Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 16 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 I Dö IM. 223
bli den uppburna författarinnan till ett
stort antal romaner: Marie Sofie Schwartz.
Efter att kanske en timme bafva sam-
talat i hvarjehanda ämnen kom professorn
in på sin specialitet som frenolog eller
forskare i läran om själen och dess för-
mögenheter på grund af hjärnans byggnad.
Jag blef godhetsfullt inbjuden att följa det
värda paret till deras vid början af Göt-
gatan å söder belägna hem,-där jag kunde
få se professorns stora samling af människo-
kranier samt gipsafgjutningar af sådana.
Jag tackade förbindligast. Det var min-
sann icke ett anbud att förkasta. Professorns
namn som frenolog var mig icke obekant.
Det hade stått för mig som ett önskemål
att komma i beröring med denne man och
få se hans ryktbara samling, men jag hade
återhållits af en viss obenägenhet för att
själf blifva genomskådad af denne vårt
innandömes ransakare.
Vi lämnade alltså Mosebacke och befunno
oss snart nog i en sal 1 tr. upp i pro-
fessorns våning. Eundt om väggarna i
denna sal löpte hyllor från golf till tak, och
liksom böckerna i ett bibliotek stodo här
skalle vid skalle af personer, hvilkas kranier
professorn skaffat sig eller af hvilkas huf-
vuden han tagit gipsafgjutningar. Alla
skallar voro försedda med påskrift om hvem
de föreställde.
Professorn inledde sin förevisning med
en kort öfversikt af Galls system. En
synnerligt] stark utveckling af vissa själs-
egenskaper motsvarades af en synnerligt
stark utveckling af vissa ytpartier hos stora
hjärnan; dessa ytpartier borde å kraniet
bilda upphöjningar, hvilka skematiskt in-
deïade efter psykologiska iakttagelser kunde
leda till bedömande af en persons karak-
tär och intelligens. Hjärnskålen är enligt
Gall uppdelad i 27 observationsfält, hvilkas
större eller mindre upphöjningar bestämma
den förhärskande själsdriften.
För att åskådliggöra systemet genom
kända motsatsers sammanställning hade pro-
fessorn placerat bredvid hvarandra gipsaf-
gjutningar af Napoleon den stores och Fred-
rik den stores hufvuden. Enligt frenologien
utmärkte • sig den förre i trots af allt det
blod hans härsklystnad aftappat mänsklig-
heten genom mera humanitet än den se-
nare med sina fredligt borgerliga attributer:
käpp och snusdosa. Karl den tolftes gips-
hufvud stod bredvid ett, hvars hjärnskål
utmärkte feghet. Mordlust var sammanställd
med godmodighet, lättsinne med varsamhet,
kvickhet med idiotism, tjufnadsmani med
ärlighet, girighet med slösaktighet, religöst
svärmeri med ateism o. s. v. hylla efter
hylla hela raden utåt. För hvarje sådan
skalle hade professorn ett namn och en
anekdot att meddela.
Ett gipsaftryck af assessor Crusenstolpe
visade endast bakhufvudet.
»Hvarför är detta aftryck så ofullständigt?»
frågade jag.
»Jo», svarade professorn ironiskt leende,
»saken är den, att gipsafstrycket togs kort
innan C. för majestätsbrott genom sitt
politiska skriftställen dömts till fästnings-
straff å Vaxholm. C. fruktade att han ge-
nom att tillåta mig taga gipsaftryck utaf
ansiktet kunde på sina fienders tillskyndan
kväfvas, och därför tillät han endast, att
jag fick anbringa gips å bakhufvudet. När
jag berättade detta för Karl Johan, utbrast
denne skämtsamt med sin sydländska liflig-
het: »Var C. en sådan kruka, borde han fått
ett helt annat straff än fästning.» —-
Om en ung man berättade professorn att
han tagit gipsaftryck af dennes hufvud fyra
gånger efter femåriga mellantider. Första
aftrycket gaf tillkänna intelligens. Därefter
inställde sig sjukdom, hvarunder den unge
mannen icke kunde ägna sig åt något själs-
arbete. Intelligensens organ visade sig vid
nästa gipsaftryck mycket i tillbakagående.
Då tredje gipsaftrycket togs, hade han åter-
vunnit hälsa och därmed hade också intelli-
gensens organ höjt sig. Annu en gång för-
slappades han af sjuklighet, och vid sista
gipsafgjutningen skilde sig hans hufvudform
föga från idiotens. Dessa fyra gipsafgjut-
ningar utpekades för mig och gåfvo be-
kräftelse åt hvad frenologen iakttagit.
En annan ung man framställde pro-
fessorn som typ för lättsinne och lättja.
»Den unge mannen», berättade han, »stu-
derade under mig vid teknologiska institutet,
och emedan han på grund af sin oförmåga
att handhafva penningar ofta råkade i ekono-
miskt betryck, vände han sig till mig med
begäran om hjälp. Jag hade fattat tycke
för den unge mannen och hjälpte honom,
icke så sällan, men hans besök med an-
hållan om lån blefvo allt tätare liksom hans
oförmåga att betala igen blef alltför tydlig.
Slutligen sade jag en dag till honom, att
nu kunde jag icke lämna honom mer än
30 riksdaler, men hushålla väl med dem,
bad jag, så kunna de möjligen räcka, tills
ljusare utsikter yppa sig. Den unge man-
nen tog penningarne, lofvade hålla noga på
styfvern, undvika alla onödiga utgifter, och
med dessa goda föresatser aflägsnade han
sig. Men huru höll han ord? Jo, redan
följande dag bjöd han sin värdinna och
hennes dotter på en utfärd i hyrvagn,
hvilken åktur jämte förfriskningar i diverse
utvärdshus medtog hvarenda skilling af de
trettio riksdalerna. Han slutade med att
som en tiggare vandra mellan Ystad och
Haparanda samt gick sålunda genom sitt
lättsinne förlorad både för sig själf och sam-
hället. »Så här såg han ut. »
Professorn blef allvarsam och tystnade —
Schwartz dog i Stockholm den 25 mars
1858.
—––––––-*–––––––––––
Ur notisboken.
Konungen reser i dagöfverÖstersund tillTrond-
hjem, där han kommer att vistas några dagar.
Efter återkomsten begifver sig h. m:t som van-
ligt till västkusten, till sitt kära Marstrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
