är
viss om, att den omtänksamma husmoderns
hjärta skall känna sig tillfredsstäldt.
Svänga vi in i fördjupningen under galle-
riet till vänster, så hafva vi här de magni-
fikaste spislar af Bolinder, Kockums, Hus-
qvarna m. fl. tillverkning, samt dessutom ett
rikt urval af gas- och fotogenkök, kaminer
G
eorg levy’5 linneiviagajin.
Drottninggatan 53, Stockholm,
Största urval af Linne-hosättningsartiklar samt Gardiner.
—____ Utstyrslar förfärdigas på Beställning
å egen atelier efter nyaste modeller.
Order å minst 25 kronor levereras fraktfritt närmaste .järnvägs- eller ångbåtsstation.––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
