Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 20 augusti 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 IDUN 1897
All lycka måste köpas med smärta. För den sanna lyckan betalar man köpesumman,
innan man erhåller den; för den falska efteråt.
J. Foster.
Hennes föräldrar voro hofmarskalken frih.
Knut Åkerhielm och Julia Matilda Ber-
wald, den berömda och firade sångerskan,
hvars Rosina i »Barberaren» och Isabella
i »Robert» den äldre generationen nog har
i kärt och tacksamt minne. En af den
tidens förnämsta musikkännare karaktärise-
rar henne också sålunda, att »hon hade
utomordentligt vacker röst, poetisk uppfatt-
ning och fint dramatiskt föredrag».
I detta hem uppväxte friherrinnan Malm-
borg, som 1874 gifte sig med nuvarande
landshöfdingen i Värmlands län, Adolf
Malmborg.
En verklig kvinna trifves väl — antar
jag — där hon har sitt hem och sin verk-
samhet, men nog måste det hafva varit ett
rätt stort ombyte att komma direkt ned
till landsorten från den högsta societeten i
Stockholm och Berlin — i den sistnämnda
hufvudstaden har landshöfding Malmborg
varit anställd vid svensk-norska beskick-
ningen såsom militärattaché. Emellertid
gjorde friherrinnan Malmborg detta ombyte
på ett så älskvärdt sätt, att det med ens
gjorde henne populär i hela Värmland.
Och man kan vara fullkomligt viss om,
att denna popularitet ej skall försvinna lika
fort som den kommit. En gång vunnen,
sitter den fast i värmländingarnes hjärtan.
För öfrigt ligger det i själfva sakens natur,
att en kvinna af friherrinnan Malmborgs
naturell skall blifva hjärtligt afhållen, i
hvilken samhällsställning hon än befinner
sig. Det goda hjärtat och det varma sinnet
göra sig nog bekanta, hurudan än den yttre
ställningen är, ehuru det är alldeles gifvet,
att ju högre man står, dess längre sträcka
sig deras goda och välsignelsebringande
verkningar.
Och på de storartade, representativa fester,
som gifvas på det vackra Våxnäs, får också
allt hvad Värmland äger framstående i olika
riktningar tillfälle att skatta en värdinna,
hvilken som få andra är vuxen sitt kall.
Också höres ej mer än en mening om den
utsökta trefnad man finner i landshöfdinge-
residensets våningar, dekorerade med denna
solida lyx och med dessa otaliga, dyrbara
artiklar, som visa den gamla ärfda rikedo-
men, hvilken led från led åt sitt hem ut-
söker just det bästa af allting, utan att
allt för mycket fästa sig vid priset.
Men i de präktiga salarne vänder sig
dock allt omkring värdinnan, som så i grund
förstår den stora och svåra konsten att
räcka till för alla, att visa sig lika hjärte-
vinnande och intresserad för hvar och en
och att blåsa in denna ande af smak och
varm känsla, som låter trefnadens och god-
hetens blommor spira upp ur hvarje hen-
nes spår, och som kommer hvarje gäst,
han må nu vara huru ringa och obetydlig
som helst, att, i stället för att känna sig
förbisedd, tycka sig vara särskildt observe-
rad af värdinnan. Man lär sig ej denna
konst, den så att säga ligger i blodet, och
den blir nog allt sällsyntare, ju mer nivel-
leringen går fram öfver världen.
Afgudad af sina närmaste, ärad och af-
hållen öfverallt i en af landets största pro-
vinser, fyller också friherrinnan Malmborg
såsom maka och moder och såsom lands-
höfdingska i utsträckt grad alla de mång-
.faldiga och olikartade fordringar, som från
alla håll ställas på henne.
Värmländingen är ju lätt nog att eröfra,
han har ett sinne, öppet och mottagligt för
vänlighet och sympati. Men han är kanske
svårare att bibehålla som eröfring än att
en gång eröfra. Därför torde friherrinnan
Malmborgs stora popularitet rundt Värm-
lands bygder, en popularitet, som med hvarje
dag blir allt större, fullt tillräckligt karak-
tärisera de hufvudets och hjärtats egenska-
per, som utmärka Våxnäs’ väna härskarinna.
H. F.
Ulla Charlotta Elisabet De la Gardie
född Wachtmeister.
I Gryts socken af Kristianstads län ligger
slottet Vanås, inbäddadt i yppiga bokskogar,
kringgördladt af prunkande blomstergrupper
och spegelblanka svandammar samt smyc-
kadt med en dyrbar tafvelsamling, ypperst
af de i enskild svensk ägo befintliga. For-
dom tillhörande släkterna Bille, Ramel och
Hamilton, gjordes egendomen vid seklets
börjap till fideikommiss inom grefliga släk-
ten Wachtmeister till Johannishus och
innehafves i närvarande stund af öfverste-
kammarherren grefve Axel Fredrik Wacht-
meister och hans maka, friherrinnan Elisa-
beth Sofia Lovisa Charlotta von Platen,
statsfru hos h. m. drottningen.
I denna romantiskt fagra omgifning upp-
växte den väna Elisabet Wachtmeister,
född 1855, yngsta dottern till herresätets
nuvarande ägare. Sommardagarna på Vanås
växlade för den unga grefvedottern med
vinterdagar i hufvudstadens aristokratiska
högkvarter, de regelbundna studierna med
landt- och societetslifvets lustbarheter. Ett
af Sveriges ädlaste namn — det hon numera
bär — bjöds henne vid unga år i utbyte
mot hennes eget, och kort tid därefter, år
1877, följde hon som maka dåvarande
legationssekreteraren vid svenska beskick-
ningen i Köpenhamn, grefve Magnus Gabriel
De la Gardie, till det hem, prägladt af för-
finad och gedigen lyx, som han i Danmarks
hufvudstad redt åt sin brud.
Vid danska hofvet väckte den unga sven-
ska grefvinnan med det stolta namnet, den
strålande apparitionen och det mjukt be-
hagfulla sättet formlig sensation. Firad och
uppburen, smekt och hyllad, njöt hon i fulla
drag lyckan att vara beundrad och älskad.
Vid vintersäsongernas slut bjöd hon Dan-
mark ett gladt farväl för att hinsidan Sun-
det, på fädernegodset samt slotten Maltes-
holm och Kulla-Gunnarstorp, andas hem-
landsluft samt i minnet drömma om sina
barna- och ungmösdrömmar.
Från det blida, leende öriket skildes
grefvinnan De la Gardie på allvar, då hen-
nes make, år 1883, bytte sin diplomatiska
befattning på utländsk botten mot lands-
höfdingeskapet i Kristianstads län. Den
smärta, som grefvinnan erfor vid uppbrottet
från vårt grannland, vid hvilket hon var
fästad med djup tacksamhet och sympati,
torde snart väsentligen hafva mildrats genom
hennes glädje öfver att få gifva sina båda
barn, son och dotter, en fullt svensk upp-
fostran. Moderskärlek, öm och stark, är
nämligen ett af de mest framträdande dra-
gen hos grefvinnan De la Gardie, liksom
hennes varma och handlingskraftiga intresse
för sjuka och elända.
Med sin muromslutna borggård, sin höga,
tempelsvala vestibul och sitt nobla, reser-
verade yttre tronar Kristianstads landshöf-
dingeresidens i förnäm afskildhet på en
öppen plats utanför staden, flankeradt till
vänster af artillerikasernen, till höger af en
fashionabel promenad och med en välskött
blomstergård framför sig. Där inne i de
höga gemaken gör grefvinnan Elisabet De
la Gardie vid de glänsande fester, med
hvilka hon och hennes make hedra samhäl-
lets representativa personligheter, les honneurs
med ett behag och en älskvärdhet, som
fullt harmoniera med de Wachtmeisterska
och De la Gardieska traditionerna.
T. K.
Sofie Charlotta Vilhelmina Palm-
stierna
född Blomstedt.
Friherrinnan Sofie Charlotta Vilhelmina
Palmstierna., maka till den i Jönköping
residerande, kraftige och energiske, i hela
länet högt uppburne höfdingen, frih. Hj.
Palmstierna, tillhör genom sin börd de in-
timare hofkretsarne. Fadern var kammar-
herre Otto Blomstedt, och hennes äldste
broder, hufvudmannen för ätten, intager
samma ställning vid konung Oscars hof.
Inom hofkretsarne stiftade hon också be-
kantskap med sin make, hvilken, som be-
kant, tillhör konungens närmaste vänkrets
och hos honom innehar öfveradjutants rang.
Man må emellertid icke tro, att hos fri-
herrinnan Palmstierna finnes något af den
strama hofton, som en och annan kanske
anser oundviklig hos personer, hvilka ge-
nom börd och uppfostran tillhöra hofkret-
sarne. Tvärtom, värdinnan i Jönköpings-
residenset är älskvärdheten och tillgänglig-
heten själf, och hennes lifliga, glada väsen
förlänar alltid en prägel af trefnad och
munterhet vid de regelbundet återkommande
soaréer, som gifvas i det Palmstiernska
hemmet. Vid dessa soaréer, som hafva en
fullt borgerlig prägel och där Härden är
bannlyst — landshöfdingen är en vän af
gammaldags enkelhet och sparsamhet, och
den öfverdrifna lyxen i seder och umgänge
har i honom ingen beundrare — utgöres
den förnämsta underhållningen af god in-
strumental- och vokalmusik, och de för-
nämsta amatörförmågor, staden äger, med-
verka härvid.
Friherrinnan Palmstierna intager äfven
en ledande ställning i fråga om välgörenhet.
De två arbetsstugor, som sedan ett par år
äro verksamma i Jönköping och som visat
sig vara af stor välsignelse för de fattigas
barn, äro till största delen hennes verk,
tillkomna som de äro genom hennes initia-
tiv och skötta under hennes personliga led-
ning. Hvarje anstalt eller arbete för lind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
