Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. 23 juli 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P
S»
»
»
a
P9S
pr
©
*
©
*d
H
P
*d
P
H
P -
cfr &
Mr
o:
s:g
fh *
H
»
IS H
; S
i ®
ïg
Pi M
- §
©
CD
c
gOo
QO
§r
ÇK5
°°s
I
O-ï
</> !
CD i
“Ö !
S’;
O !
ß*
o
b
JT CT
*9 ©
2 «
g.*
13 »
•9 ©
232
— Är du då säker på, att det varit någoif
före dig?
— Du har ju ieke gått oberörd genom 1ifvet,
sade du nyss.
— .h nej, jag har väl svärmat litet ibland.
— Men en gång var det dock mer än svär-
meri, eller hur?
— Ja, en gång var det mer, — svarade han,
nästan mot sin vilja, som det tycktes, och han
for med handen öfver pannan liksom för att för-
jaga ett plågsamt minne.
— Och det tog slut?
— Ja, det tog slut.
Isidor blickade dystert ut genom fönstret och
Sigrid gömde sitt ansikte vid hans skuldra.
•— Var det ditt fel? — frågade hon sakta.
Han skrattade bittert.
-— Fel! —• upprepade han i hård ton. — Det
var ingens fel, det var bara omöjligt, alldeles
omöjligt från början.
— Var hon kanske öfver dig i samhällsställ-
ning?
Vid denna nya fråga vände sig Isidor plötsligt
mot sin fästmö och hans ögon blixtrade.
— Sigrid, — utbrast han häftigt — hur långt
ämnar du sträcka ditt förhör?
Sigrid såg helt förfärad ut och hon drog sig
ofrivilligt ett stycke ifrån honom.
— 0 Gud, så du kan missförstå migl — ut-
ropade hon med darrande stämma, och hon dol-
de ansiktet i sina händer.
Då försvann Isidors vrede i ett ögonblick.
— Förlåt mig, älskade lilla SigridI bad han
innerligt och drog henne åter intill sig. — Ser
du, min älskling, vi män tycka icke om att tala
om det förflutna, allra minst då vi ha något
att bikta. Är det dig icke nog, att jag älskar
dig öfver allt annat på jorden, och att aldrig
någon före dig varit mig så kär som du.
Så böjde han sig ned emot sin trolofvade och
kysste bort hennes tårar, och hon förlät honom,
såsom en älskande kvinna alltid gör.
Men det halfva förtroendet hade likt en törn-
tagg inträngt i Sigrids själ, och sent skulle hon
glömma den bittra smärta hon så plötsligt er-
farit på sin förlofningsdag.
* -S
*
(DU N
Familjen Holfer rådde om en liten villa ute i
skärgården, ett par mil från Stockholm. Där i
närheten brukade fru Moss hyra en stuga till
sommarnöje för sig och sitt lilla hushåll; så äfven
i år. Isidor inackorderade sig hos ett bondfolk
i en annan stuga, och så kom han ditut hvarje
lördagsafton efter slutadt arbete och blef kvar
till måndagsmorgon, då han åter måste fara in
med båten.
Denna sommar blef den lyckligaste i Sigrids
hela lefnad. Tidigt hvarje morgon var hon uppe
och ute i skogen, och hon drillade i kapp med
fåglarne, och hon hade så oändligt mycket nytt
att berätta för sin mor för hvarje gång hon kom
tillbaka.
Sedan satt hon och sydde ifrigt i många tim-
mar på sin utstyrsel, och det ena plagget efter
det andra lades färdigt till de öfriga. För hvarje
gång det blef ett dussin, knöts ett blått taftband
däromkring och bundten lädes omsorgsfullt ned
i Sigrids egen koffert.
Men så blef henne stugan för trång ibland)
och- åter måste hon ut i skog och mark för att
sjunga om sin lycka därute under det höga blå.
Men det var icke alltid sol och leende himmel.
Det var kulna, kalla dagar ibland, då man kun-
de tro, att molnen aldrig mer skulle skingras.
Eegnet smattrade dagen lång på rutorna och
vinden pep och hven i alla knutar och vrår. Då
kände Sigrid en besynnerlig smärta i sitt bröst,
då värkte såret efter den där lilla taggen, som
en gång stungit henne, och hon bäfvade vid
tanken på, att hon icke ägde Isidors förtroende
så helt och fullt som hon en gång drömt att
äga det.
Ändtligen bröt åter en solstråle genom mol-
nen, och då blef det så ljust och gladt i den
lilla kammaren. Alla tvifvel skingrades med
ens och Sigrid hoppades på nytt.
— Det skall bli mitt lifs uppgift, att vinna
honom genom min kärlek.
Så hviskade en röst i hennes inre och åter
tog hon sin tillflykt till den djupa furuskogen.
Och åt den anförtrodde hon på nytt sin glädje
och sin sorg, sitt hopp och sina farhågor.
En del af sommaren var Magnus Holfer ute
på landet hos sina föräldrar.
1897
Han och Sigrid togo då ofta en promenad till-
samman och växlade månget förtroligt ord, all-
deles som förr.
En dag gingo de genom skogen, de båda en-
samma. Det var en sådan där strålande dag då
fåglarne drilla och flugorna surra, barrträden ut-
sända sin mest benisande doft och mossbädden
inbjuder till drömfylld hvila, Då satte de sig-
ned vid hvarandras sida, de två barndomsvän
nerna, och talade förtroligt som syskon om
forntid och framtid.
Sigrid blickade drömmande upp emot himla-
hvalfvet och hon följde med ögonen ett litet
moln, som seglade däruppe. Hon betraktade hur-
det ändrade form och hur det till sist försvann.
Så kom där ett annat litet moln i det förras
ställe och fortfarande blickade Sigrid dituppåt
och Magnus undrade, hvilka tankar, som rörde
sig bakom den rena, hvita pannan.
— Hvad du ser allvarlig ut, — sade han slut-
ligen —• hvad tänker du på Sigrid ?
— Jag ser på de små molnen, som segla där-
uppe och åter försvinna, och jag tycker, män-
niskorna likna dem; de komma också och för-
svinna sedan spårlöst.
— Jag tror du är dyster, lilla Sigrid, det
skulle Isidor veta! Men, kära du, människorna
gå nog ej spårlöst bort liksom molnen : deras
gärningar lefva efter dem.
— Kanhända! Ack, den som ändå visste hvad
hela lifvet tjänar tilli Säg, hvarför lefver man?
— För att älska och vara lycklig!
(Forts.)
––-*––-
Innehållsförteckning.
Emilia Lindqvist; af D. (Med porträtt). — Iduns 500:de
nummer. — En radikalkur; af G. L. — Från prinsessan
Ingeborgs hembygd; intryck från en fotvandring genom
Nordseeland,upptecknadeförIdun afk. ÄoWi.—IStoekbolm;
små utställningsfunderingar och litet annat smått och
godt. För Idun af Lovisa Petterkvist. Bref IX. — -Baka
vägen». Ett genmäle af Skånskfolkskollärare. — En treflig
sommarhatt för 14 öre: af Frida. — Kvinnorna på ut-
ställningen. X: I konsthallen. Af Adolf Hellander. — Ur
notisboken. — Teater och musik. — Pliktens väg; no-
vell för Idun af Ali (forts ) — Tidsfördrif.
Sia-*’
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Sifferlogogryf.
1, 2 = Bör räknas till livad upp-
höjdt är.
4, 5, 8, 6 = Vid fester en som
ansvar bär.
4, 5, 6, 7, 8 = Ett samtalsämne
för den dumma.
4, 1, 8, 6 = Hvad man bör ge åt
barn och gumma.
3, 8, 1, 2 = Af prydnadsdräkt en
veckad del.
4, 1, 6, 7, 8 = Däraf består en
kjortel hel.
4, 5, 8, 6, 7 = Hvad guldet har,
och diamanten.
3, 5, 8 = Hur Moppe var för gam-
la tanten.
3, 4, 5, 6, 7 = En sång i gammal-
dags manér.
2, 3, 7, 6 = Hvad man vid sop-
pan gärna ser.
6, 1, 8, 7 = Om lössläppt, skräm-
mande för många.
4, 7, 6 = Hvad som behöfs för
att få ånga.
4, 1, 8 = Hvad hvarje år vi få
tillbaka.
2, 5, 6 = Hvad en gång blir till
bröd och kaka.
2, 4, 5, 8, 6 = De bäras utaf man-
ner bara.
8, 1, 6 = Hvarpå man, obedd,
hälst bör spara.
2, 1, 8 = Hvad charlataner bruka
sköta.
2, 1 = Ett kärl där man kan klä-
der blöta.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 = Ett skåde-
spel med luftkonsert, för mången
hemsk, för andra kär. Sibylla.
Ordspråks-aritmogryf.
1 T
2 2 3 4
3 5 6 7
4 8 6 4
5 9 10 11
G 7 12 10
7 10 13 10
8 14 15 6
9 16 6 9
10 10 6 1 m
11 1 10 17
12 18 2 12
13 19 16 2
14 15 12 12
15 I4 2 10 12 *
16 20
17 8 20 16
18 10 1 20 16 2
19| 10 2 4 13 21 11 161
20 5 2 15 5 10
21 8 20 18
22 2I
23 1 3 1
24 2 22 20 23 17
25E 20 16 10 2 7 121
Orden beteckna:
1) konsonant, 2) djur, 3)
födoämne, 4) djur, 5) bib-
liskt mansnamn, 6) kvin-
t i Tröjor, Kalsonger, Skjortor, Heldräkter
etc. etc. i Kamgarn (Jaegers system).
Äfveii Bomull ocli lialfylle. — Sommar- ocli Vinterkvalltfer
VARUMARKE
iïïïïïïïïîülîiïïïïïï
nonamn, 7) stad, 8) kärl, 9) djur,
10) ö, 11) mansnamn, 12) fågel, 13)
mansnamn, 14) järnvägsstation, 15)
prydnad, 16) konsonant, 17) adverb,
18) blomma, 19) brukar ej fås för
inte, 20) fågel, 21) ö, 22) konsonant,
23) växt, 24) musikterm, 25) fett-
ämne.
Äro orden rätt lösta bilda de bok-
stäfver som infalla i de mellersta
rutorna, lästa uppifrån och ned, ett
ordspråk.
Moster Lisa.
Charad.
På en klippa, som mitt första är,
Sitter en gourmand — en gammal
gam —
Som mitt andra uti näbben bär.
Högt han flugit för att slippa dela,
För att vara ensam om mitt hela.
Smaklig måltid!
S. L.
Ordgåtor.
1. Med a ett träd, med å en fisk.
2. Med 1 en fågel, med r en stad.
3. Med f ett verktyg, med m ett
längdmått.
4. Med s en krydda, med p en
maträtt.
5. Med v ett flicknamn, med 1 en
materia. Dodo.
Prokop.
Mitt första det gäller beskrifva
Och teckna i kortaste drag.
Se här hvad vi då vilja gifva,
Jag hoppas det blir till behag.
Jag granskas från ofvan till nedan,
Från vänster till höger också.
Säg, anar du icke det redan?
Minns blott, att du nu kan
mig nå.
Mitt andra är renaste
prosa
Och hör till hvad nödtorftigt är,
Gourmanden just ej plär det rosa.
Dock mången det gärna förtär.
Mitt tredje en del uti sången
Som själen ju lifligt berör.
Den fängslar och tjusar så mången,
Till främmande världar oss för.
Moster Lisa.
Fyrkantgåta.
12 3 4
a a a a
a a e i
i i i m
m 8 8 t
1) Kvinnonamn.
2) Hist, ort i Ryssland.
3) Flod i Belgien.
4) Stad i Belgien.
Isse.
Lösningar.
Logogryfen : Skvallret ; ark, val, Lea, Ave,
Rakel, Eva, Elsa, Stella, Vesta, Kate, Re-
val, Kreta, Als, Tell, kvart, raket, kvast,
sval, stare, kart, lat, ek, ask, tall, al, kras,
tal, Karl, Lars, Klas, Valter, tre, rak.
Fyrkantgåtan: Bagarmästare: bräm, beta,
agas, mars.
Schackgåtan:
Döljes du utaf din ljusa slöja,
du. som blomsterströr den väg du går,
vid hvars möte hoppets strålar dröja
i den återhållna smärtans tår?
Nej, de liljor, som din tinning kransa,
lidandet, som tröstas i din famn,
gracerna, som mlldt omkring dig dansa,
milda Godhet, säga mig ditt namn.
(Ur »Godheten» af P. A. Granberg)
Konsonantfärändringsgåtan: gök, hök,
kök, lök, rök.
Försäljning endast från fabriken,
3 Bryggaregatan 3, 1 trappa upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0236.html
