Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 6 augusti 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 lÙUH 1897
Barfotad. måste man ga emot högmodet för att bekämpa det.
S:ta Birgitta.
Egeria har helt enkelt och borgerligt varit
hans hustru. Och likvisst ligger det en
romantisk doft öfver deras historia.
En sjutton års, stackars fattig och obe-
tydlig yngling, men ansedd som den mest
lofvande elev Observatorium sedan länge
haft, infördes en gång — jag tror nästan
det var för att, som i Sverige säges, »få
matdagar» — hos en stor parisisk läkare,
nyss gift med en förtjusande ung kvinna,
nästan ett barn. Han fann där sin första
och eviga kärlek. Var det den som stål-
satte hans energi och befruktade hans in-
billning, så att han, blott nittonårig, förfat-
tare just af dessa »Bebodda Världar», lycka-
des göra en debut, som bief en kolossal
succés? Nog af, ett par år senare dog
läkaren — och hans unga änka bief madame
Camille Flammarion.
Utan tvifvel hafva sedan hennes oaflåt-
liga omsorger mäktigt bidragit till Flam-
marions framgång. Hon har således varit
honom en oskattbar hjälp i hans arbete,
sedan öfver 20 år har hon ägnat flere tim-
mar af sin dag åt att tjänstgöra som sin
mans privatsekreterare, på sätt och vis hans
medarbetare; det är hon som läser och
besvarar största delen af hans bref och
sköter hans korrespondens; hon har biträdt
honom vid hans observationer och detta ej
endast i observatoriet på deras slott, utan
tusentals fot öfver jorden, ty madame Flam-
marion har med beundransvärd oförskräckt-
het följt sin man på alla hans talrika bal-
longuppstigningar (de företogo till och med
sin bröllopsresa i luftballong och nedstego
i Belgien).
Hennes behagliga litterära talang har
tagit sig uttryck i en del intagande novel-
ler och skisser, som publicerets i parisiska
tidskrifter; under de senaste åren har hon
varit strängt upptagen med ett större arbete,
Camille Flammarions biografi, grundad sär-
skildt på den dagbok, hvari den store astro-
nomen hvarje afton sedan sin ynglingaålder
nedskrifvit sina intryck. Arbetet får sitt
betydliga intresse ej minst genom dess
galleri af lätt skisserade porträtt af alla
de celebra personligheter, med hvilka familjen
Flammarion left i intim och vänskaplig
beröring. Och dessas antal är legio.
Det är nämligen att märka, det hr och
fru Flammarion, ytterst sällskapliga och
gästfria, höra till de mest sedda inom detta
beryktade och omskrifna »tout Paris», som
inom sig innesluter profbitar ur alla världs-
stadens högre klasser. Deras förbindelser
äro naturligtvis till stor del vetenskapliga,
men ännu mera litterära och artistiska samt
mondäna. I deras umgänge inneslutas i.
broderlig förening Institutets och Sorbonnes
allvarliga forskare, spirituella skriftställare
och journalister, tenorer, prinsar, spiritister,
uppfinnare, målare, judiska bankirer och
sydamerikanska mångmillionärer, depute-
rade, kompositörer med långt hår och för-
tjusande divor från Opera Comique, bok-
förläggare, generaler och stora mondäner.
Allt — utom aktriser, men mycket väl
sångerskor. Låtom oss i förbifarten nämna
vår förtjusande landsmaninna, fru Sigrid
Arnoldson, hvilken ofta varit madame Flam-
marions gäst. Ett dylikt umgänge, helt
vanligt i Paris och bildadt af de mest
motsatta element — om äfven endast ai
de mest framstående inom hvarje klass —
tager sig för svenska begrepp helt under-
ligt ut; det fordras ock den stora takt och
aldrig svikande världsvana, som utmärka
madame Flammarion liksom hvarje äkta
parisiska, för att hålla alla partierna till-
sammans. Bland dessa glömde jag det
kejserliga; Don Pedro hedrade nämligen
Flammarion med den mest intima vänskap
och vistades stundom flere dagar som gäst
på hans slott, och dessa förbindelser fort-
sättas med grefven och grefvinnan af Eu,
kejsarens dotter, äfvensom med andra af
familjen Orléans.
Detta château, inrymmande Flammarions
privata Observatorium, är paret Flammarions
favoritresidens, som de föredraga framför
hemmet i Paris. Där utvecklas sommaren
lång en gränslös gästfrihet och föres det
intressanta umgängeslif, hvilket madame
Flammarion söker och uppdrifver, som om
hon ständigt brunne af begär att se sin
make omgifven af allt hvad Frankrike har
framstående och celebert. Hennes salong
är emellertid ej, liksom många andras,
mycket »fermé» och otillgänglig annat än
för ett slutet kotteri; den är tvärtom gan-
ska öppen och tillgänglig för alla, som på
något sätt göra sig kända för talang eller
duglighet, och hennes hus går således när-
mast i samma stil som madame Juliette
Adams. Osborne.
––––- *––––-
j\fytt vikingatåg.
Se hafvet ’ kring polen, det hemlighetsfulla,
som än ingen nått, huru djärf eller vis,
där böljorna dystra och stygiska rulla
mot stränder, betäckta af tusenårsis,
där midsommarsoin så förunderligt lyser
på minnen af urvärldens plantor och djur,
där allting förbleknar, förkrymper, förfryser,’
kringgärdadt af köldens och tystnadens mur!
På blekblåa vidder, där hvalarne frusta,
där isbjörnen ännu allhärskare är,
man skrider att tappert till färden sig rusta
på ett utaf Spetsbergens yttersta skär.
Den blågula flaggan för vinden sig breder,
vår fosterlandskärleks sköna symbol. —
I, forskningens vikingakungar, hell eder!
Än finnes det nordmannaviljor af stål!
I tanken jag vandrat där uppe på stranden,
den sällsamma farkost att noga bese.
Nu allting är redo, och höjande handen
står säker och lugn i gondolen Andrée.
Jag ser det glänsande silket svälla
i vågor så mäktigt som hafvets bryn. —
O, finge som segertecken de gälla,
där seglaren snart styr fjärran i skyn!
Så randas omsider den viktiga dagen,
det fläktar från söder i morgonens stund,
en sabbatsfrid hvilar kring arkipelagen,
och dimmorna flykta från himmelens rund.
I höjden re’n synes kolossen där trona,
med »jordiska band» svagt fästad blott än,
i blånande fjärran han snart skall förtona,
men följas af ropet: välkommen igen!
Välkommen, o ja, se’n bland molnen din bana
i luftoceanen fullbordat du har!
Vi vänta dig åter — mot rymden vi spana
och bida från stjärnorna liksom ett svar.
Och i den oändliga tystnaden höres
ett sus som vid norrskensflammornas dans,
och ishafvets gnistrande bölja röres
i vårens och hoppets förtrollande glans.
Lotten uon Krcemer.
–––- *–––-
I det tysta.
Af Laura Fitinghoff.
1.
enna uppsats afser ej att utgöra något
inlägg i den föregående år så lifligt, att
ej säga hetsigt, debatterade kvinnosaken.
Den afser att för den bildade, varmhjär-
tade, klartänkta allmänheten göra tydligt,
att den måste i tanke och handling förena
sig, den bemedlade allmänheten och den
obemedlade, för att på ett praktiskt sätt
hjälpa och understödja hvarandra inbördes.
Den ena, den lyckligt lottade parten, lämna
tillfälle till arbetsförtjänst åt den andra, åt
den mindre lyckligt lottade, åt den genom
oförskyld fattigdom lidande, men i samma
bildningsgrad stående åldriga medsystern. Ar-
betsförtjänst måste beredas åt den unga
kvinnan, som »står utan plats», åt dessa
tallösa änkor, systrar, döttrar i hemmen,
hvilka dugliga, i stånd att utföra hemslöjd
af hvarje slag, i saknad af afsättningsmöj-
lighet tvingas att bryta sig in på banor,
främmande för deras skaplynne och håg,
om de ens äro i stånd att erhålla dylik
plats.
Vi måste få till stånd en stor, alla slags
arbeten omfattande arbetsbyrå för de bildade
klassernas obemedlade kvinnor. Dessa senare
intaga för närvarande en mycket stor plats
i samhället, hvilket gjort och fortfarande
gör mycket för att hjälpa alla dessa tallösa
medlemmar af arbetsklassen, bvilkas nöd
talar högt och därför gör sig hörd, men
hvilket med sin hjälp ännu ej trängt in
till den fattiga, arbetslösa, gamla eller unga
kvinnan med de förfinade behofven, hon,
som svälter och fryser, men som skyggt
drar sig undan den offentliga uppmärksam-
heten, hjälpen. Det är hennes talan vi
härmed vilja föra.
Att man i utlandet visar lifligt intresse
för denna hittills hos oss alltför mycket
förbisedda fråga, därom vittnar bl. a. den
gåfva af två millioner francs, som en dam
af den franska högre societeten nyligen
skänkt till »afsigkomna damer ur societeten».
I Danmark, Italien m. fl. länder har nämda
klass äfven stora rika fonder, irån hvilka
den drager årligt underhåll till afvärjancle
af nöd och allt för stora umbäranden.
Fältet för kvinnans verksamhet har blifvit
allt mera utvidgadt. Hon är ej längre med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
