Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 2 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 207
Up notisboken.
Drottningen afreste i går afton till Norge för
att någon tid vistas å Skinnarböl. H. m:t åt-
följes af hoffröken Tamm och kammarherre Cel-
sing.
Fjärde internationella journalistkon-
gressen, som samlades härstädes midsommar-
dagen, har nu afslutats. Dessa dagar komma
säkerligen för alla deltagarna att fästas i varak-
tigt minne. De hafva så att säga utgjort en in-
ternationell förbrödringsfest pressens män emel-
lan. Allt har ock från såväl det allmännas som
från enskildes sida gjorts för att värdigt emot-
taga de utländska journalisterna. Att dessa ock
varit i hög grad belåtna, ja öfverförtjusta, har
man dagligen och stundligen haft tillfälle höra
Och särskildt har h. m:t konungen, hvilken här
som vanligt med aldrig svikande älskvärdhet gått
i spetsen, varit föremål för främlingarnas beund-
ran och hyllning. Att vår vackra hufvudstad
och dess omgifningar likaledes af alla erkänts
som hart när oförlikneliga, är ock ett faktum.
Säkerligen skall detta främlingsbesök lända hela
vårt land till det största gagn, särskildt i turist-
hänseende.
Festerna hafva nog varit många och lysande,
såsom framgått af dagspressen, men mellan dem
hafva ock allvarliga förhandlingar ägt rnm, vid
hvilka viktiga frågor dryftats. — Nästa interna-
tionella journalistkongress kommer att hållas år
1898 i Lissabon.
De amerikanska damernas jubileums-
gåfva till drottningen kommer att bestå af ett al-
bum med pärmar af dyrbart, fint arbetadt trä. Al-
bumets första blad skall upptaga drottning Sofias
porträtt, omgifvet af amerikanska frihetsgudinnan
och Svea. För öfrigt skall albumet innehålla
damernas lyckönskningsadress samt deras por-
trätt. Den enkla, men om stor hyllning vittnande
presenten skall öfverföras till drottningen af före-
ningens president fru Emmy Evald samt doktor-
rinnan Anna Windrow.
#
En större hundutställning öppnas i dag
härstädes vid K. Skogsinstitutet, anordnad af
Svenska Kennelklubben. Ej mindre än 464 hun-
dar af alla möjliga slag äro anmälda. Utställ-
ningen pågår t. o. m. måndagen den 5 dennes.
■ ––- *–––
Teater och musik.
Kungl. operan gaf i söndags en festföreställ-
ning för den internationella journalistkongressens
medlemmar. En lifligare publik torde operans sa-
long väl näppeligen någonsin förr hafvahyst. Alla
länders tungomål blandade sig om hvarandra,
och de lifliga sydländingarne gåfvo upprepade
gånger sitt bifall tillkänna genom bravorop och
applåder. Särskildt var det fru Linden som Orfevs
och fru Östberg som Aida, hvilka fingo mottaga
den distinguerade publikens hyllning. Och efter
fru Östbergs utförande af den bekanta arian
i tredje akten af »Aida» yttrade en af främlin-
garne tämligen högt: »Detta kan omöjligen
sjungas bättre!»
Tyvärr måste hr Ödmann i nyssnämnda opera
ersättas med hr Bratbost. Föreställningen, som
leddes af hr Henneberg, gick på det hela taget
bra. Konungen bevistade densamma och hälsa-
des af publiken såväl vid sin ankomst som vid
sin bortgång med det mest ihållande jubel.
K. operans direktion förtjänar ett särskildttack
för anordnandet af denna festföreställning, ehuru
spelåret redan var afslutadt.
—–––––––––
I sol.
Skiss af Agathe Lind.
?
ru Vera hade satt på sig ett stort hvitt
förkläde och gick och dammade i sa-
longen. Hon var så ifrig med sitt arbete,
att hon ej märkte sin man, som kom in i
rummet, smög sig fram bakom henne, och
tog henne i sina armar. Hon ropade till
förskräckt, men så föll damtrasan ned på
mattan, och Yera kröp in i sin mans famn
och borrade hnfvudet under hans rock.
»Vera, Vera, hvarför går du och städar?»
frågade han med en skymt af förebråelse
i rösten.
Den unga frun drog fram sitt hufvud.
»Tilda har gått till torget.» Hon stop-
pade ett finger i munnen och såg ned på
golfvet med en lustigt barnslig min.
»Nå, då kan hon väl damma, när hon
kommer hem. Inte får du gå och anstränga
dig med sådant här. Det är du icke van
vid! »
»Anstränga!» Vera skrattade. »Ja — så
heter det under smekmånaden. Ack du
raring!» Hon slog armarne om hans hals
och kysste honom. »Nej,» tilläde hon all-
varsamt, »det är nog sant, att jag ej gjorde
mycket nytta hemma, -— mamma sade pre-
cis som du, ifall jag bar en stol tvärs
öfver golfvet. Men ser du, nu vill jag för-
söka att bli en riktigt duktig husmor!»
Orden åtföljdes af en liten knyck på huf-
vudet.
»Och då började du med att damma?»
»Jaha, min herre, man skall börja från
början med allting här i världen ! Men inte
behöfver du gå än, kom och sätt dig här
i soffan några minuter! Se så där ja! Vet
du, att Agda Mark kommer hit på förmid-
dagen, och därför vill jag ha riktigt fint i
hela våningen. Hon har inte varit uppe
hos oss någon gång än. Jag grälade or-
dentligt på henne, då vi möttes på Sture
gatan igår. Hon hade varit rädd att störa
oss, sade hon, men när hon då fick höra,
att du satt uppe på banken hela förmid-
dagarne, lofvade hon att komma till mig.
Stackars Agda, hon sträfvar så, och blek
och klen såg hon ut.»
»Vi ska bjuda henne ofta till oss och
söka muntra upp henne litet.»
»Ja,» sade Vera gladt, »det ska vi!
— Vet du,» fortfor hon litet blygt, »jag
trodde en tid, att du var förtjust i Agda,
— du talade alltid så mycket med henne,
då ni träffades där hemma.»
»Jaså, — lillan var svartsjuk kanske !
Det var inte heller så utan, att jag var in-
tresserad af henne, innan jag lärde känna
dig riktigt. Det är en sådan begåfvad
kvinna, och hon kan vara utmärkt treflig
när hon vill, men det hvilar ofta något
tungt, tryckande öfver henne. I det fallet
äro du och hon verkliga kontraster, — les
extrimes se touchent. Du har dock inte
varit så mycket tillsammans med henne
på sista tiden som först, när jag lärde
känna dig.»
»Nej, — ty sedan fick jag ju dig istället!»
Han drog henne tätt intill sig, och strök
med handen öfver det mjuka håret. Hon
log och lutade sig emot honom.
»Är ej vår salong vacker nu, när solen
skiner in?» frågade hon. »Sol — det är ändå
något härligt ! Det förefaller mig nu, Gustaf,
som om hela lifvet blott voro en vandring
i solsken, — jag är ju så lycklig, så lyck-
lig! Igår blef jag rädd, — det var nästan
för mycket tyckte jag, — och vet du hvad
jag då gjorde? Jo, jag gick på visit till
din vördade fru mormor, och hon var på
sämre lynne än vanligt, och sade mig rent
ut, att hon alltid hade trott, att du skulle
gifta dig med en praktisk och förståndig kvin-
na, men — man misstager sig på alla här
i världen! Det var just inte glädjande att
höra, och jag grät också när jag kom hem,
— men se’n tröstade jag mig igen. Du
blef ju kär i mig just som jag är!»
»Ja just som du är!»
De sutto tysta några ögonblick. Så reste
han sig hastigt.
»Hvad klockan är mycket! Nu måste jag
gå. Adjö, käraste!»
Vera följde sin man ut i tamburen, och
efter den sista omfamningen och ’ den allra
sista kyssen, tog han ännu ett par extra,
innan han ändtligen begaf sig i väg. —
Ett par timmar därefter kom fröken Mark
och hälsades med jubel af Vera, som genast
förde henne omkring i hela våningen ; allt
skulle hon se.
»Salen är nog litet mörk,» sade Vera,
»men så ha vi ju i stället en så härlig utsikt
från salongen och Gustafs rum. Är icke
köket stort? Här har jag mitt linneskåp.
Detta är mitt bästa duktyg, mamma har
tagit det direkt från England. Hvilka mono-
gram tycker du är vackrast ? Ser du, i den
här skänken står allt glas. Sjutton kristall-
skålar och 10 vinkaraffer fick jag till lys-
ningspresent, så nog kunna vi ha ett ståt-
ligt middagsbord, alltid! Men kom nu in
i salen igen. Är det inte ett vackert
ekskåp? Pappa köpte det för femtio kro-
nor förra sommaren i en bondstuga, och
där användes det som hönsbur. Se’n kos-
tade det visst åtskilligt i restauration, tror
jag. Men nu skall du få se det allra bästa.
Ett, tu, tre!» Hon slog upp bägge dörrarna.
»Är det intet vackert?»
Agdas blickar foro öfver allt det blänkan-
de silfret som stod uppställdt på de med
röd sammet klädda hyllorna.
»Jo, jo! men det gör nästan ondt i ögo-
nen,» sade hon sakta och vände sig bort.
»Ah, så du pratar!» utbrast Vera. »Jag
kan stå och titta på det i flere timmar.
Men nu ska’ vi gå in i salongen och slå
oss ner riktigt bekvämt. Så ska vi dricka
chokolad, jag har skickat efter tårtor från
Berg, utaf de sorterna, som du tycker bäst
om. xxh, hvad det är roligt att ha dig
som min gäst, vår gäst, Gustafs och min!
Du är så tyst i dag, vännen min, hur är
det fatt?»
»Jag brukar väl aldrig vara mycket prat-
sam.»
»Nej, det är nog sant, men jag tycker
du är tystare än vanligt. Vet du hvad jag
ofta i tankarne har liknat oss båda vid?»
»Nej.»
»Jo, det fullä och det tomma axet. Du
är ju alltid så djuptänkt, liksom böjd af
allvar och förstånd, men jag står bara rätt
upp och ned, och har inte ett enda »tanke-
korn» i mig. Se där kommer Tilda med
chokoladen, tack så mycket! Nu skall vi
ha kalas, Agda ! »
Men tårtorna tycktes icke smaka fröken
Mark riktigt bra, och Vera kunde icke
förmå henne att äta mer än två.
»Spelar Gustaf ofta?» frågade hon plöts-
ligt.
»Ja, nästan hvarje kväll, och då brukar
jag sitta i den där stora stolen. Äh, om
du visste hvad vi ha trefligt tillsammans ! »
Agda reste sig upp, gick fram till pianot
och strök sakta med handen öfver tangen-
terna. Så kastade hon sig ned på bänken
och brast i gråt. Vera sprang fram till
henne.
»Men Agda, Agda, hvad är det?»
ȁh ingenting, jag skrattar nu, ser du
väl!» Men skrattet lät som en snyftning.
»Jag borde ha förstått,» mumlade hon, »att
jag inte var stark nog ännu.» Hon steg
hastigt upp. »Nu måste jag gå, adjö
Vera!»
ö
£
-4-3
S3
c«
:0 F-*
pj
02
O TJI
rd ■■—1
f-i
■M
P«
02
h f-t
:0 :c3
pi*
O
O
Fh
O <u
02
Ö
’fl
t*0
S3
oc3 ■—i
o
h
(Q
.:o
5 oo
t: «‘H
E
w -
ses -
3= g £T
® 03
IQ
H
<
O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
