Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. 23 juli 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HU1 IDUN 231
rika »Sommarnatt » är ett bevis på att det
är välförtjänt. Fredrik Kolsto är en ännu ung
målare, som redan gjort sig ett namn, och af
hans arbeten nu kunna vi främst sätta »En
glad Gut», som är full af lif och glädje.
Halfdan Strom hör också till det unga släktet
och hans genrebilder äro ofta förträffliga. Se
blott här på hans lilla duk »På fars rygg»,
— är den icke duktigt målad? Carl Nielsen
målar hafvet och fjällen och man måste all-
deles säkert gifva sitt stora erkännande åt hans
-.».Från Loen i Nordfjord». Johannes Müller
har här äfven en ypperlig »Månuppgång på
högfjället» och Sigurd Moe en bra målad
»Gråvädersdag».
Edvard Diriks utställer sin stora tafla »Vin-
terdag vid Kristianiafjorden», hvilken visar ett
präktigt perspektiv och en utmärkt målad luft.
Af norska kvinnliga målare finnas icke mån-
ga med. De som äro representerade äro för
det mesta genremålarinnor, af hvilkas verk kunna
nämnas en liten fin bit af Bertha v. Ditten,
kallad »Unga flickor», samt Maria Hauge’s
»På hemvägen» och »Goda vänner«.
Den danska afdelningen är särdeles rikhal-
tig, och efter en liten granskning finner man,
att konsten hos vår södra granne står ovanligt
högt, både i landskapsmåleriet och icke minst
i porträtteringskonsten.
Vi ha icke gått här många steg, förrän vi stanna
hänförda framför H. Brasens tafla »Solnedgång
vid sjön Esrom». Vi fästa oss mindre vid
landskapet. Det är solen som fängslar oss,
en sol, som bländar och gör en färgblind.
Låtom oss villigt erkänna att en sådan sol —
målad —- hafva vi aldrig förr sett. Taflan är
ett mästerstycke.
En »Vårdag i bokskogen», af A. Fritz, är
också magnifik och förtjänar att tagas närma-
re i kikaren. F. S. Kroger är erkänd som
en af Danmarks främsta porträttmålare, och
därom bära äfven de vällyckade bilderna af Hol-
ger Drachmann samt af D:r Schandorph vittne.
Julius Paulsen tyckes emellertid täfla med
Kröyer, hvarom porträtten af bryggaren Carl
Jacobsen och hans hustru tala högt. De tyc-
kas liksom lefvande träda fram arm i arm ur
ramen. Ole Pedersen har också ett par vackra
porträtt af sin far och mor.
Peter Ilstedt är genremålare och visar sig
långt uppdrifven i sin konst. Hans »Tre un-
ga flickor» äro förtjusande och »Vid morgon-
kaffet» är en liten scen från hemmet af god
och verksam effekt. , Augusta Dohlman är
stillebensmålarinna och exponerar förträffliga
»Stockrosor» och »Helleborus». Chr. Blache’s
»Stora skyar öfver hafvet» är en praktfull
tafla med särdeles väl framställda molnpartier,
hvarigenom solen tränger och kommer dem att
skifta i flere färger. Hafvet har lagt sig till
hvila, det liksom väntar att de mörka molnen
snart skola urladda sig i blixt och åska.
Den danska målarkonsten tål att noga stu-
deras och våra egna artister hafva ej så litet
att här lära, icke minst uti att skänka ljus
och värme åt sina dukar, hvilket danskarna
tyckas väl förstå.
I katalogen hafva våra vänner finnarne blif-
vit inrangerade i den internationella afdelnin-
gen, men vi vilja redan nu nämna några ord
om Finlands förnämsta konstnärer och deras
arbeten.
Albert Edelfelt är välkänd för oss genom
flere föregående arbeten, däribland hans förut
exponerade »Kristus och Magdalena». Han
har nu sin stämningsfulla »Sorg» och sin ka-
raktäristiska bild »På kyrkbacken» samt flere
kust» förtjänar äfven det varmaste loford. Li-
kaså Hjalmar Munsterhjelms fyra vackra’ taf-
lor, hvaribland särskildt »Finsk skogstjärn»
slår’an genom sin natursanning. Ellen Thes-
leff är en liten pigg och säker genremålarinna,
hvilken har flere prof på sin pensel, och
Waldemar Toppelius trifves bäst på hafvet och
i finska skärgården då båten lägger till för en
frisk bris. Därtill komma taflor af Wäinä
Blomstedt, af Axel Gallén och Elin Danielson
samt af Per Sparre. Totalintryckct blir att,
om också den finska afdelningen är liten, så
är den särdeles god och blifver mycket upp-
märksammad.
I den rent nordiska tafvelutställningen fin-
nas nog taflor, hvilka saklöst kunnat stanna
hemma på ateliern och vändts mot väggen men,
när de nu en gång, på outransakligt vis, kom-
mit med, så tiga vi om dem och göra som de
öfriga taktfulla konstvännerna, — nämligen gå
dem stilla och likgiltigt förbi. De förmå ej
störa vår glädje här i skönhetens rike.
Vi skola i stället se på de främmande konst-
närerna med de stora europeiska namnen.
Adolf Hellnndp.r.
■––––– *–––––
Up notisboken.
Prins Carl och prinsessan Ingeborgs
bröllop är nu bestämdt att äga rum en dag i
sista veckan af augusti månad, troligen den 2G
eller 28. Prins Carl afreste i slutet af förra vec-
kan till sin trolofvade i Köpenhamn.
*
Kungsord till kvinnorna. Vid den stora
»borgarmiddagen» å staden Trodhjems i dagarne
firade 900-års fest höll konung Oscar ett tal till
damerna, i hvilket han bland annat yttrade : »Hvil-
ken hög och skön plats är icke kvinnan gifven
i mänsklighetens historia och för mänsklighetens
lycka! Hvems öga möter vårt, då vi första gången
skåda ljuset och lifvet? Det är moderns. Mot
hvem lågar ynglingens öga, när han första gången
fattar lifvets sköna värde i kärleken? Mot den
älskade kvinnan! På hvem kunna vi först och
sist lita, hos hvem kunna vi tryggt söka tillit,
tröst och stöd, när allt annat synes svikta? Hos
våra hustrur! Och hvem står väl vid vår sida
som en blid ängel ännu i vår ålderdom? Det är
dottern 1
I kvinnor! Som öm moder, som älskande hu-
stru och kärleksfull dotter, hur skön är ej kvin-
nans uppgift! Den nordiska och ej minst den
norska kvinnan har bättre än många andra lands
kvinnor insett denna stora uppgifts betydelse
och välsignelse.»
*
En ung hjältinna. En rask handling, som
förtjänar omtalas, utfördes här om dagen af en
ung flicka. Under lek med jämnåriga vid Thors-
viks brygga vid Lidingöbro, en omtyckt, men
farlig lekplats under sommaren bland barnen
till sommargäster å Thorsvik och kringliggande
villasamhällen på Lidingö, råkade en liten parf-
vel, son till den kända skådespelaren och sånga-
ren C. Johansson, att falla i vattnet. Hans små
lekkamrater voro ur stånd att hjälpa honom an-
nat än genom skrik och rop på hjälp, och den lilla
hade så när gått till botten, då i sista ögonblic-
ket tillstädeskom en ung 13-årig flicka, dotter
till redaktör Hedvall från Gefle, som under som-
maren med sin familj vistas vid Hasselbacken
på Lidingö. Utan tvekan kastade hon sig i vatt-
net, och efter stora ansträngningar lyckades hon
draga den nödställde upp på det torra, där han
med långvarig behandling efter en stund kvick-
nade till. Den raska flickan blef naturligtvis
hjältinnan för dagen både bland de små för-
skräckta kamraterna till den räddade och bland
äldre åskådare till olyckstillbudet, hvilka ej kom-
mit sig för att handla.
är husmors bästa hjälp-
reda. Prenumerera å när-
maste postanstalt. Helt år 3 kr.
Teater och musik.
Vasateatern bjöd i lördags på en première,
som trots sommarvärmen hade lockat fullt hus.
L. Gandillots lustspel »Den nye underprefekten»
var onekligen muntrande kvickt, men också natur-
ligtvis hållet i den »lätta» parisiska tonen. Fru
Emma Berg uppträdde däri som en förförisk
varietédiva från Alcazar i Paris och slog som
vanligt an genom sitt graciösa pikanteri i spel
och sång. Styckets manliga hufvudroll — en
bondklipsk slyngel till betjänt, som icke utan
framgång uppträder i sin husbondes, »den nye
underprefektens», kläder — utfördes af hr Alb.
Ranft med hans vanliga glada nonchalans, som
här passade godt i stycke. Underprefekten be-
kläddes af hr O. Byström. Ett par utmärkta
karaktärsfigurer gjorde hr Bror Olson af en galant
gammal general och hr V. Lundberg af en min-
dre galant gammal byråchef. Publiken hade ro-
ligt, storskrattade och stormapplåderade.
Däremot kände man sig ganska grundligt svi-
ken på den utpuffade amerikanska »serial ballet»,
som därpå följde. En klumpig blandning af hu n
dra gånger sedd serpentindans med några myc-
ket enkla och blockgnisslande upp- och nedhal-
ningar af dé »luftiga» väsendena, ett Varieté-
nummer rätt och slätt — och ingalunda ett af de
bästa! »Nej, herr Ranft,» sade publiken med
ljudliga hyssjningar, »bättre upp i utställnings-
konkurrensen!» Och vi säga detsamma.
–––- *–––-
Pliktens väg.
Novell för Idun af AU.
(Forts.)
— Det blir allt en hop att taga reda på, innan
du kommer så långt.
— Men du vill ju tala om allting för mig,
eller hur?
— Det beror på hvad du menar med allting,
min älskling.
—• Jag menar, att. du icke skall ha några hem-
ligheter för mig.
— Jaså!
— Nå, svara mig, du talar väl om allting?
— Fråga då litet tydligare, så att jag får veta
hvad det handlar om.
Sigrid tvekade litet grand. Hon hade väntat
af sin fästman, att han skulle gifva henne en
stormande försäkran om att vara som en öppen
bok, och hon kände sig litet besviken. I tveksam
ton började hon åter efter en stund.
— Du har t. ex. aldrig sagt mig — om du
förr — svärmat — för någon annau.
—- Kära barn, nog kan du väl förstå, att icke
en man på trettiosex år kunnat gå alldeles obe-
rörd genom lifvet.
— Nej det förstås, litet svärmeri kanske, men
jag menar något verkligt tycke, säg mig, har du
aldrig älskat någon — före mig?
— Icke så stormande åtminstone, du lilla
frågvisa! Men nu skola vi icke röra vid det
ämnet vidare.
— Nej, icke sedan, men nu i dag, på min
högtidsdag. Ack, jag vill så gärna, att det skall
vara fullt förtroende emellan oss. Låt mig nu
höra ditt hjärtas historia, jag skall aldrig fråga
dig mer sedan.
— Det är ingenting att höra, — svarade Isidor
och det nästan litet snäft.
— Jo, Isidor, jag förstår att du döljer någon-
ting för mig. Tror du kanske att jag skall bli
svartsjuk på dina ungdomsminnen? Ack nej,
tro icke det! Min rättighet öfver dig är ju så
ny och jag är så stolt öfver den, men ser du, jag
vill äga ditt fulla förtroende. Jag vill vara din
bästa vän och dela dma minnen såväl som dina
förhoppningar. Annars vågar jag icke heller kom-
ma till dig med mina små barnsliga meddelan-
den, och jag har ett sådant behof af att icke
ha några hemligheter för mina närmaste.
— Min kära, lilla Sigrid, kom du till mig med
alla dina små sorger och bekymmer och du skall
icke komma förgäfves.
Han tog hennes hufvud mellan sina båda
händer och kysste hennes rena hvita panna.
Och så tilläde han:
— Tro mig, min älskling, jag skall också an-
förtro dig allt hvad en man kan säga åt sin
hustru.
— Tack, du käre! — svarade hon ömt och
hennes hand for smekande öfver hans kind —
tala då om för mig om henne, som du förr var
fästad vid.
porträtt. Berndt Lindholms vackra och kraf-
tigt målade »Strandparti, från Sveriges väst-
Mileumsfilten SVENSKA FLAGGAN, väfves af ull.
Godsatgång 1,80 kg urtvättad ull, arbetslön 5 kronor. Längd 2 meter.
Obs.! För vikt om 18 kg. fraktfritt.
Bredd 1,48 meter.
Anderssons Ullspinneri oeb Skrädderi-Aktiebolag,
Allm. T. 76 53. £[ÖtOI*fJGt 12. Riks 163.
Filial Hornsgatan 1. ,\iim. t so is»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0235.html
