Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 6 augusti 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m I Ü U N 180?
Q
î>
W
H
01
= S?3
“4j CD
< £©:
2. o> «°
jO T3 P*
a. cd
CD CD 3
3 CD =
. -J CD
S-’o-
3
J»
#> t*
OÇ
«
O
fcJ
O
OS
îo:
»rf
IlJ
« g*
S- s-
*rf o:
g g*
c»- O
hända har han nu en ung,-söt fru, som älskar
honom och tror sig vara hans första kärlek.
Hilma suckade djupt och Sigrid utbrast:
— Nå, men det skulle väl Hilma ändå ha sett
tillkännagifvande om i tidningarna.
•—• Ack, jag får så sällan tid att titta i en tid-
ning, så att det kan nog ha undgått mig — och
bäst så, kanhända! — tilläde hon med ett vemo-
digt löje. Därpå vände hon sig med en frågande
blick mot Sigrid. — Jag har ju icke ens sett
frökens förlolhing i tidningen och vet icke, hvem
frökens tillkommande är eller hvad han heter.
— Verkligen! — utbrast Sigrid förvånad, där-
efter fortsatte hon med ett lyckligt leende: —
Jo, han är banktjänsteman och heter Fejlick,
Isidor Fejlick.
Sigrid hade sina blickar fastade på barnet och
såg icke den plötsliga skiftningen i Hilmas drag.
Men hon väcktes ur sin lyckliga dröm af ett hest
utrop från den lilla sömmerskans läppar.
— Isidor! — ljöd det som en skärande skorr-
ning. — Jaså, han heter Isidor Fejlick, ha, ha,
så lustigt! — och så skrattade hon högt, till dess
tårarne komino henne i ögonen, men ibland lät
det också som snyftningar.
Sigrid blef helt förskräckt. Hon vände sig
hastigt till Hilma och frågade i ångestfull ton:
— Känner Hilma honom?
Och Hilma skrattade och grät om livartannat.
— Nej, nej, — stammade hon — inte nu, inte
nu; det var i min ungdom, för länge, länge sedan!
Barnet väcktes af det ovanliga bullret och
började också gråta. Hilma störtade fram till
soffan, tog den lilla i sina armar och vaggade
henne af och an.
— Tyst, tyst, min älskling, tyst, liten; inte
gråta, inte gråta, det hjälper inte; stackars min
lilla, som inte har någon far!
Och så bröt hon själf ut i våldsamma snyft-
ningar.
Sigrid betraktade scenen, förlamad af fasa.
Plötsligt tog hon ett hårdt tag om Hilmas arm.
— Svara mig, Hilma, — afbröt hon häftigt —
är Isidor — Signes far?
Då blef Hilma med ens lugn och kall. Hon
reste sig och betraktade Sigrid med en stel blick.
— Ja, fröken Moss, Isidor Fejlick, så heter
mitt barns far!
EU ögonblick stod hon där, hög och räk, så
vacklade hon åter och föll med ett anskri ned
emot soffan, och på båda sidor om hennes mun
trängde mörka bloddroppar - fram. Men Sigrid
stod orörlig, utan att lyfta ett finger för att hjäl-
pa henne, och i soffan låg liten Signe med an-
siktet borradt i kudden. Förskräckelsen hade
tystat hennes mun; hon vågade icke ens se upp
och de små händerna slöto sig krampaktigt om
dockans burriga linhufvud.
Sigrid mindes aldrig, hur det sedan var, och
hon visste icke, hur hon kom hem den dagen.
Helt mekaniskt gick hon vägen framåt och me-
kaniskt ringde hon på dörren, då hon kom hem.
Gamla Lotta, som tjänat hos fru Moss sedan
mannens tid, kom och öppnade för henne.
— Jaså, det var verkligen fröken! Jag kände
annars inte igen ringningen, det lät inte som van-
ligt, men, du min skapare, så blek fröken är!
Är fröken sjuk eller har det händt någonting
ledsamt?
Sigrid betraktade den gamla tjänarinnan, som
om hon icke känt igen henne. Därpå gick hon
in utan ett ord till svar.
Fru Moss blef förskräckt, då hon fick se sin
dotter.
— Kära barn, är du sjuk? — utbrast hon be-
kymrad.
Hon fick heller intet svar.
— Kära Siggan, hvad har händt, var det något
ledsamt med Hilma; har hon förargat dig kanske?
— Åh, jag hatar henne! ■— mumlade Sigrid
mellan tänderna.
—• Kära barn, ett sådant tal af din mun, det
hade jag icke väntat. Du får väl ha en liten
smula fördragsamhet, äfven om hon icke alltid
lyckats så bra.
•— Hon har förstört hela mitt lif! — utropade
Sigridomed tragisk stämma.
— Åh, det var ledsamt, men hon får väl klippa
till ett annat då.
Sigrid stirrade på sin mor med vidöppna ögon.
Färgen kom och gick på hennes kinder.
— Mamma! — skrek hon till, och så iladehoii
fram till den gamla och dignade ned på knä med
sitt hnfvud i moderns sköte.
Då förstod fru Moss, att det icke handlade
blott om ett stycke tyg, som blifvit förklippt.
— Mitt kära, kära barn, min egen lilla Sigga,
hvad fattas dig, hvad har händt?
Då lyfte Sigrid sina ögon med er. ångestfull
blick till sin mors ansikte.
— Fråga mig icke, — bad hon — låt mig tän-
ka först; —- sedan — längre fram — skall jag
säga allt.
Sigrid trodde själf, att hon skulle dö af den
smärta hon erfarit, men, nej, hon blef icke ens
sjuk. Hon tillbragte ett par dagar inne i sitt
rum försänkt i grubblande tankar. Fru Moss
iakttog henne i smyg, hur hon satt vid sitt fön-
ster och blickade ut i rymden eller hur hon gick
fram och tillbaka på golfvet, vridande sina hän-
der i förtviflan. Ibland blickade hon hastigt bort
mot soffan och tvärstannade då förstenad, liksom
om hon sett en hemsk syn ; ibland veknade hen-
nes drag och det såg ut som om hon lyssnat till
en bedjande stämma; och åter ett annat ögon-
blick kunde hennes ögon gnistra liksom en kvin-
nas, tärd af svartsjukans kval. Och fru Moss
tryckte handen mot sitt hjärta och väntade med
ångest på förklaringen.
Isidor kom som vanligt efter slutadt arbete för
att besöka dem, men han fick icke komma in
till Sigrid, hon ville icke se honom.
Och så led det ändtligen mot slutet af den
ödesdigra vecka, som blef af så afgörande bety-
delse för Sigrids hela lefnad. (Forts )
––-*––-
Innehållsförteekning.
Madame Camille Flammarion; af Osborne. (Med porträtt).
— Nytt vikingatåg; poem af Lotten von Kræmer. — I det
tysta; af Laura Fitinghoff. I. — Från prinsessanIngeborgs
hembygd; intryck från en fotvandring genom Nord-
seeland, upptecknadeförIdun afA. Roth. — Viktor Adler;
»kvinnoutställningens* ordnare. (Med porträtt.)—I Stock-
holm; små utställningsfunderingar och litet annat smått
och godt. För Idun af Lovisa Petterkvist. Bref XI. —
Ur notisboken. — Pliktens väg; novell för Idun af Ali.
(Forts.) — Tidsfördrif.
Ä
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag ej studerat har, ej läst och
pluggat ■
Och ingen i examen mig harkuggat;
Jag icke häller tagit någon »grad»,
Men jag dock fått däraf en »långan
rad».
Att tjäna mänskligheten hvarje dag,
I vått och torrt, är nu mitt väl-
behag.
En hvar det står helt fritt att på
mig titta
Och med detsamma mina delar hitta.
Yikt, antikverad. Längdmått, man
numera
Så småningom sig börjat vänja vid.
Ett talesätt. Hvad fås af sand och
lera?
Hvad mänskobarnen afskytt i all tid.
Ett nedgömdt ting, som bringar fram
i dagen
Allt hvartill det dess rätta upphof är.
Hvad hvar och en — så säger krist-
na lagen •—
Bör uti vördnad hålla, hafva kär,
Och som kan, omvändt, åt oss nam-
net gifva
På världsberyktad, gammal hufvud-
stad.
Hvad bör vår gryta ingen dag få
blifva —
Det vore sorgligt uti högsta grad?
Namn uppå hednagud, dock därtill
döpes
Ock något gossebarn, det har man
hört.
Och hvad är det som utaf mången
köpes
När han vill ha ett hus åt sig upp-
fördt?
Ett kemiskt ämne, flyktigt mer än
alla.
Hvad den som girig är alljämt vill ha.
Nu sist ett ting som man kan håll-
bart kalla,
Ifall för »slit och drag» det håller
bra.
Gammal dam.
Charad.
Mitt hela han liknade när han drog
kring —
Med frackskört som rördes af vin-
den —
En fliekhop som slagit en blomst-
rande ring
Inunder den skuggande linden.
Men plötsligt han stannade — hon
finns ju där,
Den enda som var honom allvarligt
kär.
Hon satt uti gräset, med nedslagen
blick ;
Han frågar: »Hvi är du mitt/oVsfa?»
Föraktfullt och stolt var det svar
som han fick:
»Du är ju mitt hela, den största;
Du är som mitt andra, så flyktig
och lätt,
Att lita på dig är ej klokt eller rätt.»
S. L.
Apokop.
På »terra firma» jag icke trifves,
Är för naturen ej heller svag.
Med blod så kallt jag ju ock be
skrifves,
Dock har nog mången med mig för-
drag.
Tag bort en bokstaf, och då vi finna
Hvad modem stundom
den lille gör.
Ännu en bokstaf. Ett
namn på kvinna,
Om ock förkortadt, som mången rör.
Ännu en bokstaf vi låta falla
Och det vi sedan då hafva kvar
Man ser i skogen och brukar kalla —
Ja gissa själf och mig mödan spar !
På nytt en bokstaf och af de orden,
Som då restera —■ det ena göms
Ibland på kroppen, ibland på jor-
den —
Och såsom nyttigt med fog beröms.
Det andra — sista : i »Midtens rike»
Ett mansnamn — tror jag — så
vanligt där.
Här hemma icke det har sin like,
Att finna därför det konstigt är.
Moster Lisa.
Geografisk placeringsgåta.
a a
b e
e e
f f g g i 1 i i
n n 0 0 p r r r
r s
t t
v ö
a d e
g i i
n 0 r
a a b
c d e
i i n
d e e a d d
k m n m 0 O
n 0 p p s t
ligt fabrikat i Tröjor, Kalsonger, Skjortor, Heldräkter
etc. etc. i Kamgarn (Jaegers system).
Äfven Bomull ocli lialfylle. — Somiunr- ocli Viiilot-livolilfor
VARUMARKE
lS/ÖCKH0V’1’
Placera de ofvanstående
fyra figurerna, hvar och
en på sin respektive plats
i den andra figuren, så att de till-
sammans med densamma bilda en
kvadrat i hvilken orden i de hori-
sontala raderna beteckna: 1) stad i
Amerika, 2) stad i Sverige, 3) stad
i England, 4) fästning, 5) stad i
Norge, 6) del af Ryssland, 7) stad
i Asien, 8) en af Yestindiens öar.
Äro orden rätt funna bilda be-
gynnelsebokstäfverna, lästa uppifrån
och ned, namnet på ett svenskt
landskap. Moster Lisa.
Förvandlingsgåta.
Vas, fula, don, spis, tran, Lie, niga,
tall.
Hvart och ett af de ofvanstående
orden skall, genom förändring af en
bokstaf, förvandlas till ett annat ord.
Äro de rätta orden funna, så bilda
de vid förvandlingen borttagna bok-
stäfverna namnet på en svensk stad
och de i deras ställe använda nam-
net på ett svenskt landskap.
Fix,
Lösningar.
Logogryfen: Pappersknif: risp, fars, snip,
kraf, rapp, is, Kasper, eka, snipa, ark,
skepp, rank, Ran, piskan, ek, asp, ask, en,
sparf, ripa, karp, sik, ren, Fina, Fiken,
Fia, Esra, Kain, Pan, Paris, Kars, Kap,
Arpi, Kina, kinesa, spiken, kneippa, kippa,
sipp, fria, skrin, fras, kris, ar, peppar, ris,
nesa, skarp, saf, par, pank, knipa, rek,
rik, naf, spira, sken, pekar, pipa, kar, kif,
rep, pris, kria, pina, park, nipper, fine.
Charaden: Oskuld.
Diamantgåtan :
s
sik
segla
sigtuna
k 1 u d d
and
a
Palindromen : Lif-fil.
Försäljning endast från fabriken,
3 Bryggaregatan 3, 1 trappa upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
