Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 16 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 IDUN 1897
5 ti
N a
p g
*ö g*
*d
P
K
P
rf- SL
Hl £3
O: “
lo
S: o
19
î *
p s
m “
. B
i®
if
lä
æ
CD
<«
gDo
pp,
&
0Ç
Ja, om Hilma ville sy den dâ pä det sättet.
— Ja, det skall jag göra, och fröken kan lita
på, att jag skall göra allt livad jag möjligen kan
för att fröken skall få den i nästa vecka.
—Så rysligt snällt! Men det känns riktigt på-
kostande, om Hilma nu skall behöfva öfveran-
stränga sig för min skull!
Hilma nickade tacksamt.
— Det är så roligt att arbeta åt fröken, ty
fröken har alltid varit så snäll emot mig.
Tänk, att det är nu åtta år, sedan jag sydde
den första klädningen åt fröken, det var då
fröken gick och läste.
— Ja, det minns jag nog! Men på den tiden
var Hilma glad som en lärka, ja, ännu för tre
à fyra år sedan kommer jag ihåg, hur Hilma
gnolade och sjöng jämt. Men så kom med ens
någonting emellan. Det var bestämdt någon, som
Hilma tyckte om, säg, var det inte så?
Hilma suckade djupt och Sigrid fortsatte:
— Men så öfvergaf han Hilma, eller hur?
— Ja, fröken det var någon, som jag höll af,
af hela min själ, men, ser fröken, jag var för
tarflig för honom, och det borde jag ha förstått
förut.
— Då tycker jag också, att Hilma icke skulle
bevärdiga honom med en enda tanke vidare.
Var stolt, Hilma, och glöm honom.
— Det finnes förhållanden som göra att man
icke kan glömma.
— Men tiden be’lar ju alla sår, och det är ju
mer än två år sedan dess. Det kan jag förstå
däraf, att Hilma började se klen ut just vid den
tiden och sedan hörde jag talas om, hur för-
skräckligt sjuk Hilma blef på våren. Hilma har
aldrig riktigt hämtat sig sedan dess..
— Nej, aldrig, — svarad« Hilma — och jag
blir heller aldrig densamma som förr.
•— Åh, hvad det är sorgligt ändå, att kärleken
skall bringa lifslång olycka öfver så många och
andra åter, få njuta en sådan sällhet i lifvet.
Fast, hvem vet, hvad jag kan ha kvar att ge-
nomgå!
•— Åh, fröken må väl åtminstone icke ha några
sådana sorger att vänta. Den, som gifvit sitt
hjärta åt fröken, byter nog icke sinn så lätt.
— Hvem kan veta!
xinnu många förtroliga ord byttes mellan frö-
ken Moss och hennes lilla sömmerska, sedan
vände Sigrid hemåt. Men den andras sorgsna
meddelanden hade väckt en känsla af svårmod
i hennes själ, som hon hade svårt att öfver-
vinna.
Hon gick i sorgsna tankar, undrande öfver lif-
vets gåtor.
Hemkommen glömde hon dock åter allt annat
för sin egen stora lycka. Isidor var före henne där
hemma hos modern, och då han slöt henne i sin
famn, då jublade det på nytt inom henne.
Det vav sol, det var vår i unga människo-
hjärtan.
Sigrid och Isidor växlade ringar, omgifna en-
dast af några få anhöriga och nära vänner. Det
skedde en middagsstund i all stillhet, och sedan
drack man de nyförlofvades skål vid den enkla
fest, som fru Moss höll för sin dotter.
Ungefär tio personer voro närvarande, Isidors
gamla faster och några kusiner samt Sigrids
gudmor, fru Holfer, dennes man och sonen, Mag-
nus, samt Sigrids intimaste väninna, lilla Klara
Malm.
Alla tömde sina glas i botten, då skålen före-
slogs för Sigrid och Isidor. Eget ändå, att Mag-
nus i den stunden endast hade ögon för lilla
Klara, och att hon rodnade och såg mera förvir-
rad ut än Sigrid själf. Yid middagsbordet väx-
lade sedan de båda månget ord om »en lycklig
framtid», och då den festliga måltiden var slutad
kunde man lika väl ha trott, att just de båda
voro festens föremål, ett sådant återsken fann
man i deras drag af de andras lycka.
Fru Moss lilla våning bestod af tre små rum,
det yttersta som var både förmak och matsal,
därinnanför sängkammaren samt allra innerst
Sigrids egen lilla helgedom. Därinne slogo de sig
ned, de fyra unga, efter middagens slut medan
de gamla stannade kvar i förmaket.
Då de språkat en stund hit och dit, vände
sig Magnus helt hastigt till Klara och yttrade
halfhögt:
— Tror ni icke, att nyförlofvade helst vilja
vara för sig själfva?
— Jo, det har ni nog rätt i ! Kanske vi borde
gå tillbaka till förmaket.
— Ja, kom så gå vi då!
De reste sig båda, nickade skämsamt åt de två
i soffan och så begåfvo de sig helt långsamt på
väg ditut,
Dock, längre än till nästa rum kommo de al-
drig. Der måtte de ha funnit något som fängs-
lade deras intresse och ännu en halftimme där-
efter hade de icke öfverskridit den andra
tröskeln.
Men inne i det innersta rummet satt Sigrid
i sin egen lilla soffa, fast omsluten af sin tro-
trolofvades arm.
— Tror du icke, att Magnus och Klara hålla
af hvarandra? — frågade Sigrid och blickade
småleende efter de båda, som nyss försvunnit.
— Jo, det ser nästan så ut, — svarade Isidor.
— Ack ja, hvad jag är glad ! De passa så
innerligt väl för hvarandra. Klara är en sådan
utmärkt bra och duglig flicka och Magnus
är också så riktigt präktig.
— Underligt att du icke fäst dig vid honom!
— Ja, det har jag själf undrat öfver mången
gång, men det är väl därför, att han nästan
är som en bror för mig.
— Du har ju känt honom sedan barndomen?
— Ja då, hans mor har ju stått fadder åt mig,
och jämt, jämt ha vi varit tillsammans.
— Då känner du honom på dina fem fingrar?
— Jo, det kan du lita på! Hvarje framsteg
han gjort och hvarje odygd han hittat på, allt
känner jag lika väl. Tänk, Isidor, om jag kände
dig lika grundligt! (Forts.)
––––*––––
Innehållsförteckning.
Anna Kramer (med porträtt); af S. L. — Kristina Nil-
son; poem af En svensk kvinna: — Drottning Margareta
— ett femhundraårsminne; af S. E. P. — Gif dem ett
hem! Af En StockJiolmsfru. — Telefonprat; af Matte. —
I Stockholm; små ntställningsfunderingar och litet an-
nat smått och godt. För Idun af Lovisa Petterkvist.
Bref VIII. — »Ur skuggornas yärld»; några blad för Idun
af Vilhelm Bäckman; IV: Frenologen. — Ur notisboken.
— Teater och musik. — Pliktens yäg; noyell för Idun
af Ali (forts ) — Tidsfördrif.
m
m
&
&>
PT
oats*p>
2 PP
2 3*8?
p.
CD ►* e*
8 S3
O “O
3 gS
o I
ö §4
cqB
KL <S $0
KL 05
M *±93?
O o o
9 *
2 » 5°
ta £*
F
o
ti &
96
SB
5#« ^
omr.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Se så, go’ vänner, här kommer jag
För att mig visa ett litet tag.
Det »starka» könet helt morskt för-
klarar,
Att ej det »svaga» uppå mig sparar,
Att jag hos detta lär trifvas bäst,
Och att på »repen» jag frodas mest.
Ja må -väl vara! Men jag er säger,
Att ock hos herrar jag fristad äger.
Och min förmåga är helt galant,
Af flugan gör jag en — elefant.
Jag nio fötter dig synes hafva,
Med dessa kan jag „kring jorden
trafva,
Ty du må veta, att jag också
»Sjumilastöflar» kan sätta på.
Nåväl så låtom oss börja färden
Uti en farkost, som förr i världen
Inrymde allt, hvilket hade lif.
Hvad vållar ofta båd’ split och kif?
Två pseudonymer —författarinnor—
Sex namn, blott passande för oss
kvinnor.
En stad i Estland. Så öar två.
En präktig bågskytt du ock kan få.
Hvad finnes fyra uppå en timma?
Hvad stiger uppåt och synes glimma?
Hvad blott om lörda’n i Kalmar
finns,
Så står i visan, om rätt jag minns.
Hur kändes lunden i sommarn heta?
Så namn på sångare får du veta.
Hvad bäret är, förr’n detmognat har.
Hvad var väl den, som ej flitig var?
Af trädslag finner du sorter fyra.
Hur gick väl fatet, det fina, dyra,
när det helt hastigt i golfvet föll?
Hvad värd för gästerna ståtligt höll.
Så fyra mansnamn försök att hitta.
Ett räkneord. Hur bör Kalle sitta?
Väl 50 ord kunde finnas än.
Dock slut, jag kommer nog snart
igen!
»Hanken*.
Konsonantförändringsgåta.
Med g.
Fast nog det galet tycks kanhända
För en och annan prosasjäl,
Jag kan i hjärtat vårfröjd tända
Båd’ hos poet och hvardagsträl.
Med h.
Mitt rykte är ej godt, dess värre —
På sin natur man kan ej rå —
Ej att, när man vill spela herre,
En skräckregim man inför då.
Med k.
Ett ställe, där man laborerar
Med hälsa, lif och annat smått,
Ifall att den, som där regerar,
Som blott elev ur skolan gått.
Med l. ’
Uti vårt »labbis» får man se det,
Bland reagenser utan tal.
För mången står det främst i ledet—
Ifall ej magen är för skral.
Med r.
Att dansa efter annans pipa
Är mångens lott. Jag gör det lätt
Hvarför? Det kan man väl
begripa,
Det är blott så, en gång,
mitt sätt.
S. L.
Schackgåta.
Efter hästens gång schackbrädet.
urna går mildt lidan kring kran liljor tin
tas det gra du de din dig god
vid som trös om sa milda ning som
som i väg famn mig nej het dansa
den hvars ster den slöja smär ditt tår
blom i din pets jes säga ljusa na
möte strör lar du åter utaf tans namn
dröja som hop du strå döl håll din
Fix.
Fyrkantgäta.
14 6 5
Gymnastik- och Velocipedkostymer
& « Strumpor, Tröjor, Kalsonger etc. * *
MARKE
rmmmnm
yOCKHOV>)
Orden beteckna; 1, 4, 6, 5 = pryd-
nad, 1, 9, 8, 2 = gastronomiskt, 2, 3,
2, 7 = Hvad barn behöfva, 5, 2, 4, 7
= astronomiskt observationsföremål.
Äro orden rätt lösta bil-
da de tolf bokstäfverna,
rätt ordnade, en yrkestitel.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Midnattssol; stol, lat, stolt,
nio, tio, att, ost, tand, tom, matt, mat,
matos, Simson, stola, lida, moln, snida,
smida, lots, somna.
Ifyllningsgåtan : Industriutställning ; 1)
Ingeniörer, 2) entreekort, 3) hederspris, 4)
Artur Thiel, 5) Prins Eugen, 6) tjensteman,
7) Djurgården, 8) Liljeqvist, 9j arkitektur,
10) festkantat, 11) bestyrelse, 12) sagogrotta,
13) hedervärda, 14) utställare, 15) främ-
lingar, 16) Stenhammar, 17) prisdomare,
18) C. Nordqvist, 19) Gustaf Tamm.
Dubbelpalindromen: Per-son, rep-nos.
6 namn: Betty, Ylfva, Berta, Agata, Tyra,
Rolf.
Ordgåtan: Stare; 1) sats, 2) tratt, 3) alla,
4) rar, 5) Ebbe.
&
Extra beställningar & reparationer. * Yldsticfenlngar.
Från fabriken Bryggaregatan 3, 1 tr. upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
