Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 2 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
a
n
d
p
u
lv
e
r
,
två
slag,
T
a
n
d
p
a
sta
,
T
a
n
d
tin
k
tu
r
208 i DU N 1897
H
„ §
^ a
P g
HJ p
H Sf
s 3
P Ä
ct- pt
Hi y
O: ”
n
p.i •
IV V.
H W
p o
8 §
4g
«■i
»
BB
P*
»Du är så blek Agda, du är bestämdt
sjuk !»
»Nej, det är bara våren som har gjort
mig litet nervös. Adjö, nu!»
»Nej,» sade Yera allvarligt, »du får icke
gå, förrän jag har fått tala vid dig. Hvar-
för är du så kall och främmande mot mig?»
Tror du ej, att jag håller lika mycket af
dig nu, som innan jag var gift? Kom nu!»
Hon drog ned Agda i soffan och satte sig
bredvid henne. »Tala om för mig, hvarför
du är så ledsen! Kanske jag kunde hjälpa
dig, om du bara ville ha förtroende för
mig ! »
»Förtroende — för dig!» sade Agda häf-
tigt, och stötte undan Veras smekande hand.
Den unga frun såg förvånad ut, och sade
bedröfvad:
»Men Agda, är du icke min bästa vän
nu som förr? Du är så förändrad!»
»Jaså, du märker det först i dag! Så-
dan som jag nu är har jag varit i måna-
der, men det har du icke kunnat se, där
du har sväfvat ofvan molnen!»
»Att du som är min vän kan tala så
hånande om min lycka. Det kan nog
hända att — •— »
»Vera!» afbröt Agda hårdt, »när du icke
vill förstå eller kan se, så måste jag säga
dig sanningen! Jag är icke din vän längre,
— åh —- om du visste hvad jag har
hatat dig!»
»Men Agda!» Vera reste sig upp och
stirrade förskräckt på henne.
»Ja, se på mig, men nu måste jag tala,
annars kväfs jag? Åh Vera, jag har ju
hållit af dig ända sedan skoltiden, du var det
bästa jag visste, och många gånger under
de senare åren har jag tänkt, att du var
som en ljusstråle i mitt mörka lif. I mitt
hem har alltid varit sjukligt och funnits
bekymmer af många slag, men hos dig var
ständigt ljust och gladt. Om du visste hur
intensivt jag njöt hos er ibland, hur jag glöm-
de allt där hemma och bara njöt! Jag af-
undades dig aldrig då, -— nej, du var som
en sagoprinsessa, du ägde allt och skulle
äga allt. Och du var så god – så älsk-
lig —• •—• •—■.» Hon tystnade, men fortsatte
strax därefter med dämpad stämma: »Så
mötte jag någon i ditt hem, -— någon som
kom mig att glömma allt som omgaf mig,
det dystra, det sorgliga, och jag visste
blott ett, -—■ att jag älskade ! Och han
kände sig dragen till mig, — det var icke
möjligt annat, han kunde icke hyckla! Och
jag började tro, att det skulle finnas lycka
äfven för mig, — jag hade törstat efter
den i så många år ■— och nu kom den,
större, härligare än jag någonsin drömt !
— Så märkte jag, — åh, hvad jag led, —
hur han mer och mer drogs till dig, och
du, som hade så många att välja på, du
tog just honom. —■ Men, du ägde allt —
och du skulle äga allt — —»
Rösten kväfdes af gråt.
Vera hade sjunkit ned i en länstol och
höll krampaktigt i armstöden.
»Agda», hviskade hon, »arma Agda! Och
jag har inte anat någonting!»
»Det var heller aldrig min mening, att
du skulle få veta något om detta,» sade
den andra hårdt, »jag drog mig från dig
så mycket jag kunde. Ingen har vetat
hvad jag lidit, men här uppe i hans hem,
blefvo känslorna mig för öfvermäktiga. För-
står du nu, att jag icke kan komma till
dig, icke på många långa år! Jag måste
kämpa ut min kamp i ensamhet. Men lof-
va mig,» hon reste sig och gick fram till
Vera, »lofva mig att icke säga ett ord till
Gustaf om detta!»
»Det — kan — jag icke», stammade
Vera.
»Du måste lofva,» sade Agda häftigt,
»du måste annars vet jag icke hvad jag är
i stånd att göra! Hör du!»
»Jag kan icke!» sade Vera och höll hän-
derna liksom afvärjande framför sig, men
Agda fattade hårdt om hennes handleder
och sade hotande:
»Jag säger dig, du måste!»
Vera såg sig ängsligt ’omkring, liksom
hon sökte efter hjälp. Slutligen sade hon
sakta med kväfd röst:
»Nåväl •—- jag — lofvar. »
Agda släppte henne genast. »Adjö, Vera! »
sade hon lågt och gick långsamt, med ned-
böjdt hufvud ut ur rummet.
Vera satt som förstenad och stirrade efter
henne. Hon frös, det var så kallt — det
var så grått —- kunde det någonsin blifva
solsken mera?
––––*––––
Innehållsförteckning.
Våra landshöfdingsfruar. II: Sofie Boström, f. Tersrne-
den, Mathilde De la Gardie, f. von Kræmer, Fredriqne
Lothigius, f. Santesson (alla mecl porträtt); texten af T. K.,
Math. Lönnberg och Anna Kockum. — Till drömmarnas ö;
poem af Ernst Högman. — Viljekraft; af Inge. — I Stock-
holm; små ntställningsfunderingar och litet annat smått
och godt. För Idun af- Lovisa Petterkvist. Bref VI. — Hvad
jag minnes om kung Oscar. — Kvinnorna på utställnin-
gen IX; af Adolf Hellander. — Från Iduns läsekrets. —
Ur notisboken. — Teater och musik. — I sol; skiss af
Agathe Lind. — Tidsfördrif.
mts*»
P fS
® pp
2 P.J3
. • o
O -g
SS sȤ
CD
■ö e*
ta 3«
O CO O
3Ü®
g W
ß°Sv
° Sv?
oaß
u < p
* gö?
||8S
® I®5
»B
b
So
tr
t?
o
SïQitoOTrr,
& Q,
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
När sommaren ändtligen stundar
Med värme och ljus och behag,
Dä mången mig första beundrar
Och är för min skönhet så svag.
Min vagga ej stått uti norden,
Ty sydliga länder jag sett.
Min amma är svartaste jorden,
Dock ej af en slump det har skett.
När ödmjukt man kungen tilltalar,
Mitt andra på tungan man bär,
Det hörs ock i småfurstars salar,
Ty »chic» och »god ton» det ju är.
I skötet af fria naturen
Mitt tredje »naturligt» har plats,
Det också ibland bildar muren,
På hvilken man rest ett palats.
Mitt hela ju är ■— låt mig tänka,
Terräng där man »ödar» bort krut,
Där sporrar och sablar ses blänka —
Och nu — min charad har ett slut.
Moster Lisa.
Förvandlingsgåta.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net å en svensk stad, slutbokstäf-
veriia å en norsk dito.
lika-klaba = en stormning,
rexan-dela = ett mansnamn,
iro-stir = en tragedienne,
stune-nulk .= en »snabbgångare»,
ryk-set-vins = något »doftande»,
lava-ek-ril = militäriskt,
soda-ru-nåm = ett kvinnonamn,
nor-boe = en opera,
rävi-jant-at = en finsk ort,
gali nack = svensk järnvägssta-
tion.
Bokstafsuppgift.
a a a a a a c
c d e
f h i
i k i 1 m m n
n 0 p
r s s
s t t t å å å
I ofvanstående figur skola bok-
stäfverna ordnas så, att de horison-
tala raderna bilda hvar sitt ord, som
betecknar: 1) Halfö, 2) Köksredskap,
3) Landskap. De lodräta raderna
bilda också hvar sitt ord, som be-
tecknar: 1) Mansnamn, 2) Budbä-
rare, 3) Längdbegrepp.
Äro orden rätt lösta, bilda bok-
stäfverna i de fyra yttre hörnrutor-
na samt de fyra mellersta ytterru-
torna tillsammantagna, rätt ordnade,
namnet på en svensk stad.
Moster Lisa.
Sifferlogogryf.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 =
fortskaffningsmedel,
I, 9, 4 = bibliskt namn,
8, 2, 4, 6 = musikinstrument,
3, 2, 7 = adjektiv,
5, 2, 7, 4, 6 = verb,
10, 9, 7, 8 = siffra,
II, 2, 1, 4 = färg,
1, 2, 4 = skarpt ämne,
5, 6, 7 = nöje,
Geografisk kedjegåta.
1
2 3
II
2 3
III IV
2 3
i X X X X 1 X X 1 X X
lx X X X x|
X X 4 X X 4 X X 4 X X 4
6 5 6 5 6 5 6 5
I den ordning, som siffrorna vid hvarje särskild länk angifva, utby-
tas korsen mot bokstäfver, så att fjärde bokstafven i föregående länks
ord äfven utgör begynnelsebokstaf till ordet i den nästföljande; Länk I)
Näs, Länk H) Berg i Asien, Länk III) Stad i Frankrike, Länk IV) Socken
i Västmanland.
Ar den rätta lösningen funnen, så gifva de fem bokstäfverna i sam-
manbindningslänkarne namnet på en stad. S. L.
Gymnastik- och Velocipedkostymer
ti ti Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. *
VARUMARKE
?tocKH0V>
4, 6, 7, 1 = träd,
8, 9 = djur,
2, 1, 8, 6 = fruntimmersnamn,
3, 1, 2, 11, 6 = insekt.
—nn.
Gåta.
Mitt första finns i Karin, men ej i
Ida.
Mitt andra väl i vapen, men ej i
strida.
Mitt tredje ej i liten, men finns i
stor.
Mitt fjärde fins i syster, men ej i
bror.
Mitt femte ej i blomma, men väl i
blad.
Mitt sjätte ej i ledsen, men fins i
glad.
Mitt hela är en vacker blomma.
’Folifåsa».
Vokalförändrings-
gåta.
Med a — ett namn i vida
kretsar kändt.
Med e — hvad nog de flesta någon
gång har brändt.
Med i — livad kanske under dig
dun kändt.
Fix.
Lösningar.
Logogryfen: Musikafton: mast, sik, kusin,
skuta, kista, snok, nit, mina, not, ko, fusk,
sko, famn, anis, tik, stam, sto, Amos, is,
kost, kofta, mat, tina, smak, kanot, fink,
staf, mos, skaft, ask, ton, sot, mist, Kina,
smink, munk, kam, skam, mask, mus, tofs,
son, so, Kain, mun, n.
Stafvelsegåtan: Gud mitt hopp: 1) granit,
2) Ludvig, 3) Gudrun, 4) Bremen, 5) flitig,
6) pulpet, 7) vedett, 8) dufhök, 9) Kuopio,
10) Oporto, 11) peppar.
Länkgåtan: Koleran: ko-kol-le-lera-Ran.
&
Extra beställningar & reparationer, it Vidstickningar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
