Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 30. 30 juli 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 I D U IM 1897
o
»►
W
M
m
»S’S’
=
g,?!
< a«
r: os ^
sa-a P
a. cd
® 5 3
3 CD 3
. -t CD
=r £=L
P «
s a-
s. ®
w
O
P
CT3
1=- ■
o
Pa
©
<1
©
£
P
C+
O:
o
*
e
t
n
N-
?
B
a
X
35
9
01
Q
aW
<4
g
!Q
»
H
Jrt
(tt
•d
H
(I)
M
w
o
S" B
2L S»
S> B
cm
B ^
w
o
cm »*i
S>= o:
B B
ra
_ »»
M" P1
** 01
e 2=
a 2
B
mar, och det var som om sommaren flytt med
ens för att icke mera återkomma.
Kort tid därefter hade alla åter inflyttat till
staden. Hösten var ruskig och kall och aflöstes
snart af hård vinter med bitande köld och djup snö.
För de fyra unga gick tiden snabbt under för-
beredelser till det förestående dubfeelbrölloppet,
hvilket skulle äga rum i april.
I januari inträffade dock händelser, som om-
kastade de mänskliga beräkningarna.
Isidors faster dog delt plötsligt och oväntadt.
Sigrid måste naturligtvis bära sorgdräkt för den
närmaste tiden. Men detta var hon alldeles icke
förberedd på, och hon ägde icke en svart kläd-
ning. Hon måste då taga sin tillflykt till sin
lilla sömmerska på söder, och en eftermiddag be-
gaf hon sig dit, just i skymningen. Isidor skulle
icke komma hem den aftonen, han hade bestyr
för dödsfallets skull.
Sigrid gick helt ensam och tankfull den gamla
kända vägen uppför de södra backarne, och snart
stod hon än en gång vid dörren till Hilma Ströms
syatelier. Hon ringde på klockan; Hilma kom
själf och öppnade.
— Åh, se fröken Moss ! — utbrast hon och neg
för den besökande. — Den här gången kom
fröken snart tillbaka.
— Ja, snälla Hilma, men nu har jag bara ett
tråkigt ärende.
— Hur så!
— Jo, jag måste ha en sorgklädning, tyvärrI
— Hvem är då död, fröken?
— Bara en släkting till min fästman, men...
Sigrid stannade midt i meningen. Hon hade
just trädt öfver tröskeln till det inre rummet
och där möttes hon af en oväntad syn, som kom
henne att undrande stanna midt på golfvet.
Framme vid bordet och belyst af lampans däm-
pade sken satt ett litet barn, en flicka om tre år
ungefär, ifrigt sysselsatt med en stor docka. Bar-
net blickade hastigt upp emot Sigrid, log ett
blygt leende, sänkte sedan sina ögon och ägnade
sig åter åt linhufvudet i sitt knä. Flickan själf
hade mörka lockar och stora mörka ögon och vid
läpparnes minsta rörelser bildade sig djupa gro-
par i de runda kinderna.
— Ack, ett sådant förtjusande barn1 - hviska-
de Sigrid till Hilma. Ilvem är hon?
— Det är min lilla lekkamrat, då jag har nå-
gon ledig stund, — svarade Hilma och hennes
blickar riktades med innerlig kärlek mot den
lilla. ■— Hon bor här i huset, men hvarje dag är
hon inne hos mig någon stund. Hon leker så
stilla och snällt och stör mig icke, äfven om jag
har brådt.
— Hvad heter hon?
— Kan du tala om för fröken, hvad du heter?
— frågade Hilma vänd till barnet.
— Signe, — svarade den lilla och såg därvid
på Sigrid med en sådan där lång, frågande blick,
som barn ibland kunna gifva.
Sigrid räckte sina armar einot henne.
— Gif fröken stora famnen! — uppmanade
Hilma den lilla flickan.
Signe reste sig lydigt från sin plats och gick
emot Sigrid. Ett ögonblick tvekade hon, men så
sträckte hon upp sina små armar och lät sig utan
motstånd fångas af Sigrids vänliga famntag.
— Det var märkvärdigt, — yttrade Hilma —
hon brukar annars vara så blyg för främmande,
men fröken är hon icke alls rädd för.
— Det är väl därför, att jag är så barnkär.
Lilla Signe hade fått syn på Sigrids klock-
kedja, och hon ryckte i den ganska liårdhändt
för att få fram klockan, barns vanliga åtrå.
Hilma märkte det och ville taga barnet från
Sigrid, för attMet ej skulle besvära.
— Ack nej, låt henne vara, så länge hon vill
stanna hos mig! — bad Sigrid, och så satte hon
sig ned med Signe i sitt knä. Den lilla fick till
sin förtjusning den märkvärdiga tingesten i sin
hand och med undran lyssnade hon till klockans
knäppningar invid sitt öra.
— Tick, tick! — härmade hon skrattande, och
Sigrid smekte leende de små knubbiga händerna.
— Hvems barn är det egentligen? — frågade
Sigrid slutligen.
— Det är ett litet faderlöst barn, — svarade
Hilma, men hon vände bort hufvudet, då hon
yttrade detta.
— Stackars litenI Nå, men modern då?—fort-
satte Sigrid sinao frågor1
— Modern! Ah, hon är en stackars öfvergif-
ven varelse, hon, liksom så många tusen andra!
Hilma suckade djupt; Sigrid såg upp helt
hastigt.
— Känner Hilma henne något närmare?
— Ja, — hviskade Hilma och hennes ögon
fylldes af tårar.
— Det är någon nära anhörig, kan jag förstå?
Hilma svarade icke denna gång; som vanligt
då hon var upprörd tog hon sin tillflykt till sina
journaler.
Sigrid och Signe lekte åter som goda kamrater.
— Sannerligen — utropade Sigrid plötsligt —
jag tror hon är lik Hilma!
Hilma suckade till, och hennes ansikte blef
hvitt som lärft.
Sigrid märkte det och en aning om sanningen
flög i en sekund genom hennes hufvud.
Hon reste sig från sin plats; det förut så väl-
villiga leendet försvann från hennes läppar och
hon ställde barnet på golfvet långt ifrån sig.
Stelt och högtidligt vände hon sig till Hilma.
— Hur tycker Hilma att min klädning bör sys?
— frågade hon.
Hilmas händer darrade nervöst. Hon formed
näsduken öfver sina läppar och försökte att tala,
men det blef endast en kort hostning och det
var en blodstrimma på näsduken, då handen åter
sjönk ned.
Sigrid betraktade henne med en besynnerlig
blandning af förakt och medlidande. (Forts.)
––– *–––-
Innehållsförteckning.
Erika Tersmeden; af L. S. (Med porträtt). — Barn-
poem af Allan Berg. — »Om endast...» — I Stockholm’-
små ntställningsfunderingar oeh litet annat smått och
godt. För Idnn af Lovisa Petterkvist. Bref X — Från
prinsessan Ingeborgs hembygd; intryck från en fotvand-
ring genom Nordseeland,upptecknadeförIdun afA. Both. II:
Hornbæk. — Kvinnorna på utställningen; af Adolf Hei-
landen. X: I konsthallen. (Forts.) — Några ord om sym-
pati; at Hetty Vinge. — Från Iduns läsekrets- »Gif dem
ett hem!» af X. — Or notisboken. — Pliktens väg- no-
vell för Idun af Ali (forts.) — Tidsfördrif.
Pn • J®
%anf.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Om ock man söker hela världen om,
Så finner man helt säkert ingen,
som
Är mer bevandrad i litteraturen
Än jag. Ack om jag blott den lyc-
kan haft
Att blifva född med »hufvud uppå
skaft» !
Men nej ! Tyvärr jag aldrig haft den
turen.
Fast månget verk min skärseld un-
dergår,
Författar’n fruktar mig ej ; han för-
står,
Att trots min skärpa får han pris
och ära.
Men har hans opus fel och vank
och brist,
Jag lägger dem i öppen dag helt
visst ;
Hvad då han sått, det får han oek
uppskära.
Till frukost, hvad som säges smaka
godt.
Hvaråt man på teatern skratta fått.
Hvad grädd- och kaffekanna hafva
båda.
För fordran annat ord; och ett för
rask.
Hvad som försvinner lätt i tö och
slask.
En tidning, som man öfverallt får
skåda.
En båttyp, och en till, och en ännu
I äldsta tider, men ej använd nu.
Gemensamt namn på allihop för
resten.
Hvad båten var, och farligt nog
minsann.
För hvem ett byte den då blifva
kan.
Hvad satte fart uti den trötta hästen?
Ett träd, hvari en styrkans bild
man sett;
Ett med de rörligaste löf försedt;
Och ett med virke hårdt; med barr
ett fjärde.
En fågel, stundom gul ; en hvit som
snö.
En fisk i dammar ; en i mången sjö.
Ett djur, som högst i nord har hög-
sta värde.
Tre kvinnonamn. En man i bibeln
nämnd.
Och en som på sin bror tog blodig
hämnd.
En gud. En stad i Frankrike. En
fästning.
En udde. Sånganförare. Ett land
Långt härifrån vid oceanens strand.
Hvad kallas det att hos en vän ta’
gästning?
Hvem man kan slå på hufvudet
ibland.
En kur, som nyttjas äfven i vårt
land.
Hvad skorna göra, om ej rätt de
passa.
Hvad påstås fröken är i Filipstad?
Hvad skulle Pelle, klädd som till
parad ?
Hvari man brukar stoppa in sin
kassa.
Hvad låter bra, men är blott tomma
ord?
Ett sjukdomsstadium. Ett
mått på jord.
En krydda, man till mån
gen rätt behöfver
Mffliyt fått i Tröjor, Kalsonger, Skjortor, Heldräkter
etc. etc. i Kamgarn (Jaegers system).
Äfven Bomull och halfylle. — Sommar- och Vinterhvalitéer
vARUMARKE
!..........•
ckhov.’^v^
En tuktomästare. Ett ord för skam.
Hvad knifven var. Hvad finns i
trädets stam?
Om en tas bort från tre, hvad blir
då öfver?
Hvad nog man är, om man ej pän-
gar har.
Hvari man då väl är. Plvad hjälp
så snar
Man önskar då. Om stor den är,
hvad blir man?
Del af ett hjul. På torn, hvad finns
ibland?
Hvad sveper månen tätt kring stad
och land?
Hvari kom hästen? Hvad mot skyn
gör spiran?
Hvad man plä’r röka. Hvari byken
låg.
För tvist ett annat namn; och ett
för tåg;
Ett för beröm ; för uppsats sen ett
annat;
Och ett för plåga. Hvari eken stod.
Hvad man kan få i juvelerar’ns bod.
Och hvad kan skrifvas, när till slut
vi stannat?
Rosette.
Charad.
När glädjen här på jorden hanns
Af barnen små, mitt första fanns
På läppen rätt till hands.
Om du igenom lifvet här
Uppå mitt andra ensam bär,
Du djupt olycklig är;
Men — tro så visst! försoning ger
Mitt hela, om mitt andra ber
Till Gud, som allting ser.
Prenumerant.
[Palindrom.
Bättfram: andlig skatt.
Omvändt: någonting nö-
tande. Trio.
Diamantgåta.
a
a a 1
d d d 1 e g 1
1
1* i i k
k 1 k i
n n 8 8 s|
s t -
1
Jj
Omflytta bokstäfverna så att de
lodräta och vågräta orden i ord-
ningsföljd bilda samma ord.
Orden äro:
1.
2.
3"
4.
5.
6.
7.
Bokstaf.
Fisk.
Verb.
Stad i Sverige.
Skämtnamn på målare.
Fågel.
Bokstaf.
Nisse.
Lösningar.
Sifferlogogryfen: Åskväder: ås, värd, vä-
der, vård, krås, våder, värde, kär, kväde,
sked, dåre, ved, vår, säd, svärd, råd, sår,
så.
Charaden : Kal-as.
Ordspråks-aritmogryfen: Sällan vållar en
att tvä träta: 1) s, 2) räf, 3) kli, 4) ulf, 5)
Gad, 6) Ina, V) Ava, 8) bål, 9) elg, 10) Als,
11) Sam, 12) örn, 13) Per, 14) Ånn, 15) frans,
16) t, 17) ute, 18) aster, 19) arfvode, 20)
kråka, 21) Utö, 22) r, 23) säf, 24) rythm,
25) stearin.
Fyrkantgåtan-, a 1 m a
leal
m a a s
a 1 s t.
Ordgåtoma: 1) Al-ål, 2) Lom-Rom, 3) Fil-
mil, 4) Salt-palt, 5) Vera-lera.
Prokopen: Spalt, palt, alt.
Försäljning endast från fabriken,
3 Bryggaregatan 3, 1 trappa upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0244.html
